13 minute read
Birath o Familj - sid
KRÖNIKA AV JOHAN BIRATH
En mimares bekännelser - 2
Varenda sångpedagog vet och kan berätta att sång kräver avslappning. Inget får en röst att skära sig som spänningar och fjärilar i magen, och där misstänker jag att roten till mitt onda står att finna. Ändå lär det ha börjat bra, mitt förhållande till sången. Jag minns det inte själv, men min mor älskade att återberätta när jag på en familjeutflykt till Medevi klev upp på en sten och spontant framförde Thore Skogmans ”När man är en glad pensionär ” , vilket roade alla närvarande, i synnerhet min farmor som var både glad och pensionär.
Sedan måste något ha hänt. Om jag får gissa, misstänker jag att det gick utför med sångarglädjen då jag bryskt rycktes ur min idylliska barndomstillvaro och kastades in i det kollektivistiska helvete som gick under det missvisande namnet lekskolan.
Hade jag varit bara ett par år äldre, hade jag sluppit eländet och kunde ha klivit rakt in i skolans värld. Fenomenet förskola var nämligen ganska nytt 1967-68, så leksaker och inredning var i absolut toppskick som jag mindes det. Mitt problem var att jag växte upp i en del av samhället där det var brist på ungar i min ålder, eftersom de flesta var utflugna eller åtminstone i tonåren. Däremot var det ett stort överskott på pensionärer och folk i övre medelåldern, varför mitt första möte med ett stort antal jämnåriga blev omskakande: ingen var ens i närheten av att vara så lillgammal som jag, utan de betedde sig som helt normala sexåringar.
Olyckligt nog sattes jag i eftermiddagsgruppen. Verksamheten var uppdelad på två pass med olika barn, den ena mellan nio och tolv och den jag hamnade i mellan tretton och sexton. Dagarna fick därför den karaktären att jag vaknade glad och fri, för att under förmiddagen börja att sörja inför den ofrihet som ofelbart slog till så fort vi hade ätit middag. Min skog och den stora tomten förbyttes mot en inhängnad gård i ett skränigt miljonprogramsområde, där vi glin likt fångar rörde oss under sträng bevakning. Det var bara kulan i en kedja runt fotleden som fattades. Min oerhörda fantasi och mitt ständiga dagdrömmeri var inga tillgångar i den miljön, och det mesta skapande skedde enligt förutbestämda förutsättningar och regler: snögubbarna i flirtkulor och glanspapper var lika standardiserade som om de hade producerats i en asiatisk sweat shop.
Individualismen trycktes tillbaka;,vi var på väg mot grupparbetets gyllene ålder i Sverige, även om den inte skulle kulminera förrän jag nådde mellanstadiet i grundskolan. Det plågsammaste var när det skulle sjungas och, som ytterligare lök på laxen, musiceras till. Under värdiga och stela former plockade vår fröken fram lådor med instrument: trianglar, maracas, tamburiner, claves och något som kallades gurkor. Det var så långt ifrån en jam session man kunde komma, då alla ljud skulle frambringas i stel takt. Jag ryser fortfarande vid minnet av de sångramsor vi skulle stöta ur oss i kör medan vi mekaniskt plingade på triangeln eller skrapade på gurkan: ”Spa-ni-en är-ett-land därman-dan-sar tan-go, all-ra helst en span-jor dan-sar sin fan-dango… ”
Aldrig fick vi veta vad en fandango var, så det blev ingen större ordning på fördomarna om södra Europas folk. Med sången blev det ännu värre, för den enda utveckling jag genomgick var att det blev mer kramp och staccato: rytmen var allt, och tonerna tog följaktligen storstryk. Skönsång förutsätter avslappning i stämbanden, men här blev vi så hårt disciplinerade att vi allihopa kunde ha utvecklat stamning i rena förskräckelsen.
Vi klappade också händerna medan vi i kör tvingades att mässa ” ta-tatte-tatteta ” och liknande obegripligheter, och det var så stelt och glädjelöst alltihop att jag inte ens idag kan skratta åt eländet. Det råder emellertid ingen tvekan om att den glade lille skiten som en gång hade sjungit skogmanlåtar helt spontant, undan för undan kom att hata, ja till och med frukta, de gånger det skulle sjungas och spelas i lekskolan. Min längtan hem var städse stor under hela lekskoleåret, men före och under de vedervärdiga musikpassen steg den till stormstyrka. (Fortsättning följer)
JOHAN BIRATH
Att använda cykelhjälm minskar allvarliga skador med 50 procent enligt Länsförsäkringar.
Svenskutvecklad hjälm bäst
Svenska Hövding överlägset säkrast men också dyrast
När Länsförsäkringar låtit KTH testa tolv traditionella cykelhjälmar och huvudskyddet Hövding i ett nytt test visar det sig att Hövding ger bäst skydd mot hjärnskakning. Forskningen visar att sneda islag som kan orsaka en rotation av huvudet oftare ger hjärnskakning än raka islag. Därför användes sneda islag vid testen av skydden.
– Hövding ger klart bäst skydd mot hjärnskakning och trots att nio av de testade hjälmarna hade ett inbyggt skydd mot rotationsskador, var det bara en av de traditionella cykelhjälmarna som ger ett riktigt bra skydd mot hjärnskakning, säger Mari Sparr forskningsledare på Länsförsäkringars Forskningsfond.
Testmetoden som användes för de traditionella cykelhjälmarna är utvecklad för att bättre efterlikna en vanlig cykelolycka. Istället för att släppa hjälm och krockhuvud rakt ner i backen så släpptes de ned mot en sned yta på tre olika sätt och i två olika hastigheter. Forskning visar att hjärnskakning i större utsträckning är kopplad till just till rotation och därför bör hjälmar testas på just sneda islag istället. – Länsförsäkringar har under flera år testat hjälmar för att se hur de står emot just så kallat rotationsvåld och försöker på så sätt påverka EU att ändra testmetoder. Det är ett arbete som tar tid och än så länge har EU inte ändrat standardmetoden för cykelhjälmstester. Men vi ger oss inte och fortsätter att göra tester enligt framtidens metod för att visa att standarden bör ändras, säger Mari Sparr.
Fakta Testerna av traditionella cykelhjälmar har gjorts på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm (KTH) Testerna av Hövding har gjorts på RISE i Borås. Alla hjälmar som Länsförsäkringar testade är godkända enligt den teststandard som EU använder idag, EN1078.
RESULTAT AV CYKELHJÄLMSTESTET 2020
Ranking Hjälm Skydd mot rotationsvåld Storlek Pris Betyg
1 Hövding- Airbag Nej S, M, L 52-59 3499kr ★★★★★ 2 Sweet Protection Ripper Ja 53-61 949 kr ★★★★ 3 Biltema Skate MIPS Ja 58-61 419 kr ★★★ 4 Warp T38 Ja 59-62 599 kr ★★★ 5 Occano U Commute Ja 53-60 899 kr ★★★ 6 Bell Avenue Ja 53-60 799 kr ★★★ 7 Scott Arx Plus Ja 59-61 1 399 kr ★★★ 8 Hamax Zero Nej 57-60 299 kr ★★ 9 Liman Alban Nej 57-61 549 kr ★★ 10 Giro Agilis Ja 55-59 999 kr ★★ 11 Bontrager Rally Ja 54-60 1 525 kr ★★ 12 Smith Engage Ja 55-59 1 099 kr ★★ 13 Biltema Skate Nej 58-61 169 kr ★
Resultatet av testerna visar att Hövdings koncept med en airbag för huvudet ger det allra bästa skyddet mot hjärnskakning vid cykelolyckor. De flesta av de traditionella hjälmarna minskar också riskerna för att få hjärnskakning men inte lika bra som Hövding. – Priset för en Hövding är ju mycket högre än de dyraste cykelhjälmarna och på så sätt verkar det som att högre pris ger ett bättre skydd, men ser vi på de traditionella cykelhjälmarna kan vi inte se något samband mellan pris och skyddsförmåga, säger Mari Sparr.
Cyklister har en förmåga att tro att ”inget händer bara jag är försiktig ” . Men statistik visar att den allra vanligaste cykelolyckan är en singelolycka och har inte något med trafiksituationen i övrigt att göra. – För oss är det viktigt att uppmuntra till att använda hjälm, då det är så stor skillnad på hur allvarliga skadorna blir vid en olycka om du har hjälm eller inte. Risken för allvarliga skador minskar med upp till 50 procent om du använder en hjälm, säger Maria Wedin, trafikexpert på Länsförsäkringar.
Gamla stan i Colonia del sacramento. Nedanför ligger stadens gamla kvarter och Taubebesjungna viken Rio de la plata. Det finns stränder, men vill man åt sol och bad finns det bättre platser i Uruguay.
Börja äventyret i Colonia del Sacramento
VÄRLDSARVSSTATUS LOCKAR MÅNGA TILL DEN GAMLA HAMNSTADEN I URUGUAY
URUGUAY (LT) För många resenärer går startskottet i Uruguay i världsarvsstaden Colonia del Sacramento, en timmes båtfärd från Buenos Aires. Där kan man se koloniala byggnader som bevarats sedan 1700-talet.
Betalar man den symboliska inträdet i fyren i Colonia del Sacramento, går uppför de trånga trapporna och tittar ut över Rio de la Plata så ser man faktiskt Buenos Aires höghus med blotta ögat. Längre än så är det inte över den Taube-besjungna viken. Och det är också den vägen som många turister kommer till Uruguay – med båten från Buenos Aires till mysiga Colonia del Sacramento.
Många väljer att bara göra en dagsutflykt och sen åka tillbaka till det mer välrenommerade Argentina. För än så länge står Uruguay i skuggan som turistland av sin storebror i sydväst.
Colonia del Sacramento är ett utmärkt ställe att börja resan på, men ge gärna Uruguay mer än bara en dagsutflykt till den gamla kolonialstaden. Fortsätt utmed kusten till huvudstaden Montevideo, partyt i Punta del Este och upp till lugnet i Punta del Diablo så får du en bra grundkurs i landet, även om det såklart finns mer än så att utforska.
Uruguay är ett land det talas märkligt lite om, trots att det måste anses vara något av en framgångssaga. Efter Chile är Uruguay det mest välmående och moderna landet i Sydamerika och kan bland annat locka med fina stränder utmed kusten.
Få svenskar reser på semester till landet, men å andra sidan reser få svenskar till Sydamerika överhuvudtaget. På 30-talet var dock Uruguay riktigt hett. Då var Montevideo världens rikaste stad och arrangerade de första världsmästerskapen i fotboll 1930.
Under 1800-talet lyckades Uruguay bygga upp en både ekonomiskt och politiskt stabil stat och vid sekelskiftet var landet en väl fungerande demokrati.
Colonia del sacramento är ett världsarv och Uruguays största besöksmål.
Under första halvan av 1900-talet hade Uruguay ett väl utbyggt välfärdssamhälle, men på 50-talet började ekonomin peka nedåt med politisk oro som följd under tre decennier, innan landet på 80-talet åter blev ett stabilt och välmående land.
Colonia del Sacramento grundades 1680 av Rio de Janeiros portugisiske guvernör för att tjäna som motvikt till spanjorernas hamn i Buenos Aires. Ungefär hundra år senare tog Spanien kontroll över staden som efter det förlorade i betydelse. Idag har Colonia del Sacramento status som världsarv och är landets kanske mest besökta turistmål med sina fina förbindelser med både Buenos Aires tvärs över vattnet och huvudstaden Montevideo någon timmes busstur bort.
Det mesta av turismen handlar om Barrio Historico, det vill säga de gamla kolonialkvarteren längst ute på en halvö vid vattnet.
Börja med att gå in över landgången genom stadsporten och kolla in de delar av den gamla muren som består. Innanför finns bland annat Uruguays äldsta kyrka, den nämnda fyren, en klosterruin, två torg och diverse museum. Är du inte intresserad av historia och gamla kolonialbyggnader går det också bra. Du kan helt enkelt bara njuta av utsikten i fyren, kvällssolen vid klipporna vid vattnet, en rundtur i marinan eller några av de mysiga restaurangerna. Allra charmigast är Kubabaren på torget med sin färgsprakande inredning.
Vill man stanna en extra dag för lite slappt semesterliv så går det bra. Staden har stränder, men vattnet är sisådär så det är nog bättre att hålla sig till hotellpoolen. Själv bodde jag intill den långa och fräscha strandpromenaden. Går man utmed den sitter folk överallt och dricker något konstigt te ur lika konstiga muggar.
Jag och resesällskapet funderar på om det är någon
form av ”jazz-te ” eftersom Uruguay precis innan vi kommit dit beslutat att legalisera marijuana (under väldigt kontrollerade former), men det visar sig lyckligtvis efter lite efterforskningar handla om maté, ett slags örtte som är väldigt populärt bland lokalbefolkningen. Överallt ser man människor som bär runt på termosar och en vackert dekorerad mugg med sugrör. De dricker på gatorna, på bussen, i parkerna, ja i princip överallt. Själv håller jag mig dock till den lokala ölen, den smakar också rätt bra.
Hur som helst räcker det med några dagar i Colonia del Sacramento, men det är ett bra ställe att börja sin Uruguayresa.
COLONIA DEL SACRAMENTO
Vad: Liten mysig stad 18 mil väster om Montevideo i Uruguay Invånare: 26 000 Språk: Spanska Visum behövs: Nej Tidsskillnad: UTC -3 Bäst tid att åka: Det svenska vinterhalvåret Så tar du dig dit: Flyg till Buenos Aires och ta båten eller flyg till Montevideo och ta bussen
Utanför affären i Grebo kommer årskurs 6 stå och sälja korv under loppisrundan. Victoria Eriksson ser fram mot Grebo tomtloppisdag den 2 oktober, och kommer själv att ha aktiviteter vid affären.
När marknaden vid Klockaregården ställdes in väcktes tankarna på en loppisrunda. I Grebo kommer det anordnas en loppisrunda den 2 oktober.
Engagerande loppisrunda i Grebo
Inställd höstmarknad blev startskottet
GREBO (LT) När den årliga höstmarknaden i Grebo blev inställd på grund av dåligt väder väcktes idén att starta en loppisrunda i byn istället. Efter att en familj tog initiativet följde snart många fler efter och ville vara med och sälja prylar på sina tomter och i sina garage.
Den 28 augusti skulle den traditionella höstmarknaden ha anordnats vid Klockaregården i Grebo. Efter ett år då de flesta av hembygdsföreningens arrangemang ställts in var det säkert många Grebobor som såg fram mot marknadsdagen, men vädrets makter satte käppar i hjulet så föreningen såg ingen annan råd än att ställa in det hela. – Det regn som vi hoppats på under hela sommaren kom just den dag då vi inte ville ha det. När den aktuella dagen kom, såg vi att det skulle komma massor av regn hela dagen ända tills det var dags att packa ihop marknaden, så då tog vi tidigt på morgonen beslutet att inställa, säger Rolf Gordon, hembygdsföreningens tidigare ordförande.
Det blev alltså att avboka alla knallar, och det var ingen som protesterade. – När jag sedan gick till Klockaregården klockan 10 för att se om det kommit någon optimist för att sätta upp tält och bord blev jag övertygad att det var rätt beslut för det kunde aldrig blivit tal om att försöka när regnet bara öste ner.
Några som hade tänkt att stå som knallar på marknaden var familjen Wigle, som nu istället valde att flytta in sitt loppisbord i garaget hemma och bedriva försäljning där.
Garageloppisen gav mersmak och väckte en idé om att ordna en "Grebo tomtloppisdag " . Tanken är att alla som vill kan passa på att rensa ur sina förråd och anordna en loppis på sin tomt eller i sitt garage.
Kunderna får ett stort utbud och en trevlig promenad runt byn när de vandrar runt bland de olika tomtloppisarna. Kanske kunde arrangemanget även kombineras med en tipspromenad för att locka till besök hos alla säljare, funderade Lena Wigle och slängde ut en intresseanmälan till övriga Grebobor. Och det var många som genast nappade på idén.
Snart vällde anmälningarna in och datumet sattes till den 2 oktober.
Den som bor utanför Grebo eller av annan anledning vill ha ett loppisbord vid affären kan ha det. Planen är också att ta fram en loppiskarta över de hus som är med, som man kan hämta i affären. Intresset bland Greboborna att delta har varit överväldigande och den som vill besöka alla tomtloppisar får nog ta hela dagen i anspråk.
Victoria Eriksson som driver mataffären i Grebo har engagerat sig i loppisrundan och tror att det kommer att bli en toppendag.
– Det kommer att bli kanonkul och involvera hela Grebo, alla gator här samt butiken givetvis. Vi kommer att ha specialerbjudanden, vi kommer att sälja kaffe med nybakade bullar och vi kommer även ha årskurs 6 som står härute och säljer korv med bröd, och diverse jippon, berättar Victoria som ser fram mot en härlig höstdag där Greboborna kan umgås och göra loppisfynd på samma gång.
