Fri som en fågel och ombytlig som ett

hop-on-hop-off-tåg

Det pirrade ända ner i tårna och gick inte att jobba. Jag satt som på nålar, så otålig som jag var inför vår tredje dejt. Shit, är det såhär det känns att vara kär? Efter miljoner meddelanden och två riktiga dejter gick jag runt som en hjärtögon-emoji omringad av en massa eld-emojisar, med bara en tanke i huvudet: aubergine-emojin.

Att vara singel och dejta är som att vara ett hop-on-hop-off-tåg.

Sen dröjde det inte länge förrän känslorna som svallat svalnat och jag liknade mer en blandning av "mäh"-emojin och rycka på axlarna-emojin. Visst, allt går, med lite våld och vaselin. Säg det förhållande som inte behöver jobbas på... Fast om inte viljan finns att jobba är det tack och godnatt. Med åldern kommer liksom insikten: Är det tungrott så slutar man ro. Vem fan orkar kämpa mot strömmen? Inte jag. Livet blir härligare när man ger upp.

Att vara singel och dejta är typ som att vara ett hop-on hop-offtåg. Man hoppar på tåget, ser något vackert passera förbi, hoppar av, ångrar sig när det inte var så bra som man trodde, testar en annan station och så vidare. Jag är precis som turisterna på det lilla röda tåget med djurparksloggan som tuffar på här, runt Fuengirolas gator. Förväntansfull, glad och laddad för att upptäcka nya saker. Kanske någon på tåget tipsar om något konstigt ställe som man talas om och så hamnar man nånstans läckert och oväntat. Och det behöver inte vara miljo ner mil bort heller.

Som förra veckan när jag och tjejerna fick förmånen att bli runtvisade i ett nytt område för oss, bara ca 40 minuters körning från Fuengirola, av en ny härlig spansk bekant. En plats lika vacker som sitt namn: Rincón de la Victo ria. Ja, sådana är de, spanjorerna, välkomnande och generösa med sin tid och sina tillgångar. Även om verkligen inte alla har det bra ställt här.

Ett fattigt par jag och familjen lärde känna här i krokarna på 90-talet insisterade på att få bjuda hem oss på middag. Menyn bestod av egenplockade musslor, snäckor och andra havskryp som kvinnan mosat till en sorts marockansk specialsoppa. Mycket trevligt! Att vi blev magsjuka efteråt hör inte hit, det är ju tanken som räknas. Ja, det har minsann blivit många stopp i livet, hit och dit, fram och tillbaka, upp och ner och in och ut. Olika lägenheter, jobb, dejter och ändrade planer. Tåget skakar och svajar ibland ordentligt och känns osäkert och vingligt, men hellre vara manodepressivt ombytlig på ett skruttigt tåg än att hela livet är som en bekväm och tråkig, nyasfalterad raksträcka med finaste bilen. Vi säger så.