3 minute read
Stor vilja, få transplantationer
Under 2018 inleddes ett pilotprojekt med DCD i Sverige. Sex sjukhus har deltagit och totalt tio avlidna personer har skänkt sina organ. Det har lett till att 17 personer har fått en ny njure och en person nya lungor.
Nyligen avslutades projektet och det är nu upp till regionerna att införa metoden på fler sjukhus runt om i landet, enligt en nationell introduktionsplan. Flera pilotsjukhus har redan permanentat rutinen, bland annat Karolinska universitetssjukhuset och Södersjukhuset.
Advertisement
På sikt väntas det vara möjligt att genomföra mellan 40 och 80 DCD-donationer per år i Sverige, enligt projektets slutrapport. Det skulle öka tillgången på organ med 20 till 40 procent.
I pilotprojektet donerades endast njurar och lungor. Men fler organ kan bli aktuella. Vid transplantationskliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge finns beredskap för att ta tillvara även levrar från DCDdonatorer. Det har förberetts länge av bland andra transplantationskirurgen Greg Nowak, som är adjungerad lektor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet. i en särskild maskin, en så kallad perfusionsmaskin. I den ska leverns kärl kontinuerligt genomspolas med vätska, en process som efterliknar blodcirkulation. Det ger levern en mer skonsam förvaring och dessutom går det att undersöka kvaliteten innan själva transplantationen mer grundligt.
I en perfusionsmaskin kan levern grovt förenklat ”jobba på som vanligt”, vilket håller dess funktioner mer intakta.
Användning av perfusionsmaskin är därför mycket vanligt utomlands vid DCD-donationer.
Men både i Sverige och utomlands är önskemålet att levern inte endast ska förvaras i perfusionsmaskinen. Målet är att de ska trimmas upp – läka ut från
”Nu sker viktiga förändringar som kommer att ge ytterligare tillskott av organ.” Stor donationsvilja i befolkningen …
GREG NOWAK FÖRKLARAR att levern är ett mycket komplext organ med många arbetsuppgifter. Där bryts vissa ämnen ned, andra bildas och ytterligare andra lagras. Det innebär att det inte finns något sätt att på konstgjord väg sköta dess funktioner vid en svikt. För levrar finns ingen motsvarighet till njurdialys eller hjärt-lungmaskiner. En transplanterad njure kan tillåtas ta viss tid på sig för att återhämta sin funktion efter transplantationen. Under tiden kan mottagaren få stöd med dialys. Men en lever måste kunna sköta de flesta av sina funktioner omedelbart efter transplantationen, eftersom det inte finns någon maskin som kan hjälpa till. – Det gör levern mycket känslig för skador som kan uppkomma i samband med syrebrist, eftersom den måste fungera omedelbart. Om vi ska använda levrar vid DCD-donation måste vi göra något extra för att organet ska ha tillräckligt hög kvalitet för att transplanteras, säger Greg Nowak.
Denna extra omsorg kommer att ges
skador de hade redan innan, när de var i donatorns kropp. Levrarna ska helt enkelt få behandling. Syftet är att de ska återhämta sig snabbare i mottagarens kropp – eller att det mer tydligt ska stå klart att levern inte går att transplantera.
Om metoden är framgångsrik är planen att inte bara DCD-levrar ska behandlas, utan även andra. Det är nämligen ett problem, berättar Greg Nowak, att kvaliteten på donerade levrar har sjunkit över tid och att allt fler måste avböjas. Enligt Greg Nowak kan de här levrarna behandlas med perfusionen så att de kommer i bättre skick. – Redan nu kan vi efter ett dygns genomspolning få bort fett ur en lever. Men vi vill nå fram till en rutin där vi ger varje donerad lever en individuell behandling, baserad på leverns skick. Vi vill väga in allt vi vet om levern och mottagaren och kunna göra ännu mer riktade urvalsprocesser. En lever med hög grad av förfettning skulle kunna få perfusionsbehandling, men även om viss förfettning kvarstår läker detta vanligen ut i mottagaren om denne lever mycket hälsosamt, säger han.
Han beskriver en hel repertoar av
