Magasinet beska vt13

Sommarölerna

Systembolagsnyheter

SIERRA NEVADA BIGFOOT ALE USA, 35 CL, 9,6%, 29 KR

SVANEKE CHOKO STOUT DANMARK, 50 CL, 5,7%, 39,90 KR

Stark, robust barley wine med tydlig smak av malt och humledoft. Fruktig och söt men samtidigt en torr och örtig beska. En gång om året brygger Sierra Nevada detta årgångsöl som med fördel lagras några år.

Rödsvart stout med en fyllighet av choklad, vanilj och karamell. Smaken domineras av rostade toner av mörk choklad.

INNIS & GUNN SCOTTISH PALE ALE STORBRITANNIEN, 33 CL, 7%, 22,90 KR Smakrik och finstämd pale ale med inslag av frukt, vanilj och en svag touch av humle. Har lagrats i ekfat, med samma metod som för skotsk whisky.

SÖDER EASY STREET SVERIGE, 33 CL, 5%, 19,90 KR Smakrik lager med balanserad beska, klassiska humlesorter och en viss maltighet.

Ölen finns i begränsad upplaga och går också att beställa på Systembolagets hemsida till butiker som inte har dem inne.

Systembolaget reserverar sig för att informationen kan komma att ändras.

TROUBADOUR OBSCURA BELGIEN, 33 CL, 8,2%, 29,40 KR Mörk stout med djup, fyllig och tydlig smak av rostad malt. Undertoner av lakrits och en något besk eftersmak.

ELECTRIC NURSE DIPA SVERIGE, 33 CL, 8%, 29,80 KR En dubbel IPA med tydlig maltbas och rejäl beska. Gjord på fyra amerikanska humlesorter som framträder ordentligt.

S:T ERIKS AMBER ALE SVERIGE, 33 CL, 4,5%, 15,90 KR En frisk och smakrik amber ale, något mörkare och fylligare än en pale ale. Rostad maltsmak med toner av karamell.

7 BESKA | Sommar 2013

Flaskans väg Text och foto: Fredrik Palmqvist

Bryggeri, lastbil, Systembolag.

Plastkasse, fest, återvinningsstation.

Beska har följt en ölf laskas resa.

Flaskans väg

– NU ÄR VI PÅ väg till Bergsjön.

Mannen i sextioårsåldern rattar vant in kranbilen på återvinningsstationen. Han berättar att det bästa minnet han har från jobbet var när en man som hade sett honom köra i stan, kallade honom för kranbilsförarnas Pavarotti.

Den imaginära ölflaskan jag följer ligger tillsammans med tio ton annat glas och krasar där bak i kranbilens lastutrymme. Glenn skrattar när han hör vad flaskan har varit med om innan den hamnade där. Vid bilens framruta står en Sverige-flagga och guppar, Glenn hittade den på en av de 350 olika återvinningstationerna i Göteborg - som han själv tar hand om. Bredvid ligger också en leksakspolisbil från en av dessa stationer, om det är några ungar där han jobbar

någon gång som man kan ge den till.

Framme vid rutan ligger även en keps dekorerad med ÖIS-emblemet.

– Jag har alltid hållt på Örgryte.

Men min morbror var IFK-are. Han försökte alltid få över mig när jag var liten. Han var storbyggsmästare i Göteborg och var med vid uppbyggnaden av Kamratgården när det begav sig. En gång när jag var liten gav min morbror mig en blåvitt-tröja, och lät mig sparka boll med gubbarna i a-laget. Så jag är nog den första Glenn att spela fotboll i blåvitt på Kamratgården, skrattar han Nu står Glenn ute vid de stora återvinningskuporna fyllda med glas. Han håller en elektronisk låda mot magen. Knapparna styr den väldiga kranen som ska lyfta återvinningskuporna. Som en förstorad

10 BESKA | Sommar 2013

version av nöjesparkernas omöjliga spel ”fånga gosedjuret”. Klon dinglar över kupan och stålpinnen på toppen – där kranen ska haka fast i. Glenn har varit med och designat stålpinnens taggiga topp, för att den ska vara lättare att greppa tag i. Det taggiga sparar tid åt företaget. Och oväsen för de som bor runtomkring.

När han fått tag på kupan lyfter han upp den över kranbilens lastutrymme och tömmer ut innehållet, flaskornas fall skriker i några sekunder. Samma procedur på nästa ställe. Och nästa, och nästa, och nästa. Sen bär det vidare av till återvinningscentralen hos Renova. Där flaskorna ska vila.

JAG STRYKER osmidigt omkring bland ölhyllorna med min redan

Flaskans väg

”Chokladmalt, karamellmalt, svartmalt, kristallmalt...” fulla korg på systembolaget i Landala. Det är fredagkväll och jag väntar på att någon ska ta den där första Oceanflaskan - så jag kan fråga om jag får följa med när flaskan förtärs.

Tio minuter på Systemet – ingenting.

Sjutton minuter – nu ställer sig en tjej i träningskläder och en Fjällräven-väska framför flaskorna. Jag går igenom i huvudet hur jag ska lägga upp min märkliga förfrågan. Hon går iväg.

Tjugosju minuter – ingenting. I Sverige dricker vi ungefär 600 000 liter öl varje dag. Förutom idag.

Trettiofyra minuter – nu händer det något igen. En manshand plockar ner en av Oceanflaskorna i korgen.

Mannen i 30-årsåldern har stort burrigt skägg, tatuering bakom örat och under den gröna militärkepsen är han rakad. Gympaskorna är fläckiga med vit färg. Mjukisbyxorna likaså.

Jag går ut före honom. Han kommer ut och möter sin kompis, som också har sneakers med färg på, stora jeans, svart keps och en orange tröja.

Bredvid sig har han en liten vit hund.

– Tja, Fredrik heter jag, säger jag och sträcker fram handen.

HELA OCEANBRYGGERIET är ungefär två garage stort. Nu på morgonen under arbetstid vibrerar buteljeringsmaskinen våldsamt när den fyller de bruna glasflaskorna från Tyskland med öl. Flaskorna klirrar i en orytmisk melodi när de slår mot varandra, samtidigt bullrar gaffeltrucken över det kalla stengolvet när Peter lastar öllådorna till Systembolaget. Tryckluft pyser ut från slangar som ringlar runt lokalen, ropande instruktioner mellan de anställda dränks under ljuden, vätskor och mäsk puttrar, kokar och ångar ur de gigantiska kastrulliknande cylinderbehållarna, öl porlar ut från en annan och det plaskar av fotsteg. På järnställningarna ligger stora påsar chokladmalt, karamellmalt, svartmalt, kristallmalt och andra sorter som används för

11 BESKA | Sommar 2013

att smaksätta ölet. Doften av öl ekar i hela lokalen, ungefär som pantrummet i den lokala mataffären.

– Varför står det ett ölglas på den här behållaren, frågar jag bryggmästarlärlingen Alexander Falk-Hermansson.

– Det är för att vi ska testa sötvörten, förklarar han.

– Vi ska skilja draven från vörten, alltså malten från vätskan så att säga. Så det är det jag ska ta ett smakprov från.

Alexander klättrar upp till cylindern där sötvörten puttrar på en fällbar stege med en plastmugg i handen. Han sänker ner plastmuggen och låter den fyllas, sen klättrar han ner från stegen och häller över den ljumma ölliknande drycken i ölglaset. Han granskar dryckens grumligt gyllene färg genom glaset när han håller upp det mot det stela lampljuset innan han smakar på sötvörten och

Flaskans väg

”Jag sa att nån gång – om tio, tjugo år, då ska jag ha min egen öl här. Och sen bara ett halvår senare kunde jag gå dit och dricka min egen öl” vaskar runt drycken i gommen. Det smakar som ljummet sockervatten svagt smaksatt med öl - för den oinsatte. För Alexander smakar det godkänt, den här gången också.

En annan gång var det ett annat öl som blev godkänt.

– Det bästa minnet härifrån var när jag hade skrivit ett eget recept i hemlighet. Så jag gick till bryggmästaren Thomas Bingebo med det och frågade vad han trodde – Vi kör det imorn, sa han bara. Då fick jag vara med från steg ett. Från papper och penna till att folk dricker ölen på krogarna. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Hemma på restaurang Laxen i Falkenberg brukar de bara ha Spaten och lite sån öl. Men de köpte två fat min öl. När jag jobbade på Laxen sa jag att, nån gång – om tio år, tjugo år – då ska jag ha min egen öl här. Och sen bara ett halvår senare kunde jag gå dit och dricka min egen öl. Jag gick dit med brorsan och några kompisar, det blev väl

några glas i alla fall, säger han och ler innan han återgår till kastrullen där malten skiljs från vätskan.

UTANFÖR BRYGGERIET står Peter Lind vid företagsbilen. Den är färdiglastad och redo att köra ut dagens leverans. Men sidodörren kärvar. Peter hämtar olja. Och snart sätter han sig triumferande bakom ratten.

– Nu ska vi till Systemet i Landala, säger han.

Peter Lind är, tillsammans med Thomas Bingebo och Rodrigo Arvidsson,

12 BESKA | Sommar 2013

grundare till Oceanbryggeriet.

– Jag har känt Thomas länge. Vi hade snackat i många år om att starta ett bryggeri. Och första året,

Flaskans väg

hösten 2007, skötte han det själv där nere på bryggeriet. Men 2009 var jag tvungen att gå in på heltid och hjälpa till. Roddan också. Han hade en 7-elevenbutik då. Han la ner det.

Så hösten 2009 gick vi alla tre delägare in helt i Ocean, förklarar Peter.

Deras öl har blivit stort, och Peter har till och med fått skriva autografer på bilder han är med på i en ölbok.

– Ja det har väl hänt en tre fyra gånger, skrattar han.

VI ÄR FRAMME vid Systembolagets lastkaj i Landala. Peter skämtar med en glad Lotta på Systembolaget.

Han kånkar upp de sista lådorna på lastkajen. Lotta tackar för dagens leverans och rullar in lådorna till lagret på den gnisslande handtrucken.

Jag frågar Peter vem han tror jag kommer träffa när jag ska hänga med den som köper ölflaskan.

Någon som gillar öl säger han, men annars har han inte en aning.

– EHH, HEJ, MILAN, svarar killen i orange tröja och skakar min hand.

– Magnus, säger han med skägget.

Hunden heter Pingu – efter pingvinen.

Jag förklarar att jag är här för att jag följer en flaskas liv. Det visar sig att Magnus är på väg till hantverksskolans ateljé för att göra klart det sista på sin masteruppgift för det femåriga keramikprogrammet han läser. Han håller på att tillverka en 1.5 meter hög, kinesiskt inspirerad begravningsurna.

Milan ska hjälpa till. Pingu följer med överallt. Jag får också följa med.

MILAN JOBBAR egentligen som verkstadstekniker på ett lager som tillverkar proteser och laserobjektiv. Han gillar teknik och sitter ofta inne på forum för nya teknikprylar.

– Kom nu Pingu, turas Magnus och Milan om att ropa efter den koppel-

13 BESKA | Sommar 2013

lösa Pingu som springer omkring på vägen till skolan.

När vi har gått ett tag frågar jag hur de två känner varandra.

– Vi är ihop, svarar Magnus, vi bor tillsammans i Kortedala.

Milan berättar att han hade sett Magnus på krogen en natt och tänkte – honom ska jag ha. Sen letade han upp Magnus på det sociala nätverket QX, och nu går de här tillsammans.

KVÄLLEN HAR BÖRJAT mörkna och de stora fönstren i skolans ateljé där ljuset sköljde in för några timmar sen blänker nu svart. Aretha Franklins jazziga toner fyller lokalen. Det är flera studenter som jobbar härinne.

Men inte ikväll.

Det plottrar av keramiska figurer överallt. Det ser ut precis som man tänker att en keramikstudio ska se ut.

Magnus har drejat på den stora

Flaskans resa

Flaskan hamnar i en keramikateljé på Högskolan för design och konsthantverk.

Magnus (till vänster) jobbar på sitt examensarbete. Pojkvännen Milan (till höger) hänger med och ölen ackompanjeras av indisk takeaway.

”Det är ett öronbedövande dån av f laskor som går sönder, i 110 decibel, som en motorsåg”

14 BESKA | Sommar 2013

Flaskans resa begravningsurnan i flera timmar nu.

Milan har hjälpt till. Pingu är med. Nu har även Milans tre killkompisar, eller ”juggekärringarna” som han skämtsamt kallar dem, kommit till studion.

Milan visar grabbarna sin egen keramikfigur han har tillverkat under en av de alla gånger han har följt med Magnus hit. Det är en fem centimeter hög grönrostigt glansig manskropp, avhuggen vid midjan, med en gigantisk penis.

Några timmar tidigare satt vi runt skolans matbord med penisfiguren.

– Jag har hittat ganska schyssta små högtalare nu från Kina. Då kan man köpa dem för en dollar styck, säger Milan till Magnus när han tittar upp från telefonen.

– Ja visst, kör på, tycker Magnus mellan tuggorna av den starka indiska take-awaymaten. Men inte lika stark som maten han åt när han studerade keramik i Kina säger han.

Milan förklarar att han vill bygga egna hörlurar, med porslinskåpor på.

– Min tanke är att det ska få sådana här färger, säger han och pekar på den grönglansiga penisfiguren.

– Inte helt perfekt liksom.

GLENN BACKAR UPP bilen mot glasberget som redan ligger på Renova.

Han vinklar upp flaket i 60 graders lutning och öppnar luckan så att allt glas rasar ut. Det är ett öronbedövande dån av flaskor som går sönder, i 110 decibel, som en motorsåg. Kerstin Eksell på Renova står nära allt som sker och håller sina händer för öronen mot ljudet som aggressivt försöker skära sig in.

Kerstin är förman på Renovas återvinningscentral och har jobbat här i många år. Hon trivs här, hon gillar att hålla det iordning och städat. Återvinningscentralen är som ett stort hem, och i hemmet vill man ha det städat och snyggt. Även om det blir svårare när ditt hem består av tusentals glasflaskor, flera ton trävirke, trasiga kylskåp, gamla bildäck, nerslitna soffor, trasiga surfbrädor, basketbollar, kläder, gipsskivor, och betongdamm.

– Polisen var till och med här och letade efter ett lik en gång, berättar hon.

Ett fyra meter högt stängsel drar sig runt hela stationen. Kerstin berättar att förr var det faktiskt hela familjer som smög sig in här på nätterna för

att hitta saker att sälja, eller leva på.

Hon tror att man skulle klara sig att leva på det man kan hitta på tippen.

Vi har gått runt anläggning och kommer tillbaka till glasflaskorna. Nu ligger den fortfarande hela flaskan där bland alla tusentals andra. Det här är uppehållsstationen för flaskorna i Göteborg.

Kerstin säger att flaskorna sedan ska vidare - med 700 ton annat glas - till Hammars glasbruk i Askersund.

Där ska de krossas, smältas ner och återvinnas till nya flaskor som ska ut på nya turer. Men innan ölflaskan hamnade här har den – skapats, sålts, fyllts på, sålts, köpts, sålts, köpts, druckits upp och slängts.

ÖVER MATBORDET berättar Magnus om sin egen syn på vad som är vackert. Han anser att saker är vackra för att vi gillar dem. Inte att vi gillar dem för att de är vackra. Han tar hjälp av forskarfilosofen Daniel Dennet i exemplet om socker: – Det finns inga molekyler i socker som gör att det smakar sött. Evolutionen har gjort så att det smakar sött för oss, för att det var bra näring.

Han säger att det finns forskning som stödjer att vi tycker om solnedgångar vid stranden för att sol och vatten är nödvändiga för vår överlevnad.

Men Magnus tycker inte att vackert är tråkigt för det. Det blir bara ännu roligare att försöka skapa vackra saker.

NU HAR OCEANÖLEN från Systembolaget i Landala druckits upp. Flaskan är tom på öl, men har fått lera på halsen. Det är dags för grabbarna att smyga vidare ut i natten. Innan vi går slänger Magnus flaskan i skolans återvinningssoptunna. Han möter de andra i trappen på väg ut.

– Pingu, kom nu!

15 BESKA | Sommar 2013

Det sista monopolet

Det sista monopolet Text och foto: Johan Rosholm

När Sverige gick med i EU började en liberalisering av den svenska alkoholpolitiken. Då kom också förhoppningen om gårdsförsäljning av alkohol. Men först måste det sista monopolets styrka prövas.

C

laes och Annica Wernerson driver sitt bryggeri Qvänum Mat & Malt på en gård två mil från Vara. Landskapet runt omkring är platt och fullt med gårdar. Åkrarna breder ut sig ännu mer och vindkraftverk sticker upp ur marken här och var.

Annica har precis kommit tillbaka från Vara. Hon var tvungen att köpa motorolja till företagets läckande truck och hämta ettiketter till ölflaskorna i lagret. De ska snart ut till restauranger och Systembolagets butiker.

Hon går mot gårdens huvudbyggnad, en gång i tiden ett stall men numera ser det bara ut som ett. Ut-

sidan är rödmålat trä tillsammans med vit sten. Paret Wernerson driver sin restaurang där inne och brygger öl i samma lokal.

BRYGGERIET STARTADE de 2006, efter att ha hållit på att renovera gården sedan 2004. Då sålde de sin del i ett gourmetföretag, som importerade bland annat oljor och vinäger.

Varken Annica eller Claes visste då hur man bryggde öl men de var optimistiska och körde på enligt devisen att det är något man kan lära sig.

Och de visste att de ville göra gården till en plats dit man kunde åka ut under en dag, äta i restaurangen

19 BESKA | Sommar 2013

och dricka det som bryggts där.

Det skulle sedan kunna sluta med att man kunde köpa med sig en eller två flaskor hem. Gårdsförsäljning helt enkelt.

I huvudbyggnaden ligger också kontoret. Claes är där under förmiddagen, fördjupad i dokument sitter han vid sitt skrivbord. Runt omkring honom står många olika flaskor i olika färger och design. Han har varit uppe sedan sju på morgonen för att kunna ta emot en last med malt.

Han kliar ögonen med höger hand när han sitter vid skrivbordet.

Claes går in till den kombinerade restaurangen/bryggeriet. Det ligger helt öde nu. Inne i ett stängt

rum, innanför tegelmurar, står bryggerriets tre silvriga jäsningstankar.

Det enda som hörs från dem är ljudet av de små bubblorna som man ser i en liten glasskål. Den sitter fast i en av tankarna.

Claes ställer sig mot väggen i rummet med armarna i kors.

– 2004 tyckte vi att det såg positivt ut med gårdsförsäljning, säger Claes.

Det hade då gått nio år sedan Sverige gått med i EU. Och det året försvann begränsningarna nästan helt för hur mycket alkohol man kunde ta med sig in i landet.

Jenny Cisneros Örnberg forskar vid Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD). Hon skriver om folkhälsofrågor på nationell och EU nivå och med särskilt fokus på alkoholpolitikiska frågor inom EU. Just EU-medlemskapet är något

som hon ser utlöste en liberalisering av den svenska alkoholpolitiken.

– Ändringarna har en koppling till EU-medlemskapet men det har inte alltid skett till exempel på EUs initiativ, säger hon. Året innan inträdet till EU fanns det fem statliga alkoholmonopol. Efteråt var bara ett av dem kvar. Import, export, partihandel och produktion var inte längre något som bara det statliga företaget Vin & Sprit skulle syssla med och från 1994 gick Systembolaget från att bara ha haft Vin & Sprit som leverantör till att plötsligt ha 159 stycken 1995.

Men staten behöll monopolet på att sälja starkare alkohol i butik. Systembolagets ensamma ställning bestod.

CLAES OCH ANNICA går runt inne i restaurangen. Veckans öl tappade

20 BESKA | Sommar 2013

Claes och Annica Wernerson börjar ofta arbeta tidigt.

Det blir många timmar med pappersarbete på kontoret.

de upp några dagar tidigare och idag ska de förbereda en middag till kvällen för besökare.

De kommer ihåg när en grupp tyskar var på gården. Våren verkade ännu inte ha slagit till den dagen.

Temperaturerna hade legat runt fem grader och det hade regnat lite lätt.

Besökarna satt i den rymliga restaurangen och en av dem blev väldigt förtjust i en snaps som gården gör. Till och med så förtjust att han ville köpa en flaska. Fast Claes Wernerson kunde inte sälja den.

Det sista monopolet

1993: EU-kommissionen meddelar den svenska regeringen att Systembolaget får ha kvar monopolet vid ett svenskt inträde i EU.

1995: Sverige går med i EU. Fyra av de fem svenska alkoholmonopolen avskaffas: Vin & Sprits monopol på import export produktion och partihandel. Systembolaget har kvar monopolet på detaljhandel men förlorar ensamrätten att sälja alkohol till restauranger. Antalet leverantörer till Systembolaget ökar från en 1994 till 159 stycken 1995.

2001: Lördagsöppet igen på Systembolaget från och med den 7 juli. Året innan prövades det i sex län. På många Systembolag är det första gången på 19 år. Det hade avskaffats 1982.

Det sista monopolet

2003: Reklam för alkohol i tidningar tillåts. Alkoholreklam får inte sändas i radio eller tv men många tv-kanaler går förbi det här genom sändningar från Storbritannien.

2003: Det avslöjas att anställda vid Systembolaget tagit emot mutor. 92 personer åtalas 77 av dem anställda vid Systembolaget och 15 personer vid olika alkoholföretag åtalas för att ha gett mutor. 75 personer från Systembolaget döms sedan för mutbrott i Tingsrätten.

Många menar att det är en effekt av avskaffandet av monopolen.

geringen, Moderaterna och Centerpartiet, är väldigt positiva till gårdsförsäljningen. Och Centern är de som gjort det till en stor fråga med löften om fler arbetstillfällen och en starkare och mer levande landsbygd om det genomförs.

REGERINGEN VILLE FÅ klarhet om gårdsförsäljning skulle kunna genomföras i Sverige och i så fall hur.

Därför beställde man en utredning om det. Den presenterades den 16 december 2010. Idén med gårdsförsäljning av alkohol är att tillverkaren ute på gården själv ska kunna sälja det de tillverkar och köparen ska sedan kunna ta hem alkoholen. Men utredningen ville göra ett tillägg till det. Även alkohol tillverkad i utlandet kunna säljas där och köpas med hem. Och för att inga bryggare i städer skulle diskrimineras så var förslaget också att gårdsförsäljningen inte bara skulle behöva ske på gårdar.

Claes och Annica Wernerson blev lite förhoppningsfulla igen. Inte lika mycket som de hade varit 2004 men ändå något hopp.

Fast det fanns väldigt många kritiker mot förslaget. Som Justitiekanslern och Folkhälsoinstitutet och även industrin, representerad av Vin & Sprit och Carlsberg, var skeptiska.

IOGT-NTO menade att det skulle göra det möjligt att fritt fram starta ”spritbutiker”.

Kritiken var bland annat att definitionen av gårdsförsäljning hade

2004: Införselkvoterna av alkohol till Sverige för privatpersoner höjs enormt.

2012: Försök med hemleverans från Systembolaget börjar prövas i november.

ändrats mycket för att passa EU-rätten med fri konkurrens.

”Ibland känner man för att f lytta till Danmark för att få testa att ha en riktig gårdsförsäljning”

23 BESKA | Sommar 2013

SEDAN GICK DET på sparlåga ett tag tills det blev september året 2012.

Regeringen beslöt sig för att utredningsförslaget om gårdsförsäljning skulle stoppas.

Jenny Cisneros Örnberg vid SoRAD menar att det inte var helt oväntat.

– Det har varit svårt att få ett politiskt stöd för gårdsförsäljning av alkohol. Och kritikerna menade att genom att öppna upp för andra aktörer än Systembolaget kan riskerna bli att EU ifrågasätter Systembolagets monopol.

Wernersons dröm om att få driva gårdsförsäljning och sälja flaskorna till besökarna är inte levande just nu. Men det går inte dåligt för dem.

Deras produktion och försäljning har ökat för varje år. Förra året fick de ut 50 000 flaskor med öl. Men det var ju inte bara öltillverkning de ville hålla på med. Gårdsförsäljningen skulle vara ett större koncept, något de känner att de inte kan göra nu.

– Ibland känner man för att flytta till Danmark för att få testa att ha en riktig gårdsförsäljning, säger Annica halvt allvarligt, halvt på skämt.

– Men jag är helt säker på att det kommer bli gårdsförsäljning i Sverige i framtiden, fortsätter Claes.

Han menar att det inte är en fråga om det kommer ske utan när och hur det kommer att ske.

Klosteröl

Klosteröl Text: Jonatan Fjelstad Illustration: David Fjelstad

I

flera tusen år har människor tillverkat jästa drycker, förlagor till det som är öl för oss. Och sedan lång tid tillbaka har denna dryck kopplats ihop med olika religioner och gudar. I Gilgamesheposet från Mesopotamien, tidigast från år 2000 före vår tideräkning, står det om en outvecklad varelse som blir till en sofistikerad människa efter att ha druckit denna dryck. Den har även använts som offer till gudar i många kulturer, bland annat här hos oss i Norden i olika blot.

MEN INOM KRISTENDOMEN har ölen inte haft någon religiös innebörd, inte som vinet har haft sin teologiska betydelse. Ändå så har det uppkommit ölbryggerier inuti många europeiska kloster. Främst i norra Europa.

Troligen så började man brygga öl i klostren dels för att få en inkomst att fortsätta bedriva sin välgörenhet och bedjande verksamhet på. Men också för att det var ett sätt att komma undan smutsigt vatten och på så

vis minska sjukdomar.

Under klostrens stränga fastor var ölet även en viktig källa till näring när man inte fick äta fast föda. Ölen har därför kal�lats ”liquid bread”.

Under medeltiden så skilde sig klostrens öl mot det som bryggdes av den övriga befolkningen rent kvalitetsmässigt. En mer angenäm smak kom troligen av att man i klostren kommit fram till att kärlen man använde till bryggning behövde diskas. Men också av att man hade tid, kunskap och pengar att ta fram råvaror som fungerar för ett gott öl.

I KLOSTREN SÅ hittar vi också den första användningen av humle i ölbryggningssammanhang. År 822 i vår tideräkning så omnämns humle som smakgivare i text första gången. Det är hos en fransk abbot vid namn Adalard av Corbie, halvbror till Pippin den lille och kusin till Karl den store. Det nämns bara i förbifar-

25 BESKA | Sommar 2013

ten och har troligen redan använts ett tag. Trots det här så blev inte användningen av humle helt utbredd förrän på 1500-talet då de flesta ville ha beskan från humle istället för den sötare dryck som var innan. Idag så är nästan all öl bryggd med humle.

NÄR MAN PRATAR om kloster och öl idag så dras nog tanken oftast till trappistöl och Belgien. Trappistmunkar är del av Cisterciensorden och lever ett väldigt strikt klosterliv. Just nu så finns det nio stycken kloster som brygger öl och får kalla sitt öl trappistöl. Det är egentligen ingen speciell sorts öl, utan för att få kalla sitt öl för trappistöl måste ölet bryggas inom ett trappistkloster av munkar och all vinst som ölen inbringar måste gå till välgörande ändamål.

Ölhallen

K

da träborden sitter en man i kostym.

Han bläddrar lite försynt i sin GP samtidigt som han scrollar på sin Iphone.

Den kepsbärande mannen har nu kommit in och slagit sig ner vid ett bord i en del av hallen. Doften från hans tidigare rökta cigarett har funnit sin väg in i lokalen och blandats ut med ölhallens tobaksinrökta doft. De båda verkar invänta något.

– Vi har inte öppnat än, säger Kristoffer och sätter på lite musik.

lockan är 10:45 på fredag förmiddag och utanför Ölhallen 7:an vid Kungstorget i Göteborg går bartendern Kristoffer runt bland uteserveringens bord och lägger ut filtar. Vid ett av borden sitter en medelålders man med en mörk keps och ett par solglasögon.

– Fint väder idag, säger mannen.

– Jajjemän, det kan nog komma mycket folk idag. Det har ju varit löning, säger Kristoffer och ställer upp entrédörren på vid gavel.

Likt den gamla 50-talsklockan som hänger på en av lokalens väggar står tiden still inne på Ölhallen 7:an.

De murriga träpanelerna och det röd- och vitfärgade klinkergolvet har funnits här sedan ölhallens öppnande år 1900. De runda träborden med vita marmorskivor står utställda i lokalen och runtomkring varje bord står ett antal svagt brunavflagnande pinnstolar. Mitt i rummet står det ett stort rektangulärt ekbord omgärdat av vad som kan liknas vid två robusta parkbänkar. Bakom den höga bardisken nere i ena hörnet står Kristoffer och lägger upp salamimackor, ost- och korvbitar på brickor.

– Vi har ju inget riktigt kök här så varje fredag och lördag ställer vi fram sånt här istället, säger han samtidigt som han spetsar en prinskorv med en tandpetare.

MEDAN VARUTRANSPORTER och shoppande göteborgare fyller upp Kungstorget, råder ett stilla lugn inne på Ölhallen 7:an. Vid ett av de run-

1982 ÖVERTOG MAJKEN Rodenburg Ölhallen 7:an. Då hade hon arbetat där sen i fem år. Det var egentligen rena tillfälligheter som fick Majken att börja arbeta på 7:an. Likt många andra var hennes syn på hallarna inte så positiv.

– När jag hörde namnet Ölhallen 7:an första gången slog jag bakut. ”Nej fy fasen. På ett sånt ställe kan man ju inte vara. Gamla fyllegubbar

Foto: Gamla Majgrabbarna

ATT ENBART SERVERA tilltugg och lättare måltider var under ölhallarnas storhetstid mer regel än undantag.

Under slutet av 1800-talet och i början på 1900-talet började myndigheterna att reformera Sveriges alkoholpolitik för att få ner befolkningens alkoholkonsumtion. Ett steg i denna reformation var att få bukt på den restaurangsupning som myndigheterna menade pågick. Enligt Jenny Björkman, som är fil. dr. i historia och har undersökt ölhallarnas serveringstillstånd i Stockholm under 1900-talet, var ”disksupning” inte något ovanligt under sent 1800-tal.

– En bar då kunde bestå av enbart en disk där det serverades sprit över.

Det var inte ovanligt att de här ”diskbarerna” låg belägna i små mörka källarlokaler med jordgolv.

Restriktioner kring utskänkningen för barer och restauranger inrättades för att få bort denna typ av drickande. Krav på dukar och avhängning av kläder etablerades och mat blev ett måste för att kunna få servera brännvin. Myndigheterna tänkte att drickandet skulle bli annorlunda om befolkningen skulle bli tvungna till att sitta ner, hänga av sig och äta. Ölen sågs däremot annorlunda på och tilläts att fortsätta serveras utan mat.

Det fick folk att gå till ölhallarna berättar Jenny Björkman.

– Till och med nykterhetsrörelserna förespråkade tillsammans med myndigheterna öldrickande under en viss tid av 1800-talet. Det fick ölhallarna att bli fler och mer välbesökta.

EN AUGUSTIDAG ÅR 1900 slog portarna för första gången upp till Ölhallen 7:an. Utanför dörrarna till ölhallen rådde det full rulle. Hästar och vagnar samsades i ett myller av människor på Göteborgs största plats för torghandel. Livet på torget fick Ölhallen 7:an att vara en av många ölhallar i kvarteret. I Stora Saluhallens kringliggande byggnader huserade 14 hallar, och i hela Göteborgsområdet omkring 300. Troligtvis hade grundarna August och Alida Andersson ingen aning om att just deras ölhall bara ett sekel senare skulle komma att bli den enda genuina ölhallen kvar i Göteborg – ja, i hela landet faktiskt. Anledningen till denna nedgång var lagrelaterad.

På grund av myndigheternas försök till minskad alkoholkonsumtion under 1800-talet, övergick brännvinsrestriktionerna till att även innefatta öl under 1900-talets två första decennium. 1917 infördes motbokssystemet i Sverige som fick till följd att alkoholhaltiga drycker över 3,6 % enbart fick säljas i speciella butiker – systembolag. Resultaten blev att många ölhallar var tvungna att stänga under första hälften och mitten av 1900-talet.

28 BESKA | Sommar 2013

Ölhallen som sitter och spyr.” Sådana föreställningar hade man. Den synen ändrades däremot när jag flera gånger var och besökte min kompis Thomas som ägde hallen då.

Thomas Andersson var barnbarn till ölhallens grundare August Andersson. Thomas hade tagit över hallen av sin pappa Gösta under slutet på 1970-talet.

– Jag kom bra överens med Andersson den äldre, säger Majken.

Jag hade varit utan jobb en tid och frågade om de eventuellt behövde någon extra servitris. Gösta sa då till en början nej, men jag tjötade på honom och till slut gav han med sig.

Det var så det började.

Tidigt fattade Majken tycke för gubbarna som hängde i hallen.

– De påminde om min pappa.

Gubbarna var gamla arbetare som hade byggt upp Göteborg. Det var gamla sjåare i hamnen, sjömän och stenläggare. Alla hade många historier att berätta och sådan var även min pappa.

Gubbarnas tjöt och historier är något som inte bara fick Majken intresserad. Under en tid på 1980-talet började ett gäng skinheads att besöka hallen. Detta gillades inte till en början av varken Majken eller stammisarna. Däremot förändrades detta över tid då de både grupperna faktiskt började komma överens. Vad som från början var två klara grupperingar i hallen blev snart mindre urskiljbart.

– Skinheadsen fann gubbarnas historier intressanta. De var ju unga vilsna killar som letade efter gemenskap. Till slut så blev det ju så att skinheadsen satt vid gubbarnas bord och lyssnade och utbytte erfarenheter.

Majken kunde till och från även sätta de vilsna ynglingarna i jobb när hon tyckte att de behövdes lite styr.

– ”Sitt inte där och tjöta! Gör er nyttiga istället – plocka lite disk!”, kunde jag säga ibland, säger Majken och skrattar.

Tyvärr slutade allting med en tragisk händelse som satte allting på sin spets. Några av skinheadsen kniv-

högg en av hallens gäster till döds i hans hem.

– Då fick jag nog. Jag sa till de äldre ledarna av gruppen att de inte var välkomna längre. De respekterade det.

LIKT STAMMISARNAS och skinhead­ sens omaka gruppdynamik, kan det idag år 2013 fortfarande samsas två olika intressegrupperingar innanför ölhallens fyra väggar. Ölhallen 7:an är nämligen inofficiell bar för de båda rivaliserande fotbollslagen GAIS och IFK Göteborg.

Den underförstådda överenskommelsen mellan de båda syns bland annat på väggarna. Högt uppe vid taket, ovanför de bruna träpanelerna hänger det inramade svartgröna matchtröjor som delar väggyta upphängda signerade blåvita tröjor. Mord, bomberjackor

och historier om Göteborgs uppbyggnad är långt borta. Kvar idag är istället lagsånger, halsdukar och fotbollsslang.

I SLUTET PÅ 1990-TALET sålde Majken Rodenburg av Ölhallen 7:an. Hon minns hallen med värme och kärlek. Majken berättar att stammisgubbarna blev som hennes bröder i slutändan. Och hon blev som gubbarnas mamma.

– Jag tog hand om dem. Brydde mig om dem. Många var änklingar och ensamma och ovana med att ta han om sig själva. Det fick dem att i slutändan ge mig sina pensionspengar. De var så veliga med dem förstår du. Då var det bättre att jag tog hand om dem. Någon gång i veckan pytsade jag ut lite fickpengar så att de inte skulle spendera upp allt på direkten.

”Men vad fan Majken! Det är ju mina pengar! Jag behöver ju 30 spänn till en öl till.”

29 BESKA | Sommar 2013

Ölhallen

KLOCKAN SKA STRAX slå 11:00 och bartendern Kristoffer står bakom den höga bardisken och kollar på den stora platt-TV:n som står uppställd i ett hörn. Ur ljudsystemet ljuder det en glättig 90-talsdänga som till och från bryts upp i några av Simon and Garfunkels legendariska låtar från 1960-tal.

Klockan slår 11:00 och nästan som på ett startskott reser sig den tidigare rökande kepsmannen och kostymmannen sig upp från sina olika bord går bort till baren.

– En Guinness, säger mannen i kostym.

– En stor stark, säger kepsmannen.

– 40 cl eller 50 cl? frågar Kristoffer båda.

– 50 cl, svarar de båda.

ENLIGT ETNOLOGEN Richard Tellström har samhällets förändrade ideal och syn på alkohol givit med sig en förändrad syn på pilsner- och ölgubbar.

– Det är klart att gruppen på något

sätt finns kvar idag. Däremot var normaliteten mycket större då än vad normaliteten är idag. Vi har blivit ett mycket mer moraliserande samhälle. Idag har det skett en större utslagning av de lägre samhällsklasserna och socialt utsatta grupper har förskjutits till periferin. Tidigare var samhället mer accepterande.

Jenny Björkman, fil. dr. i historia, håller med.

– På tiden för ölhallarna var det mycket mer utbrett att dricka alkohol på en vardaglig basis än vad det är idag. Vi har en mer stigmatiserat bild av vardagligt drickande nu. Då var det mer okej att dricka före, efter och under jobb. Även om man skulle kunna dra liknelsen mellan människorna på dåtidens ölhallar och dagens pizzerior är den missvisande.

Problemet med den liknelsen är just de bakomliggande anledningarna till drickandet, berättar Jenny Björkman. Idag så dricks det starköl.

Då dracks det pilsneröl. Alkoholen var inte den främsta anledningen

31 BESKA | Sommar 2013

till sammankomsterna bland ölhallarnas gäster. Det var snarare gemenskapen och samtalen – och drickandet var en underliggande integrerad del av det.

– En bättre liknelse är dagens after work-kultur där alkoholen egentligen inte står i huvudcentrum, utan snarare är ett kitt.

KLOCKAN 12:30 PÅ eftermiddagen har Ölhallen 7:ans lilla uteservering fyllts upp till bredden. Uteserveringens stolar och bord samsas på backen med shoppingkassar i otalet olika färger. Både inne och ute sitter det en salig blandning människor som till och från går fram till baren och beställer starköl. Kristoffer skrinnar mellan borden och plockar glas samtidigt som han på ett göteborgskt vis gnabbas och tjötar. Skratt ljuder.

Inne i hallen vid de runda träborden sitter kepsmannen och kostymmannen fortfarande kvar.

De är inne på sin fjärde respektive femte starköl.

Öldieten

Öldieten Text: Jocke Kettil Illustration: Heidi Nesset

D

e gamla munkarna drack öl för att bättre klara fastan förr i tiden och i början på 1900-talet var det vanligare för gemene man i Sverige att dricka öl än vatten. Men hur länge skulle man egentligen överleva om man inte åt någonting utan bara drack öl?

BESKA RINGDE upp Henriette Philipson som är universitetsadjunkt och programansvarig för dietistprogrammet på Göteborgs Universitet för att få svar på denna knepiga fråga.

Två till tre veckor är iallafall inga problem alls om man skulle dricka ungefär tre liter öl per dag, men det beror också väldigt mycket på yttre förutsättningar på förhand.

HENRIETTE FÖRKLARAR att problemet med en vätskediet i allmänhet i det långa loppet är att kroppen börjar hämta energi och näring från sig själv. Man äter helt enkelt upp sig själv. Om en person är av lite tyngre sort finns större fettdepåer att tömma innan proteiner börjar förverkas.

Så en rundare person skulle således klara sig mycket längre på en öldiet än en smal person.

– Problemet som uppstår efter ett tag är främst proteinbrist. Musklerna förtvinar helt enkelt. För lite rundlagda munkar var det säkert inget problem, förklarar hon.

DET FINNS DOCK sätt att hålla ut lite längre även om man skulle vara lite smalare. Ett sätt att iallafall försena proteinbristen i kroppen skulle vara att dricka starkare öl. Om ölen har en högre procenthalt får kroppen

mer energi från alkoholen och bryter inte ner de egna depåerna lika snabbt.

ETT MYCKET STÖRRE hinder för att kunna leva på bara öl skulle nog snarare vara bristen på vitaminer och järn. Öl är ganska rikt på mineraler och innehåller även en del vitamin B tack vare kolsyran. Och skulle du inte vara inlåst i en jordkällare under hela tiden kan du dessutom få lite vitamin D i kroppen av att vara ute i solen. Men utan någon som helst tillförsel av vitamin C är man en god kandidat till att åka på en släng av skörbjugg. Det skulle med andra

34 BESKA | Sommar 2013

ord troligtvis vara vitaminbristen som dödar efter ett tag.

– Med rätt mängd alkohol i ölen och bra förutsättningar innan en eventuell ölfasta skulle man nog kunna överleva i ungefär en och en halv månad, säger Henriette men påpekar att skörbjugg inte är särskilt trevligt och att levern troligtvis skulle få oreparerbara skador.

BESKA SKULLE DÄRFÖR inte rekommendera någon av sina läsare att prova någon form av öldiet. Det kan mycket väl sluta med både skörbjugg och skrumplever.

Angeläget Gubben i jorden Arten Fragaria ananassa odlades fram i Frankrike på 1740-talet och kom ganska snart till Sverige. ”Gubbe” är från början ett dialektalt uttryck som betyder ”liten klimp”, och inte syftar på kön. Därför finns det inte, vilket man skulle kunna tro, någon koppling från jordgubben till ordet jordgumma, som är en äldre benämning för barnmorska.

Picknick Ordet kan både beteckna utflykten, en picknick är en utflykt i det gröna med matsäck, och själva måltiden, en picknick är en måltid, ofta bestående av enkel mat, som smörgåsar, sallader och bakverk, som man packat i en picknickkorg. Ordet kommer av franskans pique-nique. När ordet kom till Sverige på 1700-och 1800-talet användes den franska stavningen, vilket låg i linje med tidens vurm för den franska kulturen.

Sommarens skörd Det verkar bli ett svårt år för blåbären i Västsverige. Det har dels varit barmark, dels stora temperatursvängningar mellan dag och natt. Med nattliga temperaturer på ner mot 10 minusgrader har kylan i marken bitit sig fast.

På dagarna, med 4-5 plusgrader, har växternas celler aktiverats. De har då behövt vatten, men rötterna har inte kunnat suga upp något ur den frusna marken, därför har växterna torkat ihjäl. Hade det legat snö hade växterna fått isolering och temperaturerna ovan och under mark hade jämnats ut.

Nässlor och sparris har klarat sig bättre, även om premiärskördarna i mitten av maj var senare än normalt.

Nässlor kan användas i nässelsoppa eller paj, men också i gödselvatten till krukväxter och trädgårdsland.

Sparrisen tar inte skada av kylan i marken, men den växer långsammare och skörden försenas. Att den växer

långsamt innebär samtidigt att den hinner ta upp fler smakämnen, därför brukar svensk sparris vara mer smakrik än sparris från exempelvis Tyskland och Holland.

Man kan skörda sparrisen fram till midsommar, sedan måste växterna återhämta sig inför nästa år.

40 BESKA | Sommar 2013

Angeläget Matgeneraliseringar

I Riksmaten, Livsmedelsverkets undersökning om svenskarnas matvanor som kom i höstas, konstaterades att kvinnor generellt äter hälsosammare än män. Kvinnornas mat innehåller mer fibrer och fleromättat fett än männens. Och akademiker konsumerar generellt mer frukt, bär, juice, ost och alkohol än personer med lägre utbildning.

Rötmånad

Tiden mellan ungefär 22 juli och 22 augusti, när värmen och den höga luftfuktigheten stimulerar bakterietillväxt och gör att matvaror lätt blir dåliga, kallas rötmånad. Fenomenet förekom redan under romartiden. Perioden beräknades då börja den dag som stjärnan Sirius i stjärnbilden Stora Hunden första gången kunde ses i gryningen. Perioden kallades därför hunddagarna.

Kommande kokböcker Hirams gröna kokbok (Milena Bergquist, ges ut i juni, Natur & Kultur) Vegetarisk matlagning från 50-, 60- och 70-talet. I boken samlas recept som Märit Huldt, Hiram, känd matskribent och kokboksförfattare, publicerade i Svenska Dagbladet.

Allting gott och alldeles för mycket (Edward Blom, ges ut i september, Norstedt) Edward Blom ger ut sin första kokbok, med sina favoritrecept. Förlaget skriver att recepten ”är skrivna på ett personligt sätt, med den must och märg han gjort sig känd för”.

Blom säger att hans ideal ligger i 1800-talets överdådiga

Vår kokbok, upplaga 26 (Sara Begner, ges ut i september, Norstedt) Första utgåvan av Sveriges kändaste kokbok kom 1951. I höst kommer 880 uppdaterade sidor.

41 BESKA | Sommar 2013

Långsamt bröd

K

lockan är fem på morgonen.

Bröddoften är så massiv att varje andetag känns som en tugga nygräddad limpa. Fanny Ivarsson springer in och ut i kylrummet för att hämta korgar med bleka degklumpar. Hon ställer dem på arbetsbänken. De har väntat länge nog. Snart ska de bli bröd. I en stor degblandare ligger en annan deg som inte kommit lika långt i processen.Den här degen ska vila för att komma igång, förklarar Fanny. När den vilat färdigt ska den portioneras upp på bakbänken och läggas i jäskorgar. En del av den kommer packas tätt in i mjölade handdukar.

Sedan väntar en långsam jäsning inne i kylrummet. Först imorgon blir det tal om att åka in i ugnen. Det får, och ska, ta tid. Kanske är det just tiden som skiljer ett surdegsbröd från andra bröd.

– Har man vant sig vid den typen av bröd så väljer man inte en Skogaholmslimpa, säger Fanny som

har med sig smaken av surdegsbröd från barndomen.

SURDEGEN ÄR ETT fenomen som kom långt innan vanlig jäst var påkommen. Faktum är att den användes i Egypten för omkring 5000 år sedan.

Den finns också omnämnd i Bibeln.

Senare, under medeltiden, kom upptäckten att man kunde baka bröd med den jäst som blev över när man brygger öl. I början av 1800-talet

Fanny Ivarsson ägare av bageriet Alvar och Ivar.

44 BESKA | Sommar 2013

kunde gemene man baka med jäst och surdegen glömdes nästan bort.

Men de senaste åren har surdegsbrödet åter letat sig in i vår vardag. Idag vill var fjärde svensk ha mer surdegsbröd i mataffärerna och var tredje äter helst av allt surdegsbröd. Det visar en undersökning som branschorganisationen Brödinstitutet låtit göra. Siffrorna är något högre i Stockholms och Västra Götalands län men de som deltagit i undersökningen har fått välja flera alternativ. På förstaplatsen bland de bröd vi helst äter hamnar fullkornsbröd följt av det klassiska knäckebrödet. Bara sex procent äter helst sirapslimpa och fjorton procent väljer polarbröd. Även bland de industribakade bröden syns ett större intresse för surdeg. Idag är de flesta av Fazers mörka portionsbröd bakade på surdeg och nästan alla Pågens bröd innehåller surdeg. Dock använder man alltid jäst också för att få ett

Långsamt bröd

Alvar och Ivar öppnar klockan sju på morgnarna. Ebba Hullt står i kassan.

jämnare resultat och ”för att kunden ska känna igen brödet”. Pågen har bakat länge med surdeg men de har sedan trenden kom valt att lyfta fram det tydligare på förpackningarna. Fazer, som resonerat likadant, har ett surdegsbröd i sitt sortiment som man bakat sedan 60-talet.

FANNY TAR EN liten paus medan några av limporna gräddas i den 280 grader varma ugnen. Hon sätter sig ner med en tallrik yoghurt och bageriets egen müsli. På bänken framför henne ligger dagens Svenska Dagbladet och GöteborgsPosten på hög. Hon bläddrar lite löst i högra hörnet på tidningarna medan hon berättar om sitt bageri. Det var den 1 januari 2009 som hon och bagaren Martina Alvarsson slog upp dörrarna till sitt Alvar och Ivar. Tiden innan hade de gått kurser i företagande och Fanny hade lärt sig mer om bröd genom att jobba på olika bagerier. Ett år efter starten valde

kompanjonen Martina att lämna bageriet och Fanny stod ensam kvar som ägare.

Valet att bara använda ekologiska råvaror gör utmaningen större.

Mjölet köps in från små ekologiska gårdar och varje påse mjöl kommer från en och samma gård. Andra bagare kan blanda ihop mjöl från flera olika gårdar för att jämna ut egenskaperna. Alla bröd blir likadana.

Men Fannys bröd kan variera, något som blir en del av tjusningen. Och det är ett medvetet val.

– Det fuskas mycket inom livsmedelsbranschen, säger hon.

Att matfusket kan vara en orsak till surdegstrenden är något som omvärldsanalytikern Ingela Stenson tror på. Hon menar att surdegen ingår i ”do it yourself”-trenden, där det finns en längtan att gå tillbaka till ursprunget och en vilja att göra saker själv. Den trenden sammanstrålar med hantverkstrenden och nörderiet, där hembakt surdegsbröd och

45 BESKA | Sommar 2013

specialkunskaper ger många pluspoäng i bekantskapskretsen.

– Innan industrialiseringen visste vi, eller i alla fall kvinnorna, vad matlagning handlade om. Sen kom industrin och tog hand om allt åt oss.

Nu lever vi i ett postindustriellt samhälle där vi vill lära oss riktig matlagning, säger Ingela Stenson.

I APRIL 2009 öppnade världens första surdegshotell i Stockholm. Samma år används ordet surdegstrend för första gången i svenska tidningar.

Surdegen har fått en egen dag och livsmedelsbutiker säljer färdig surdeg i kyldisken.

Men redan för 25 år sedan växte en surdegstrend fram, även om den inte fick samma mediala uppmärksamhet. Skillnaden, menar Ingela Stenson, var att den trenden var mycket mer kvinnlig och hade främst ett hållbarhetsfokus. Dagens pågående trend uppmärksammades för att det var unga män som förde

Alvar och Ivar ligger pรฅ Kastellgatan i Gรถteborg. Bageriet รถppnade 2009.

Långsamt bröd

Recept RÅGSURDEG Skölj en skål med hett vatten. Blanda sedan ljummet vatten, honung och rågmjöl i skålen. Täck med plastfolie.

Ställ skålen på ett varmt ställe, t ex i skåpet ovanpå kylskåpet. Fyll sedan på med ljummet vatten och rågmjöl varje morgon och kväll i två dagar.

Rör ihop vatten och mjöl ordentligt med blandningen i skålen. Byt gärna skålen mot en ny, värmd skål någon gång. Efter sista påfyllningen är degen färdig att användas. Förvara surdegen i kylen.

Mata surdegen en gång i veckan med 1 dl ljummet vatten och ½ dl rågmjöl. Tillsätt 1 tsk honung en gång i månaden.

Dag 1 kväll 1 ½ dl vatten 1 tsk honung 1 ½ rågmjöl Dag 2 morgon 1 dl vatten 1 dl rågmjöl

Dag 2 kväll 1 dl vatten 1 dl rågmjöl Dag 3 morgon 1 dl vatten 1 dl rågmjöl Dag 3 kväll 1 dl vatten 1 dl rågmjöl

2 SURDEGSBRÖD MED APRIKOSER Ugn: 250° dag 1, 225° dag 2 1 dl rågsurdeg 1 + 1 dl rågmjöl 1 + 1 dl vatten (dag 1) 5 dl vatten (dag 2) 7 dl vetemjöl special (ca 420 g) 7 dl rågsikt (ca 384 g) 1 msk salt 1 dl grovhackade torkade aprikoser GÖR SÅ HÄR: DAG 1. Ta 1 dl surdeg och häll den i en rymlig bunke. Tillsätt 1 dl rågmjöl och 1 dl vatten i surdegen och blanda ordentligt. Täck bunken med plastfolie men lämna en glipa så att luft kommer in. Låt stå i rumstemperatur i cirka 5 timmar. Tillsätt 1 dl rågmjöl och 1 dl ljummet vatten igen och låt surdegen stå över natten eller 8-10 timmar.

DAG 2. Blanda surdegen, ljummet vatten (ca 37 °), vetemjöl, rågsikt och salt i en bunke eller köksmaskin.

Arbeta degen tills den är smidig, 7-10 minuter för hand eller ca 5 minuter med maskin. Tillsätt aprikoserna mot slutet. Jäs under bakduk 5-8 timmar, tills degen är dubbelt så stor.

Ta upp degen och lägg den på ett mjölat bakbord. Dela den i två delar och forma till två bröd. Lägg bröden på en plåt med bakplåtspapper eller i brödformar. Jäs i cirka 1 timme under bakduk. Sätt ugnen på 250° och ställ samtidigt in en ugnsform med vatten. Skär eventuellt sneda snitt i bröden innan de åker in i ugnen. Grädda bröden i 10 min i 250° och sänk sedan värmen till 225°.

Grädda i 30-35 minuter. Låt svalna på galler utan bakduk.

MINICIABATTA, 20 BULLAR Ugn: 250° Fördeg 5 gram jäst 2 ½ dl ljummet vatten 4 dl durumvetemjöl

49 BESKA | Sommar 2013

Övriga ingredienser 2 ½ dl kallt vatten 8 gram jäst ½ dl olivolja 6 dl vetemjöl special 2 tsk salt 2 msk polentagryn att strö över GÖR SÅ HÄR: DAG 1. Fördeg: Lös upp jästen i vattnet. Blanda med durumvete i degblandaren i cirka 10 minuter. Jäs därefter övertäckt på bänken över natten.

DAG 2. Arbeta ihop degen med resten av ingredienserna utom saltet i degblandaren i cirka 10 minuter.

Tillsätt saltet och kör ytterligare 10 minuter. Slå upp degen i en oljad ugnspanna. Plasta degen och jäs den cirka 1 timme i rumstemperatur.

Stjälp upp degen på en oljad bänk.

Strö över polentan. Skär degen i små bitar och placera dem på en oljad plåt. Låt bullarna jäsa ytterligare 30 minuter. Värm ugnen till 250 °. Grädda bullarna i 4-5 minuter eller tills de blivit gyllenbruna.

Köttfritt

Salad le superbe Avokado Mango Salladsblandning med mangold, rucola och babyspenat Körsbärstomater Mozzarella Rödlök

GÖR SÅ HÄR: Skiva rödlöken och krama den i vatten. Tärna avokado, mango och mozzarella. Blanda ner rubbet i en skål med sallad. Släng ner en näve körsbärstomater. Ringla över en rejäl skvätt med olivolja. Dra några varv med pepparkvarnen.

To you, tofu 1 pkt naturell tofu Skal från 1 lime Saft från 2 lime 1 röd chili Olja Sojasås Honung GÖR SÅ HÄR: Hacka chilin. Rör ihop alla ingredienser.

Smaka dig fram. Skiva tofun och lägg i en fryspåse. Häll över blandningen. Slå en knut på påsen och låt stå och dra. Ju längre desto bättre. Grilla tofuskivorna tills det blir gyllenbruna.

51 BESKA | Sommar 2013

Köttfritt

Ratatouille på Beskas vis Zucchini Schalottenlök Champinjoner Paprika i olika färger Olja Fetaost GÖR SÅ HÄR: Skär grönsakerna i något större bitar och blanda i en bunke. Man kan variera grönsakerna efter eget tycke och smak.

Smula över fetaost och olja. Lägg en eller två nävar grönsaker på ett ark ugnsfolie och veckla ihop. Grilla tills grönsakerna är mjuka men fortfarande lite al dente.

Focaccia no. 1 1 bröd, ugn 225°C 25 g jäst 3,5 dl vatten 2 msk olivolja 1 tsk salt 6-7 dl (ca 450 g) vetemjöl special eller durumvetemjöl olivolja till pensling ca 10 svarta oliver några kvistar rosmarin 1-2 tsk f ling- eller havssalt

GÖR SÅ HÄR: Rör ut jästen i ljummet va tten i en bunke eller köksmaskin.

Tillsätt olja, salt och lite mjöl i taget. Arbeta degen tills den är smidig, 7-10 min för hand eller ca 5 min med maskin. Jäs under bakduk 30-40 min. Smörj en liten långpanna med olja eller lägg i bakplåtspapper. Ta upp degen och platta ut den med oljade händer i långpannan. Degen ska vara kladdig. Jäs under duk ca 30 min. Droppa över olivolja. Tryck ner oliver eller rosmarin i degen. Strö över saltet.

Grädda i mitten av ugnen i 20-25 min. Låt brödet svalna lite på galler innan du skär det i fyrkanter.

52 BESKA | Sommar 2013

Köttfritt

Dip so fresh Naturell yoghurt Färsk mynta Lite honung Salt och peppar GÖR SÅ HÄR: Blanda yoghurten med några nävar färsk mynta. Ringla i lite flytande honung. Ta inte för mycket. Smaka av med salt och peppar.

Ananas Bonanza 1 ananas 50 gram smör En halv tesked vaniljsocker 2 matskedar finhackad ingefära Saften från en fjärdedels lime 1,5 dl kokosf lingor GÖR SÅ HÄR: Rosta kokosen gyllene i en stekpanna. Skär ananasen i skivor. Blanda alla andra ingredienser. Smöret ska vara smält.

Lägg ananasen på grillgallret och pensla dem med det kryddiga smöret. Var försiktig. Det smälta smöret kan få glöden att flamma upp. Rulla dem sedan i den rostade kokosen. Servera med vaniljglass.

Beska testar

Hushållsröken Text: Maja Larsson Foto: Sara Uddemar

Förr i tiden rökte man fisk för att göra den hållbar. Numera röker vi mest för den goda smaken. Beska testade vår tids inspirationsbrunn: internetmanualen.

Resultatet? Sådär.

På nätet kryllar det av manualer för hur man bygger sin egen rök. På Flashback vräker användarna på med sina värsta monsterrökar, flera meter höga och med enorm kapacitet.

Lite för ambitiöst för den som bara vill röka en firre då och då. På Familjeliv.se hittar Beska den enklaste röken.

GÖR SÅHÄR: Ta fram en gammal kakburk i plåt med lock.

Böj till en korg av hönsnät eller ståltråd som når halvvägs ner i botten på burken.

Blötlägg spånet en stund. Lägg träspån och örter i botten och placera korgen ovanpå. Beskas testare la även lite perforerad aluminiumfolie i korgen, eftersom maskorna var väldigt glesa.

Stick 5-6 hål i locket på plåtburken.

Strö salt över fisken. Lägg den i korgen och sätt på locket.

Sätt burken på medelvärme på plattan eller utegrillen och tillaga i 10 minuter. Har du en grill med spjäll undertill kan du sätta på locket.

Resultatet blev sådär. Förmodligen var spånet lite för blött, vilket gjorde att fisken snarare blev ångad än rökt. Den var förstås god, och den blev helt tillagad, men röksmaken uteblev. Att tillverka korgen var ganska svårt och tog lång tid. Hönsnät eller ett ännu finmaskigare nät är nog en bättre idé. Aluminiumfolien ingick inte i manualen, utan vi la till det själva då vi märkte att korgen vi hade byggt inte var tät nog. Med några hål i släppte folien igenom ångan. + Det var en behändig liten rök som var mycket enkel att bygga. Fisken blev klar och ätbar.

- Röksmaken uteblev.

Ska du prova? Blötlägg spånet, men låt det torka ett par timmar så det bara är fuktigt, inte dyblött.

54 BESKA | Sommar 2013

DU BEHÖVER: En kakburk eller liknande i plåt, gärna modell högre.

Spån. Finns att köpa i affärer som säljer grillar. Vi valde ett finmalet spån från Clas Ohlson.

Ståltråd eller hönsnät.

Aluminiumfolie.

Färska örter (valfritt).

Fisk. Vi valde makrill.

Sill GLASMÄSTARSILL, 4 PERSONER 2 hela salta sillar 3 lagerblad 1 rödlök ½ purjolök 1 morot 1 msk kryddpeppar 1 sats 1-2-3-lag GÖR SÅ HÄR: Rensa sillarna. Skölj sedan fiskarna noga i kallt vatten. Låt fisken därefter ligga i kallt vatten i sex timmar för att få bort den värsta saltsmaken. Skär sedan sillarna i två centimeter tjocka bitar och lägger dem i en 1-2-3-lag i tolv timmar. Ta sedan ur bitarna ur lagen och blanda med resten av ingredienserna i en skål eller burk och täck över med ny 1-23-lag. Klart! I kylskåpet håller sig nu sillen i ett par veckor.

CITRON OCH TIMJANSSILL, 4 PERSONER Ca 200 gram sill alt två sillfiléer 1 stav blekselleri 1 citron 1 näve färsk timjan 1 sats 1-2-3-lag GÖR SÅ HÄR: Lägg sillen i en burk eller skål med 1-2-3-lag. Riv citronskal och hacka bleksellerin i mindre bitar. Låt sedan citronskalen, bleksellerin, den färska timjanen och citronfiléer göra sällskap med sillen. Innan du äter sillen låter du blandningen dra i ett dygn. Redo att ätas.

59 BESKA | Sommar 2013

Det blåa guldet Text och foto: Linnéa Pettersson

Gott, billigt och närproducerat.

Beskas fotograf Linnéa Pettersson följde med musselodlarna Johan Kullander och Robin Wrengler ut på havet för att skörda musslor.

Snabbmatens Berlin

Snabbmatens Berlin Text och Foto: Sara Uddemar

Snabbmat tillhör idag många berlinares kost.

Vi har tittat närmre på snabbmatskulturen i Tysklands största stad.

Currywurst

Currywurst är en inhemsk specialitet som är särskilt populär i Berlin och Hamburg. I grund och botten är det en tysk korv med pommes som är täckt med en currysmakande ketchup. Den kanske inte vattnar smaklökarna vid blotta tanken, men i Berlin är currywursten nästintill kultförklarad och en del siffror säger att det säljs hela 70 miljoner currywurstar i Berlin varje år. Den har till och med ett eget museum. Stans äldsta currywurstställe heter Konnopke’s Imbiss.

74 BESKA | Sommar 2013

Snabbmatens Berlin

Döner Men snabbmat i Berlin har mer att erbjuda. Tack vare turkiska arbetskraftsmigranter har Tyskland sin omtyckta döner. Tyskarnas version av den turkiska rätten är att äta den i ett frasigt pitabröd tillsammans med rödkål och lök.

I Berlin går döner att hitta nästan överallt, även om inte alla ställen håller samma höga nivå. Rosenthaler Grill und Schlemmerbuffet är definitivt värt ett besök.

Något mer tyskt än bratwurst går knappt att hitta i matvokabulären. Den tyska korven går att äta i otroligt många kombinationer. Men något som definitivt rekommenderas är att äta bratwurst tillsammans med en kall öl i en biergarten. Pratergarten är ett alternativ. Här samlas barnfamiljer och ungdomar för att sida vid sida längs långbord ha det trevligt. Fokus ligger, trots namnet, inte på att dricka kopiösa mängder ljus lager. Istället påminner det mer om en kvartersfest där alla är vänner.

Bratwurst

Mexikanskt

75 BESKA | Sommar 2013

För den som älskar det mexikanska köket har Berlin kanske inte mest att erbjuda. Men på Maria Bonita har man gjort det kryddstarka köket rättvisa. Tortillabröden är hembakta och koriander finns på varje tallrik.

Beställer du Tacos Carnitas får du tre små tortillas med fläskkött som stekt långsamt tillsammans med lök och paprika.

Drick med en kall corona eller varför inte en frozen margarita, givetvis med salt runt glaset.

Varför fiskar Agne?

V

inden är sydvästlig och, ärligt talat, ganska kylig. Agne Sjöberg står på en parkering i Askim och klär sig för att klara av några timmar i midjehögt vatten.

Utanpå de vanliga långkalsongerna trär han fiberpälslångkalsonger.

Därefter raggsockar, skidsockar, vadarbyxor, fleecetröja, en tunn täckjacka och utanpå det en vattentät jacka. Keps, solglasögon och stabila kängor med dobbar under.

– Det är det här jag fiskar för, säger han och gör en svepande gest över havet, den bergiga udden och det torra gräset.

Sportfiskarna, Sveriges enda stora förbund för utövare, organiserar 55 000 medlemmar.

– Medlemmarna ökar lite hela tiden, men inte jättemycket.

Däremot upplever jag att intresset för fiske är större nu än tidigare. Till exempel visar TV4 en hel del program om fiske. SVT också, säger Sportfiskarnas informationsansvariga Joel Norlin.

VI ÄR MITT uppe i havsöringssäsongen, som började 1 april. Den dagen firade Agne med att fiska ”som en galning”. Säsongen pågår bara till sista september – resten av året är det förbjudet att fånga havsöring och fram tills dess tänker Agne fiska minst en gång i veckan.

– Havsöring är roligast. Den är svårläst på något sätt. Ibland är det hur lätt som helst, andra dagar går man igenom hela fluglådan utan att få något. Man ser att det finns fisk i vattnet, men ändå står man hela dagen och får ingenting. Men det ska fan inte vara lätt, säger han medan han vandrar ut på Marholmen, en udde i Askimsviken som han testar för första gången.

I ena handen bär han en håv. Runt midjan sitter ett bälte med vattenflaska, kniv, sax och två lådor med hemknåpade flugor. Och ett flugspö, förstås.

Agne har fiskat i hela sitt liv. Han är uppvuxen på Vrångö i Göteborgs skärgård med en yrkesfiskande pappa, och flugfiske började han med i åttan. Men den senaste tiden har han märkt att fler upptäcker de bra ställena.

EN MILJON SVENSKAR fiskar på fritiden, och sportfisket växer i Sverige.

På nätet finns mängder av forum för sportfiskare, och de senaste åren har det startats mässor för likasinnade. Det finns tio olika tidskrifter om fiske på den svenska marknaden, varav fem har startats på 2000-talet.

82 BESKA | Sommar 2013

Agne Sjöberg förbereder sig inför sin fiskedag i Askim. Långkalsoner fiberpälslångkalsonger raggsockar och skidsockar är bara några av plaggen som måste på för att hålla värmen.

รถter

Rasmus Ragnarsson tar alltid fram mobilkameran innan han börjar äta. Även om det bara är en soppa.

Med maten som livsstil

Med maten som livsstil Text och foto: Hampus Rundberg

Svensken har blivit mer intresserad av mat och vi lägger mer pengar än någonsin på restaurangnotor. Men det finns de som tar det steget längre. De viger sina liv åt maten och jagar nya smakupplevelser. Foodien har kommit till Sverige.

91 BESKA | Sommar 2013

Med maten som livsstil VI ÄR PÅ VÄG mot Atelier Food. En restaurang för kreativ matlagning ett stenkast från centralstationen i Stockholm. Kockar, konstnärer, formgivare och forskare samsas i samma lokal. Ett perfekt lunchställe för någon som kallar sig för foodie. Rasmus Ragnarsson är här minst en gång i veckan.

– Jag har aldrig sprungit på något som tilltalar alla sinnen som mat gör.

Lukt, smak, textur och utseende. Ett restaurangbesök kan ge mig puls, det är fascinerande, säger Rasmus Ragnarsson.

MATEN PÅ ATELIER Food serveras i en del av Konstakademiens hus på Fredsgatan. Just denna dag finns det gott om lediga bord. Rasmus går fram till bardisken och hälsar på servitören som känner igen honom. Han beställer en fiskbuljong och ett glas rött. Vi slår oss ner på ett av borden i den rymliga lokalen. Rasmus älskar mat och det är hans stora passion i livet. Det har det varit ända sedan ett oförglömligt restaurangbesök i London för fem år sedan. I matsverige är han idag känd under namnet ”En foodie” vilket även är namnet på hans blogg. Där skriver han främst om sina restaurangbesök. Bloggen startade Rasmus upp för tre år sedan för att dokumentera var och vad han äter. Sedan en tid tillbaka använder sig Rasmus även av Twitter, Facebook, Instagram och Flickr.

– Många tror nog att jag gör det här för att visa upp och rent av skryta om vad jag äter, men det är helt och hållet för min egen skull. Från början hade jag även en förhoppning om att de som hittade min blogg i slutändan kunde lära mig mer om mat.

BEGREPPET FOODIE har inte funnits speciellt länge i Sverige. Under början på 2000-talet användes begreppet knappt alls av svenska medier.

Under de senaste tre åren har det däremot används mer och mer. Förutom att det pratas om dessa matfanatiker i medier har de även börjat uppmärksammas av den svenska turistnäringen. Göteborg & co job-

bar med att marknadsföra Göteborg stad.

– Matturism har vuxit allt mer. Men det är fortfarande en väldigt liten del av turismen som helhet. Vi försöker profilera oss som matstaden Göteborg, säger Stefan Gadd, pressansvarig på Göteborg & co.

FÖR ATT FÅ EN större förståelse för foodies och deras beteende beställde företaget 2011 en undersökning för att kartlägga fenomenet. I april i år blev den klar.

– Det är svårt att säga exakt vilka dessa foodies är. Det vi kommit fram till är att de kan väldigt mycket om mat och tar sig gärna till redan etablerade matstäder som Paris eller Barcelona. Men matfestivaler är en bra hjälp att locka matintresserade.

HITTILLS HAR FOODIEN Rasmus Ragnarsson skrivit om sina upplevelser på över 100 olika restauranger, från trestjärniga The Fat Duck i England till husmanskrogen Pelikan på Södermalm. Rasmus har med tiden skaffat sig ett gott rykte i restaurangvärlden som en pålitlig kritiker.

-Ibland hör svenska krögare av sig efter att jag varit på någon känd restaurang för att höra vad jag tyckte om besöket. Det är ett gott betyg på att det jag skriver är trovärdigt.

Maten kommer in och Rasmus skiner upp. Han borrar ner näsan i den rykande skålen med buljong och tar sedan ett kort på anrättningen med sin telefon.

– Åh, känner du doften? Ansjovis, ägg, ärtor och pepparot, säger han och för skeden mot munnen.

RASMUS RAGNARSSON har idag ett stort register över besökta restauranger. Men för att förstå hur allt började får vi ta oss tillbaka fem år i tiden. Rasmus hade då lämnat sin uppväxtort Tranås, flyttat till Malmö och fått jobb på spelbolaget Expekt. Arbetet på spelbolaget gav tidigt en rejäl inkomst men vid den här tiden hade han ingen hobby att lägga sina pengar på. Men under en resa till London förändrades allt.

Han åkte dit med sin syster

92 BESKA | Sommar 2013

”Många tror nog att jag gör det här för att visa upp och rent av skryta om vad jag äter men det är helt och hållet för min egen skull. ”

Med maten som livsstil

och hade innan resan bokat in ett besök på Restaurant Gordon Ramsay. Rasmus var nyfiken på denna världsberömda kock som gjort sig ett namn genom tv-program som Hell´s Kitchen och Elake kocken.

Restaurangen som belönats med tre stjärnor i Guide Michelin överraskade redan i entrén där en herre i hög hatt tog emot Rasmus och hans syster. När de väl satt sig vid ett bord i hörnet av restaurangen startade kavalkaden av rätter som fick de båda att häpna.

– Vi började med små strutar fyllda med avokado, hummer och kaviar på tallriken och rosa champagne i glasen. Jag hade aldrig sett något liknande. Visst kände jag mig obekväm i den helt nya miljön och med alla oskrivna regler men framförallt blev jag imponerad. Jag undrade vad egentligen det var som hände.

Efter besöket undrade han om det verkligen var såhär på alla finkrogar. Han såg då en möjlighet att besöka fler restauranger på andra ställen i världen genom att han reste mycket genom jobbet. Rasmus började boka in en eller två extra hotellnätter på de orter där han skulle jobba för att hinna med ett par restaurangbesök. Två år och otaliga krogbesök senare föddes

bloggen som idag tar upp större delen av Rasmus fritid.

Att intressera sig för mat är Rasmus inte ensam om i Sverige. Program som Historieätarna, Sveriges mästerkock och Kockarnas kamp har alla runt en miljon tittare per avsnitt.

Samtidigt lägger vi mer pengar på restaurangbesök än någonsin. I Sverige hamnade vår gemensamma restaurangnota på över 100 miljarder förra året. Rekordbelopp och mer än vad vi tillsammans lägger på kläder och skor.

INGELA STENSON jobbar med att studera människors åsikter och är främst inriktad på mat. 2012 blev hon utsedd till en av de mäktigaste matprofilerna i landet enligt tidningen Restaurangvärlden. Ingela Stenson jobbar just nu för United Minds, ett analys- och strategiföretag. När företaget frågade 100 svenskar mellan 18-70 år om de ansåg sig vara matnördar svarade nästan hälften ja. Ett tecken på att matintresset är stort i Sverige.

– Det pågår en enorm mattrend i Sverige och idag handlar mat mycket om status. Det har blivit viktigt att ha kunskap om maten och dess ursprung, se bara på hästköttsskandalen. Man kan säga att mat har gått från att vara något för det pri-

94 BESKA | Sommar 2013

vata till det offentliga, berättar Ingela Stenson.

RENT HISTORISKT kan man se att maten och kockarna har gjort en resa bara de senaste decennierna.

Kockar har idag en högre status och de som lyckas riktigt bra kan uppnå stjärnstatus. Som konsument har det i sin tur blivit accepterat att lägga stora summor pengar på restaurangbesök och dyra råvaror. Med dagens sociala medier har man dessutom möjlighet att visa upp vad man äter till middag och genom det visa för vänner och bekanta att man är medveten och duktig. Men att vårt matintresse skulle vara en fluga tror inte Ingela Stenson på.

– Mattrenden är definitivt här för att stanna. Mat har blivit ett glädjeämne och något som är socialt accepterat att prata om.

PÅ ATELIER FOOD börjar buljongen i skålen så smått att sina när vi blir avbrutna av en lång man i kockrock. Det är Stefan Eriksson. Han är främst känd för sin seger i Årets kock 20 05 och driver idag Atelier Food Servering tillsammans med sin fru och skribenten Jan Åman. Stefan Eriksson har känt igen Rasmus och vill passa på att visa oss ett prov på en ny rätt inför sommaren. Det är två

Beska möter

Karl och John - ölmästarna Text och foto: Daniel Kirby

I

ett litet kök i Kortedala producerades under våren Sveriges bästa hembryggda veteöl. Vännerna Karl Janred, John Wattström och Linus Lindgren, som endast hade bryggt öl hemma under ett år skickade in sin öl till SM som hölls i Eskilstuna den 27e april. Där ställdes den mot över 450 andra öl i elva olika klasser.

– Vi såg det mest som ett tillfälle att få kritik på vår öl.

Omdömen från folk som visste vad de höll på med, att vi skulle vinna hade vi verkligen inte räknat med, säger Karl.

På köksbordet hemma hos Karl ligger diplomet och en liten guldmedalj, bredvid ligger omdömen från tävlingen.

Efter ett tag kommer John förbi, det är första gången han ser diplomet och omdömena.

– Jag har fortfarande inte riktigt fattat det, det är ganska sjukt egentligen, säger han.

Han tar upp omdömena och börjar skumma igenom vad domarna har sagt om deras öl och vilken poäng de har fått.

– Jag trodde verkligen inte att det var den här ölen som skulle gå bäst egentligen. Vi hade ställt upp med lite fler öl och jag trodde egentligen mer på dem. Den rökiga smaken på veteölen trodde jag skulle vara lite för unik, jag hade lite svårt för den i början, men den blev bättre och mådde bra av att stå på flaska ett tag, säger John. ÖLET SOM VANN går under namnet Gretas Lilla Grätzer och bryggdes i 13 liter. Utav de finns det runt tio flaskor kvar.

– Vi funderar på att göra mer nu när det gick så bra, men samtidigt vill man ju hela tiden testa nya smaker och ölsorter, säger Karl.

Karl tar fram en flaska av Gretas Lilla Grätzer ur

kylskåpet, det är en enkel brun 33cl flaska utan etikett och en enfärgad kapsyl. Karl säger att de har lekt med tanken att köpa in lite roligare flaskor och att trycka upp lite etiketter. Karl jobbar på tryckeri och har funderat på att göra etiketter på jobbet. För ett lite mer seriöst intryck. Och trots att ölbryggandet just nu bara är en hobby så kan båda Karl och John tänka sig att jobba med ölbryggning i framtiden.

– Det är riktigt roligt och det här har ju verkligen tänt en gnista, en dröm hade väl varit att ha ett eget mikrobryggeri, men det ligger nog lite längre fram i tiden, säger Karl.

Vännernas intresse för öl har vuxit de senaste åren, men att de började brygga var mer en slump, och efter att ha lyckats göra en hyfsat god öl på första försöket var de fast.

– Egentligen har du ju bara fyra ingredienser, humle, malt, jäst och vatten och även om du kan blanda olika maltsorter och humlesorter i samma öl, så är det fortfarande spännande att jobba med så få smaker och en process där du gör hela processen själv i princip, säger Karl.

JOHN SKA GÅ hem igen och står i hallen och knyter skorna.

De två vännerna snackar utrustning, att de skulle vilja ha en kyl, så det kan ha en mer kontrollerad temperatur under jäsningsprocessen. John kommer plötsligt på att hans pappas kompis skulle sälja sina lokaler med riktigt utrustning och kylrum, förvisso bara några få kvadratmeter men allt som behövs och en möjlighet att brygga 75 liter åt gången.

Karl nickar intresserat.– Du råkar inte ha 300 000 bara sådär?, frågar John och skrattar.

De verkar som om vännerna får fortsätta brygga Sveriges bästa hemmabryggda öl i ett kök i Kortedala, i vart fall ett tag till.

97 BESKA | Sommar 2013

Krönika

Krönika

”Plötsligt förstår jag min mammas N kontrollbehov över grytorna” är jag flyttade hemifrån kunde jag inte laga mat.

Mina första år utanför boet var förmodligen också rätt näringsfattiga. Ett halvdussin mackor till middag hörde inte till ovanligheterna. Till mitt försvar fick jag inte någon vidare skolning vid spisen som barn. Köket var mammas domän och ingen annan hade tillträde dit. Svaret från henne var alltid detsamma: ”det går snabbare om jag gör det själv”, underförstått: ”det blir bättre om jag gör det själv.”

JAG FYLLER TJUGOFEM om två veckor och sedan ett år tillbaka har mitt intresse för matlagning exploderat. För ett år sedan blev jag också tillsammans med min kille. Och jag får väl erkänna att dessa faktorer hör ihop. Det är helt enkelt mycket roligare att laga mat till någon annan än sig själv. Plötsligt förstår jag min mammas kontrollbehov över grytorna. Jag börjar nämligen uppvisa liknande drag gentemot min omgivning. Jag stänger in mig i köket och avvisar all erbjuden hjälp. Kanske ska man bara se mitt nya husliga intresse som något positivt. Samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över hur lägligt det sammanföll med att jag blev tillsammans med en man. Visst är även jag präglad av den verklighet jag växte upp i.

Under mina tonår ställde jag mig ofta frågande till mina föräldrars könsstereotypa uppdelning av sysslor i hemmet.

Jag tyckte det var märkligt att två personer som förespråkade jämställdhet i samhället kunde vara så avskärmade från densamma i sin egen relation. Men nu börjar jag förstå hur mycket jobb som krävs. Genusglasögonen måste ständigt vara på – vid varje vardagssituation och genom varje gemensamt beslut. Och jag som trodde att det skulle räcka med att både min pojkvän och jag är feminister...

MARIA SVELANDS DEBUTROMAN Bitterfittan sätter fingret på den här problematiken. Där beskrivs hur arvet alla kvinnor bär på: en ”behagsjuk reflex, en förrädisk fjortislängtan efter att vara dyrkad” är något vi ständigt måste påminna oss om och förhålla oss till i våra relationer med andra.

Duktighetskomplexet som är så ingrott och svårt att göra sig av med.

För det är så enkelt och behagligt att falla in i de traditionella rollerna. Så pass att vi oftast inte ens märker när vi gör det. Som när min kompis föräldrar endast frågar hennes pojkvän om han vill ha whiskey efter maten. Eller som när männen automatiskt tar plats vid grillen och kvinnorna samlas i köket och gör tillbehören. Eller som att jag allt oftare tar över i köket. Dessa val vi gör, till synes frivilliga, är en spegelbild av samhället i stort. Och för att förändra samhället måste vi oftast börja där vi står själva.

Elina Haimi

98 BESKA | Sommar 2013

Bild: Linnéa Pettersson