Fredsposten 3 2016

FREDS

posten

NR 3 2016 • LÖSNUMMER 7 € /75 KR

Religion, fred, utveckling

RÖSTER OM FRED

INNEHÅLL 1 LEDARE Rita Nordström-Lytz: Med Gud på vår sida?

2 ELINA VUOLA Religioner för fred – begränsningar och möjligheter 5 RECENSION Rita Nordström-Lytz: Religionen som drivkraft för både krig och fred 8 RECENSION Ulf Särs: Hur påverkar religionen utvecklingen?

10 MILLA PERUKANGAS Religioner samarbetar mot våldsam radikalisering 14 FAKTARUTOR FN:s fredsmäklingsnätverk för religiösa och traditionella ledare, Lärare utan gränser och Peace United 16 JAN EDSTRÖM RESA-forumet 18 MAHDI ABDILE Hur är det att vara muslim i Europa?

23 FOTOGRAFIER AV MEERI KOUTANIEMI Fredsarbete i Somaliland 28 MARIANNE BACKLÉN Juvelen i lotusblomman 29 KARMELA BÉLINKI Fredsidealet i judendomen 30 MAJVOR EKLUND Adventister tar inte till vapen 31 ŠAMKA KRKIĆ Vi måste gå vidare utan hat 32 KAISA LEKA Serie om Gaudiya Vaishnava-hinduismen 33 SHAKHO SADIQ Ingen religion stöder våld 34 LARS SILÉN Fokusera på det vi har gemensamt 35 MARKUS WECKSTRÖM Bevara freden genom att vid behov försvara den 36 GUN WINTER Evolutionen och den humanistiska etiken står nära varandra 37 YVONNE TERLINDEN Försoning i stället för polarisering 39 RECENSION Rita Nordström-Lytz: Fredsskapande möten i Israel/Palestina 40 RITA NORDSTRÖM-LYTZ Muslimer för fred och rättvisa 41 ORGANISATIONER OCH EVENEMANG 44 BOKPRESENTATIONER Rita Nordström-Lytz: Böcker om religion, fred och utveckling 48 FRED OCH FRÖJD AV ROSA Middagsgäster

FREDS

posten Grundad i nov.-dec. 1926 av Edvin Stenwall Utges av Garantiföreningen för Finlands Fredsförbund rf, Suomen Rauhanliiton kannatus­ yhdistys ry Fredsposten är medlemstidskrift i Tidskriftscentralen rf. www.fredsposten.fi www.facebook.com/fredsposten

Chefredaktör och ansvarig utgivare Christian Lång Adress: Fredsposten, Wolffskavägen 36 / F11, 65200 Vasa christian@fredsposten.fi Lokalredaktörer Närpes Rita Nordström-Lytz tfn 050–363 4450, rita@fredsposten.fi Åbo Sebastian Bergholm, sebastian@fredsposten.fi Ålands fredsinstitut Susann Simolin, susann@fredsposten.fi Åland i övrigt Gunnel Ekelund, Skarpansvägen 27 C 1, 22100 Mariehamn, tfn 018-13 847, 0457–382 32 42, gunnel@fredsposten.fi Styrelse och redaktionsråd Ordförande Ulf Särs, ulf@fredsposten.fi Vice ordförande Yrsa von Hertzen Sekreterare Sirpa Aitosalo Kassör Christian Lång (utanför styrelsen) Ulla Holmberg, Laura Lodenius, Elisabeth Nordgren och Inger Wirén.

Stadigvarande medarbetare Mikael Böök, Jatta Krug och Siw Handroos-Kelekay.

LEDARE

MED GUD PÅ VÅR SIDA?

I

en alltmera sekulariserad värld kunde man föreställa sig religionen satt på undantag, åtminstone i den offentliga debatten. Så är dock inte fallet; i tid­ ningspress, etermedia och sociala medier nämns begreppet religion uppre­ pat och återkommande, ofta kopplat till konflikter, hat, förföljelse och slakt av människor. Är det i religionen (eller religionerna) skälen till konflikterna kan hittas? Eller utgör det hela ett missförstånd? Handlar inte kärnan i de flesta reli­ gioner om kärlek och barmhärtighet?

Nej, det är inte religionens fel att det blir krig, säger Šamka Krkić, det är dåliga människor som drar in religion i en dålig politik. Mahdi Abdile påpekar att den växande intoleransen i Europa och västvärlden inte beror på att antalet muslimska flyktingar ökar. Det handlar snarare om hat, okunskap och rasism; samma feno­ men som fanns också under andra världskriget, då mer än sex miljoner oskyldiga judar slaktades. Vad hade de gjort annat än att vara judar? Muslimer flyr i dag för att de riskerar bli slaktade i sina egna hemländer – av människor som till namnet delar deras religiösa övertygelse. Dålig politik som orsak till våld nämner också Milla Perukangas, angående skäl till att kenyanska ungdomar anslutit sig till den extremistiska al-Shabaab-rörelsen. Orsaker till att unga sökt denna ”gemenskap” var avsaknad av utbildnings- och arbetsmöjligheter, utanförskap, bristande sam­ hörighet med samhället och misstro mot myndigheterna.

Men det finns hopp. Ett är det finländska RESA-forumet, som president Tarja Halonen initierade efter 11 september-attackerna, för att involvera olika reli­gi­ ösa ledare i främjandet av samhällsfreden. Vägen att gå heter samtal och dialog.

Det är ingen lätt väg, men det är den enda gångbara vägen. Amos Oz skriver: Jag predikar inte en fullständig moralisk (eller varför inte religiös) relativism, abso­ lut inte, jag försöker framhäva hur nödvändigt det är att sätta sig in i den andres situation. Till och med då jag har hundraprocentigt rätt och den andre hundra­ procentigt fel är det nyttigt att föreställa sig den andre. Jag hade kunnat vara en av mina fiender. Att föreställa sig det är alltid nyttigt.

Med Gud på vår sida. På min sida. På din sida. Vår gemensamma sida.

Rita Nordström-Lytz

Temanumret Religion, fred, utveckling har planerats av en arbetsgrupp bestående av Ulla Holmberg, Rita Nordström-Lytz och Ulf Särs ur redaktionsteamet och Jan Edström från RESA-forumet som utomstående sakkunnig. Vi tackar Jani för hans insats.

•1 •

Religioner för fred – begränsningar och möjligheter Vad har religionen att ge i en värld där ytterlighetsföreteelser tycks vinna allt mera rum?

Vilken roll spelar religionen i den internationella politiken? Åtminstone behöver man vara medveten om att sekulariseringen och religionen ökar i betydelse samtidigt.

I

nom samhällsvetenskaperna har man sedan slutet av 1960-talet så starkt förutsatt en se­ kularisering att religionen har blivit ytligt behandlad. Sekulariseringstesen utgick från att religionen blir en del av det privata och förlorar sin betydelse inom det offentliga.

Det var inte fråga om en neutral förutsägel­ se. Man såg inte sekulariseringen bara som en oundviklig utveckling utan också som en önsk­ värd företeelse, där de övriga världsdelarna och samhällena skulle följa Västeuropa i spåren.

Denna utgångspunkt har påverkat inställning­ en till religionen inom samhällsvetenskaperna: man har antingen över- eller underskattat dess betydelse.

Sekulariseringspremissen har sedermera visat sig vara oriktig eller åtminstone otillräcklig för att beskriva religionens betydelse i världspolitiken.

Religionen har inte privatiserats och dess bety­ delse har inte minskat i den omfattning som man antog. Sekulariseringsutvecklingen i Västeuropa är globalt sett snarare ett undantag än en norm.

Religionsblindhet Att olika religiösa ytterlighetsföreteelser blev all­ männare under senare delen av 1900-talet väckte också samhällsvetarna. Man kan inte förbise reli­ gionen, men man får inte heller ge en alltför enty­ digt bild av den.

•2 •

Undervärderingen eller förbiseendet av religio­ nen är ett slags religionsblindhet: man beaktar inte religionen ens då det finns vägande skäl att göra det. Det handlar inte om vilken attityd man har till religionen – vad enskilda forskare anser om religionen, för att inte tala om vad de har för över­ tygelse – utan om att man har förbigått de forsk­ ningsfrågor som har med religion att göra.

Man kan också övervärdera religionens betydel­ se. Då blir religionen till exempel den enda lins genom vilken man granskar kvinnornas ställning i en annan kultur. Det är inte religionsblindhet, utan en endimensionell tolkning av vad religionen är och vilket inflytande den har. Det finns norma­ tivitet också bland religionsforskare och religiösa aktörer. I båda fallen granskar man inte religionen mångsidigt och analytiskt, kritiskt men med för­ ståelse.

Sekularisering också i syd Sekulariseringen är en verklighet, också globalt.

Det ser ut som om det samtidigt skulle pågå en sekularisering och en förstärkning av religionens betydelse. Det är fråga om en parallell utveckling i båda riktningarna. Religionens ökade betydelse innefattar både att individer söker efter mening, att religiösa samfund spelar en aktiv roll inom tredje sektorn – ofta som ersättare för brister i den statliga basservicen – och att den religiösa funda­ mentalismen tilltar.

Det är missvisande att framställa till exempel muslimska stater eller länderna i det globala syd som ”religiösa” i motsättning till det ”sekularise­ rade” nord eller väst. Det sker en sekularisering också i muslimska länder och i de fattiga länderna i syd. Många verkar för att de statliga institutio­ nerna skall vara åsiktsneutrala och kritiserar re­ ligionens inflytande på lagstiftningen. Samtidigt finns det också i det globala nord sådana som kräver och driver på det motsatta, att religionens och de religiösa institutionernas inflytande skall ökas inom lagstiftningen. Det sker bland annat i EU-länder som i Polen.

Helig avund Det är viktigt att man i dagens värld på ett me­ ningsfullt sätt kunde förena en kännedom om egna och andra kulturers religiösa traditioner med

kritiskhet och självkritiskhet. Man behöver inte förkasta det man har, men man måste erkänna de dåliga sidorna och maktdimensionerna i det. Man behöver varken demonisera eller idealisera andra.

Alla religioner innefattar möjligheter till många slags, också motstridiga, etiska, läromässiga och samhälleliga tolkningar.

Den framlidne svenske biskopen Krister Stendahl använde det intressanta begreppet ”helig avund” som en del av religionsdialogen. Den heli­ ga avunden gäller sådana sidor i en annan religion som kan vara mindre utvecklade och uppskattade eller saknas helt i den egna religionen. Attityden helig avund tar sin utgångspunkt i olikheterna, men strävar aktivt till att se det positiva i dem. Då är det också lättare att kritisera andra.

Helig avund innebär också att man ser avunds­ värda drag i sin egen tradition. Det leder till att man kan uppskatta, omhulda och försvara det egna i stället för att förneka det, om någon annan tänker annorlunda. En sådan attityd är möjlig och idag kanske till och med nödvändig både för reli­ gionernas representanter och för lekmän.

Religiös läskunnighet Religiös läskunnighet är nödvändig i vår tid. Det innebär att man varken över- eller undervärderar religionen utan tar den i beaktande och förstår den kritiskt och mångsidigt både i de egna och i andra samhällen och kulturer. Det förutsätter inte religiös övertygelse. Självkritiskhet innebär då att man beaktar och kritiskt granskar sin egen förförståelse: hur ser jag på religionen i allmän­ het eller på en speciell religion och på vilka grun­ der?

Freds- och konfliktforskningen får allt större betydelse. Religionen är en del av den interna­ tionella politiken, och sakkunskap om den blir allt viktigare. Amerikanen Daniel Philpott är en av de första forskarna i internationell politik som har behandlat religionen på ett sätt som varken under- eller övervärderar den.

Religiös läskunnighet innebär att man beaktar lärorna, etiken, institutionerna och de interna maktstrukturerna inom en religion. Maktfrågor­ na inom religionerna är ofta viktigare än mellan dem. Inom både islam och kristendomen finns stora interna spänningar. Inom båda förs samtal om hur traditionen skall tolkas, vem som har rätt •3 •

”I konflikter där religionen spelar en central roll kunde man försöka använda de religiösa traditionerna som ett medel att främja fred.

Man får hoppas att de sakkunniga varken undereller övervärderar religionen. Den religiösa försoningstanken är en resurs som inte har utnyttjats tillräckligt i fredsarbetet.”

att göra denna tolkning och hur traditionen kan föras vidare och förändras.

Religiösa ledare som medlare

Foto: Linda Tammisto

Den religionsdialog som förs mellan företrädare för olika religioner sker ofta på hög institutionell nivå inom religionen. Vanliga människor och i synnerhet kvinnor har mycket begränsade, om inte obefintliga möjligheter att företräda sin reli­ gion.

Att ta med religiösa ledare i fredsmedlingsar­ betet är en ny landvinning, där finländska aktö­ rer spelar en central roll också internationellt. Då måste man samtidigt utbilda de religiösa ledarna till exempel i fråga om jämlikhet mellan könen och mänskliga rättigheter. Då man använder re­ ligiösa ledare i konfliktlösningssituationer, måste man vara medveten om de interna maktkonstel­ lationerna inom religionerna. Samtidigt är det viktigt att öka lekmännens – och i synnerhet kvin­ nornas – inflytande.

ditionerna i sin kärna principer som kan komma till användning i fredsmedling. Förlåtelsen som ideal och förpliktelse är en sådan. Religionernas sätt att förstå och förverkliga förlåtelse är en alltför litet utnyttjad resurs i fredsarbetet, även om det finns undantag som sanningskommissionen i Syd­ afrika. Religionslösa aktörer känner sig troligen främmande för tanken. Men åtminstone i konflik­ ter där religionen spelar en central roll kunde man försöka använda förlåtelsen för att främja fred.

Daniel Philpott lyfter fram försoningstanken som ett medel i internationell rätt och fredsmedling.

Förlåtelse och försoning Religionerna har både uppenbara begränsningar och möjligheter då det gäller att främja fred. Scott Appleby, Philpotts kollega vid Notre Dame-uni­ versitetet, granskar denna dubbelsidighet med hjälp av termen det heligas ambivalens (the ambivalence of the sacred).

Utöver de negativa sidorna har de religiösa tra­ •4 •

ELINA VUOLA Akademiprofessor och har speciellt inriktat sig på Latinamerika, befrielseteologi och frågor om religion och kön. Artikeln har tidigare publicerats på finska i tidskriften Yliopisto 10/2015 och bygger på ett anförande vid ett ekumeniskt seminarium Religion, fred, våld i november 2015.

RECENSIONER

RELIGIONEN SOM DRIVKRAFT FÖR BÅDE KRIG OCH FRED Amerikanen Charles Kimball är en f.d. baptistpastor som numera verkar som professor i jämförande religionsvetenskap vid University of Oklahoma.

Han foku­serar i sin forskning på islam och situationen i Mellanöstern, med ett speciellt intresse för dialogen mellan judar, kristna och muslimer. Under åren har han gjort otaliga besök i Mellanöstern som forskare, medlare och dialog­ partner. Boken ”När religionen blir ond” skrev Kimball efter 11 september 2001.

B

rittiska Karen Armstrong bestämde sig som ung tonåring för att bli ka­ tolsk nunna. Efter sju år i kloster bröt hon upp och påbörjade studier i reli­ gionshistoria. Hon har varit och är en produktiv författare med drygt 20 böcker kring temat tro och religion. Hennes fokus ligger på judendom, kristendom och islam, men också österländska religioner forskar hon i. Vad är det i religionen som lyfter och bär människan? Och vad är det som får människan att i religionens namn slak­ ta och förinta andra människor? I Kampen för Gud. Fundamentalism inom judendom, kristendom och islam beskriver Armstrong hur männ­ iskan i sin tolkning av religionen riskerar att ut­ veckla extremististiska drag. I boken Med Gud på vår sida. Religion och våld genom historien fördjupar hon temat. Hennes svar på frågan om religionen är orsaken till vår blodiga samtid är dock ett bestämt nej.

Religionen är en av de allra starkaste och mest genomgripande krafterna på jorden, hävdar Kimball. Många medmänskliga och kärleksfulla insatser har gjorts i religionens namn. Samtidigt

Karen Armstrong (2002).

Kampen för Gud. Fundamentalism inom judendom, kristendom och islam.

Stockholm: Bokförlaget Forum.

Karen Armstrong (2015).

Med Gud på vår sida. Religion och våld genom historien.

Stockholm: Natur & Kultur.

•5 •

RECENSIONER

Karen Armstrong (2009).

För Guds skull.

Om religionens betydelse.

Stockholm: Brombergs.

Charles Kimball (2004).

När religionen blir ond.

Stockholm: Natur & Kultur.

”Om den troende bedyrar sin kärlek till sin Gud, men bemöter sin medmänniska med våld och hänsynslöshet så har religionens kärna gått förlorad.”

kan vi inte bortse från att religionen också haft tydliga kopplingar till fasansfulla händelser i mänsklighetens historia. Många anser i dag, en­ ligt Armstrong, att religioner generellt är våld­ samma till sin natur och utgör orsaker till krig, terrorhandlingar och maktmissbruk. En sådan bild av den religiösa tron gör dock människan blind för religionens inneboende resurser.

Världen i dag ser inte ut som den gjorde un­ der antiken, vid Kristi födelse eller under upp­ lysningstiden. De stora världsreligionerna har överlevt genom att de haft förmågan att utveck­ las och förändras. En sådan förändring säger också något om religionens natur.

Kimball liksom Armstrong påpekar att även om de stora religionerna (judendomen, hinduis­ men, buddhismen, islam, kristendomen) skiljer sig åt i många avseenden så betonar de alla att den troendes strävan mot det gudomliga måste gå hand i hand med omtanken om medmän­ niskan. Sann andlighet inkluderar medkänsla.

Båda författarna betonar detta som ett slags sig­ num på en autentisk religion. Om den troende bedyrar sin kärlek till sin Gud, men bemöter sin medmänniska med våld och hänsynslöshet så har religionens kärna gått förlorad. Och vice versa – om en anhängare till en religion, vilken den än månde vara, förblir de goda idealen i den egna religionen trogen, så kan mycken fred stif­ tas.

Varför är det då inte så i praktiken, att mus­ limen älskar sin judiska broder och den kristna sin hinduiska syster? Kimball lyfter fram fem risker i religionen.

1. Anspråket på absolut sanning. Historien visar en nära koppling mellan absoluta sanningsanspråk, karismatiska ledar­ gestalter och våldsbenägen extremism.

Eftersom den egna religionen har rätt är dialog med andra överflödig eller rent av farlig.

2. Blind lydnad. Den enskilda individen avsäger sig sin egen förmåga till tanke, reflektion och känsla. Detta leder till

•6•

RECENSIONER

under­kastelse, som kan hittas i olika re­ ligi­ösa sekter och också i terroristgrupper.

3. Etablerandet av den ”fulländade” tiden.

Ett exempel: medlemmar i olika kristna sekter som sålt alla ägodelar inför ett an­ givet datum för Jeus återkomst. Ett annat exempel är den judiska visionen, också delad av vissa kristna, för tiden då det tredje judiska templet ska resas på Tem­ pelbergets heliga mark. Ett tredje exem­ pel är rigida, islamistiska grupperingar som aktivt strävar efter världsherravälde.

4. När ändamålet helgar alla medel. Det kan handla om en fysisk plats, i religi­ onen betraktad som helig mark, som berättigar till våldsamt skydd. Kvinnlig könsstympning är ett annat exempel.

Den tillämpas i flera religiösa kontexter som ett skydd för kvinnorna från deras egna förbjudna lustar och utgör samti­ digt en garant för mannens heder.

5. Att förklara heligt krig. Usama bin La­ dins maning till jihad mot USA eller al-Qaida-ledarens belåtna skratt, fångat på video, under attackerna mot WTC är sorgliga exempel. Korstågens tidevarv är en dyster del av det kristna Europas historia.

Armstrong betonar ödmjukhet i den religiösa hållningen, och hon grundar den intressant nog i naturvetenskapen, i relativitetsteorin och kvantfy­ siken. Hon citerar Albert Einstein: ”Den vackraste känsla vi kan erfara är det gåtfulla. Att veta att det som är ogenomträngligt för oss faktiskt existe­ rar och ger sig till känna för oss som den högsta visdom och den mest strålande skönhet, som vår tröga förmåga kan fatta bara i dess mest primitiva form – denna kunskap, denna känsla är hjärtat i all sann religiositet.”

Att inte veta utan endast ana. Att i alla fall veta att den andra, hen som ser annorlunda på världen än jag, är värdefull och har rätt till sin övertygelse. Att tro snarare är tillit, hängivenhet och engagemang med andras bästa för ögonen

än ett intellektuellt ställningstagande för någon given tes.

Eller som Kimball skriver: Hur skulle mitt liv ha tett sig om jag vuxit upp i Kairo eller Calcut­ ta? Hade jag fötts i Kairo hade mina föräldrar sannolikt varit muslimer och inte baptister. I Calcutta hade de antagligen varit hinduer.

En religiös övertygelse eller en innerlig tro ger styrka och en god förankring i livet, visar Kimball och Armstrong. Att bejaka den religiö­ sa mångfalden är dock en förutsättning för fred.

Tron, oberoende av religion, uppmanar oss att älska Gud och vår nästa. Och vi bör påminna varandra om att vår mänskliga kunskap om den gudomliga sanningen alltid kommer att vara be­ gränsad. ”Om Gud hade velat hade Han helt visst gjort er till ett enda samfund, men det var Hans vil­ ja att sätta er på prov genom det som Han har skänkt er. Tävla därför med varandra om att göra gott! Till Gud skall ni vända åter och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.” (Sura 5:48) Såväl Kimballs som Armstrongs böcker hän­ visar mångsidigt till etablerad forskning och annan relevant litteratur. Kimballs bok har ett personligt anslag och översättningen till svens­ ka (av Per Rundgren) är förtjänstfullt gjord.

Armstrongs böcker är faktaspäckade tegelste­ nar på 500 sidor, men kan med behållning läsas även enbart kapitelvis. Armstrong medverkade vid årets bokmässa i Göteborg.

RITA NORDSTRÖM-LYTZ

Författarna kan ses och höras på bl.a. följande youtube-videor: Karen Armstrong: https://www.youtube.com/watch?v=n6I-V3iNeFo Charles Kimball: https://www.youtube.com/watch?v=tKOY6WjTirs •7 •

RECENSIONER

HUR PÅVERKAR RELIGIONEN UTVECKLINGEN?

B

oken Uskonto ja kehitys (Religion och utveckling) är inte fullt så anspråksfull som titeln låter. Undertiteln Infallsvinklar till utvecklingssamarbete och utvecklingsforskning i Finland säger mer om boken.

Den behandlar därför också i första hand kris­ tendomen och kristna organisationer. Den är ett samlingsverk med artiklar av nio författare med Elina Vuola som redaktör.

Vuola konstaterar inledningsvis, att den kristna missionen har varit en föregångare till det moder­ na utvecklingssamarbetet inte minst inom under­ visning och hälsovård. Missionen har sin styrka i att missionsarbetarna ofta stannar länge i arbetet, lär sig språk och kultur och har ett gräsrotssam­ arbete med lokalbefolkningen. Idag är missionen ofta ett verkligt samarbete, där lokala kyrkor och kristna organisationer i syd bär huvudansvaret.

RELIGIONENS DUBBLA ROLLER Organisationer med kristen bakgrund får fort­ farande en stor del av den statliga biståndsfinan­ sieringen. Biståndsmedlen får användas endast till utvecklingsarbete, inte till kyrklig verksamhet eller evangelisation. Det betyder att missionsorga­ nisationerna i sin budget och verksamhet tydligt måste skilja åt utvecklingsarbetet och den kyrkliga verksamheten. I u-länderna uppfattas denna tu­ delning i humanitär och religiös verksamhet ofta som västerländsk sekularism.

I bokens avslutande teser framhålls att de religi­ ösa samfunden spelar en nyckelroll i u-länderna.

De påverkas alltid av det omgivande samhället,

Uskonto ja kehitys.

Näkökulmia suomalaiseen kehitysyhteistyöhön ja –tutkimukseen. Redaktör Elina Vuola. Tietolipas 246. Suomen Kirjallisuuden Seura.

Helsinki 2015

kulturen och politiken, även om de vill framstå som oberoende. De är en viktig del av medborgar­ samhället. De kan vara både redskap för de poli­ tiska makthavarna och kanaler för medborgarnas kritik. Skillnaderna är ofta större inom en och samma religion än mellan olika religioner. Religio­ nerna kan påverka utvecklingen både positivt och negativt. Så kan t.ex. såväl könsstympning av kvin­ nor som motstånd mot denna motiveras religiöst.

RELIGION OCH ALTRUISM Religionen är viktig som motivation för utveck­ lingsarbete. Petri Merenlahti konstaterar att de stora religionernas kärnvärden som rättvisa, med­ känsla och ansvar ofta ses som grundval för håll­ bar utveckling. Individers hjälpvilja motiveras ofta med den gyllene regeln ”Allt vad ni vill att männ­ iskorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” som i någon form ingår i alla religioner.

Men Tapio Leskinen framhåller att altruism en­

•8•

RECENSIONER

ligt modern forskning hör till människans natur.

Hon är en prosocial varelse, som vill hjälpa andra människor. Även om boken är inriktad på finländskt ut­ vecklingssamarbete hade man gärna läst mera om utvecklingsarbete inom andra religioner. Meren­ lahti konstaterar att inte bara islamska utan också hinduiska, judiska och buddhistiska biståndsorga­ nisationer spelar en allt större roll på olika håll i världen. Men han går inte närmare in på hur den religiösa bakgrunden påverkar dessa organisatio­ ners syn på utveckling.

KRISTENDOM OCH SEKULARISERING Boken tar inte heller upp frågan hur de olika religionerna genom historien har påverkat ut­ vecklingen i olika delar av världen, inte ens hur kristendomen har påverkat utvecklingen hos oss. ”Sekulariseringsteologer” som Friedrich Gogarten framhåller att det judiskt-kristna arvet har bidragit till sekulariseringen i västerlandet. Den bibliska gudstron bröt ned sakraliseringen av na­ turen, världen och politiken. Den amerikanske historikern Lynn White Jr hävdade redan 1967 att kristendomen möjliggjorde den kombination av vetenskap och teknologi som idag hotar naturen.

Auli och Mika Välikangas framhåller att det västerländska utvecklingstänkandet är ensidigt inriktat på ekonomisk tillväxt och modernisering, medan det afrikanska tänkandet mera betonar ge­ menskap, mänskliga relationer, kultur och språk.

De anger som exempel begrepp för gemenskap och helhet som ujamaa i Tanzania och ubuntu i Sydafrika. De ser den kristna synen som ett kor­ rektiv till det sekulära utvecklingstänkandet. Men de ställer inte frågan om den kristna missionen har bidragit till att bryta ner den afrikanska ho­ listiska synen, som man nu försöker återuppliva.

Paret Välikangas konstaterar också att de traditio­ nella afrikanska religionerna fortfarande har ett stort inflytande även inom kristna och muslimska samfund i Afrika. Men de frågar inte om de tra­ ditionella religionerna kunde ha något att lära oss västerlänningar i fråga om att leva i gemenskap

med varandra och med naturen. Många skriben­ ter ifrågasätter det sekulära utvecklingstänkandet, men ingen frågar om de olika världsreligionerna kunde tänkas påverka utvecklingen i västvärlden.

AIDS OCH HOMOSEXUALITET Flera av skribenterna har själva verkat i kristna missions- eller biståndsorganisationer. Boken ger exempel på hur svårt det är att granska sin egen verksamhetsmiljö kritiskt och se den i ett större sammanhang.

I flera artiklar framhålls att den kristna mission­ en spelat en viktig roll för att ändra synen på kvin­ nan och sexualiteten. Maria Palmusaari noterar att Finska Missionssällskapet ser den kristna sex­ ualmoralens förbud mot utomäktenskapliga rela­ tioner som sin speciella styrka i arbetet mot aids.

Men hon beaktar inte att konservativa missions­ organisationers framhållande av avhållsamhet som det bästa sättet att hindra spridning av aids - i kombination med kondomförbud - har varit ett stort hinder i kampen mot aids i många länder.

I flera bidrag nämns Finska Missionssällskapets rakryggade beslut att välsigna ett homosexuellt par till missionärer. Men man uppmärksammar inte att förföljelserna av homosexuella i många afrikanska länder delvis är en följd av den krist­ na missionen. Den ”afrikanska” sexualmoralen ansågs alltför lössläppt. Kolonialmakten förespår­ kade en heteronormativ sexualmoral och införde hårda straff för homosexualitet. Idag betraktas homosexualiteten i dessa länder ofta som ”oafri­ kansk” västerländsk dekadens. Fortfarande före­ språkar konservativ amerikansk mission stränga straff för homosexualitet - och få finländska mis­ sionärer ifrågasätter det öppet.

ULF SÄRS Pärmbilden är en detalj i en målning av bonden Carlos Carcía i boken Evangeliet från Latinamerika, en samling berättelser och bilder ur Jesu liv gjorda av medlemmar i församlingen i Solentiname i Nicaragua och samlade av befrielseteologen Ernesto Cardenal.

•9 •

MILLA PERUKANGAS:

Religioner samarbetar mot våldsam radikalisering

R

eligion förknippas allt mera med våld och konflikter. En orsak är att våldsam­ ma extremiströrelser, som använder re­ ligiös retorik i sin rekrytering, har blivit allt starkare i konfliktområden och motiverar våld och terrordåd religiöst. En annan orsak är att skil­ jelinjerna mellan parterna i politiska konflikter av historiska skäl ofta dras mellan företrädare för oli­ ka etniska grupper och religionssamfund. Då par­ terna i en konflikt använder religiös retorik för att främja sina politiska mål får man lätt uppfattningen att konflikterna och våldet beror på religionen.

Den positiva roll som religiösa aktörer spelar i fredsarbetet är mindre känd. Kyrkans Utlands­ hjälp har redan länge stött religiösa och traditio­ nella ledares arbete inom medling och fredsbyg­ gande på lokalplanet. Speciellt i sköra samhällen, där förvaltningsstrukturerna inte fungerar och myndigheterna har svaga möjligheter att trygga rättsordningen och medborgarnas säkerhet, har religiösa nätverk och traditionella sociala institu­ tioner stor betydelse för att finna en hållbar lös­ ning. Även om institutionerna har lidit av konflik­

terna, finns de kvar och människorna respekterar dem.

Nätverk för religiösa och traditionella ledare

Kyrkans Utlandshjälp har satsat allt mera på att stärka de traditionella samfundens deltagande i det internationella samfundets och regeringarnas fredsbyggande arbete, eftersom hållbar fred för­ utsätter att människorna själva får vara med och bygga sin framtid.

Också det internationella samfundet har börjat inse att de religiösa och traditionella ledarna är en stor, dåligt utnyttjad potential i fredsbyggandet.

Sedan 2013 fungerar Kyrkans Utlandshjälp som sekretariat för Fredsmäklingsnätverket för religiösa och traditionella ledare, bildat på initiativ av FN. Nätverket skall bygga broar mellan det internatio­ nella samfundet, regeringar och lokala samfund i fredsmäklingen.

Fredsmäklingsnätverket bedriver också forsk­ ning om våldsamma extremiströrelser och deras

• 10 •

Faith Kemunto, Ramson Kaazungu, Lucky Mbaga och Daniel Fondo deltog i ungdomsdialogen i Malindi på kenyanska kusten. Ungdomarna hoppas på att själva få vara med och skapa sin framtid. Foto: Aaron Stanley.

rekrytering. Riktig kunskap om varför människor ansluter sig till våldsamma extremiströrelser är nödvändig om man skall finna fungerande meto­ der att hindra dem att göra det.

”Internationella erfarenheter har visat att spridningen av våld via extremiströrelser är ett hot som inte känner geografiska eller andra gränser och att våldet inte bekänner någon tro.”

Internationella erfarenheter till nytta i Finland

Verkningarna av globala kriser sträcker sig allt längre. Den våldsbejakande extremiströrelsen Islamiska staten (IS) har gjort att konflikterna i Irak och Syrien på ett nytt sätt berör människor också utanför konfliktområdena. Som fenomen är våld­ samma extremiströrelser och terroristorganisatio­ ner ingenting nytt. Kyrkans Utlandshjälp har länge arbetat i områden där våld och hot från extremist­ rörelser är en del av lokalsamfundens vardag.

Fenomenet utländska krigare fick 2014 publi­ citet också i Finland, då 70 unga människor från vårt land åkte för att ansluta sig till IS. Siffran är internationellt hög i förhållande till befolkning­ en. Samma år inledde Kyrkans Utlandshjälp ett samarbete med inrikesministeriet i Finland för • 11 •

Deltagarna i studieresan i USA lyssnar till Saif Inam, som arbetar inom organisationen Muslim Public Affairs Council.

Han berättade för resenärerna om det arbete med att förebygga våldsbejakande radikalisering som utförs av de muslimska samfunden i USA. Foto: Sami Ojala.

att bilda ett nätverk där myndigheter, polis och religiösa samfund kunde få kontakt med ungdo­ mar. Man ville utreda orsakerna till att ungdomar radikaliseras i våldsam riktning och skapa funge­ rande lösningar för att förebygga våldsfrämjande radikalisering.

Internationella erfarenheter har visat att sprid­ ningen av våld via extremiströrelser är ett hot som inte känner geografiska eller andra gränser och att våldet inte bekänner någon tro. Det innebär att det förebyggande arbetet kräver en insats av hela samhället för att lyckas.

Metoder som visat sig framgångsrika interna­ tionellt kan vara till nytta också i Finland då det gäller att skapa förtroende mellan människor och samarbete mellan olika aktörer för att lösa de ge­ mensamma problemen. Samarbetet mellan sam­ fund inom olika religioner spelar en stor roll. De religiösa ledarna är speciellt viktiga eftersom de har den sakkunskap och auktoritet som behövs för att motverka den religiösa retorik som används i extremiströrelsernas propaganda.

med på en studieresa till USA, där myndigheter, samfund och organisationer länge har samarbe­ tet för att utrota våldsam radikalisering och ex­ tremism. Deltagarna kom från ministerier, olika religionssamfund, ungdomsorganisationer, lokal­ förvaltningen och polisen.

Under en dryg vecka träffade resenärerna fö­ reträdare för den amerikanska förvaltningen och religiösa samfund i Washington DC och bekanta­ de sig med deras samarbetsformer. I Minneapolis besökte gruppen lokala samfund som samarbetar med myndigheterna och hörde deras erfarenheter.

Religionssamfunden i USA har utvecklat en interreligiös samarbetsmodell kallad Shoulder-to-Shoulder (Sida vid sida), där religionerna synligt stöder varandra och löser lokala problem tillsammans. Efter terrordåden 11 september ut­ sattes muslimerna i USA för en våg av hatretorik och angrepp. Då ställde sig de övriga religionerna vid muslimernas sida och tog i ett uttalande för religionsfrihet och samlevnad skarpt avstånd från att terrordåden kopplades till islam som religion.

Sida vid sida i USA ...

... och Finland

I april 2015 inbjöd nätverket för religiösa och tra­ ditionella ledare och inrikesministeriet en grupp tjänstemän, ungdomar och religiösa ledare att vara

På resan planerade gruppen fortsatt samarbete och formulerade rekommendationer för hur man kunde bygga upp en finländsk modell. Utgående

• 12 •

från dessa riktlinjer arbetar Kyrkans Utlands­ hjälp och fredsmäklingsnätverket vidare för att främja och skapa samarbete mellan myndigheter, organisationer och religionssamfund i Finland. År 2015 fick Finland ta emot ett rekordantal asylsökande som flytt konflikterna i Irak och Syrien. Detta ledde till att islamofobi och hat­ retorik ökade. I denna situation har religions­ samfunden förenats i fredsarbete för att värna om samhällsfreden. Kyrkans Utlandshjälp ver­ kar för att utveckla ett Shoulder-to-Shoulder-­ arbete också i Finland.

Ungdomsdialoger i Kenya Al-Shabaab är en av extremiströrelserna i Öst­ afrika. År 2014 publicerade Kyrkans Utlands­ hjälp i samarbete med Institute for Security Sudies (ett afrikanskt institut för säkerhetsstudier, https://issafrica.org) en tvådelad undersökning av al-Shabaabs rekrytering och anhängarnas motiv att gå med i rörelsen i Kenya och Somalia. Fors­ karna undersökte i vilken livssituation de ung­ domar som al-Shabaab försökte rekrytera befann sig, hur radikaliseringsprocessen skedde och hur krigarna såg på landets regering. Dessutom utred­ de man hurudan religiös identitet och vilka ytt­ re drivfjädrar de som anslutit sig till al-Shabaab hade.

Undersökningen visar att det råder ganska stora skillnader i erfarenheterna och orsakerna att an­ sluta sig till al-Shabaab i Kenya och Somalia. Det finns mycket forskning om orsakerna till terro­ rism i allmänhet, men orsakerna till att individer ansluter sig till extremiströrelser varierar på olika platser. De lokala samfunden och ungdomarna känner till de grundläggande orsakerna till pro­ blemet och vilka lösningar som fungerar, men de behöver stöd i arbetet. År 2015 arrangerade Kyrkans Utlandshjälp och nätverket för religiösa och traditionella ledare i samarbete med presidentens kansli i Kenya, ung­ domsorganisationen Kenyan Muslim Youth Alliance och Kenyas Röda Kors omfattande ungdoms­ dialoger i de sex kustlandskap i Kenya där flest unga hade anslutit sig till al-Shabaab. I tiotals byar samtalade ungdomar om de lokala orsakerna till att unga gick med i al-Shabaab och vad man kun­ de göra för att ge de unga alternativ till extremist­ rörelsen.

De viktigaste orsakerna för de unga var avsak­ naden av utbildnings- och arbetsmöjligheter, en upplevelse av utanförskap, bristande samhörighet med samhället och misstro mot myndigheterna.

Ungdomsarbetslösheten i Kenya hör till de hög­ sta i världen. I synnerhet på Kenyas kust, där tu­ rismen har varit en viktig näring, har samhället drabbats hårt av al-Shabaabs närvaro. Över 20 000 arbetsplatser har gått förlorade.

Förverkliga ungdomarnas förslag De unga i byarna valde representanter till dialo­ ger på landskapsnivå, där ungdomarna förhand­ lade fram en gemensam agenda för en regional dialog. I den regionala dialogen i Malindi i au­ gusti 2015 deltog över 70 unga från olika byar.

På platsen fanns dessutom företrädare för lokal­ myndigheterna och presidentens kansli i Kenya för att höra de ungas erfarenheter och åsikter och tillsammans fundera på hur man skulle kunna förverkliga ungdomarnas lösningsförslag på lo­ kalplanet. Sammanlagt deltog hundratals unga i dialogerna.

Kyrkans Utlandshjälp och Fredsmäklingsnät­ verket för religiösa och traditionella ledare fort­ sätter att skapa förtroende och samarbete mellan presidentens kansli i Kenya och lokalsamfunden för att få till stånd hållbara lösningar.

MILLA PERUKANGAS Projektkoordinator för Fredsmäklingsnätverket för religiösa och traditionella ledare vid Kyrkans Utlandshjälp. Hon arbetar bland annat med att förebygga våldsbejakande radikalisering i Finland och Kenya.

Foto: Ville Asikainen/Kyrkans Utlandshjälp.

• 13 •

Faktarutor

FN:s fredsmäklingsnätverk för religiösa och traditionella ledare • Kyrkans Utlandshjälp fungerar fram till 2017 som sekretariat för Fredsmäklingsnätverket för religiösa och traditionella ledare (The Network for Religious and Traditional Peacemakers), som bildades 2013 på initiativ av FN. Antti Pentikäinen leder nätverket med högkvarter i New York.

Frivilliga lärare har arbetat bland annat i Kyrkans Utlands­hjälps tillfälliga skola L’école mixte la Sagesse de Jasmin i Gressier i Haiti. Foto: Jari Kivelä

• Bland dem som startade nätverket finns de två största mellanstatliga organisationerna i världen: FN och Islamiska konferensorganisationen (Organization of Islamic Cooperation, OIC) som är samarbetsorgan för muslimska stater. Nätverket har tiotals samarbetspartner som stöder lokalt fredsmäklingsarbete i konfliktländer runtom i världen.

Lärare utan gränser

• Nätverket stöder religiösa och traditionella aktörers fredsmäklingsarbete i konfliktområden. Till nätverkets uppgifter hör också att delta i planeringen av FN:s fredsmedlingsarbete, att bistå lokala medlingsprojekt och bedriva forskning bland annat i frågor som har att göra med radikalisering och rekrytering till extremiströrelser.

• Nätverket Lärare utan gränser stöder lärares pedagogiska kunnande och högklassig undervisning i de sköraste länderna i världen och utvecklar global fostran i skolor i Finland.

• Cirka femton frivilliga deltar årligen i längre program på 3-6 månader och ett tjugotal i kortare program på två veckor.

• Fredsmäklingsnätverket får stöd av bland annat Utrikesministeriet i Finland, Kyrkans Utlandshjälp och mellanstatliga samarbetsorgan som King Abdullah Bin Abdulaziz International Centre for Interreligious and Intercultural Dialogue (KAICIID). www.peacemakersnetwork.org

• Frivilliga lärare sänds till Eritrea, Kambodja, Kenya, Liberia, Sierra Leone, Uganda, Haiti, Burma, Nepal och Tanzania.

• Arbetet leds av en styrgrupp med sakkunniga från bland annat Utrikesministeriet, Utbildningsstyrelsen, Undervisningsoch kulturministeriet, Institutionen för

• 14 •

Ett lag från gymnasiet Tampereen lukio spelade i maj en vänskapsmatch mot asylsökande i Tammerfors under temat Peace United.

lärarutbildning, Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ, CIMO, Kepa, universiteten i Uleåborg och Helsingfors och Kyrkostyrelsen.

Riihiranta och Laura Österberg Kalmari som kaptener. Kampanjen Peace United startade år 2015 som en del av Kyrkans Utlandshjälps kampanj Handling som vill motverka våldsfrämjande radikalisering bland unga.

www.kirkonulkomaanapu.fi/sv/kom-med/ larare-utan-granser/

• Peace United-matcher som främjar fred med hjälp av fotboll har arrangerats bland annat i flyktinglägret Zaatri i Jordanien men också på olika håll i Finland.

Många föreningar och församlingar har tagit Peace United-fotboll som en del av sitt arbete med asylsökande.

www.opettajatilmanrajoja.fi

• I anknytning till kampanjen har producerats lektionsmaterial för att med eleverna i klass behandla aktuella ämnen som krig och fred, radikalisering och marginalisering bland unga. Material och videor för lektioner finns tyvärr bara på finska, men en kreativ lärare kan säkert ha nytta av dem också i svenska skolor.

Peace United

www.peaceunited.fi/sv

• Peace United är ett fotbollslag som spelar för fred runtom i världen med Aki

www.tekojakampanja.fi/sv

• 15 •

Den 5 mars 2015 deltog drygt tvåhundra judar, kristna och muslimer i en vänskapsvandring mellan Islamska samfundets moské, Gamla kyrkan och Judiska synagogan i Helsingfors för att uttrycka sin vilja att främja fred och trygghet i Finland, Europa och hela världen. Foto: Antti Narmala.

RESA-forumet RESA står för Religionernas samarbete i Finland.

Namnet är också betecknande för att religions­ samarbete innebär en lång resa med många ut­ maningar och glädjeämnen. RESA-forumet grun­ dades 2011, tio år efter att de första stegen togs mot en nationell organisation för interreligiöst samarbete.

Det var hösten 2001 som republikens dåvarande president Tarja Halonen kontaktade representan­ ter för olika religioner i vårt land för att dryfta det uppkomna läget efter de händelser som vi känner som 11 september-attackerna. Presidentens initi­ ativ att involvera de religiösa ledarna att samverka för att främja samhällsfred ledde så småningom

till allt tätare kontakter mellan de religiösa ledar­ na. Tanken på ett interreligiöst forum hade väckts, men det skulle ta flera år och regelbundna möten och samtal innan planerna kunde konkretiseras.

ABRAHAMS BARN Av flera orsaker föll det sig naturligt att inleda det nationella interreligiösa samarbetet med de tre abrahamitiska bokreligionerna judendomen, kris­ tendomen och islam. Evangelisk-lutherska kyrkan hade redan under flera års tid fört bilaterala sam­ tal med judar och muslimer och Ekumeniska Rådet i Finland hade lanserat boken Abrahams barn

• 16 •

(Christer Hedin, Dialogos Förlag 2007), inspirerad av det lokala interreligiösa samarbetet i Rinkeby, Sverige. Öppna frågor var ännu vilka organisatio­ ner som skulle representera de olika religionerna.

De kristna samfunden samarbetade sedan länge i Ekumeniska Rådet, medan muslimerna inte hade någon samarbetsorganisation.

I november 2006 grundades så Islamska rådet i Finland (SINE), vilket gjorde det lättare för de (sunni)muslimska samfunden att låta sig repre­ senteras i ett interreligiöst forum. Följande år hölls ett bredbasigt seminarium om religionssamarbetet på nationell nivå i Hanaholmens kulturcentrum.

Seminariet blev avgörande för planerna på att grunda en interreligiös organisation.

Grundande medlemmar blev slutligen Centralrådet för de judiska församlingarna, Evang­ elisk-lutherska kyrkan i Finland, Ekumeniska Rådet i Finland, Finlands islamförsamling (tatar­ muslimerna) och Islamska Rådet i Finland.

RUNDABORDSSAMTAL OM SAMHÄLLSFRED

INTERRELIGIÖS WEBBKALENDER På RESA-forumets webbsidor presenteras den ak­ tuella verksamheten. Där finns också en interreli­ giös webbkalender som RESA tagit fram. Kalen­ dern presenterar de tre religionernas religiösa och några nationella högtider, vilket gör den till ett an­ vändbart redskap i skolor och för var och en som vill ha bättre koll på när olika högtider infaller.

Vid en av de första träffarna hos republikens president hösten 2001 kunde kalendern ha kom­ mit väl till pass. Det visade sig nämligen att musli­ merna firade fastemånaden Ramadan, vilket gjor­ de att de muslimska representanterna fick vänta en stund på sitt eftermiddagskaffe tills solen gick ned i Mecka. Redan här blev det klart för alla att möte mellan religionerna är möte mellan människor i respekt för varandras traditioner.

Arbetet inom RESA-forumet vittnar om att re­ ligionsmöte är att bygga relationer till andra som tror och lever annorlunda. Ofta är resultatet för­ djupad förståelse för varandra, gästfrihet och vän­ skap.

Foto: Rufus Hedengren

RESA:s verksamhet inriktar sig på samhällsfred och goda relationer mellan religionerna. Forum­ et för inga teologiska samtal, utan inriktar sig helt på samhällsfrågor där religionerna kan bidra med kunskap och erfarenheter. Detta blir allt viktigare i ett samhälle där vanliga medborgare allt mera sällan deltar regelbundet i organiserad religions­ utövning.

För den första tvååriga verksamhetsperioden valde det grundande mötet Ekumeniska Rådets representant Jan Edström till ordförande. Arbetet kunde sakta byggas upp genom förtroendeska­ pande samtal och registrering av föreningen. Fo­ rumet arrangerade sitt första större seminarium i Ständerhuset i Helsingfors. Seminariet öppnades av president Tarja Halonen och temat var hatreto­ riken i medierna.

Nästa period leddes av ordförande Yaron Nad­ bornik från Helsingfors judiska församling. Under denna tid förekom RESA allt mera i medierna och dess representanter anmodades ofta att kommen­ tera internationella terrordåd och våldshandlingar med religiösa förtecken. RESA gjorde uttalanden där man fördömde allt våld med religiösa motive­ ringar och knöt närmare kontakter till internatio­ nella interreligiösa organ.

RESA:s tredje ordförande blev Atik Ali från Finlands islamförsamling. Under Alis ledning har RESA arbetat mera målmedvetet i kontakten med olika ministerier. RESA blev invalt i Delegationen för etniska relationer vid justitieministeriet och samarbetar med inrikesministeriet kring rundabordssamtal om religioner och samhälls­ fred. Samtal har också inletts med andra religiösa samfund som visat intresse för att bli medlemmar i RESA-forumet.

JAN EDSTRÖM Teologie magister, baptistpastor, svensk projektsekreterare för Ekumeniska ansvarsveckan och Ekumeniska Rådets representant i RESA-forumets styrelse.

www.uskot-resa.fi • 17 •

MAHDI ABDILE:

Hur är det att vara muslim i Europa?

J

ag är chef för forskning och motarbe­ tande av extremt våld vid Fredsmäk­ lingsnätverket för religiösa och tradi­ tionella fredsmäklare inom Kyrkans Utlandshjälp. Mitt arbete för mig till platser runtom i världen som Kenya, Nigeria, Somalia, USA, många delar av Europa, Mellanöstern och Nordafrika. På många av dessa platser ställs jag numera allt oftare inför frågan: ”Hur är det att vara muslim i Europa?” I somras tillbringade jag i Tunisien nästan två timmar med att förklara sa­ ken för en delegation från Libyen.

Frågan är inte ny, men det nya är hur ofta den ställs av både muslimer och icke-muslimer. Av många orsaker känner jag mig obekväm med att besvara den. Jag förstår att många är nyfikna och somliga till och med bekymrade. Jag har inga pro­ blem med dem som är nyfikna eller bekymrade, men jag har svårt med islamofober, även om jag helt förstår deras bakgrund, eftersom jag själv för inte så länge sedan var kristofob.

Varför blir just jag utfrågad?

Det som stör mig mest är hur ofta jag måste för­ klara mig. Min fråga är: Varför just jag? Varför inte mina kristna, hinduiska eller ateistiska kolle­ ger och vänner? Det jag vet är att varken jag eller • 18 •

Foto: Ville Asikainen/Kyrkans Utlandshjälp.

den stora majoriteten av muslimer har gjort nå­ got som motiverar en sådan grundlig utfrågning. Även om frågan om att vara muslim i Europa eller Väst inte är ny, har europeiska muslimerna på se­ nare tid utsatts för en helt ny granskning. Denna granskning skylls ofta på de få anhängare av min tro som spränger sig själva och på det ökade anta­ let flyktingar i Europa.

Men låt oss medge det – den växande intoleran­ sen i Europa och Väst beror inte på att det kom­ mer muslimska flyktingar hit. Det handlar om hat, okunskap och rasism. När allt kommer omkring har Europa funnits här redan tidigare, och fördo­ mar, intolerans och rasism visade sitt fula ansikte under andra världskriget, då mer än 6 miljoner oskyldiga judar slaktades. Vad hade de gjort an­ nat än att vara judar? Det som islamofoberna idag inte inser är att den stora majoriteten av offren för självmordsbombare är muslimer och att det är or­ saken till att många flyktingar kommer till Europa.

Då jag först kom till Finland var det min hud­ färg som väckte uppmärksamhet. Idag handlar det om att vara muslim. Det förvånar mig att jag så ofta döms utgående från vad andra tänker om mig, inte utgående från vem jag är. I fjol höll jag ett anförande, där jag talade om min sammansat­ ta identitet. Jag talade om att identifiera mig som svart, somalier, muslim, finländare, europé och afrikan. Av dessa identifikationer är människor nästan alltid mest intresserade av min muslimska identitet, fast den spelar minst roll av alla. För det mesta är det ingenting speciellt med mig, mitt be­ teende eller uppförande. Jag bär sällan muslimsk klädsel och jag håller inte en skylt för ansiktet där det står ”Jag är muslim”.

Varför klaga över islamofoberna?

Men som sagt har jag tidigare varit kristofob, varför klagar jag då över dagens islamofober? Jag antar att jag klagar därför att jag inte längre är kristofob och för att islamofoberna påminner mig om hur okun­ nig och trångsynt jag en gång var. De bekräftar min övertygelse att man inte kan döma personer eller samfund som man inte känner och som ofta är in­ bördes olika. Jag har lärt mig att inte låta fördomar och okunskap forma mitt öde och min identitet. Även om jag älskar min religion har jag lärt mig att många från andra religioner och samfund är bättre än jag och andra muslimer – inte på grund

av hudfärg, rikedom, enticitet eller religion, utan för att de är bättre människor. Det finns häp­ nadsväckande människor i alla religioner, etnis­ ka grupper, länder och kontinenter och det finns islamo­fober och kristofober i alla religioner.

Jag är stolt över att ha lärt mig mycket och fått vänner, kolleger och familjer som är anhängare av islam, kristendom, bahá’i, hinduism och andra samfund som inte delar min religiösa tro. Jag med­ ger öppet att detta en gång var otänkbart. Konflik­ ter mellan religioner beror i hög grad på en överty­ gelse och upplevelse av att min religion är bättre än andras och en ovilja eller oförmåga att anpassa sig till andra. Det är svårt att ändra attityder och upp­ fattningar som har utvecklats under en livstid och min väg till att inse detta var inte lätt.

Vad hade du väntat dig?

Jag kommer från vad jag betraktar som en mycket konservativ religiös bakgrund och fick där en stark uppsättning islamiska värderingar. De utformade min tidiga barndom och fortsätter att leda mig i mitt liv. Mina första år i Finland var svåra, men jag mötte i alla fall många underbara människor och fick många vänner. Jag gick i skola med dem, jag besökte klubbar med dem och jag gjorde i huvudsak allt som en normal finländsk tonåring gör. Eftersom jag inte dricker alkohol, blev jag den självklara chauffören då vi gick ut.

Jag blev så helt en del av vänkretsen att jag inte tänkte att jag någonsin skulle uppleva problem med att vara annorlunda. Men allt detta ändrades under mitt sista studieår. Plötsligt hade alla mina finska studiekamrater arbeten redan innan de tog sin examen. Men fastän jag sände hundratals an­ sökningar blev jag aldrig ens kallad på intervju.

Det var lindrigt sagt deprimerande.

Några få månader efter min examen såg mitt liv helt annorlunda ut. I stället för mina vita vänner blev jag vän med människor från Somalia, Alge­ riet och Västafrika och de var alla muslimer. Då jag försökte förklara situationen för mina nya vän­ ner, svarade de alltid: Vad hade du väntat dig?

Hur blev jag sårbar för radikalisering?

En dag bjöd en av mina nya vänner mig på lunch i sitt hem. Då jag kom dit, fanns där tre andra kil­ • 19 •

”Men låt oss medge det – den växande intoleransen i Europa och Väst beror inte på att det kommer muslimska flyktingar hit. Det handlar om hat, okunskap och rasism.” lar som tittade på en video av Babar Ahmed, som rapporterade från det pågående kriget någonstans i Bosnien. Videon beskrev med grafik och i detalj hur muslimer utplånades i Bosnien. De följande månaderna såg vi video efter video om hur krist­ na slaktade muslimer i Bosnien. Efter varje session hade vi heta debatter och drog varje gång samma slutsats: Kristna vill inte ha muslimer och de kom­ mer att förinta oss. Oberoende av vad västvärlden säger kommer den alltid att stöda de kristna mot muslimerna.

Så en dag kom en av de tre män jag mötte hos min vän med ett förslag som kunde ändra mitt liv. Han föreslog att vi skulle sluta diskutera hur kristna dödar muslimer och i stället göra något åt saken. Jag hade aldrig tänkt mig att jag kunde påverka utgången av kriget i Bosnien till förmån för muslimerna. Tanken att hjälpa dem mot de kristna förtryckarna kändes mycket lockande. Ef­ ter många månader av diskussion och planering beslöt vi oss för att åka till Bosnien för att kämpa mot serberna.

För att göra en lång historia kort var den enda orsaken till att jag inte kom att strida i Bosnien att jag inte kunde komma dit. Vi sparade tillräckligt med pengar för att köpa biljetter och vi var moti­ verade att åka för att kämpa mot serberna, men vi kände ingen som kunde föra oss till fronten. Efter­ som jag hade varit i armén hade det bara handlat om att plocka upp gevären och börja skjuta.

Så min besvikelse, diskriminering, isolering och frustration tillsammans med fel vänner vid lämp­ lig tidpunkt gjorde mig sårbar för radikalisering.

Eftersom jag inte kunde vara tillräckligt finsk, val­ de jag att bli muslim. Jag var muslim och de andra var något annat. I en sådan situation skapar vre­ den över orättvisan i kombination med religionen

en mentalitet av ”vi mot dem” och berättigar våld mot ”dem”. ”Vi och de”-mentaliteten bygger på våra rädslor för det okända och våra svagheter och kan utvecklas till orubbliga fördomar.

Kan en muslim arbeta på Kyrkans Utlandshjälp?

Då jag sedermera började arbeta på Kyrkans Ut­ landshjälp fick jag otaliga telefonsamtal från med­ lemmar i det muslimska samfundet i Finland som blev förskräckta över att jag hade konverterat till kristendomen. Det kändes underligt, eftersom nå­ gon av mina medarbetare ett par veckor tidigare, en månad efter att jag började på Utlandhjälpen, hade lagt en muslimsk bönematta på mitt bord med en lapp ”den här är till dig Mahdi, välkom­ men till Kyrkans Utlandshjälp”.

Båda reaktionerna var oväntade och överras­ kande. Å ena sidan anklagade mina muslimska vänner mig för att vända islam ryggen. Å andra sidan uppmuntrade mina kristna kolleger mig att hålla fast vid min religion. Jag tog bönemattan som ett uttryck för solidaritet med att jag obero­ ende av min religion är en av dem och att jag får ha Utlandshjälpen inte bara som arbetsplats utan också som en plats där jag kan utöva min religion.

Jag har mattan kvar.

Vill Utlandshjälpen göra Somalia kristet?

Sedan åkte jag till Somalia för att starta Utlands­ hjälpens kontor där. Då spreds det ett rykte i den somaliska gemenskapen i Finland att arbetet där bara var en täckmantel för att göra Somalia kris­ tet. Vi behandlade detta som en legitim oro, ef­

• 20 •

Mahdi Abdile var med och startade Kyrkans Utlandshjälps fredsmäklingsarbete med religiösa och traditionella ledare i Somalia. Här är klanäldste samlade för att lösa en konflikt i Oog i norra Somalia (Somaliland). Foto: Jama Egal / Kyrkans Utlandshjälp.

tersom vi hade misslyckats med att informera den finlandssomaliska gemenskapen om varför vi var i Somalia och vad vi gjorde där. Vi hade glömt att det finlandssomaliska samfundet är mycket aktivt och engagerat både här i Finland och i Somalia.

I Somalia har Kyrkans Utlandshjälp stött freds­ mäklingsarbetet sedan 2007 och vårt arbete ut­ vidgas hela tiden till att bygga upp nationen. Vi förklarade det för den finlandssomaliska gemen­ skapen och använde videor och bilder för att visa vad vi gör, var vi arbetar och vem vi arbetar med.

Vi förklarade också att Kyrkans Utlandshjälp inte hade åkt till Somalia på eget initiativ utan att idén att börja arbeta där hade framförts av medlemmar i den finlandssomaliska gemenskapen.

Jag kommer bra ihåg vårt första möte med Kyrkans Utlandshjälps direktor 2006. Vi var sex medlemmar i den somaliska gemenskapen i Fin­ land som besökte direktorn och frågade: ”Varför

arbetar Kyrkans Utlandshjälp inte i Somalia, är det på grund av att Somalia inte är ett kristet land?” Vi var övertygade om att orsaken inte hade med den frågan att göra och vi hade en lista över länder där Utlandshjälpen arbetade som ett bevis på saken.

Tio år senare har Kyrkans Utlandshjälp tre kontor i Somalia och ingen talar längre om ryktena och föreställningen att Kyrkans Utlandshjälp är där för att göra Somalia kristet. Några av dem som kritiserade mig och vår närvaro i Somalia samarbetar nu med oss. Många har sökt arbete på Kyrkans Utlandshjälp och jag är inte längre den enda somaliern eller muslimen som arbetar här. Kyrkans Utlandshjälp har många muslimska medarbetare runtom i världen och jag firade i augusti tioårsjubileum som medarbetare vid Utlandshjälpen.

MAHDI ABDILE • 21 •

Hur kan religionen främja fred och utveckling?

Panelsamtal söndag 30.10.2016 kl 16.30 på Edith Södergran-scenen på Helsingfors bokmässa.

Foto: Timo Hormio

Foto: Rufus Hedengren

MEDVERKANDE Jan Edström, teologie magister och baptistpastor, är svensk projektsekreterare för Ekumeniska ansvarsveckan och engagerad i RESA-forumet - Religionernas samarbete i Finland.

Yvonne Terlinden, teologie doktor, präst och familjerådgivare, är speciellt intresserad av frågor om försoning mellan individer och människogrupper.

Samtalet leds av Ulf Särs.

Alla är hjärtligt välkomna!

Freds­adresser Vasabygdens fredsförening säljer freds­adresser till förmån för Finlands svenska fredsfond. Fonden tar även emot bidrag och inbetalningar.

Henrik Fågelbärj, Storalånggatan 81 B 10, 65100 Vasa tfn 06-317 0641, mobil 050-596 0365 henrik.fagelbarj@netikka.fi

• 22 •

Fo tos e r i e :

Fredsarbete i Somaliland Somaliland, den nordligaste delen av Somalia, förklarade sig självständigt 1991, men har inte erkänts av någon stat. Landets närhistoria har präglats av klanstrider. Fyra femtedelar av befolkningen är nomader och konflik­ terna gäller oftast markanvändning. Konflikter löses genom att klanäldste kommer överens om ersättningar. Klansystemet innebär att ingen individ är ensam skyldig eller offer. Hela den skyldiga klanen måste delta i ersättning­ arna till den klan som konstateras vara offer.

Kyrkans Utlandshjälp har bedrivit fredsarbete i Somalia sedan 2007 och deltagit i tiotals lyckade medlingar i konflikter från lokalplanet till central­ förvaltningen.

Fotografen Meeri Koutaniemi (f. 1987) har vunnit många interna­ tionella priser och utsågs 2012 och 2013 till årets pressfotograf i Fin­ land. Hon har arbetat som fotograf och journalist i över 40 länder och gjort tre dokumentärfilmer. Fotona på detta uppslag och pärmen togs i december 2014, då hon bekanta­ de sig med Kyrkans Utlandshjälps arbete i Somaliland. Bilderna ingår i utställningen Entiset viholliset (Före detta fiender).

Foto: Petri Virtanen / Finlands Nationalgalleri.

• 24 •

Före detta fiender

Mohamed Abdulahi Salah (t.v.) från Habar Yonis-­klanen och Mohamed Abdimalik Ahmedi från Dhulbahante-klanen fungerade som medlare i en utdragen konflikt mellan de två klanerna, där fem personer dog och två skadades.

• 25 •

”Det svåraste var att få de unga männen att lugna ner sig”, berättar Mohamed Salah. ”Vi övertalade dem att lägga ner vapnen. Hela området lider av hämndspiralen. Vi måste stoppa våldet för att skolor och affärer skall kunna fungera.” Mohamed Ahmedi var huvudförhandlare för sin klan.

Hans bror och en kusin dog i striderna. Försoning nåddes efter långa förhandlingar och ersättning på 690 kameler.

Kvinnor i fredsarbetet

Rahma Jama Hirsi (t.v.) och Saynab Jama Mohamed hör till de kvinnor som var banbrytare för fred i Somaliland. Redan 1993 startade kvinnor i området Sanaang en fredsgrupp över klangränserna. ”Vi kvinnor möttes i vardagssysslorna”, berättar Rahma Hirsi.

Hon hör till Habar Yonis-klanen och hennes kusin var en av de sista som dödades av Dhulbahante-klanen. ”Tanken på en fredsgrupp föddes på torget. Här är det kvinnorna som gör affärer. Männen har krigat sedan Adams tid. Vi beslöt gå till våra klanäldste och tala för fred.” Saynab Mohamed från Dhulbahante-klanen inkallas ofta som medlare i tvister som hotar att urarta i våld.

• 26 •

• 27 •

RÖSTER OM FRED

Juvelen i lotusblomman

D

et är exakt fyrtio år sedan jag kom i kon­ takt med den japanska Nichiren-budd­ hismen. För mig har buddhismen blivit en livsfilosofi som jag försöker tillämpa dagligen, utan att för den skull utesluta andra livsåskådningar.

1200-talsmunken Nichiren ansågs radikal i sin tid. I sina skrifter grubblade han ständigt över or­ sakerna till personlig eller nationell olycka, och nämnde de tre fatala ”gifterna” som kan fördärva en nation: girighet, hat och okunskap.

Efter andra världskriget grundades lekmanna­ organisationen Soka Gakkai (det värdeskapande samfundet). Den omtyckta ledaren Daisaku Ikeda gjorde fredsarbetet till sin livsgärning. ”Det finns ingenting grymmare än krig, ingenting sorgligare än ett land som leds till fördärvet av dårar”, skrev han i The Human Revolution.

Buddhismen har lärt mig att vi är ett med vår omgivning, att vår kropp och själ är oskiljaktiga. Även i våra mörkaste stunder finns det en innebo­ ende möjlighet till lycka och upplysning. Genom att recitera Nam myoho renge kyo från Lotus Sutran är vi i förbindelse med världsalltet. Det låter en­ kelt, men det blir vår allra svåraste uppgift i livet: att ständigt polera juvelen inom oss.

Marianne Backlén Författare, evig novis inom Nichiren-buddhismen.

Foto: Cindy Dawkins

• 28 •

RÖSTER OM FRED

Fredsidealet i judendomen

J

Karmela Bélinki Medlem i judiska församlingen i Helsingfors, f.d. ordförande för WIZO i Finland (Women’s International Zionist Organization), exekutivmedlem i International Council of Jewish Women.

udendomen omfattar tre centrala princi­ per. Fred är en av dem tillsammans med sanning och rättvisa. Det judiska folkets fredsönskan har uttalats i tusentals år i ju­ diska böner och i bibliska och rabbinska källor.

Fred är så viktig i judendomen, att judarna har ett påbud och inte bara en uppmaning att til�­ lämpa denna princip. Fred betraktas som ett fun­ damentalt och naturligt tillstånd och inte enbart som ett motsatspar till konflikt. Fred är frid.

Det judiska folkets allmänna hälsning Schalom Alechem (Fred med er) och mothälsningen Ale­ chem Schalom (Med er fred) är också den sång med vilken sabbatsgudtsjänsten börjar. Ordet Schalom går tillbaka till det hebreiska ordet Scha­ lem (fullständig) och är i bönen en bedjan om fred för sabbaten i hemmet, mellan familjemedlem­ marna och i världen i övrigt.

En av de mest kända bönerna i den judiska li­ turgin börjar Ose Schalom Bimrovav (Du som låter evig fred härska i himlen, skänk oss och hela mänskligheten din eviga fred).

Med detta budskap är jag uppvuxen och enligt dessa principer försöker jag leva.

• 29 •

RÖSTER OM FRED

Adventister tar inte till vapen

J

Majvor Eklund Adventist och styrelsemedlem i Närpesnejdens fredsförening.

Foto: Per Lytz

ag är medlem i Finlands Svenska Advent­ kyrka (FSA), som är en församling under Finlands Adventkyrka. Alla adventist­ församlingar i Finland bildar en union, som hör till det världsvida Adventistsamfundet, Seventh-day Adventist Church. FSA är medlem i Frikyrklig Samverkan. För adventister är lörda­ gen, sjunde dagen, sabbatsdag. En annan sak som kännetecknar oss är en hälsosam livsstil, som re­ kommenderar vegetarisk kost.

Hur ser du som adventist på fred och utveckling?

Som adventist vill jag leva i fred och inte i strid med andra människor. Gud har skapat var­ je människoliv. Vi har därför inte rätt att utsläcka någons liv. Adventister tar inte till vapen, men kan göra vapenfri militärtjänst eller civiltjänstgöring.

Vi böjer oss för auktoriteter, t.ex. i form av lan­ dets lagar, om de inte strider mot Bibeln. Vi bör vara med och ta ansvar för samhället och påverka det till allas bästa. Gud kommer alltid först och ingen annan ideologi går före honom Det finns människor med en annan religiös tro än min, och det är viktigt att vi respekterar varandra.

Rita Nordström-Lytz intervjuade

• 30 •

RÖSTER OM FRED

Vi måste gå vidare utan hat

D Šamka Krkić Muslim, flykting från Jugoslavien, bosatt i Närpes.

Foto: Per Lytz

är jag växte upp, i Titos Jugoslavien, bodde muslimer, ortodoxa och kato­ liker. Ingen fäste uppmärksamhet vid vem som bekände sig till vilken religion och det var inte ovanligt att folk gifte sig över re­ ligionsgränserna. Jag hade en vän som var kato­ lik. Tillsammans med honom besökte jag kyrkan på julen och han besökte moskén med mig. Jag lärde mig att respektera och uppskatta alla, obe­ roende av religion.

Kriget förändrade allt. Även om vi hjälpte var­ andra, också över trosgränserna, så försvann tilli­ ten. Jag bad Gud om hjälp och jag och min familj överlevde kriget – men vi har alla hemska minnen.

Jag vill inte tänka på det som hände. Det plågar mig. Vi måste ändå gå vidare, utan hat – men jag vill inte diskutera kriget med serber och kroater.

Min serbiska granne är sjuk och jag hjälper henne.

Hur kan jag hata någon? Det är inte religionens fel att det blev krig. Det är dåliga människor som drar in religion i en dålig politik. Jag arbetar frivilligt i Röda Korset för jag vill hjälpa andra – jag ser människor, inte deras religion. Hur jag orkar? Det är Gud som ger mig kraft.

Rita Nordström-Lytz intervjuade

• 31 •

• 32 •

RÖSTER OM FRED

Ingen religion stöder våld

J

ag är kurd, hemspråkslärare och tolk mel­ lan kurdiska, arabiska, farsi och svenska.

Jag är sunnimuslim och kommer från en religiös familj. På grund av mitt jobb kom­ mer jag varje dag i kontakt med andra muslimer.

Det bästa sättet att få till stånd samarbete och förståelse mellan människor från olika religioner är att lära känna varandra bättre. Muslimer i Fin­ land borde delta i seminarier om andra religioner och finländarna behöver också lära sig om islam.

Man borde på något sätt få makthavarna över­ tygade om att man inte ska tillverka mera vapen.

Speciellt religiösa människor borde kämpa för fred i världen. Försoning mellan olika grupper och fraktioner är mycket viktig.

Jag anser att ingen religon stöder våld och krig eller terror, utan det är fanatiska människor som använder religon för att hjärntvätta unga och även äldre. Utbildning är det enda sättet att minska fanatismen. För att lyckas måste man börja med barn i skolåldern.

Shakho Sadiq

Ulla Holmberg intervjuade

Sunnimuslim från irakiska Kurdistan, bor i Ekenäs.

Foto: Viveca Dahl

• 33 •

RÖSTER OM FRED

Fokusera på det vi har gemensamt

B

Lars Silén Bahá’ì från Esbo.

ahá'ì är en av världens yngsta reli­ gioner (1844). Vi ser inte en global fred som något obestämt och avläg­ set utan som något mänskligheten av inre och yttre krafter av nödvändighet drivs mot. I bahaiskriften Löftet om världsfred (1985) (http://skrifter.bahai.se/texter/universella-ratt­ visans-hus-skrifter/loftet-om-varldsfred.html), utdelad till världens ledare, uttrycks detta på följande sätt: Långt ifrån att utgöra civilisationens slut, kommer den omvälvande omdaning som mänskligheten allt

hastigare drivs fram emot att kunna frigöra de ”slumrande möjligheter som finns inneboende i människans ställning” och uppenbara ”det fulla måttet av hennes jordiska bestämmelse, hennes väsens naturliga storhet.”

De stora omvälvningar som pågår är de födslo­ våndor som förebådar det som kommer att bli en mänsklig guldålder.

Religionerna har en central roll i världens freds­ byggande men de måste lära sig att fokusera på det vi har gemensamt. ”Den gyllene regeln” är en god startpunkt.

• 34 •

RÖSTER OM FRED

Bevara freden genom att vid behov försvara den

J

ag tänker på fred på tre plan, inom oss, mellan individer och internationellt. Fred och frid utgår från att vi bevarar samma hållning av respekt, kärlek och förlåtelse mot oss själva och varandra, som vår Herre har mot oss.

Men i en fallen värld får vi vara realister. Paulus säger: ”håll fred med alla människor, så långt det är möjligt och kommer an på er”. Där ser vi grun­ den till begreppet berättigat försvar. Intressant är också att Jesus inte förbjuder en romersk soldat att utöva sitt jobb.

Vi vill alltid ha en fredlig lösning, så länge det inte sker genom förtryck. Vi vill också bevara fre­ den genom att vid behov försvara den. Men inte hur som helst, utan genom att vilja återställa fre­ den och medvetna om att vårt handlande i en kon­ flikt påverkar freden efteråt, på alla plan.

Vi skall inte dräpa eller gripa till svärd, för att driva vår egen sak, utan endast i yttersta fall, för att försvara freden. Det handlar det femte budet om.

I detta problemfält får jag som militärpräst ar­ beta.

Markus Weckström Lutheran, militärpastor vid Nylands Brigad, verkat i krishanteringsuppdrag i Afghanistan.

• 35 •

RÖSTER OM FRED

Evolutionen och den humanistiska etiken står nära varandra Gun Winter Medlem och tidigare ordförande i styrelsen för Finlands Humanistförbund.

I

en bok från 2015 säger Noam Chomsky att det största hotet mot världsfreden är Israel-Pales­ tinakonflikten. Han påminner om ett avtal om hindrande av spridning av nukleära vapen.

Medlemmarna ville hålla en internationell kon­ ferens för att åstadkomma en massförstörelseva­ panfri zon i Mellanöstern, vilket var ett arabiskt initiativ. Israel vägrade delta, men Iran lovade delta utan förhandsvillkor. Därpå meddelade USA att konferensen var annullerad. Bakom de upprörda religiösa känslorna ser man de rent politiska skälen. Voltaire hade ett fult ord för så­ dant.

Upplysningstiden började i Europa, likaså pro­ testantismen. Luther införde folkets språk i trosut­ övningen och kom därigenom att främja tankefri­ heten. När vetenskapens roll förstärktes, så insågs det att sanningen är undflyende och ständigt mås­ te sökas på nytt. Med europeisk självtillräcklighet har vi sedan utbrett våra läror till Nya världen och andra länder som vi koloniserat och det har sedan en tid slagit tillbaka och det i en situation där det inte skulle finnas tid för prestigekonflikter. Om inte judaismen, kristendomen och islam hade utö­ vat sådan kontroll av kvinnorna, så kunde världen ha varit fredligare. För kvinnor är skyddet av liv viktigare än hedern, manligt tolkad.

Befolkningen på en liten planet som jorden kan inte fortsätta utan en avgörande skillnad i hur vi ser på oss själva, säger professorn Brian Cox i bok­ en HUMAN UNIVERSE och fortsätter: ”Indel­ ningen i ett hundratal länder, vars gränser och in­

tressen är definierade av inbillade lokala skillnader och slumpmässiga religiösa dogmer, båda ytterst irrelevanta och meningslösa i galaktisk skala, dem måste man definitivt göra något åt för att vi skall kunna möta de globala problemen, som ömsesidig förstörelse, hot från asteroider, klimatförändring, pandemier och vem vet vad allt som väntar oss un­ der det tjugoförsta seklet.”

Vi vet ännu inte allt om det universum vi är en liten del av, men tillräckligt för att i evolutionens anda ta hand om varandra och fatta anvarsful­ lalbeslut. Den humanistiska etiken är så att säga ”autonom” - den klarar sig utan löfte om belöning eller hot om straff. Känslan av att ha handlat rätt är belöning nog.

Våra nuvarande hotbilder borde bytas mot av­ spänning. Skall vi ha hotbilder, så borde de gälla planetens hela framtid.

Den vitruvianske mannen av Leonardo da Vinci används ofta som symbol för humanismen.

• 36 •

Försoning i stället för polarisering ”Bekämpa islam!” stod det tusch-målat på an­ slagstavlan vid en kyrka jag nyligen besökte. Det är svårt att med säkerhet veta vad klottraren hade i tankarna när hen skrev uppmaningen. Men det är knappast långsökt att tänka sig att hen uppfattade sommarens dödliga attacker mot civila i t.ex. Nice och en präst i Rouen som uttryck för muslimsk tro. Och att den kristna församlingen borde akti­ vera sig i kampen mot islam.

Det är en ganska vanlig tanke och tolkning att religionerna skulle skapa motsättningar, våldsam­ ma sammandrabbningar och krig. Och att särskilt den muslimska tron skulle legitimera eller rentav uppmana till våld. Klottret på anslagstavlan visar att det finns människor som positionerar sig mot andra i religionens namn.

Religionernas fredspotential I själva verket äger en klar majoritet av världens kända konflikter rum mellan företrädare för sam­ ma religion, och oförenligheten gäller inte religi­ ösa krav. Det finns också belägg för att aggression och konflikter i och mellan samhällsgrupper inte har minskat i moderna, ofta sekulariserade, sam­ hällen, i motsats till vad man i upplysningstider­ nas kritik mot bl.a. religionen tänkte sig.

Det finns många exempel på hur troende människor i konfliktsituationer väljer att utgående från sin religiösa tro arbeta för försoning i stället för att öka polariseringen. Det sker på många plan: teologisk reflektion, interreligiös dialog, arbete för

mänskliga rättigheter, information. Det gemen­ samma verkar vara att de enskilda troende som väljer en konstruktiv väg vill se religionen som en del av lösningen och tar fram potentialen till fred och försoning i sin egen tradition i stället för att använda religiösa argument för att legitimera kon­ flikt och distans mellan människor.

Ickevåldsamt motstånd I t.ex. Israel-Palestina är den lutherska prästen Mitri Raheb, grundare av rörelsen Bright Stars of Bethlehem, sedan länge känd också i Norden som förespråkare för ett ickevåldsamt motstånd mot ockupationen. I Israel, mellan Jerusalem och Tel Aviv verkar sedan 1972 Neve Shalom/Wahat al-Salam (Oasis for Peace). Det är en by där ju­ dar, muslimer och kristna bor tillsammans, deras barn går i samma skola och de erbjuder kurser och seminarier för fredlig samexistens. I Israel verkar också Rabbis for Human Rights, som på basen av den judiska traditionens syn på ansvar för de sva­ gaste och mest utsatta vill synliggöra de brott mot de mänskliga rättigheterna som görs och utöva press på makthavarna att ta itu med dem.

Balkan-konflikten utmanade den kroatiska teo­ logen Miroslav Volf att formulera en kristen syn på våld, fred och försoning. Enligt honom är det enda alternativet till våld självutgivande kärlek, vilja att stå ut med våld för att kunna omfamna också våldsverkaren, medveten om att sanning och rättvisa upprätthålls och förverkligas av Gud • 37 •

själv. Volf understryker också att det är viktigt att religiösa ledare kritiserar dem som använder re­ ligionen som täckmantel för maktanspråk eller andra krav och att de gör upp med all form av le­ gitimering av våld i den egna religiösa traditionen.

Skulle hen innanför kyrkdörrarna ha hittat rum och sällskap för sin strävan?

Kunskap och respekt Det finns många fler exempel på troende individer och sammanslutningar av troende människor i oli­ ka religioner som inom ramen för sin egen verk­ samhet och sitt eget kunnande, motiverade av sin religiösa tro och människosyn, väljer att bekämpa våldet och söka fred och försoning.

I Finland konstaterar RESA-forumet (Religi­ onernas samarbete i Finland) att vi hittills har undgått de allra värsta hatbrotten. Genom bättre kunskap både om den egna identiteten och andras minskar också hatet. I Sverige ville olika religiösa ledare i en debattartikel i Dagens Nyheter i augusti lyfta fram tro, kunskap och kultur som de bästa motkrafterna mot terrorhot och kulturkamp.

Den som skrev orden ”Bekämpa islam!" skulle kanske ha kunnat skriva ”Bekämpa våldet!" om hen med kunskap och i respekt skulle bemötas i sin rädsla och få möjlighet till närmare eftertanke.

YVONNE TERLINDEN Teologie doktor och präst. Hon arbetar som familjerådgivare i Kyrkslätt och är bosatt i Karis. Hon intresserar sig för frågor om försoning mellan individer och människogrupper.

Foto: Timo Hormio.

www.brightstarsbethlehem.org Bright Stars of Bethlehem

www.wasns.org Oasis for Peace www.rhr.org.il Rabbis for Human Rights

N OT I S E R Ad Lucem utkommer igen

Ad Lucem

SIPILÄ

BREV TILL JUHA

ÄSTARU MARIA TILL JUNGFR OGBYGGM EVA-STI MONOLNA

Tidskriften Ad Lucem, som utges av Suomen Kristillinen Ylioppilasliitto – Finlands Kristliga Studentförbund ry (SKY–FKS), behandlar kultur och livsåskådning – kultur såsom litteratur, bildkonst, essäistik, musik och teater. Ad Lucem har ett tvåsidigt uppdrag, tidningen är dels en kristlig röst i den offentliga kulturdebatten och dels en kulturens röst i den inomkyrkliga eller kristna debatten.

Ad Lucem har återupptagit utgivningen efter några års uppehåll. Ny chefredaktör är Peter Björkman från Strängnäs i Sverige. Fredspostens läsare erbjuds en prenumeration på Ad Lucem för år 2017 för 20 euro i Finland eller 25 euro i Europa. Studerande i Finland betalar 15 euro. Beställ senast 30.11.2016 så får du nr 4/2016 på köpet. Kontakta Christian Lång (christian@optenia.fi) eller beställa via tidskriftscentralen.fi/prenumerera/. Använd koden "FP" vid beställning.

2 2016

AGENDA” ON KAPLANS ”DOLDA NS SMULTR OCH FRIHETE FROMHETENS

3

Erbjudande till Ad Lucems läsare samt besökarna på Helsingfors bokmässa och Bokkalaset Fredspostens temanummer Religion, fred, utveckling skickas ut gratis till Ad Lucems prenumeranter och finns för gratisutdelning på Helsingfors bokmässa och Bokkalaset i Ekenäs.

Ad Lucems läsare och besökarna på Helsingfors bokmässa och Bokkalaset erbjuds en prenumeration på Fredsposten för år 2017 för 24 euro i Finland eller 28 euro i övriga länder.

Beställ senast 30.11.2016, så får du nr 4/2016 på köpet. Nr 4/2016 är Fredspostens 90-årsjubileumsnummer. Kontakta Christian Lång (christian@fredsposten.fi) eller beställ via tidskriftscentralen.fi/prenumerera/. Använd följande koder vid beställning: – Ad Lucems läsare: "ADL" – Besökare på Helsingfors bokmässa: "HFORS" – Besökare på Bokkalaset: "KALAS" Suomen Kristillinen Ylioppilasliitto – Finlands Kristliga Studentförbund ry har gett samtycke till utskicket till Ad Lucems prenumeranter och adresserna är tillgängliga bara för den här sändningen. Adresserna används inte för vidare kommunikation med Ad Lucems läsare utan föreningens eller läsarens samtycke.

• 38 •

RECENSIONER

FREDSSKAPANDE MÖTEN I ISRAEL/PALESTINA Israel-Palestina-konflikten har pågått sedan staten Israel proklamerades 1948, i enlighet med FN:s beslut 1947. Därefter har konflikterna inom staten mellan judar och araber samt mellan Israel och angränsande arabstater avlöst varandra. Freds­ förhandlingar i form av bl.a. Madridkonferensen, Oslo-avtalet, Camp David-avtalet och Alexand­ ria-deklarationen har ännu inte lett till fred i detta historiskt, religiöst och politiskt laddade område.

Semy Kahan, jude, statsvetare och journalist, är född i Åbo men har bott i Jerusalem sedan 1960. Han har varit Rundradions svenskspråkiga korrespondent i Israel och även skrivit om Mellan­ östern för flera finländska och svenska tidningar.

Kahan konstaterar att människor som personligen berörs av en konflikt reagerar olika. Vissa intar en oförsonlig attityd och reagerar med hat och hämndbegär. Andra förblir bittert och isolerande passiva. Åter andra reagerar på våldet med att byg­ ga broar för fred. Sådana fredsskapande exempel finns i boken Röster för fred. Nya synvinklar på den israelisk-palestinska konflikten, som utkom 2012.

Ett perspektiv som Kahan lyfter fram är de drabbades syn på konflikter och konfliktlösning.

Juden Rami Elchanans dotter Semadar var aktiv i arbetet för fred med palestinierna, men dödades i en palestinsk självmordsattack 1997. Rami hade, som judisk soldat, deltagit i Yom Kippur-kriget 1973 och i Libanon-kriget 1982. Efter dotterns död kontaktades han av Yitzhak Frankental, vars son blivit kidnappad och mördad av Hamas-terroris­ ter. Frankental är grundaren av Familjeforumet för fred och försoning. Detta forum, som förenar ju­ diska och palestinska familjer som förlorat famil­ jemedlemmar, gav ny mening åt Rami Elchanans liv. Det finns, enligt honom, ingen annan väg än försoningens väg att gå – även om den inte är lätt.

Ett annat perspektiv utgör de religiösa ledarnas roll. Kahan frågar sig hur det är möjligt att religi­ oner, som i sina budskap predikar barmhärtighet

och kärlek, ofta genom sina talesmän (präster och profeter) bidrar till hat, våld och lidande? Rabbi Fruman menar att det är meningslöst att försöka lösa konflikterna i Israel/Palestina utan att invol­ vera religiösa ledare. Fruman har under mer än 20 år arbetat för att bygga förtroendefulla relatio­ ner med muslimska ledare, bl.a. genom bön och studier av de båda religionernas texter. Även om Fruman lever i en israelisk bosättning på Västban­ ken har det inte hindrat palestinier från att knyta kontakter med honom. Han samarbetar även med ledare för den extremt muslimska rörelsen Hamas.

Fruman använder begreppet ”religiös fred”, och menar att det är viktigt för såväl judar som pales­ tinier att veta att vardera partens religiösa ledare står bakom de beslut som politikerna enas om.

Boken berättar om den dialogsökande shejk Raed Bader, som är chef för det arabiska Adam-centret för fred och dialog, där judar och muslimer ge­ mensamt besöker platser i Israel som är betydelse­ fulla för vardera religionen.

Boken är fylld av konkreta exempel på strävan efter fred och samförstånd – utan att förneka svå­ righeterna i dylika företag. Psykologiska barriärer försvårar lösandet av konflikter, men försonings­ processer på gräsrotsnivå och modeller från andra länder (bl.a. Sydafrika, Nigeria, Nordirland och Argentina) uppmuntrar till fortsatta strävanden.

RITA NORDSTRÖM-LYTZ

• 39 •

Muslimer för fred och rättvisa RITA NORDSTRÖM-LYTZ

Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa

Nordiskt Interreligiöst Nätverk (NIN)

För att främja och utveckla en fredskultur i Sverige bland såväl muslimer som icke-muslimer startades 2006 ett treårigt fredsprojekt av studieförbunden Ibn Rushd och Sensus med namnet “Att främja islamisk fredskultur”. Detta utmynnade sedan i organisationen SMFR; Svenska Muslimer för Fred och Rättivsa (http://www.muslimerforfred.org/).

Organisationen bygger på tre pelare, på Koranens grund: •

•

•

utforskande och stärkande av den egna identiteten och acceptans för andras normer, värderingar och religion förmåga att ta ansvar genom att vara med­ veten om egna handlingar, reaktioner och aktioner samt brist på handling och vad den leder till att genom fredsentreprenörskap skapa för­ ändring som ger värde till både individen och samhället

Organisationen erbjuder olika former av semina­ rier, utbildningar och mötesplatser. I oktober 2016 anordnar SMFR en interkulturell mötesplats för unga i Sigtuna tillsammans med Sigtunastiftelsen, Equmenia, Judiska Församlingen i Stockholm, Svenska Kyrkans Unga, Sveriges Unga Katoliker och Sveriges Unga Muslimer. Temat för seminariet är ”Hur kan vi leva tillsammans?”. www.muslimerforfred.org

Diskoteksbranden i Göteborg 1998, attacken mot det vietnamesisk-buddhistiska tempelbygget i Åbo 2010, attentaten i Oslo och på Utöya 2011, samt i Köpenhamn 2015 (i kulturhuset Krudttönden och mot Köpenhamns synagoga) är krissituationer i Norden som mer eller mindre tvingat fram mötes­ platser och samarbete mellan företrädare för olika religioner. År 2015 arrangerade Göteborgs Interreligiösa Råd, i samarbete med flera organisationer, en kon­ ferens med temat ”Kan det ur det onda födas något gott?”. Ett gott utfall är det nordiska interreligiösa nätverket, som samlar såväl forskare som fotfolk till gemensam interreligiös dialog. Ruth Illman, docent i religionsvetenskap vid Åbo Akademi, är en av de aktiva i nätverket. Hon betonar att den interreligiösa dialogen varken får bli en politiskt korrekt brasklapp eller en naiv dröm. Den får inte blunda för de svåra frågorna eller vara inställsam för att alla ska vara nöjda. Den får heller inte nöja sig med att hitta den minsta gemensamma näm­ naren som vi alla kan skriva under. Snarare bör olikheter ses som en värdefull utgångspunkt, som vi bör värna om, värdera och utveckla. Då kan dia­ logen leda till ett verkligt samtal, som öppnar våra ögon.

Nästa NIN-konferens planeras till våren 2017.

Konferenstema är ännu inte fastslaget, men ett för­ slag är Healing of memories. Hur kan vi leva i fred och försoning med svåra minnen av våld mellan grupper?

Intresserade kan bekanta sig med nätverket via den öppna facebook-gruppen Nordiskt Interreli­ giöst Nätverk: https://www.facebook.com/groups/ 1689027564709552/

• 40 •

Organisationer och evenemang

Religionsdialog och samarbete FIRST STEP FORUM First Step Forum är ett nätverk som främjar samverkan mellan olika kulturer och religioner i samarbete med regeringar och medborgarorganisationer i olika länder. Man satsar speciellt på att bevaka kränkningar av religionsfrihet och andra mänskliga rättigheter i syfte att tackla potentiella problem innan de utvecklas till storskaliga konflikter.

Finländaren Johan Candelin är dess generalsekreterare. www.firststepforum.net

RELIGIONERNAS VÄRLDSPARLAMENT Samlades första gången 1893 i Chicago.

Hundra år senare antog 8000 företrädare för cirka 200 religionssamfund och grupperingar i Chicago en deklaration om global etik. Den bygger på att alla religioner utgående från den gyllene regeln har gemensamma grundnormer som alla människors lika värde, respekt för livet, ekonomiskt rättvisa, sannfärdighet och avstående från girighet. www.parliamentofreligions.org

KULTUR- OCH RELIGIONSFORUMET FOKUS FOKUS förverkligar och stöder ekumenisk dialog samt växelverkan mellan religion och kultur enligt kristliga värderingar. Arrangerar seminarier, utställningar och evenemang runt om i Finland, bland annat Kulturforum vartannat år. Aktuellt genom projektet att bygga en moské i Helsingfors. www.kulttuurifoorumi.fi

RELIGIONERNAS SAMARBETE I FINLAND – RESA-FORUMET Presenteras i en skild artikel på s. 16. www.uskot-resa.fi

UNITED RELIGIONS INITIATIVE Ett globalt interreligiöst gräsrotsnätverk för att främja samarbete mellan religioner, motverka religiöst motiverat våld och skapa en kultur av fred, rättvisa och helande av jorden.

Arbetet bedrivs i 770 ”kooperativa cirklar” i 95 länder, som verkar för konfliktlösning, försoning, ekologisk hållbarhet och mänskliga rättigheter. I Finland finns cirkeln Forum of Religions and Convictions in Helsinki. www.uri.org

• 41 •

Fredsorganisationer

Biståndsorganisationer

THE NETWORK FOR RELIGIOUS AND TRADITIONAL PEACEMAKERS FN:s fredsmäklingsnätverk för religiösa och traditionella ledare presenteras i en faktaruta på s. 14. www.peacemakersnetwork.org

CARITAS FINLAND Katolska kyrkans biståndsorganisation Caritas Finland är den finländska delen i ett globalt nätverk som bedriver utvecklingssamarbete, katastrofhjälp och invandrararbete.

Katastofhjälp kanaliseras via Caritas Internationalis, vars 165 medlemsorganisationer representerar 200 olika länder och regioner. www.caritas.fi

RELIGIONS FOR PEACE Den största internationella sammanslutningen för religioner som vill stoppa krig, avskaffa fattigdom och bevara jorden. Grundad 1950, högkvarter i New York, medlemsorganisationer i över 90 länder. Världskonferenser med höga företrädare för religioner har hållits med jämna mellanrum, senast i Wien 2013. RESA-forumet i Finland är medlem i Religions for Peace. www.religionsforpeace.org

FIDA INTERNATIONAL De finska pingstförsamlingarnas missions- och biståndsorganisation. Har ett biståndsprogram som omfattar 24 länder. www.fida.info

INTERNATIONELLA FÖRSONINGSFÖRBUNDET The International Fellowship of Reconciliation (IFOR), grundat 1914, har 72 medlemsorganisationer i 48 länder. Ger fostran och utbildning i icke-våld. Har aktivt bidragit till icke-våldsliga konfliktlösningar och försoningsprocesser i olika delar av världen.

Finlands Fredsförbund (www.rauhanliitto.fi) är associerad medlem i IFOR. www.ifor.org

FILANTROPIA

PAX CHRISTI

Den ortodoxa kyrkans internationella diakoni och mission. www.filantropia.fi

Den största internationella kristna fredsrörelsen katolska Pax Christi har 120 medlemsorganisationer i över 50 länder världen över. www.paxchristi.net

) FINLANDS KRISTLIGA FREDSRÖRELSE Ekumenisk rörelse som på kristen grund verkar för fred och rättvisa. Delar varje år ut ett fredspris på nyårsdagen, kyrkornas internationella fredsdag. Är arrangör för Lovisa fredsforum i augusti. www.kristillinenrauhanliike.fi

FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET Den största missionsorganisationen inom Finlands evangelisk-lutherska kyrka verkar i

• 42 •

30 länder tillsammans med samarbetskyrkor och –organisationer. Arbetar för hållbar utveckling, fred och försoning. www.finskamissionssallskapet.fi

FRIKYRKLIG SAMVERKAN Frikyrklig Samverkan rf är samarbetsorganisation för de finlandssvenska frikyrkorna och koordinerar deras utvecklingssamarbete under namnet FS Global. www.frikyrkligsamverkan.fi

OPEN DOORS FINLAND Den finländska grenen av den internationella biståndsorganisationen Open Doors, som verkar för att bistå förföljda kristna i över 60 länder. Open Doors verkar ekumeniskt på kristen grund och är politiskt obunden. www.opendoors.fi

Evenemang MÅNGKULTURELLA FESTÅRET

ISLAMIC RELIEF Oberoende internationell biståndsorganisation på islamsk värderingsgrund.

Bedriver katastrofhjälps- och utvecklingsarbete i över 40 länder. Har en finsk Facebook-sida: www.facebook.com/IslamicReliefFinland.

Biståndet från Finland kanaliseras via Islamic Relief Sverige. www.islamic-relief.org www.islamic-relief.sv

Mångkulturella feståret fick sin upptakt i Blomängens lågstadieskola i Helsingfors på initiativ av Milena Parland. Feståret ger skolbarn möjlighet att fira högtider från olika kultursfärer och att lära sig mer om både sin egen tradition och andras.

Högtiderna väljs för att passa barnen i skolan, så att ett eller flera barn har anknytning till den tradition festen tillhör.

Det mångkulturella feståret tar fasta på kultur och traditioner, inte religionsutövning i sig. Feståret har redan börjat firas i många skolor. http://www.konstsamfundet.fi/kultur-allman/ mangkulturellt-festar-en-bestaende-succe

TEMAVECKAN FÖR INTERRELIGIÖS HARMONI

KYRKANS UTLANDSHJÄLP Finlands evangelisk-lutherska kyrkas bistånds­organisation. Mer om dess verksamhet på s. 14. www.kyrkansutlandshjalp.fi

I oktober 2010 utlyste FN första veckan i februari som en global vecka för interreligiös harmoni mellan alla trosuppfattningar och livsåskådningar (World Interfaith Harmony Week). Veckan har också i Finland blivit ett årligen återkommande synligt evenemang som kan uppmärksammas i olika sammanhang som församlingar, religiösa samfund, skolor eller en vänkrets. www.yhteisymmarrysviikko.fi/sv

• 43 •

BOKPRESENTATIONER

BÖCKER OM RELIGION, FRED OCH UTVECKLING

Bokfloran på temat religioner, fred och utveckling är omfattande.

Ambitionen här är inte att ge en ens någorlunda täckande bild av de böcker på området som finns tillgängliga i dag. De böcker som presenteras utgör endast ett axplock och är tillgängliga på svenska, antingen via bibliotek eller bokhandlar.

Mohammad Fazlhashemi. Vems islam? Stockholm, Norstedts 2008

I

världen finns i dag ca 1,5 miljarder bekän­ nande muslimer. Många av dem lever i länder med en muslimsk majoritet, andra i länder med annan religiös dominans. Islam växte fram på 600-talet efter Kristus, i den myl­ la som judendomen och kristendom utgjorde –

dessa tre religioner betecknas som abrahamitiska religioner med Abraham som stamfader. På sam­ ma sätt som judisk och kristen tradition kontinu­ erligt förändrats och förändras med tidens gång, beroende på samhälleliga, politiska och andra påverkansfaktorer, förändras också islam.

Fazlhashemi vill med sin bok dels ge en bild av framväxten och utvecklingen av islam och dels visa på heterogeniteten i dagens islam. Olika rös­ ter framhåller den egna tolkningen av islam som den rätta – så vems islam talar vi om då vi talar om islam? Boken är indelad i temaområden. Ett är det muslimska arvet, ett annat det kvinnliga tolk­ ningsföreträdet, ett tredje dialogen med Guds ord.

En av profeten Muhammeds närmaste män lär ha sagt att Koranen är en utmärkt skrift mellan två bokpärmar, men att den ingenting säger i sig själv – det är människorna som får den att tala. Sam­ tidigt som diskussionen kring jämställdhet, de­

• 44 •

BOKPRESENTATIONER

mokrati och synen på mänskliga rättigheter lever bland muslimer finns också den politiska islam, som författaren daterar till den islamiska revolu­ tionen i Iran 1979. Denna rigida form av islam är den som ofta kopplas till terrorism.

Boken på drygt 300 sidor ger en bred och mång­ facetterad bild av islam, ur ett forskarperspektiv men på lättläst sakprosa. Författaren är iransksvensk professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet.

Saam Kapadia & Jeppe Wikström (red.) Fred! 100 röster mot våld och krig. Stockholm: Bokförlaget Max Ström 2009

B

oken på 190 sidor har sitt ursprung i en taxiresa i Göteborg. Samtalet handlade om fred och det faktum att det inte va­ rit krig i Sverige på 200 år. Taxichauffö­ ren, som flytt från Irak, suckade: Ni vet inte hur bra ni har det. Detta blev startpunkten för en re­ flektion över vad fred innebär; den stora freden i två sekel, men också den lilla freden i vardagen.

Författarna har samlat över hundra röster; mera och mindre kända skribenter, artister, fotografer, soldater, politiker, unga, vuxna. Bokens tema är angeläget: det måste finnas alternativ till våld och krig. De många och mycket talande bilderna är fö­ redömligt försedda med förklarande texter. ”Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner.” (Jesus). ”Hat upphör inte med hat, utan endast med

kärlek. Detta är den eviga regeln.” (Buddha). ”Icke-våld är inte en strävan efter att besegra eller förödmjuka motståndaren, utan ett försök att vinna vänskap och förståelse. Icke-våld rik­ tar sig mot de onda krafterna snarare än mot de människor som råkar utföra det onda.” (Martin Luther King Jr)

Göran Larsson & Daniel Uddling (red.) Olivkvisten i minibussen. Göteborg/Stockholm: Makadam förlag 2009

J

udendomen, kristendomen och islam har alla patriarken Abraham som stam­ fader. Trots att mycket förenar religio­ nerna finns det också påtagliga spän­ ningar mellan dem. Projektet Andalusiska möten startade 2004 för att möjliggöra kontakter mel­ lan troende unga människor med olika religiös hemvist och kulminerade i en resa, med målet att främja förståelsen för det heliga och för var­ andra. Andalusien valdes som resmål eftersom området bär på såväl judisk, kristen som mus­ limsk historia.

Resan genomfördes med buss 11-16 april 2007.

Deltagarna bidrar med varsitt kapitel i den lilla boken på knappt 100 sidor. Författarna är unga.

De skriver spontant och till synes uppriktigt om insikter, kulturkrockar och en växande förståelse för också andras religiösa tro och trosutövning – men också om svårigheterna att förstå den andras tro. Projektet har drivits av Judiska församlingen i Stockholm, Sveriges Unga Muslimer och Sveriges Kristna råd.

• 45 •

BOKPRESENTATIONER

Arne Naess.

Gandhi.

Stockholm: Natur och Kultur 2002

A

rne Naess, den norska filosofen, eko­ sofen och miljöaktivisten, har skri­ vit en bok om Gandhi, med fokus på icke-våldslärans betoning på aktivism och sökandet efter konflikternas centrum. Icke-våld bygger på medmänsklighet och förebyggande freds­ arbete. För att en sådan inriktning ska nå utbred­ ning bland människor måste samarbete etableras mellan många olika sammanslutningar som vill ut­ veckla det förebyggande fredsarbetet – men, menar Naess, en ”stark minoritet” räcker till för att ickevåld ska vara ett realistiskt arbetssätt i konflikter.

A

Amos Oz. Hur man botar en fanatiker och om att skriva.

Stockholm: Wahlström & Widstrand 2007

”För mig betyder ordet kompromiss liv. Och motsatsen till kompromiss är inte idealism, inte hängivenhet.”

mos Oz är en judisk-israelisk skönlitte­ rär författare, känd med bl.a. den själv­ biografiska boken En berättelse om kärlek och mörker, som utkom på svenska 2005. Känd är han också som grundaren av Teskeds­ orden – för tolerans och fred, mot fanatism och krig.

I den lilla boken Hur man botar en fanatiker (på knappt 90 sidor) berättar han hur hans barndom i Jerusalem under 1940-talet formade honom till en fullfjädrad fanatiker. Klyftan mellan judar och palestinier i Israel, i dag fortsättningsvis, handlar enligt Oz varken om religion, politiskt system el­ ler ideologi. I stället ser han klyftan finnas mellan fanatism och pragmatism, mellan fanatism och pluralism, mellan fanatism och tolerans. Fanatis­ mens innersta väsen handlar om att förändra an­ dra människor, givetvis för deras eget bästa – men framför allt för att ”jag har rätt”.

Israel-Palestina-frågan betraktar Oz som en marktvist, där kombattanterna egentligen är helt överens: båda anser sig ha rätt till marken. Tvis­ ten kan lösas fredligt – men endast via en plågsam kompromiss. ”Ordet kompromiss har ett förfärligt dåligt rykte. Inte i min vokabulär. För mig betyder ordet kompromiss liv. Och motsatsen till kompro­ miss är inte idealism, inte hängivenhet. Motsatsen till kompromiss är fanatism och död.”

• 46 •

BOKPRESENTATIONER

Kommunikation är dock en förutsättning för konfliktlösning: ”Vi kan hysa uppfattningen att den ena parten har rätt i allt den kämpar för och att den andra parten har orätt och är brutal, men det får inte förhindra arbetet för personlig kontakt med denna part och inte förändra den icke-våld­ samma inriktningen.”

I gandhisk anda är således bojkott, ekonomisk eller kulturell, aldrig vägen att gå i en konflikt.

Detta exemplifierar Naess med tiden för det kalla kriget, då den norska fredsforskaren Johan Galtung besökte en rysk fredskongress och rön­

Milena Parland.

Fira tillsammans!

Helsingfors: Schildts 2010

M

ångkulturen i skolan har utgjort ett genomgående tema under flera år i dagspress och övriga medier.

Kan man fira julfest då alla elever inte är kristna? Måste man avstå från psalmen Den blomstertid nu kommer på skolavslutningen för att det finns andra religioner representerade i skolan? Måste skolan erbjuda specialmat åt elever som av religiösa skäl inte äter t.ex. griskött?

te skarp kritik för detta. ”Man godtog att präster kontaktade kriminella i fängelserna, men inte att vi andra sökte kontakter i diktaturstater. Det är en helt annan syn än Gandhis.”

Boken, på 150 sidor och försedd med omfattan­ de fotnoter, är lättläst med många konkreta exem­ pel och redovisar kort men precist för Gandhis liv, vad det innebär att ”kommunciera som en gand­ hist”, Gandhis politiska etik, konfliktlösning i dag och avslutningsvis en jämförelse mellan Gandhi och andra tänkare som Luther, Hobbes, Nietzsche och Tolstoj.

Blomängens skola tog ett nytt och fräscht grepp i frågan och utgick från att firande är glädje, sam­ varo och vilja att bjuda in andra för att dela gläd­ jen. Det finns många olika högtider inom olika religiösa kontexter. Blomängens skola valde att uppmärksamma sådana högtider som skolans elever representerade, med tonvikt på bokreligi­ onerna. Viktigt var att eleverna, föräldrarna och andra sakkunniga inom religionen själva fattade beslut om vad man ville fira och hur – samt att festerna är ”barnvänliga”. Man var också mån om att festerna skulle fördelas någorlunda jämnt un­ der skolåret.

Boken utgör dels en berättelse om ”hur vi gjorde” och dels en gedigen handledning, som vilken skola som helst kan modifiera och använ­ da. Den inrymmer bl.a. bakgrundskunskap och fakta, konkreta exempel, tips, arbetsfördelning och checklista.

Boken Fira tillsammans på drygt 70 sidor är en handledningsbok för firandet av det mångre­ ligiösa feståret och bygger på det pilotprojekt som genomfördes vid Blomängens skola i Hel­ singfors läsåret 2008–2009.

RITA NORDSTRÖM-LYTZ • 47 •

FRED OCH FRÖJD

MIDDAGSGÄSTER

A

tt bli vän med finländare är inte alltid lätt. Det är speciellt svårt för invandrarkvinnor, som stannar hemma med småbarn, eller som är arbetslösa. Inte tycks det alltid vara lätt heller för invand­ rarmän att få vänner i vårt land.

En asiatisk man flyttade till Finland för 30 år sedan och var länge med i arbetslivet här. Nu är han pensionerad och tycks ha livet i ordning. Han umgås med sina vuxna barn och deras familjer. Tyvärr har han nu börjat glömma det finska språket. Svenska kan han inte heller. Inte heller engelska.

Då han går till hälsocentralen, behöver han någon av sina familjemedlem­ mar som tolk.

J

ag bjöd hem till mig en invandrarkvinna, som jobbade som lärarin­ na i sitt hemland. Hon har bott i Finland redan i flere år. Jag frågade henne, om hon har besökt många finländska hem. Nej, det hade hon inte, ingen hade bjudit henne någonsin.

Då tänkte jag på mina egna resor och längre vistelser utomlands. Överallt har bekanta och obekanta bjudit mig hem till sig. Det är ju på det sättet man ser hur folk lever sin vardag. Jag har suttit i deras vardagsrum och salonger, i deras trädgårdar eller i deras kök. De bästa diskussionerna har alltid hänt vid köksbordet. Allra trevligast har det varit att laga mat eller diska tillsammans.

Kunde vi visa mera medmänsklighet och gästfrihet? Vågar vi öppna våra dörrar för flyktingar? Det har i alla fall en väninna gjort. Hon brukar ordna middagar dit hon bjuder både några flyktingar och några av sina vänner. Vilken möjlighet att bekanta sig med olika kulturer!

V

isst har jag också haft spännande middagsgäster. En gång förstod jag långt efteråt, att en tystlåten gäst senare hade blivit presi­ dentkandidat i sitt eget land, då situationen där hade blivit lite lugnare. Nu har det tyvärr blivit hårdare tider, vårt land ger inte mera sådana färdigheter åt flyktingar. Vad händer med dem som hjärtlöst och skoningslöst kastas ut från Finland och skickas tillbaka till länder där de kanske torteras ihjäl?

Rosa

• 48 •

FREDSKONTAKTEN

K ontaktuppgifter till fredsorganisationer

FINLANDS FREDSFÖRBUND Fredsstationen, Loktorget 3, 00520 Helsingfors tfn 09-7568 2828, fax 09-147 297 rauhanliitto@rauhanliitto.fi Finlands Fredsförbunds svenskspråkiga verksamhet kontaktperson Laura Lodenius tfn 040-717 7762 e-post laura.lodenius@rauhanliitto.fi hemsida: www.fredsforbundet.fi ÅLANDS FREDSINSTITUT PB 85, AX-22101 Mariehamn tfn 018-23 238, fax 018-21 026 e-post peace@peace.ax hemsida: www.peace.ax NÄRPESNEJDENS FREDSFÖRENING RF Ordförande: Britta Hannus-Gullmets Östanåkersvägen 135, 64230 Närpes st tfn 040-911 8544 e-post bhannus@abo.fi hemsida: www.narpesfredsforening.fi EMMAUS ÅLAND PB 85, AX-22101 Mariehamn tfn 018-17 069, fax 018-17 070 Hemsida: www.emmaus.ax e-post emmaus@emmaus.ax Ordförande: Carina Aaltonen Möskatsvägen 29, Kungsö, AX-22130 Gottby tfn 018–32 687, 040–564 5102 e-post carina.aaltonen@lagtinget.ax SVENSKA FREDSVÄNNER I HELSINGFORS RF Ordförande: Elisabeth Nordgren Sekreterare: Sirpa Aitosalo, tfn 050 520 1965 e-post sirpa@fredsposten.fi Fredshemmet, Dagmarsgatan 13 B 7, 00100 Helsingfors VASABYGDENS FREDSFÖRENING RF (vilande) Lars-Johan Andersson, 65920 Norra Vallgrund tfn 06–352 7644 e-post lars-johan.andersson@netikka.fi EKENÄSNEJDENS FREDSFÖRENING RF (vilande) Ira Donner, Jomalviksvägen 195 A, 10600 Ekenäs tfn 050–320 0278, e-post idonner@pp.inet.fi

FREDS

posten Nr 3 2016 ½ Årgång 90 www.fredsposten.fi www.facebook.com/fredsposten

PRENUMERATION 24 euro i Finland, 28 euro i övriga länder. Medlemmar i Freds­förbundets medlemsföreningar betalar 12 euro. Lösnummer kostar 7 euro eller 75 svenska kronor. Beställ via e-post christian@fredsposten.fi eller adress Fredsposten, Wolffskavägen 36 / F11, 65200 Vasa.

ANNONSPRISER Hel sida 170 euro, halv sida 100 euro, kvartssida 70 euro.

NÄSTA NUMMER Deadline för nr 4/2016 är den 2.11. Numret utkommer omkring den 20.12.

OMSLAG Meeri Koutaniemi/Kyrkans Utlands­hjälp.

Nomaden och klanledaren Ali Ismail har verkat som medlare i långa och blodiga lokala konflikter i Somaliland. Läs mera på s. 23.

GRAFISK DESIGN Hilda Forss

Åsikter som framkommer i artiklarna mot­ svarar inte nödvändigtvis Fredspostens linje.

Fredsposten stöds ekonomiskt av Svensk-Österbottniska Samfundet, Finlands svenska fredsfond, Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse, Olof och Siri Gran­ holms stiftelse, Undervisningsministeriet, Svenska kulturfonden, Aktiastiftelsen i Vasa och Konstsamfundet.

ISSN 0357–2250

Trycks hos FRAM

4041

4041

0797 Trycksak 0797

Trycksak

FREDSKALENDERN 23–30.10 EKUMENISKA ANSVARSVECKAN

Trygg? är temat för årets Ansvarsvecka. Frågan gäller både de asylsökare som Finland avvisar till otrygga förhållanden och de flyktingar som beviljas asyl i vårt land. Veckan vill uppmuntra alla medborgare, församlingar och andra aktörer att verka för att regeringen inför en human asylpolitik och att själva möta, höra och ta sig an nyanlända så att de kan känna sig trygga och få möjligheter att skapa sig en framtid hos oss. www.ansvarsveckan.fi

24.10 FN-DAGEN

Fredsbön i Närpes kyrka kl 18.00. Tal Ulla Holmberg, musik, altarandakt.

27–30.10 HELSINGFORS BOKMÄSSA 30.10 HUR KAN RELIGIONEN FRÄMJA FRED OCH UTVECKLING? Panelsamtal kl. 16.30 på Helsingfors bokmässas Edith Södergran-scen. Se notis på sid 22.

9–14.11 BOKKALASET

Fredsposten deltar i Bokkalaset i Ekenäs. Årets tema är Fred & Krig med bl.a. Ahmed Alalousi, Arkan Asaad, Birgitta Boucht, Henrik Meinander och Sanna Sarromaa.

23.11 CAFÉ FREDEN

Svenska Fredsvänner i Helsingfors rf ordnar en diskussionsträff kl. 18.00–19.30 på Luckans Veranda, Georgsgatan 31, Helsingfors.

Skicka in evenemang för kalendern per e-post till christian@fredsposten.fi.

Deadline för nr 4/2016 är 2.11. Numret utkommer omkring 20.12.

ISSN 0357-2250

9 770357 225036

16