Fair by Nordea 2015

FAIR 1/2015 BY

NOR DEA

P R I VAT E

BA N K I NG

EMERICH ROTH LIVSLÅNG KAMP FÖR TOLERANS KONST DET VACKRA SKRÄPET FILANTROPI PARET SOM GAV BORT ALLT! VATTENHJÄLTE DANIEL EKS NYA UPPDRAG

DE AVTRYCK VI LÄMNAR Människor och företeelser som gör skillnad

MAGDA GAD UTMANAR LIVET

ALGER – FRAMTIDENS ENERGI

RÄTTVISA PENGAR

INTERVJU: DENIS MUKWEGE

Vad är »fair« för dig?

När vi har arbetat med magasinet har vi fått lika många hjärte­ värmande som tänkvärda svar på den frågan. För någon står »fair« för jämställdhet, för en annan rättvisa medan en tredje t­ ycker att det handlar om att förvalta miljön på ett bättre sätt. Men som en röd tråd genom alla intervjuer och reportage går ordet ­ENGAGEMANG. Detta gäller för läkaren och människorätts­ kämpen Denis Mukwege (sid 34), precis som det gör för Spotify-­ grundaren och filantropen Daniel Ek (sid 68) eller den fantastiska svenska journalisten Magda Gad som lever bland ebola­smittade i Liberia (sid 20). Alla har det gemensamt att de vet att för att skapa ett schystare och bättre samhälle MÅSTE MAN AGERA, då ­räcker det inte med att slänga upp en logga på en hemsida och tycka att ­företagets miljöplan är löst. Med Fair lyfter vi fram de goda krafterna och hyllar människor och fenomen som gör skillnad för en bättre tillvaro, från miljö och rättvisa till hållbarhetsfrågor och ansvarsfulla investeringar. Precis så vill vi på Nordea arbeta, förändring ­genom att aktivt bidra. Först då blir man en trovärdig röst i samhället – oavsett om man är en bank eller en privatperson.

Varmt välkommen!

PS På tal om att bidra. Missa inte vår stora special om filantropi med start på sidan 81. DS

ANDERS SCHERLUND Chef Nordea Private Banking

OFFICIUM TUS APERUM VINJETT

FA I R

TA L K S

007 ADHD I BILDER

Fotografen Victor Wikander berättar om livet med ADHD genom kameralinsen.

008 ÄTA RESTER

På krogen Bror i Köpenhamn går inget till spillo, helt enligt den nya ­trenden trash cooking.

009 MYROR PÅ MENYN Småkryp är framtidens mest hållbara proteinkälla.

010 MEDMÄNNISKA

VÅ R / SOM M A R

2 015

INNEHÅLL

Annsofie Blixt såg unga med psykiska problem fara illa i sjukvårdssystemet och startade stödföreningen Tilia.

011 SNYGGT SKRÄP

Superstjärnan visar vägen med mode och design av återvunna petflaskor.

012 GODA GRANNAR

I Holland löser man ungas bostads­ problem genom att låta dem flytta in hos gamla.

013 ISKALL RESA

Felix Herngren drog norrut för att spela in film om Arktis och miljön.

014 BILDSTARKT

Fotografen Pieter Ten Hoopens bilder från flyktingsjukus berör.

015 SIFFERFEBER Vi tar tempen på rättvisan i världen just nu.

016 NYTT BLOD

Elizabeth Holmes är forskaren som för­ ändrar vården med ett enkelt blodprov.

017 EMMA TALAR UT

Skådespelerskan Emma Watson om feminism och jämställdhet.

018 HIMLENS ÖGA

Svenska meteorologen Liisa ­Petrykowska fixar vädret i Afrika.

019 MILJÖKONST

Vi kollar in en grön konsttrend.

Magda Gad är journalisten som vågar sig in i områden för att rapportera dit ingen annan tar sig, sid 20.

FAIR

3

Å

IN N RV

MIG G

ÄR

NA

TE

!

VÅ R / SOM M A R 008

R E P OR TAG E

020 MAGDAS ORD

Magda Gad har på kort tid blivit en av landets mest uppmärksammade journalister – för sitt mod och sin vilja att hjälpa andra.

026 VI & DOM

INNEHÅLL

034 HOPPET I HELVETET Läkaren och gynekologen Denis ­Mukwege trotsar döden varje dag för att rädda utsatta kvinnor i Kongo.

042 GRÄNSLÖS SCEN

En sång om freden gjorde Faia Younan från Södertälje världsberömd.

044 HÅLLBAR FRAMTID

Varför uppstår rasism och segregation?

Vi gräver i vårt innersta efter svaren på en brännande fråga.

Den 1 juli nästa år blir ett historiskt datum då en ny hållbarhetslag antas.

030 MED SINNE

046 MODERNA HJÄLTAR

FÖR SKRÄP

New York-baserade konstnären Aurora Robson ger uttjänt plast nytt liv.

Möt fyra personer vars engagemang och initiativförmåga gör världen till en lite bättre plats.

032 NORMBRYTARNA

052 SNIPP, SNAPP, SNUT...

Från en skjortentreprenör till en simstjärna. Vi listar 10 förändrare.

2 015

Trots medvetenhet fortsätter vi att förbruka jordens resurser. Vi bad två

psykologer analysera det kollektiva strutsbeteendet.

072 LIVET EFTER ­F ILMEN

058 HAVSGULD!

Filmen Trevligt folk är ett s­ olskens­exempel på lyckad inte­ gration. Men vad hände sedan med ­bandyspelarna?

060 ÖVERLEVAREN

074 UPPDRAG GRANSKNING

Det är under havsytan det händer.

Framtidens energikälla stavas alger.

Emerich Roth överlevde nazisternas dödsläger och har dedikerat sitt liv till att arbeta för tolerans.

066 NEJ!

Nordeas hållbarhetschef Sasja ­ Beslik åkte till Indien för att kolla upp ­l­äkemedelsindustrin.

Vi hängde på!

När kvinnorna på Island satte ner foten mot gubbväldet uppstod totalt kaos.

Siffrorna som ger mänskligheten ­bakläxa. Svart på vitt.

068 VATTENDELAREN

081 FAIR FILANTROPI

Spotifys Daniel Ek tror att många av världens problem går att lösa om alla får tillgång till rent vatten.

060

078 KALLA FAKTA

Hur kommer egentligen våra pengar bäst till nytta?

034

Denis Mukwege är läkaren och ­ yne­kologen som varje dag trotsar g döden i sitt arbete. I stället ger han livet tillbaka till de tusentals kvinnor som använts som krigets måltavlor.

I dag är Emerich Roth 90 år gammal, men fortfarande lika enveten i sin kamp mot hat, rasism och ondska. Men mar­drömmarna slipper han inte undan.

4 FAIR

FAIR MEDARBETARE

SAM SUNDBERG

KARIN OHLSSON

BRUNO EHRS

JONNA FRANSSON

SKRIBENT Sam är frilansare med uppdrags­ givare som Icon, Filter och ­Svenska Dagbladet, där han också är stående krönikör. Dessutom har Sam, tillsammans med Anders Rydell, gett ut boken Piraterna som handlar om svenska fildelare som plundrade Hollywood. I detta nummer av Fair åkte Sam med Nordeas hållbarhetschef Sasja Beslik till Indien (sid 74).

Vad är »fair« för dig? »Fair är att alla på jorden har förutsättningar att få ett bra liv, från Kumla till Calcutta.«

ILLUSTRATÖR Till vardags är Karin AD på reklam­ byrån Søder i Stockholm. Hon är även illustratör och formgivare med egna företaget BahKadisch.

Just nu aktuell med utställningen Svarta streck på Scandic Grand Central och den nyligen utgivna boken Ett hum om vin som hon gjort tillsammans med författaren Mattias Åkerberg. I det här numret har Karin gjort den fina illustra­ tionen på sidan 98.

Vad är »fair« för dig? »Fair är för mig motsatsen till den där klumpen i magen.«

FOTOGRAF Det är konstnärer som Wilhelm Hammershøi och Edward Hopper som inspirerar Bruno i hans arbete – långt mer än andra fotografer. »Jag känner mig hemma med måleriet, där finns en känsla och en estetik för ljuset och det rums­ liga som ofta är väldigt intressant.

Plus att jag alltid vill att bilden ska hemlighålla något.« (Sid 88) Vad är »fair« för dig? »Ur det lilla konsumentperspek­ tivet: nästan all mat som hamnar på bordet hemma hos oss är ›fairtrade‹.«

ILLUSTRATÖR Jonna hävdar bestämt att uppväx­ ten i 1970-talets gröna vågen-rörel­ se i Falköping syns i hennes bilder. »En vän till mig sa en gång att han såg en del av mig i naturens alla färger, i jorden, skogen och fälten.

Jag antar att jag påverkats mycket av min barndom.« Passande nog har hon för Fair illustrerat en annan typ av växtlighet, alger.

Vad är »fair« för dig? »Det pågår så fruktansvärda orättvisor i världen. Det är viktigt att vi människor ser varandra, är öppna och visar medmänsklighet.«

KINA ZEIDLER

JÖRGEN ULVSGÄRD

SKRIBENT Efter några år i Moskva och i Casa­ blanca bor Kina Zeidler åter i Stock­ holm. Helst skriver hon om sitt stora intresse skidåkning eller om människor som på något sätt står för förändring. Som den exklusiva intervjun med Spotify-­grundaren Daniel Ek och hans engagemang för vatten. Dessutom har hon träffat paret Kerstin och Rune Jonasson som för några år sedan gav bort hela sin förmögenhet på 70 miljoner kronor (sid 88).

Vad är »fair« för dig? »Fair för mig är helt enkelt att dela med sig om man kan för att någon eller några ska få det lite bättre – det funkar inte att bara tänka på sig själv.«

FOTOGRAF OCH SKRIBENT Inspirerad av giganter som ­Ryszard Kapuschinski, Bruce Chatwin och Sven Lindqvist har Jörgen Ulvsgärd rest världen runt i 30 år och berättat om fantastiska miljöer och människor han mött.

För några år sedan gav han ut boken Äntligen vilse – Om konsten att resa som han vann Svenska Publishing-priset med. Har dess­ utom jobbat som biståndsarbetare bland indianerna i Amazonas.

I detta nummer av Fair träffar han den legendariske läkaren Denis Mukwege i Kongo (sid 34).

Vad är »fair« för dig? »Fair för mig är att alla människor ska få en rättvis chans till ett bra liv.«

MÅRTEN NILÉHN OCH ELIN AF KLINTBERG REDAKTÖRER Elin och Mårten är två av landets mest erfarna magasinsmakare – och ­också hjärnorna bakom Fair. Tillsammans driver de Klintberg Niléhn som i fjol blev Sveriges mest prisade byrå på Guldbladsgalan i kategorin print. »Att få träffa alla fantastiska människor som brinner för att göra skillnad i samhället har varit ett lika viktigt som angeläget drömprojekt.« Vad är »fair« för er? »Att vara medvetna om att det är precis vad världen inte är. Den är i grunden ›unfair‹, och just därför måste man jobba aktivt för en förändring.«

ANSVARIG UTGIVARE CHARLOTTE TUNGELSTEDT REDAKTÖRER ELIN AF KLINTBERG, MÅRTEN NILÉHN PRODUKTION KLINTBERG NILÉHN MEDIA AB ART DIRECTOR JESSICA ­ERICSSON ­OMSLAGSFOTO ­ERIK JOHANSSON ­ SKRIBENTER SOFIA EDGREN, SARA EK, NIKLAS EKDAL, FIA FJELDE, JAN GRADVALL, OSKAR HAMMARKRANTZ, PIETER TEN HOOPEN, ELIN AF KLINTBERG, MARIA LINDÉN, ­JONAS MALMBORG, E ­ VA MAGNUS-

ZEWSKA, M ­ ÅRTEN NILÉHN, ALEXANDRA P ­ ASCALIDOU, GUNNAR REHLIN, MOA SAMUELSSON, SAM SUNDBERG, NIKLAS WAHLLÖF, MARKUS WILHELMSON, KINA ZEIDLER FOTOGRAFER NICOLE DEXTRAS, BRUNO EHRS, MATTIAS KLUM, SANNA LINDBERG, MORGAN NORMAN, VIVECA OHLSSON, PÄR OLOFSSON, JOHAN RHEBORG, AURORA ROBSON, THOMAS SONNE, JASMIN STORCH, JÖRGEN ULVSGÄRD, ANTON ­ÖSTLUND ILLUSTRATÖRER ANNELI ­CARLSTRÖM, JONNA FRANSSON, KARIN OHLSSON, PATRIK SVENSSON KORREKTUR TERRY ERICSSON REPRO LENA HOXTER TRYCK ELANDERS ADRESS NORDEA SAVINGS & WEALTH OFFERINGS, M605, 105 71 STOCKHOLM E-POST CHARLOTTE.TUNGELSTEDT@NORDEA.COM WEBB NORDEAPRIVATEBANKING.SE DENNA PUBLIKATION HAR FRAMSTÄLLTS AV NORDEA MED HJÄLP AV KÄLLOR SOM B ­ EDÖMS SOM TILLFÖRLITLIGA. NORDEA PÅTAR SIG INGET ANSVAR FÖR INNEHÅLLETS RIKTIGHET ELLER FULLSTÄNDIGHET. NORDEA PÅTAR SIG H ­ ELLER INGET ANSVAR FÖR D ­ IREKT ELLER INDIREKT FÖRLUST E ­ LLER SKADA SOM GRUNDAR SIG PÅ ANVÄNDANDET AV DENNA PUBLIKATION OCH DESS INNEHÅLL.

FAIR

5

Nordea Bank AB (publ)

Fantastiska eldsjälar Det finns många unga i Sverige som behöver stöd och hjälp idag; barn och ungdomar som inte är sedda, som känner sig svikna och som riskerar att hamna utanför samhället.

Som tur är finns det eldsjälar. Människor som arbetar för och med unga i riskzonen för utanförskap, som engagerar sig och får saker att hända. Ofta handlar det om små lokala, konkreta aktiviteter som gör stor skillnad för de unga. Aktiviteter där de unga får vara delaktiga och en del av en gemenskap. En eldsjäl kan vara fritidsledare, skolkurator, arbeta med musik eller vara en helt vanlig medmänniska som utan egenintresse brinner för att unga ska må bra och hitta en väg framåt. Insamlingsstiftelsen Polstjärna vill förebygga och motverka det utanförskap unga kan hamna i. Genom crowdfunding samlar Polstjärna in pengar och ger därigenom ekonomiskt stöd till eldsjälarnas olika aktiviteter. Läs mer på www.polstjarna.se Känner du en eldsjäl? Tipsa om Polstjärnas arbete. Nordea tror också på att skapa framtidsmöjligheter för våra unga, därför stöder vi Polstjärna.

Gör det möjligt

SOM M A R 2015

FAI R TALKS Människor, fenomen och tendenser som vi pratar om just nu.

Hela skoltiden hade varit katastrofal. Studen­ ten närmade sig. Victor Wikander skulle ­genomgå ännu en i raden av utredningar vars syfte var att få rätsida på hans liv. Adhd-­ diagnosen kom tre, fyra månader innan ­studenten och med den även medicinering. »Att få diagnosen innebar att jag hade något att förhålla mig till och jobba med, och det var så skönt att känna att jag kunde göra något åt min situation.

Jag kunde plötsligt koncentrera mig för första gången i livet«, berättar Victor.

Adhd har många negativa konse­ kvenser men även vissa goda, för Victor är den roten till hans kreativitet och en del av hans personlighet. »Adhd för mig är en naturkraft som jag lärt mig hantera, nästan«, säger han och skrattar.

För att fokusera sina känslor b­ örjade

/ FAKTA

VICTOR ­W IKANDER

Ålder: 25 år.

Bor: Stockholm.

Aktuell: Med boken Adhd i bilder, Votum förlag.

Victor att fotografera, och försökte ­illustrera dem genom bilder. År 2011 ställde han ut en del av dem på Kultur­ huset och då kom idén till boken. »Jag hade mötts av så mycket f­ördomar kring adhd att jag ville försöka beskriva min värld i bilder. Folk kom fram och frågade om det inte fanns ett häfte eller något.

De tyckte att bilderna sa så mycket om hur det är att ha diagnosen och ville visa dem för släktingar och vänner.« Boken Adhd i bilder (Votum förlag) kom ut i mars i år och är en utveckling av det där »häftet« som människor efterfrå­ gade. Responsen har varit överväldigande. »Många vill tacka, för att de genom mina bilder förstår sig själva, eller sina barn bättre. Då känner jag att jag verk­ ligen lyckats nå fram med mitt budskap.« FIA FJELDE

/ UTTRYCK

Adhd som konst Victor Wikander krossar fördomar och skapar förståelse med hjälp av fotografi.

På besök i Victors värld.

Bilden är från hans nya bok Adhd i bilder, och beskriver hur han känner sig när han kliver in i sitt kreativa rum.

TREND

FRAMTIDEN

PSYKOLOGI

VI LYSSNAR PÅ

TEKNIK

TRASH COOKING

I STÄLLET FÖR PLAST

UNGA PÅ DRIFT

EMMA WATSON

SUPERHJÄRNOR

Kycklinglever med valnötter.

FAIR TALKS

MAT

Victor Wågman och Samuel Nutter.

/ TREND

Inget i soptunnan Värmländske kocken Victor Wågman driver krogen Bror i Köpenhamn – pionjär inom nya heta mattrenden trash cooking.

Vad går trenden ut på?

»Enkelt uttryckt handlar det om att ta tillvara allt när man lagar mat. Att använda även de delar som man normalt brukar slänga.«

/ FAKTA

VICTOR WÅGMAN

Ålder: 32 år.

Bor: Köpenhamn.

Förebild: Krögaren Mathias Dahlgren. Otroligt inspirerande, men samtidigt väldigt ödmjuk.

Motto: Var ärlig mot dig själv.

Vad betyder »fair« för dig?

Lika för alla. Men verkligheten ser tyvärr inte ut så.

Du har tidigare arbetat på vad som ofta anses vara världens bästa restaurang, Noma, så varför gick du åt det här hållet?

»Från början hade vi inget val. Vi hade små r­ esurser och var tvungna att lära oss mer om hur man kan få ut max ur alla råvaror. Så när vi köpte in e­ xempelvis en hel torsk gällde det att ta vara på allt vi beställde hem.

Vi hade både torsklever och torskskinn på menyn, och ­gästerna gillade det. När vi köpte hem en gris h ­ amnade huvud, lever, tunga och mjälte på menyn. Men det handlar också om att uppmärksamma onödigt slöseri.« Vad kan man mer hitta för udda delar på er meny?

»Vi har provat tjurtestiklar, det är ganska likt kalv­ bräss och kan friteras och ätas med tartarsås. Vi har också jobbat en del med tjurpenis. Det finns mycket att göra med grönsaker också. Man kan fermentera, purea och göra oljor även på blast och delar vi brukar kasta bort.« Kan du tipsa om några ätbara saker vi brukar slänga?

»Det finns hur mycket som helst. Av purjolöks­ toppar kan man göra olja, man kan grilla ytterbladen på kål eller vårlöksblasten. Man kan också hämta inspi­ ration från asiatiska och sydamerikanska kök där man är bättre på att ta tillvara mat. Eller blicka bakåt i vår egen mat­historia, för inte så länge sedan slängde man inte alls så mycket som vi gör i dag. Det handlar om att få ut max av våra resurser. Titta bara på samerna som ­använder precis allt på renen, där har vi mycket att lära.« Hur ska vi bli bättre på att inte slänga mat?

»Planera vardagen. Om man vet vad man ska laga köper man bara det som går åt. Om man lagar mat ofta, gärna varje dag, så hinner saker inte bli dåliga.« OSKAR HAMMARKRANTZ

8 FAIR Tjurtestiklar.

NYTT PÅ MENYN FAIR TALKS

/ GENOMBROTT

ODLA EN HANDVÄSKA

En del vägrar flyga och tar tåget. Andra köper en hybridbil – eller en cykel. Men vill du göra en verklig skillnad när det kommer till miljön ska du bli vegetarian. Köttproduktion står för 51 procent av världens samlade växthusgaser.

Enligt FN:s klimatpanel svarar en köttätare genom sina konsumtionsvanor för sju gånger så mycket utsläpp som en vegetarian.

Men kan du ändå inte tänka dig ett liv utan grillvante och lagom blodiga b­ iffar så verkar det snart finnas en lösning som ­räddar både menyn och miljön – och som har ­möjlighet att på sikt revolutionera livsmedels­ industrin.

Vad sägs om en odlad entrecote?

Det är det amerikanska forskningslabora­ toriet Modern Meadow som har tagit fram en teknik för hur man kan odla kött från muskel­ celler, som tas från djur genom en enkel och ofarlig biopsid. Tidigare forskning runt den här ­tekniken har varit inriktad på hur man ska få skadade organ i den mänskliga kroppen att läka. ­Modern Meadow är ensamma om att ­använda sig av den i syfte att producera mat – eller en handväska. För tekniken fungerar så klart också till att odla läder. En konstgjord skinnbit på en halv kvadratmeter behöver ungefär en och en halv månad i laboratoriet. Att jämföra med de två-tre år det tar att mata och sköta om en kossa innan det är dags för slaktbilen. / MUMS

Käka myror? »Ät mer insekter!« Så skulle man kunna summera en rapport från FN:s lantbruksorganisation, som identifierat över 1 900 ätbara små­ kryp på jorden. Flera hundra av dem ligger redan på tallriken, främst iu ­ tvecklingsländer i Asien, Sydamerika och Afrika. FN-rapporten menar v­ idare att om vi ska möta befolkningstillväxten och det ökade matbehovet som kommer med det måste även vi i väst äta mer kryp.

På frågan om hur de smakar, svarar David George Gordon, författare till kokboken The Bug Chef, »nötter«.

/ MORGONDAG

FISK + GRÖNSAKER

Hur ska framtidens livsmedelsproduktion bli miljövänligare? Kanske är lösningen att se tillbaka i historien. Akvaponik har funnits i Sydostasien i tusentals år men har nu fångats upp av småföretagare och trendkänsliga hipsters i framför allt Los Angeles och San Francisco, som snickrar ihop sina egna anläggningar på tak och bakgårdar. Den stora fördelen är att detta är ett helt slutet system, där man odlar fisk och skaldjur ihop med växter. Avfallet från fiskarna ger näring till växterna som i sin tur renar vattnet. Ungefär som kombinerade ris- och fiskodlingar alltid har funkat. Nu planeras för de första större industriella anläggningarna i Kalifornien.

I jämförelse med traditionellt jordbruk behövs bara en tiondel av vattenmängden.

FAIR

9

FAIR TALKS

PSYKOLOGI

När Annsofie Blixt startade föreningen ­Tilia hade hon jobbat ideellt för olika stöd­organisationer i fem års tid. Slutligen var det en återkommande fråga som fick henne att ta steget. »Vad jag gång på gång fick höra var:­ ­›Varför finns inget mellanting?‹ Alltså, ­något som fångar upp dem som är för friska för att söka vård, men för sjuka för att klara av sin vardag«, berättar Annsofie.

Frustrationen växte för varje gång hon fick svara »jag vet inte« och till slut skapade hon mellantinget själv. Tilia är en ideell förening som arbetar för och med ungdomar med psykisk ohälsa, dels stödjande i form av chatt, mentorskap och stödgrupper, dels förebyggande och opinionsbildande. »Även om vi redan finns tillgäng­ liga 365 dagar om året lägger vi mycket tid på att göra det ännu enklare att komma i kontakt med oss. Efter att vi blivit ­utsedda till Svenska Hjältar blev det massor med surr runt oss och förutom i Stockholm finns nu även lokalavdel­ ningar i Göteborg, Umeå och Malmö.«

»En vanlig fråga från ungdomar som kommer till oss är just: ›Du är inte ­psykolog va?‹ De har blivit så runtbollade i systemet att de känner sig tryggare med en medmänniska.« Vad tror du om framtiden för ideella ­föreningar som Tilia?

»Även om det finns mycket vi behö­ ver förändra i kontakten med vården, har jag blivit medveten om att det perspektiv vi tillför, medmänsklighet och igenkän­ ning, är otroligt viktigt. Även glappet vi fyller upp genom att vara ett stöd under de långa väntetiderna, till att fånga upp efter behandling för att minska återfall, är betydelsefullt. Utan föreningarna tror jag det blir svårt att få bukt med proble­ met vi alla kämpar för: att den psykiska ohälsan bland unga minskar.« FIA FJELDE

Ni betonar att Tilias medarbetare inte är psykologer, utan medmänniskor. Varför?

/ FAKTA

ANNSOFIE BLIXT

Ålder: 31 år.

Bor: Täby.

Förebild: Min pappa. Han gör goda gärningar utan villkor eller motkrav.

Det inspirerar mig att fortsätta i den anda jag valt att leva.

Motto: Beautiful minds ­inspire others.

Vad är »fair« för dig? Något jag tyvärr är alltför väl medveten om att vårt samhälle inte är. Jag arbetar dagligen för att ge lite rättvisa till dem som inte fått känna på känslan att vara lika mycket värd som alla andra. Jag tror vi alla kan göra något för en bättre och mer »fair« värld.

/ MEDMÄNSKLIGHET

ETT ROP PÅ HJÄLP

Annsofie Blixt såg hur ungdomar med psykiska problem inte hade någonstans att vända sig. Hon startade då den ­ideella föreningen Tilia som i dag finns i fyra svenska städer.

10 FAIR

LIVSSTIL FAIR TALKS

Från plastflaskor till coolaste kollektionen.

Black Eyed Peas frontfigur will.i.am står bakom.

»Folk ser på klimat­ förändringar som det vore en film.« – LEONARDO DICAPRIO, MILJÖAMBASSADÖR FÖR FN

/ MEDVETET MODE

Snyggt skräp Musiker som tagit klivet in i modevärlden har vi sett många exempel på: Sean Combs, Victoria Beckham och Jay-Z är några framgångsrika e­ xempel.

Black Eyed Peas frontman will.i.am har tagit konceptet ett steg längre g­ enom att a­ ddera ett etiskt element till sitt inträde i mode- och designvärlden. ­Tillsammans med Coca-Cola har han tagit fram en hel rad livsstilsprodukter tillverkade av återvunna plastflaskor och aluminium.

Det hela fick sin början när will.i.am träffade Coca-Colas hållbarhetschef Bea Perez backstage på en av bandets konserter. »Jag gick rakt på sak och pitchade idén som slutligen resulterade i ett ­samarbete och en kollektion under namnet Ekocycle.« Ett par år senare kom de första produkterna, hörlurar och jeans. Med ­tiden har kollektionen vuxit till att innehålla allt från skräddade kostymer och skjortor i ett samarbete med H Brothers till tekniska ytterplagg med A ­ didas.

En serie resväskor, skor och en hopfällbar cykel har också adderats. Men den kanske mest framtidsfriande produkten som kommit fram ur samarbetet med Coca-Cola är en 3D-printer skapad av 3D Systems där will.i.am också är ­kreativ chef. »Vi gör det coolt att återvinna. Detta är början på en mer hållbar livsstil.

Skräp är bara skräp så länge vi inte tar hand om det.« FIA FJELDE

/ MATERIAL

I stället för plast – svamp!

Företaget Ecovative har ur svamp ­utvecklat ett material som nominerats till Londons Designmuseums pris, D ­ esign of the Year. Mushroom Material ska fungera som ett naturligt alternativ till t­raditionella plastförpackningar och är helt ­komposterbart. Den senaste utvecklingen av produkten är ett odla-det-själv-kit som ger designers möjlighet att ta fram eget material att göra prototyper av, eller faktiska produkter. Danielle Trofé är formgivaren bakom Mush-Lume.

Mary Kom.

/ FILM

INDIEN I FOKUS

Hur är det att vara kvinna i Indien?

Några av de bästa försöken att ­besvara frågan finns i dessa tre viktiga ­dokumentärer. Välj och vraka bland vitt skilda ämnen som bardansare, ­toaletter och boxning.

Q2P AV PAROMITA VOHRA (2006) Detta är en film som handlar om… ­toaletter! Eller snarare rätten att få ­använda offentliga toaletter, vilket kvinnor inte har. Låter det osannolikt? Här är ett utdrag från filmen: Reportern: »Varför finns det ingen dam­toalett i din restaurang?« ­Restaurangchefen: »Damtoaletter tar upp för mycket plats.« INDIA CABARET AV MIRA NAIR (1985) Filmen utspelar sig på en bar i Bombay där vi träffar några stolta kvinnliga dansare. Vi möter också männen som besöker baren och deras bittra ­hat­kärlek till dansarna och de konflikt­ fyllda känslor de framkallar.

Mush-Lume – en lysande idé.

MARY KOM AV OMUNG KUMAR (2014) Vi får följa indiska Mary Kom och hennes hårda kamp för att nå ­drömmen om att bli professionell boxare. En kamp som fört henne till mästerskap världen över och ett OS-brons 2012.

Filmen är baserad på självbiografin Unbreakable för den som hellre läser.

FAIR

11

FAIR TALKS

LIVSSTIL

/ PSYKOLOGI

Kolla på fotboll med grannen och få gratis boende.

Superhjälte Man tvekar men vågar inte stå på sig för omgivningen tycker tvärtom.

Ett vanligt psykologiskt dilemma.

Men har det någonsin blivit så ställt på sin spets som för den ryske officeraren Stanislav Petrov en vårdag 1983? På radarskärmarna framför Petrov såg det ut som om dåvarande Sovjetunionen utsattes för ett massivt kärnvapen­anfall. Hans plikt mot fosterlandet var att trycka på knappen som skulle fyra av sovjetiska missiler och utlösa det tredje världskriget. Men i stället hade han modet att bryta med hela militärledningen och gå emot orderna han fick. »Vi avvaktar«, förklarade han för nervösa underlydande.

En stund senare stod det klart att raketerna var falskt alarm och kunde härledas till ett »tekniskt fel«.

Regissören Czerwony Guzik filmatiserade senare händelsen i The Red Button.

/ SAMHÄLLE

GODA GRANNAR

Hur ska man få gamla och unga att mötas på ett naturligt sätt i samhället? Ett äldreboende i Holland har kommit på den perfekta lösningen.

Studenter erbjuds gratis boende i hyreslägen­ heterna mot att de tillbringar 30 timmar i månaden och ställer upp och är trevliga grannar och gör saker ihop. Från pizza till fotboll, men framför allt att de finns där som lyssnande medmänniskor. Vissa initiativ är bara så hjärtebra!

g*e#j!

Blir du lätt arg framför datorn? Forskare vid Univer­ sity of Pennsylvania har genom att studera twitter-­ flöden sett ett tydligt samband mellan språkbruk och för tidig död i hjärtsjukdomar. Andas… / ENERGI

HÅLLBARA ­STÄDER

20% av jordens energi ­används på landsbygden.

55 procent av världens befolkning bor i städer som förbrukar merparten av jordens energi. Så vilka är världens bästa städer när det kommer till att kombinera miljö och business? Tyskland nästa!

FRANKFURT LONDON KÖPENHAMN AMSTERDAM ROTTERDAM BERLIN SEOUL HONGKONG MADRID SINGAPORE

12 FAIR

80% av jordens energi förbrukas i städerna.

/ RÄDDA VÄRLDEN

MILJÖSPEL PÅ NÄTET

På Young Master Programmes hemsida citeras ett kinesiskt ord­ språk: »Om du planerar för ett år, plantera ris. Om du p ­ lanerar för tio år, plantera träd. Om du ­planerar för 100 år, u ­ tbilda mänskligheten.« Kloka ord som ringar in hela YMP:s smarta ­projekt som går ut på att utbilda ­ungdomar i miljöfrågor genom roliga nätspel, där man får upp­ drag och räddar världen. YMP drog igång i Lund och har snabbt blivit en framgång. Sedan en tid tillbaka är även UNESCO invol­ verat. Så är du trött på att dina barn sitter i timmar och spelar FIFA 15 vet du vad du kan tipsa om i stället – goymp.org.

MILJÖ FAIR TALKS

/ FELIX HERNGREN

INTE PÅ SOLSIDAN

Tillsammans med Världsnaturfonden WWF och den amerikanska ambassadören Marc Brzezinski har komikern och regissören Felix Herngren skapat en serie kortfilmer – Our Shared Arctic – för att ­uppmärksamma klimatförändringarna i Arktis.

»Jag fick frågan från Amerikanska ambas­ saden och tackade genast ja. Ju äldre man blir så börjar man tänka mer på miljön, på vad som händer med jorden och arvet man läm­ nar efter sig. Jag tror att man automatiskt tän­ ker på detta när man får barn, och jag har ju sex stycken nu. Det är de som motiverar mig.« Vad vill du förmedla?

»Jag tycker att sådana här filmer o­ ftast är tråkiga och mest gjorda för de redan ­frälsta, så att säga. Så jag ville få in humor, för att få folk som kanske inte är så intresserade att bli det och börja engagera sig. Det gäller ju att vi lite mer vanliga människor faktiskt b­ örjar ändra på våra liv och beteenden, först då ­kommer politiker och företagare att ändra sina ­strategier, det är så det funkar.« Hände något oväntat under inspelningarna?

»Det var väl att jag blev ännu mer t­ agen av situationen när jag faktiskt var på plats.

Det är mycket prat kring miljöfrågor men det är först när man träffar riktiga människor, som samen Niila Inga som bor däruppe och vars renar har drabbats, som man faktiskt blir riktigt tagen.« Vad är dina tankar om miljön så som den är i dag?

»Jag har en ganska mörk bild av hur det är och hur det kommer gå. ­Klimatproblemet är som ett tåg som måste stoppas men som inte kommer stanna även om man drar i ­nödbromsen nu. Jag tror att det måste gå ännu mer åt pipan innan vi i i-världen i­nser hur dåligt läget är. Men det skulle ge stora ­resultat om alla bara ändrade sig lite.« Hur kommer du fortsätta ditt miljöarbete?

»Det som ligger närmast är eventuellt ett samarbete med naturfotografen Mattias Klum.« EVA MAGNUSZEWSKA FAIR

13

FOTO JOHAN RHEBORG

Hej Felix! Hur kommer det sig att du ville göra dessa filmer?

FAIR TALKS

RÄTTVISA

/ FAIRPHONE

SNÄLL NALLE

/ FOKUS

Bildstarkt Svenske Pieter Ten Hoopens bilder från ett flyktingsjukhus i Sudan går rakt in i hjärtat.

Hur började projektet?

»Jag skulle fotografera ett sjukhus i Khartoum för en italiensk organisation som heter Emergency. Men precis innan jag kom dit brann stället ned. Så jag åkte till ett ­litet sjukhus i närliggande Mayo i stället. Slumpen styrde.« Varför valde du att fotografera i studiomiljö?

»I många delar av Afrika finns det en stark tradition av att på högtidsdagar gå till en studio och bli fotograferad. Så jag ville lyfta in de här människorna i en positiv värld. Jag byggde en studio av gamla sjukhuslakan, och köerna började genast ringla lång. Flyktingar ses ofta som en anonym massa, jag ville ge dem karaktärer.« Du har ofta fotograferat vid sjukhus. Varför?

»Man får en bra inblick i tillståndet i landet. Jag har gjort liknande projekt i ­ entralafrikanska Republiken, där det helt saknas infrastruktur. Ofta är det ovårdade C skador och gamla benbrott som inte skötts efter ordentligt. Folk dör av småinfektioner.

Jag har sett patienter som legat med brännskador i 45 graders värme i ett halvår.« Du arbetar mycket för organisationer som Emergency och Plan International, men dina bilder syns allt mindre i traditionella medier. Hur kommer det sig?

»Jag har befunnit mig i områden med krig, katastrofer och fattigdom i 14 år, och känner att på det här viset kan jag berätta en story och samtidigt göra nytta.« Vad har du på gång närmast?

»Jag ska åka till Irak och dokumentera skadorna från kriget med IS.« OSKAR HAMMARKRANTZ

I en undersökning om jämlikhet på jobbet så bild­ googlade forskare vid University of Washington ordet »CEO«. Med undantag för en Barbie-docka som lekte chef var de första 141 bilderna som kom upp på män.

14 FAIR

Trött på skitsnack? Ursäkta språket, men när det kommer till mobiler är frågan väldigt berättigad. För visste du att din nalle troligen har en rätt smutsig och blodig historia innan den hamnade i din ägo. Så här hänger det ihop: En telefon innehåller vanligen ett 40-tal mineraler, varav många har utvunnits på konfliktdrabbade platser. Exempelvis varnar FN för att mineralutvinningen i Kongo har bidragit till att bekosta ett av historiens blodigaste inbördeskrig med över 6 miljoner döda.

Det var med den bakgrunden i minnet som några holländska entreprenörer bestämde sig för att med stöd av biståndsorganisationen Action Aid utveckla Fairphone, marknadens snällaste nalle. I tillverkningen används endast mineraler från kontrollerade gruvor och man arbetar aktivt med att förbättra arbets- och miljöförhållanden där man verkar. En annan fiffig sak är att den som skaffar en Fairphone också får kostnaderna nedbrutna i detalj samt en redogörelse för vilket ekologiskt fot­ avtryck varje telefon lämnar efter sig.

En transparens som verkar gå hem hos kunderna. Hittills har 60 000 telefoner sålts. Skulle telefonen gå sönder är det bara köpa enskilda delar för runt 50-lappen, och sedan lagar du den själv efter att ha kollat in en instruktions­ video på företagets hemsida.

VÄRLDEN I SIFFROR FAIR TALKS

85 PROCENT AV ALLA BILAR SOM S ­ TOPPAS AV POLISEN I DEN AMERIKANSKA STADEN FERGUSON KÖRS AV EN SVART PERSON.

99 kvinnor har ­sedan 1960 i världspolitiken haft den hög­ sta posten i sina respektive ­länder.

Sverige är inte ett av dem.

50% – antalet anställda i läkemedelsindustrin har halverats sedan början av 2000-talet.

10 allerbas av er drab fl edan. r s e r g å n gå för 30 n ä g a gier i d

procent färre sjukskrivningar blir det med kvinnliga mediechefer.

2 timmar om dagen gör vi ingen nytta på jobbet, menar forskaren Roland Paulsen som vill ha kortare arbetsdagar.

35 900 megawatt har Tyskland installerat i solcellseffekt – att jämföra med ­Sveriges 79,4 MW. Något som räcker till att driva cirka 3 000 svenska bostäder.

DOLLAR – HAR DU DET PÅ BANKEN SÅ TILLHÖR DU JORDENS RIKA HALVA. 5,7 hektar är enligt Världs­ naturfonden genom­ snittssvenskens »miljö­ avtryck«, vilket placerar oss på 13:e plats över världens storkonsumen­ ter. Om alla hade förbru­ kat på det viset hade vi behövt tre jordklot.

77 dollar per watt ­kostade solenergi 1977.

Nu är priset 0,36 dollar.

127–47 var antalet män kontra antalet kvinnor som doktorerade i matematik i Sverige mellan åren 2011–2013.

Stereotypiskt könstänkande styr fortfarande våra val.

FAIR

15

FAIR TALKS TEKNIK

/ GENOMBROTT

HÖRA MED TUNGAN

Jo, du läste rätt. Forskare har utvecklat en teknik som gör att när du pratar fångar en mikrofon upp ljudvågorna som omvandlas till elektriska impulser. Via bluetooth skickas dessa vidare till en liten metallplatta på den döves tunga. Tekniken kan liknas vid upphöjd blindskrift, där tungan läser av impulserna som blir till ordbilder i hjärnan.

/ LIVSGIVANDE DROPPAR

Nytt blod Vid 31 års ålder debuterar Elizabeth Holmes som den yngsta ­miljardären någonsin på tidningen Forbes Billionaires list. En c­ ollege drop­out som använt skolavgiften för att grunda företaget Theranos, och utveckla en ny metod för att ta blodprov. Tio år senare har Kali­ fornienbaserade Theranos över 500 anställda och är värderat till 77 ­miljarder kronor varav Holmes äger femtio procent. Hon kan också stoltsera med en stjärnspäckad styrelse som innehåller före detta ­statsmän som George Shultz och Henry Kissinger. »De här människorna är involverade för att vi har chansen att göra någonting bra för individen och hälsovården i stort«, berättar hon.

Med ett litet nålstick, kan man med Holmes metod, snabbt testa en droppe blod till en bråkdel av det pris vanliga laboratorier behöver flera provrör för att testa. »Jag startade Theranos för att jag tror att inget är viktigare än vad människor går igenom när de har förlorat någon de älskar för att de inte fick någon chans att förhindra det«, fortsätter hon.

I ett TED-talk berättar hon om sin morbror som dog i cancer för att det upptäcktes för sent. »I dag diagnostiseras människor ofta på synliga symtom, medan man med ett blodprov kan upptäcka sjukdomar väldigt mycket ­tidigare«, berättar hon.

2013 bestämde sig Whalgreens, USA:s största apotekskedja, med fler än 8 100 butiker, att rulla ut Theranos Wellness Centers inne i sina apotek. »Det innebär att möjligheten att ta tester integreras i m ­ änniskors vardag på ett bättre sätt, så att man kan få tillgång till dem även på kvällar och helger och slipper ta ledigt från jobbet.«

Varje år slängs 130 miljoner mobiltelefoner bara i USA – om dessa i stället gått till åter­vinning hade så här mycket sparats: 2 292 810 KG KOPPAR 50 180 KG SILVER 4 875 KG GULD 2 145 KG PLATINA

Forskaren Paul Zac har visat att sam­ hällen med mindre fysisk närhet har sämre ekonomisk utveckling. Kram!

Holländaren Christian Boer har tagit fram ett ­typsnitt som är lättare att läsa för dyslektiker.

Större kontrast mellan bokstäverna är magin bakom »Dyslexie«.

/ IQ

SUPERHJÄRNAN

Vad händer om datorer blir smartare än vi människor? En som har varnat för riskerna är svenske forskaren Nick Bostrom i boken Superintelligenze. Bostrom, som har utsetts till en av världens 100 skarpaste hjärnor och bland annat varit rådgivare åt Obama-administra­tionen, menar att artificiell intelligens – till skillnad från globala epidemier och kärnvapenkrig – ­potentiellt har kraften att radera ut hela mänskligheten.

Han drar bland annat exemplet, om än väldigt förenklat: Hur ska vi utrota cancer? Datorerna kommer då fram till svaret: Radera mänskligheten, då är sjukdomen borta. Mission completed!

Superhjärnan Stephen Hawkings är en av många som har hyllat Bostrom.

16 FAIR

JÄMSTÄLLDHET FAIR TALKS / KLARSPRÅK

EMMAS SANNINGAR

Från barnstjärna till FN-ambassadör.

När Emma Watson äntrar talarstolen och pratar om feminism och jämställdhetsfrågor så lyssnar världen.

Emma Watson, 25, växte upp framför film­ kameran och blev med Harry Potter-filmerna Hermione med hela världen. Numera väljer hon rollerna med omsorg och använder sitt kändis­ skap för att stå upp för feminismen. »När ser jag tillbaka på mitt liv så vill jag känna att jag har gjort skillnad och bidragit till att ge unga kvinnor en tro på sig själva.« Filmjobben varvas med skolarbete och i fjol utnämndes hon till ambassadör för FN. I samband med det höll hon ett uppmärksammat tal som blev startskottet för en global jämställdhetskampanj. »Redan när jag var liten flicka började jag ifrågasätta könsbaserade förutsättningar. Jag blev kallad ›bossig‹ för att jag var den som ville regis­ sera pjäserna som vi satte upp för våra föräldrar, medan pojkarna inte blev det. Varför då?« Emma är också ett av ansiktena för ­kampanjen HeforShe, och som syftar till att u ­ tjämna skillnaderna mellan könen. »Det jag nu gör för feminismen är mitt sätt att tackla berömmelsen – jag använder den till något jag verkligen tror på.« Övertygad feminist blev hon när hon var 18 år gammal, då reagerade hon över hur hennes jämnåriga tjejkompisar medvetet valde att vara underlägsna sina manliga vänner. »Feminism är ingenting som dikterar n ­ ågot, den är inte dogmatisk. Vad vi vill är att k­ vinnor ska känna sig starka nog att göra exakt som de vill för att vara sanna mot sig själva. Och det handlar inte om att hata män.« GUNNAR REHLIN

FAIR

17

VINJETT FAIR TALKS OFFICIUM VÄDERTUS APERUM

VÄDER / FAKTA

LIISA PETRYKOWSKA

/ SMART PROGNOS

HIMLENS ÖGA

Ålder: 31 år.

Bor: Stockholm och Accra.

Gör: Driver bolaget Ignitia.

Förebild: Min labrador. Hon är alltid glad. Verkligen alltid.

Motto: Predict.

Perform. Profit.

Dold talang: Jag kan skriva med bägge händerna. ­Samtidigt och spegelvänt.

Vad betyder »fair« för dig: Rätten till information och kunskap.

Liisa Petrykowska är Stockholmstjejen som startat en revolutio­ nerande vädertjänst i Ghana.

Liisa Petrykowska upptäckte att det finns mängder av oanvänd väder­ data från himlens alla satelliter som ligger i bana över Ekvatorn. Detta blev början på en revolutionerande vädertjänst som hjälper bönder i Afrika. »Jag är utbildad meteorolog, och under min forskarperiod var jag i Seattle och arbetade bland annat med väderdata från NASA:s satelli­ ter. Då såg jag att satelliterna över Afrika hade massor med outnyttjad kapacitet samtidigt som man dras med undermåliga väderprognoser.

Och då bestämde du dig för att åka till Ghana?

»Det var det perfekta landet att börja i. Jag var här i åtta månader, och startade bolaget Ignitia.« Hur fungerar tjänsten?

»Det är en abonnemangstjänst där man får lokala p ­ rognoser varje dag. Framför allt handlar det om regnprognoser, så att man exempel­ vis kan vänta med nysådd. Eller som med kakaobönor som måste ­besprutas så att de inte drabbas av svartmögel, men de kan bara ­besprutas när det inte regnar. Tack vare tjänsten har skördarna i vissa områden ökat med mellan 40 och 80 procent.« Vilken är den största utmaningen med att jobba i Ghana?

»Vi tänker ganska olika… Att offra en kyckling till Gud för att få regn tillhör inte ovanligheterna. Och jag kan ju inte komma hit och säga att kycklingmetoden inte fungerar när den är djupt rotad i ­böndernas kultur.« Vad är nästa steg för dig och Ignitia?

»Just nu befinner jag mig i Nigeria för att starta upp verksam­ heten här. På sikt tittar vi också på Mali, men egentligen är alla ­länder som ligger vid Ekvatorn intressanta, som Karibien, delar av Indien och Sydostasien.« OSKAR HAMMARKRANTZ 18 FAIR

FOTO NICOLE DEXTRAS

MILJÖ FAIR TALKS

/ BÄRBART OGRÄS

Grön konst

Vad kommer folk minnas från 2010-talet? Bland alla apokalypsvarningar är detta också årtiondet när världens konstnärer vände blickarna mot miljö- och klimathot.

Som kanadensiskan Nicole Dextras vars bärbara installationer – Weedrobes – är lika vackra som tänkvärda. En uppmaning till ett mer hållbart samhälle. »Vi ser hela tiden naturen som en resurs, om vi ska få ordning på det här klotet krävs ett annat mindset. Att vi förändrar vår syn på hela ekosystemet. Gnistan som tänder den processen finns för mig i konsten. Det är mitt bidrag.« När Nicole är klar med en klänning låter hon en modell bära installationen i ett shoppingcenter för att starta en dialog om konsumtion. Sedan återlämnas den till jorden. / GRÖNA VAL

ETIK I BUTIK

Att hjärtat får styra över plånboken blir allt vanligare. En undersökning av Svensk Handel visar att 60 ­procent av alla svenskar har ökat sina inköp av miljövänliga och etiska ­varor. Ett budskap som också har nått företagen – 80 procent arbetar med hållbarhetsfrågor. Konsument­ makt när den är som bäst. Det har faktiskt betydelse vad vi väljer.

»När man kommer tjäna pengar på att rädda naturen kommer vi fixa den på nolltid.« – Dennis Weaver, amerikansk sångare med stort miljöengagemang.

/ BÖRDIG BALANS

GE MER

Den amerikanske bonden Joel Salatin har jordens grönaste fingrar. Enligt Time Magazine ska Joels gård vara 8 000 gånger mer lönsam än en genomsnitt­ lig amerikansk lantbrukares och Joel har också utnämnts till »Världens bäste lantbrukare«. Så vad är hemligheten?

Joel bedriver något som faller inom permakultur, ett designsystem som förespråkas bland annat av FN och som kort förenklat går ut på att man ska återföra mer till jorden än man tar.

Upphovsmannen heter Bill Mollison, och som på 1980-talet fick det alter­ nativa Nobelpriset för sitt arbete.

/ VIKTIGT DATUM

Grattis jorden!

Earth Day firas varje år den 22 april efter en idé från en senator vid namn Gaylord Nelson som uppvaktade John F Kennedy att instifta en dag som skulle få världen att uppmärk­ samma miljön.

FAIR

19

UNDER SKINNET

MAGDA GAD

Magda visar vägen

Rädsla, sömnlöshet och bearbetning – så ser förbe­re­ delserna ut för Magda Gad, utrikesjournalisten som ­rapporterar från platser du och jag knappt vet existerar.

Text

Jan Gradvall Foto Bruno Ehrs

Utan gränser. Magda Gad rapporterar från jordens farligaste platser – utrustad med en mobiltelefon och en personlig och egen stil som gett henne tusentals följare.

FAIR

21

UNDER SKINNET

MAGDA GAD

/ FAKTA

MAGDA GAD

Ålder: 39 år.

Född: Falun, men familjen reste mycket med pappan som var läkare.

Bor: Monrovia, Liberia. »Här känner jag mig för första gången hemma.« Gör: Frilansjournalist och debattör som tar oss med till världens bortglömda platser och ger sanningarna som politikerna inte vill avslöja.

Förebilder bland ­utrikesreportrar: »Johanna Hildebrandt, ­Terese Christiansson, Jenny ­Nordberg… Kvinnorna är bäst.« Vad är »fair« för dig? »Att man behandlar andra som man vill bli behandlad själv.«

22 FAIR

E

n stimmig restaurang vid S­ tureplan i S­ tockholm. På ­borden runt ­omkring ­diskuteras ­avgörande ­världshändelser som det senaste ­avsnittet av den och den t­ eveserien och ­shoppingfynden i den och den butiken. Magda Gad ögnar ­igenom menyn men hon har svårt att fixera blicken.

När kyparen kommer ger hon upp och beställer samma rätt som jag. »Jag har lite svårt att acklimatisera mig. Det är bara två dagar sedan jag landade«, säger hon.

Hon kommer närmast från Liberia där hon under lång tid bevakat ebolaepidemin. Liberia har blivit något av hennes andra hem. Hon har skaffat en lägenhet i huvudstaden Monrovia.

Om några dagar ska hon ut och resa igen.

Denna gång till San Pedro Sulo i Honduras, statistiskt fastställd som den farligaste staden i världen.

Att knarkkartellerna lagt om rutterna för smuggling via Honduras har blivit förödande för San Pedro Sulo. Antalet mord i staden kan uppgå till 50 om dagen. »Det är fler som dör där just nu än i Syrien och Irak. Det är nästan bara unga människor som mördas. Morden är brutalast möjliga.

Det blir en tävlan mellan gäng om att vara ­bestialiska i avskräckande syfte.«

P

latser dit du och jag aldrig skulle åka – dit åker Magda Gad. Under de senaste åren har hon ­blivit känd som en av Sveriges f­ rämsta utrikesjournalister. Hon arbetar också på ett ­annat sätt än tidigare generationer journalister.

Med en kombination av på fältet-reportage, personliga blogginlägg och kameran i sin mobiltelefon skapar Magda Gad en modern journa­ listik för 2010-talet som utnyttjar m ­ öjligheten till direktkontakt med läsare, bryter igenom mediebruset och leder till engagemang.

Någon vecka före julafton skrev Magda Gad ett blogginlägg för tidningen Café med rubriken »Gloria vill inte längre dö«.

Magda Gad berättade om flickan Gloria som hon en månad tidigare hittat i ett skjul, »ett lapptäcke av korrugerade plåtbitar och ­pinnar som ormar kröp in igenom«.

Det visade sig att Gloria hade förlorat sin mamma, pappa, mormor och fem syskon i

ebola – allt på två veckor. Gloria insjuknade också själv men blev mot alla odds frisk. När hon släpptes ut från kliniken var det ingen som vågade ta hand om henne i rädsla att hon fort­ farande bar på viruset.

Gloria satt där i skjulet i sin gula klänning och sa om och om igen: »Nu vill jag också dö.

Jag vill bara dö.« Ur Magda Gads blogg: »Gloria var den ­person som fick mig att ifrågasätta min roll som journalist. Skulle jag bara ta bilder på henne och skriva om henne, för att folk skulle läsa om henne och förfäras, och några tidningar skulle säljas och några artiklar skulle klickas – och sedan då?

Vad skulle hända med Gloria? Människan i mig kunde inte göra det. Kunde inte gå därifrån.« Genom sin direktkontakt med sina ­läsare startade Magda Gad via bloggen en ­insamling. Gloria har nu återförenats med ­andra ­överlevande barn i släkten. De har fått mat, skor, kläder, mediciner, leksaker. Och ett hus.

På det fotografi av huset som Magda Gad lagt ut på sin blogg syns en handskriven skylt utanför huset där ett barn har skrivit. »­Welcome sis Magda Gad. Ebola Orphans Ma… We a­ ppreciate you. May God bless you.« Magda Gad skriver i bildtexten: »Ebola Orphans Ma! Det är vad de kallar mig här nu.

Jag är gärna mamma. I Sverige har jag inga barn men här har jag ett helt gäng! Och hade jag haft egna barn så hade jag förmodligen inte varit här.

Så… det finns en mening med allt.«

M

agda fyller 40 år i höst. Hennes brinnande engagemang märks i både hennes sätt att skriva och sätt att tala. Hon talar med låg röst, genomtänkt. Det är som hennes meningar är understrukna även i talad form.

När man läser din blogg känns det som du håller på att utveckla en ny form av journalistik, mer direkt och engagerad, som inte funnits förut.

»Jag provar nya journalistiska former. När jag startade bloggen hittade jag ett tomrum som läsarna uppskattade och kanske behövde. ­Genom att inte använda ett litterärt språk kan man också kommunicera mer direkt. Jag tror också att läsarna gillar att vara med i p ­ rocessen.

På morgonen kan jag skriva om en person i ­Liberia och publicera det direkt. På eftermiddagen kan sedan någon i Sverige maila mig och ställa frågor: ›Jag vill vara med och hjälpa till.

Kan jag skicka pengar? Kan du fixa det?‹ Några veckor senare kan sedan samma person maila och fråga: ›Hur gick det för Esthers ungar?‹.« Att du är så personlig bidrar till att dina texter tränger igenom. Jag tror du når personer som aldrig skulle läsa ett långt tidningsreportage om till exempel situationen i Liberia.

»Exakt. Det är poängen och det är också ­ ågot som vi pratat om med Blank Spot. Hur når n vi fram till läsare som normalt inte konsumerar utrikesjournalistik? Det är inte så att folk inte är intresserade av att veta vad som händer, tvärtom.

Man måste bara tänka nytt, hitta rätt form.« Blank Spot Project är ett projekt startat av Martin Schibbye. Med hjälp av bidrag från privatpersoner så kan nu Martin Schibbye, Magda Gad och andra frilansjournalister resa runt i världen och göra reportage från platser som länge varit vita fläckar (blank spots) i svensk mediabevakning.

När började du arbeta på det här sättet?

»Det började med att jag för några år sedan gjorde ett par reportage i Afrika. Då kände jag att det här var min grej. Det finns så många underrapporterade ämnen i underrapporterade områden.« Det ena reportaget var om barnslaveri i Etiopien.

»Jag fick ett tips om att det förekom. Sen vet man aldrig förrän man åker ned vad man kommer att hitta. Det visade sig att under svälttider åker organiserade kriminella runt i byarna och erbjuder föräldrar 14 kronor för sina barn. En summa så stor att få har råd att tacka nej. De säger att barnen ska få en jättefin chans. ­Sedan låses de in och används som slavar. Efter att ha träffat barn som sover under vävstolar och är ­inlåsta dygnet runt var det tufft att komma

Under svälttider erbjuds föräldrar 14 kronor för sina barn.

FAIR

23

UNDER SKINNET

MAGDA GAD

hem och se svenska barn lägga sig och skrika på ­golvet när de inte får godis.« Tillsammans med fotografen Niclas ­Hammarström åkte hon sedan till Östra Kongo. »Det är den största humanitära katastrofen sedan andra världskriget, den med högst döds­ siffror. Massvåldtäkter, även på barn, används syste­matiserat som vapen. När vi kom dit, såg allt det här, blev jag väldigt drabbad och frustrerad.

Varför kände jag inte till det här tidigare? ­Varför skrivs det inte mer om det här? Särskilt som vi som sitter här (Magda gestikulerar mot resten av borden) dessutom är delaktiga i konflikten. För vad kriget handlar om är mineraler och metaller som vi behöver för vår moderna teknik.« Magda Gad håller upp sin egen smart­ phone som exempel. Alla våra smartphones ­behöver mineraler och metaller som utvinns i östra Kongo för att fungera.

(Ingen runt omkring på restaurangen förstår dock varför hon håller upp sin telefon. Förmod­ ligen tror de att vi ska instagramma vår mat.)

M

agda Gads liv kommer aldrig att bli ett så kallat normalt liv. Hon har sett fler lik än hon kan räkna, hundratals. Hur hamnade hon här?

Att skriva att hennes väg till u ­ trikesreporter varit en lång resa är ett slitet uttryck men det stämmer verkligen i fallet Magda Gad. Om man googlar Magda Gads namn h ­ ittar man bilder på henne i träningskläder, väldigt vältränad. Man hittar också artiklar av Magda Gad som handlar om fitness och wellness.

Det var om de ämnena hon började skriva. »Det började med att jag trodde jag skulle bli läkare. Som pappa.« Magda Gad är född och uppvuxen i ­Falun.

Hennes pappa kommer från Kairo, Egypten, och gjorde sin specialisttjänst i London. Där t­ räffade han den kvinna som blev hennes mamma. ­Familjen reste mycket under hennes uppväxt. »Det väckte mitt intresse för andra länder.

Efter att ha insett vad det innebar att bli läkare läste jag statsvetenskap i stället. Tanken var att kanske jobba inom UD, komma ut i världen.

Samtidigt älskade jag att läsa och hade ett stort

fick jobb som redaktör på QX (hennes allra ­första intervju var med Jan Guillou) och där­ efter A ­ ftonbladet där hon var med och startade ­sektionen Wellness, för att sedan börja med de utrikesreportage hon drömt om sedan liten.

Vad är det som driver dig?

»Lyfta fram orättvisor. Göra folk medvetna. Ge röst till människor som själva inte kan få ut sin röst.« Är du aldrig rädd när du reser?

»Jo. Det är helt naturligt att man känner sig rädd. Jag ligger i sängen på natten, kan inte sova och går igenom vad som kan hända. När jag ­sedan gjort det, bearbetat alla känslor, då känns det ok. Jag planerar också alltid väldigt väl i ­förväg och är försiktig.«

H

»Jag reser alltid bara med ryggsäck, oavsett om jag ska vara borta tre dagar eller tre månader. Undantaget var när jag senast var i Liberia. Då hade jag också med mig 120 kilo barnkläder. I ryggsäcken har jag tre par byxor med dolda fickor där man kan ha värdesaker.

Kängor. Några strumpor. Lite underkläder som man tvättar upp efter hand. Tvättlina. Dator. Sladdar.

Första hjälpen-prylar. Det räcker inte med plåster och gasbinda. I Liberia finns ingen sjukvård. Den största faran är om man är med om en trafikolycka. Så jag har med sytråd så jag kan sy igen sår, bedövningsmedel, rena kanyler, jodsprit, antibiotika. På platser utan regel­bunden ström måste man också se till att skaffa aggregat och bensin för att kunna använda sin dator.«

östen 2013 skulle hon göra en r­eportageresa i Syrien med fotografen ­Niclas Hammarström som hon gjort många jobb tillsammans med. Magda gick igenom sin vanliga procedur: rädsla, sömnlös, bearbetning. Men den gången släppte aldrig oron. »Det var för många saker som ändrades på vägen, vi fick inte visum och hade behövt åka in illegalt med en fixare vi inte kände. Jag slutade inte vara rädd. Niclas åkte i stället med Magnus.« Vad som hände under den resan är väl doku­ menterat. Niclas Hammarström och Magnus Falkehed tillfångatogs den 23 november i när­ heten av Yabroud i Syrien. Under sju veckor var de fångna och blev torterade. Hammarström blev skottskadad under ett flyktförsök. Den 8 januari 2014 meddelade UD att de slutligen var fria.

intresse av att skriva. Jag tränade också mycket.

När jag flyttade till Stockholm var jag 17 år och fick jobb i en träningsbutik.« Under jobbet i träningsbutiken s­ tartade ägaren en träningstidning. Ägaren frågade Magda Gad om hon kunde ta hand om den.

Tidningen fick namnet Exhale. »Jag fick göra precis allt. Från att skriva till att åka till tryckeriet och kolla provtryck.

Det var en väldigt bra skola.« Sedan ledde det ena till det andra. Hon gick en grundkurs i journalistik på Poppius,

»Nej. Eller, jo. För en vecka sedan hände något som inte hänt mig tidigare. Det här lilla facket där man stoppar alla hemska saker (pekar på bröstkorgen), det blev fullt. Jag vet inte om det jag såg var värre än det jag sett förut, men då blev det fullt ett tag.« Magda Gad tystnar och sitter med ­händerna om sin cappuccino. »Men cynisk? Nej, inte så länge jag ser att det jag gör faktiskt spelar roll. Så länge mitt jobb kan bidra till att göra tillvaron bättre för andra slutar det aldrig att kännas meningsfullt.«

/ FAKTA

SÅ FÖRBEREDER HON SIG

Blir du aldrig svartsynt av att läget i världen känns så hopplöst?

»Lyfta fram orättvisor.

Göra folk medvetna.

Det brinner jag för.« 24 FAIR

Ljus i mörkret. När de hemska bilderna dyker upp i Magda Gads inre är det känslan av att kunna göra skillnad som bär henne genom vardagen.

FAIR

25

VI & DOM INSIKT TOLERANS

Varför uppstår rasism och segregation? Är det rent av så att det finns en biologisk förklaring? Vi ger oss ut på en vindlande resa in i vårt allra innersta i jakten på en av vår tids mest brännande frågor. Hur kommer det sig att vi inte kan leva tillsammans?

Text

Niklas Ekdal Illustration Patrik Svensson /Agent Molly & Co

»Jag har sett saker ni människor aldrig skulle tro … Men alla dessa ögonblick kommer att gå ­förlorade i tiden, som tårar i regn.« Den döende robotens avsked i science ­fiction-klassikern Blade Runner är filmhistoriens största aha-upplevelse. Harrison Ford har ä­ gnat två timmar åt att ta livet av denna ­omänskliga replikant – som till sist visar sig vara mera mänsklig än han själv.

Vilka är egentligen vi, i förhållande till dom?

Ingen fråga verkar väl mer akut, i en tid av rasism, jihadism, putinism och andra ismer som sprider dålig stämning. Den som får sin världsbild via medierna kan lätt inbilla sig att slut­ striden mellan de onda, de goda och de fula står för dörren.

Men vänta lite. Tänk om det tvärtom är på väg att ordna upp sig med den gamla vi-ochdom-fixeringen?

Sanningen är att människor aldrig t­ idigare har löpt mindre risk att bli ihjälslagna av ­främlingar. En klen tröst i Tripoli och Tikrit, kanske, men ett statistiskt faktum.

Frånvaro av våld är en form av s­ amverkan, som psykologen Joshua Green konstaterar i 26 FAIR

boken Vi och dom (Fri Tanke). Oavsett hur man mäter tillit och tolerans här i världen, vertikalt eller horisontellt, så var allting sju resor värre förr.

Dock återstår onekligen en del problem.

För att mildra dem måste vi, som Joshua Green, se vår mänskliga natur i vitögat.

Redan bäbisar föredrar i experiment att fästa blicken på personer som talar utan främmande brytning. Vita människor föredrar ­reflexmässigt ljusa ansikten framför mörka.

Till och med apor associerar medlemmar av den egna flocken med positiva saker som frukt, och jobbiga saker som spindlar med andra flockar.

Förklaringen ligger förstås i evolutionen, det naturliga urvalet. Samarbete gynnar överlevnad och fortplantning, men detsamma gäller konkurrens mellan grupper.

Biologin är obönhörlig. Till och med ­matematiska modeller visar att osjälviskt ­beteende inom ett kollektiv inte kunde ha ­utvecklats utan fientlighet mellan kollektiv.

På så vis kan en modern politisk upp­ finning som folkhemmet öppna två till synes motsatta spår – å ena sidan den varma välfärdsstaten, å andra sidan fascistisk sortering.

Hur kommer dig att vi så snabbt inordnar människor och händelser i fack? Stereotypiskt tänkande är mänskligt – men farligt, farligt.

FAIR

27

VINJETTTOLERANS INSIKT OFFICIUM TUS APERUM För att det ska finnas något vi måste det finnas ett dom. Som världens roligaste man, ­Borat Sagdiyev, brukar säga: »Kazakhstan friendly with all countries. ­Except assholes Uzbekistan.« Hjärnan är programmerad för stam­ tänkande. Men som den kosmopolitiske rasisten Borat så elegant visar, är det rätt godtyckligt hur vi drar gränsen.

Varken ras eller andra attribut tycks huggna i sten, enligt de psykologiska experimenten.

För att dela upp omgivningen i vi och dom tar människan till vilka kriterier som helst, det räcker med en fotbollshalsduk. Prilligt, farligt, funktionellt och rörande på samma gång.

För att återvända till den övertydliga ­science fiction-världen: Det enda som verkligen kan samla mänskligheten (dock förstås under amerikansk ­ledning) är yttre hot. Storfilmer som Arma­ geddon, Independence Day och Interstellar bär syn för sägen.

Här finns kanske en nyckel ändå, om vi vill utvidga detta globala vi som handel, utbildning och demokrati redan gjort så mycket för.

Allt som behövs är en gemensam motståndare, säg fattigdom, och lite god vilja att öppna famnen. Religionerna har många förslag om hur man kan skärpa till sig på den punkten.

Ta liknelsen om den barmhärtige samariten.

En vandrare blir halvt ihjälslagen på vägen m ­ ellan Jeriko och Jerusalem. Den ena förnäma landsmannen efter den andra går förbi utan att hjälpa, tills denna samarier, en fiende, dyker upp.

Så vem var mannens nästa? frågar Jesus.

Ja, jo, medger motvilliga åhörare, det var väl han som gav ett handtag.

Blind gudstro skapar konflikter. Men en

blandning av samfund kan, som religions­ historikern Eli Göndör påpekar, bygga fredligt socialt kapital.

Längs Germantown Avenue i Philadelphia finns 93 kyrkor av olika trosriktningar, poängterar Göndör. I den så kallade Islamiska Staten finns bara en.

Mångfald och mångkultur är uppenbart att föredra.

Filosofer med eller utan gudomliga anspråk har alltid svettats över frågan om mänskliga ­relationer. Hur vidga sällskapet utan att sabotera sammanhållningen?

Homo Sapiens har börjat räkna g­ orillor, schimpanser och orangutanger till släkten.

Det är inte längre koscher att skjuta en apa och hänga det uppstoppade huvudet över spisen.

Varför, kan man fråga sig, när det bara i Sverige dödas hundratusen älgar om året? ­Skillnaden har givetvis med identifikation att göra, att vi numera ser primaterna som oslipade medlemmar av familjen, ungefär som treåringar.

Ett moraliskt framsteg. För att använda ­Joshua Greens perspektiv handlar det om resonemangets seger över instinkten. Ryggmärgs­ reflexen var ju att sätta en kula i King Kong.

Hjärnan har alltså dubbla processer, inte bara i moralfrågor utan i alla sammanhang.

Först det automatiska läget, sedan det manuella.

Kognitiv beteendeterapi fungerar. Okej, jag kan inte sluta vara sugen på alkohol och tobak, men jag kan låta bli att ha brännvin och snus hemma. Vi kanske inte kan ändra vår mänskliga natur, men vi kan organisera samhället så att barmhärtiga samariter får fler retweets än Hitler och Usama Bin Ladin.

Enligt biologen David Sloan Wilson finns lösningen på ekvationen just i det naturliga

­ rvalet, men på symbolisk snarare än genetisk u nivå. I boken Does Altruism Exist? (Yale Uni­ versity Press) förklarar han: »Om vi vill lösa vår tids största p ­ roblem, som världsfreden och en hållbar global ­utveckling, behövs mer kulturell evolution.« En grundläggande fråga blir då hur man ska hantera denna mer eller mindre o­ botliga ­rasism. Ett överraskande svar kommer från ­filosofen Torbjörn Tännsjö.

Rasismen är ofta rationell för individen, på så sätt att man exempelvis undviker hotfulla ­situationer. Men en uppblåst föreställning om rasismen är livsfarlig.

På den vägen lockas rekryter till både ­nynazism och militant islamism. I stället borde vi, enligt Torbjörn Tännsjö, ge diskrimineringen dess rätta proportioner och angripa utanförskap som en klassfråga: »I brist på politiska alternativ tänker högerextremister att deras problem skulle lösas om Sverige befriades från invandrare. Den tanken är lika dum som den att allt vore väl i Rosengård om man bara fick bukt med rasismen.« Tännsjös evangelium är att »organisera samhället så att vi klarar oss med det slags mediokra varelser vi är«, vilket han argumenterar för i boken Global Democracy. The Case for a World Govern­ ment (Edinburgh University Press); »Den goda nyheten är att vi i så fall inte ­behöver någon genomgripande moralisk ­förbättring av oss själva!« Här sluts cirkeln ända från Blade ­Runner till Borat, Bibeln, Bhagawad-Gita och Barn­kanalen.

Alla blir gladare om de mänskliga ­instinkterna att omfamna och utrota balanseras av k­ yligt ­förnuft. Ingen blir gladare om man skjuter orangutanger.

Längs Germantown Avenue i ­Philadelphia finns 93 kyrkor av ­ lika trosriktningar. I den så ­kallade o ­Islamiska staten finns bara en.

28 FAIR

Nordea Bank AB (publ)

”Det handlar inte om att vara perfekt, utan om att sträva efter att bli bättre.”

Gunn Waersted, chef för Wealth Management, ordförande i CSR-kommittén

Skapa förtroende varje dag Att agera enskilt är en självklarhet i vår dagliga verksamhet. Men vi vill göra mycket mer än så, och vi ser CSR (Corporate Social Resonsible) som en möjlighet att använda våra kunskaper och affärsrelationer till att åstadkomma något positivt för individer, samhälle och miljö. För att nå det målet är det viktigt att vi skapar förtroende, är öppna och tillgängliga och agerar med integritet.

Vi tar oss an CSR på samma sätt som vi tar oss an vår verksamhet i stort – på ett välplanerat, strukturerat och mätbart sätt. Det innebär också att ta hänsyn till vad våra intressenter tycker – till exempel kunder, medarbetare, aktieägare och leverantörer – när vi bestämmer vilka frågor vi ska inrikta oss på.

Gör det möjligt

30 FAIR

Sinne för skräp

New York-baserade konstnären Aurora Robson skapar stor­ slagna skulpturer av uttjänt plast.

Med sin konst vill hon u ­ ppmana oss att se skräpets ­potential och minska våra ­avtryck på miljön.

Text Foto

Eva Magnuszewska Aurora Robson

M

iljöförstörelse är ett globalt ­problem och konst är ett globalt språk. Det är mitt ansvar att försöka inspirera och motivera a­ ndra att minska sina klimatavtryck.« För konstnären Aurora Robson är konst en dialog. Medan många lockas av hennes konst på grund av dess spektakulära skönhet, p ­ ågår ett mycket djupare samtal om vårt gemensamma ansvar för miljön. Inrymt i varje skulptur, i varje liten del och form, finns ett budskap om de ­förödande konsekvenser som vår kollektiva plastkonsumtion har på naturen. »Jag skapar skulpturer av skräp eftersom jag inte tror på begreppet ›skräp‹ – all m ­ atter ­matters! Jag avfärdar inte material på grund av vad det har varit med om eller vad andra ­uppfattar det som, snarare tvärtom.« Auroras förmåga att omvandla skräp till konst har lett till offentliga uppdrag för stora

»

Från skräp till vacker konst.

När Aurora Robsons gör installa­ tioner åt företag utgår hon från avfall som bolaget lämnat efter sig.

AVTRYCK KONST f­ öretag som Four Seasons Hotel, Bank of ­America och The Franklin Park Conservatory.

Det är med företagens eget plastavfall som hon skapar de verk som ska hänga i deras utrymmen – för hänger gör de alltid. Aurora vill lyfta upp det som vanligtvis ligger bland våra fötter och höja materialet till en högre nivå.

Hur började det?

»Min kreativa romans med skräp har ­pågått i tolv år. PET-flaskor vädjade ursprungligen till mig tack vare deras estetik. De blänker och har fina, kurviga former. När jag började jobba med PET visste jag ingenting om de miljöproblem som materialet orsakar. Jag visste bara att jag inte var bekväm med att skapa nya föremål när det redan fanns så mycket som gick att återanvända.« Vad vill du uppnå med din konst?

»Mitt mål är att skapa konst som inte skadar planeten och som uppmuntrar andra att välja ett liknande förhållningssätt till konsten och livet.« Du har skapat en kurs inom detta, alltså om hur man gör miljömedveten konst?

»Ja, jag har utformat en kurs inom vad jag kallar för ›kreativ förvaltning‹ som främst r­ iktar sig till konsthögskolor. Det är en akademisk kurs som ger unga konststuderande möjligheten att göra konst som är relevant för alla levande varelser på jorden.« Du driver dessutom ett projekt som heter ­Project Vortex, vad är det?

»Project Vortex är ett internationellt kollektiv av konstnärer, arkitekter och formgivare som använder plastavfall som sitt medium. Jag ­startade det 2010 med ambitionen att förstärka våra röster genom att sammanföra dem. Vi finns på sajten projectvortex.org, där hälften av våra intäkter går till miljöbevarande ändamål.« Har du märkt en förändring i människors ­miljömedvetenhet under de år som du hållit på med detta?

»Det är svårt att säga men jag vet att jag har berört många med det jag gör. De har själva sagt det till mig och jag uppskattar verkligen det.

Mitt arbete kan kännas som en oändlig uppförsbacke ibland. USA ligger så oerhört långt efter i miljöfrågan jämfört med andra delar av v­ ärlden, som Sverige till exempel. Vi har näst­intill inga avfall-till-energi-program, bara ett växande ­energi-till-skräp-problem.« Vad är du mest stolt över med ditt arbete?

»Jag är mest stolt över att inte ge upp.«

/ FAKTA

AURORA ­ROBSON

Ålder: 43 år.

Bor: I New York sedan ­tjugo år tillbaka. Född i Toronto, Kanada och ­uppvuxen på Maui, Hawaii.

Gör: Konstnär. Skapar spektakulära skulpturer av skräp i allmänhet, ­uttjänt plast i synnerhet. Lever efter det egna ­mottot all matter matters.

FAIR

31

TIOITOPP

POSITIV PÅVERKAN

normbrytare FRÅN EN SVENSK SKJORTENTREPRENÖR I NEPAL TILL EN SIMSTJÄRNA SOM IFRÅGASÄTTER KÖNSSTEREOTYPER – HÄR ÄR 10 FANTASTISKA INSPIRATÖRER I VARDAGEN SOM VÅGAR GÅ UTANFÖR RAMARNA. Text

32 FAIR

Jonas Malmborg

HANS HASSLE

BEHRANG MIRI

P L A N TAG ON

Marknadsföringsorakel som lanserade begrep­ pet event marketing i Sverige och byggde upp reklambyrån Vision & Reality Communica­ tion innan han började jobba med CSR och ­global rättvisa. Sedan 2008 är Hassle VD för ­Plantagon, som ägs av en grupp nordameri­ kanska urbefolkningsstammar och tillverkar ­vertikala växthus för odling i stadsmiljö.

FELICIA MARGINEANU

OH S NA P ! S W E DE N

Som sjuttonåring samlade hon 10 000 personer på Sergels torg i en spontan manifestation mot ­rasism.

Fem år senare har hon skrivit boken ­Generation uppkopplad, arbetar som fotograf och driver pro­ jektet OhSnap! Sweden som utbildar och bedriver opinionsbildning mot objektifiering av unga tjejer och skeva skönhetsideal i modeindustrin.

G ATA N S RÖ S T

CASEY LEGLER

F. D . O S-S I M M A R E O C H F O T OMODE L L

Tävlade i damklassen för Frankrike när hon simmade vid sommar-OS i Atlanta 1996. Efter idrottskarriären flyttade Legler till New York för att jobba som manlig fotomodell. I dag är hon verksam som konstnär och arbetar för att riva normer och stereotyper kring ­föråldrade könsroller.

Debattören och rapparen från Lund har många järn i elden.

Han skriver låtar till Melodi­ festivalen, arbetar på ABF och är verksam som skådespelare och föreläsare. Sedan 2004 ­driver han ungdomsprojektet Gatans röst i Malmö, som verkar för att synliggöra och aktivera ungdomar som fastnat i ett destruktivt beteende.

KYLE WISWALL

F R I E G H T Y C AT

Advokaten Wiswall sadlade om och startade ­cykeltillverkning, lämnade Manhattan och slog sig ned i Detroit, staden som drabbats hårt av bil­ industrins kris. I dag driver Wiswall cykeltillver­ karen Frieghty Cat, arbetar för en grön återupp­ byggnad av Detroit och kampanjar för att USA ska gå över till pedaldrivna mikrotransporter.

BETHLEHEM TILAHUN ALEMU

S OL E R E B E L S

Etiopien-född entreprenör som startat ett av Afrikas just nu hetaste företag. Skorna, som ­tillverkas av återvunna bildäck och ekologisk bomull, har snabbt blivit högsta mode bland ­avslappnade hipsters världen över. Alemu u ­ tsågs 2014 av tidningen Fortune till en av konti­ nentens mest intressanta entreprenörer.

DILSA DEMIRBAG-STEN B E R ÄT TA R M I N I S T E R I E T

Journalist och författare som gått från att debat­ tera om integration till att agera. 2010 grundade hon organisationen Berättarministeriet, som främjar barns läsande och skrivande i invandrar­ täta förorter. I dag bedriver man volontärledda skrivarverkstäder i Ronna, Hagsätra och Husby.

10 starka röster som jobbar för ett mer fair samhälle.

SEBASTIAN STJERN

T H E FA I R TA I L OR

Civilingenjör som lämnade fordonsindustrin och blev social entreprenör. 2009 startade han en skjortfabrik i Nepal som sedan togs över av de anställda arbetarna. Sedan dess har Stjern grundat företagsinkubatorn Center för S­ ocialt Entreprenörsskap (CSES) och arbetat som ­föreläsare och pr-konsult.

NURI KINO

A DE M A N D F OR AC T ION

Svensk-syriansk journalist från Södertälje som kämpar för syrianer och assyriers r­ ättigheter i Syrien och Irak. Medan kriget rasar reser Kino världen över för att uppmärksamma p ­ olitiker, medier och allmänhet om förföljelsen av ­Mellanösterns kristna befolkning.

SHIZA SAHID

M A L A L A F OU N DAT ION

När 16-åriga Malala Yousafzai från Pakistan sköts i huvudet av muslimska extremister ­reagerade Shiza Sahid direkt. Den Stanford-­ utbildade managementkonsulten såg inte bara till att Malala fick sjukvård, hon satte upp en stiftelse som ska stötta flickor i fattiga länder som vill utbilda sig. I dag bedriver The Malala Foundation projekt i ett tjugotal länder.

FAIR

33

INTERVJU DENIS MUKWEGE

Att leva i helvetet på ­jorden OCH HA KVAR HOPPET

Denis Mukwege är läkaren och gynekologen som varje dag trotsar döden i sitt arbete. På sin läkarstation i Kongo har han räddat livet på över 40 000 kvinnor samtidigt som han själv lyckats undgå utsända mördarpatruller.

Text och foto

34 FAIR

Jörgen Ulvsgärd

FAIR

35

N INTERVJU DENIS MUKWEGE

När vi närmar oss byn Lubarika några mil utanför staden Bukavu i östra Kongo-Kinshasa faller eftermiddagssolen bakom ­a­kaciaträdens kronor.

Kön utanför Panzisjukhusets mobila sjukvårds­ enhet ringlar sig lång. En kvinna har fått k­ äken intryckt av en gevärspipa, en annan söker hjälp för sin höft som rebellsoldaterna krossade när de våldtog henne. Längst fram står 22-åriga Safi.

För sjuksköterskan i teamet vågar hon ­berätta om övergreppet, men hon är livrädd att n ­ ågon anhörig ska få veta något, särskilt ­hennes man.

Tidigare under dagen när hon var ute på f­ ältet och arbetade dök en okänd s­ oldat med g­ evär och kniv upp. Han hotade Safi till livet och ­kastade sedan omkull henne och fullföljde våldtäkten. Det Safi beskriver är vardag för t­ usentals kvinnor i östra Kongo-Kinshasa. Varje timme, varje dag, 365 dagar om året får kongolesiska kvinnor sina liv förstörda. Sex och våld har ­blivit ett terrorvapen i en grym och smutsig krigföring.

Ett par timmar senare är vi omslutna av det kompakta afrikanska mörkret som bara några få oljelampor och flammande eldstäder f­ örmår skingra. Samma mörker som Joseph Conrad mötte på sin resa uppför Kongofloden. Men att ljuset kan tränga ända in i mörkrets hjärta är människor som läkaren Denis Mukwege ett ­bevis på. I ett land som genom historien har ­benämnts som just »mörkrets hjärta« eller på ­senare tid som »världens våldtäktscentrum« har han kommit att personifiera hoppet.

36 FAIR

Några mil längre bort från byn Lubarika, i staden Bukavu, står Denis Mukwege vid opera­ tionsbordet och utför mirakel för att hjälpa våldtagna och misshandlade kvinnor att komma tillbaka till ett anständigt liv. Det är nu 15 år ­sedan första offret identifierades på Panzisjukhuset. Sedan dess har mer än 40 000 kvinnor räddats på Denis operationsbord. Men det är ett högt pris han får betala för sina insatser.

Människor som sticker ut, som drivs av en moral och en etik är ett ständigt hot mot alla de krafter som i Kongo bygger sin verksamhet på plundring, kaos och våld. Denis Mukweges ­bedrifter har sedan starten varit politiskt brännstoff och mer än en gång har han undkommit döden. Nu senast för några veckor sedan, trots intensiv FN-övervakning. För bara ett år sedan överlevde Denis, mot alla odds, ett överfall i sitt hem i Bukavu. »Till och med för den sittande regeringen är jag en nagel i ögat«, säger Denis i en paus mellan två operationer. »Efter det senaste överfallet gick det för långt. Hela familjen har nu tvingats att flytta in på sjukhuset där vi har bättre skydd. Det är inget jag önskar, men det är enda alternativet just nu.« Är du inte rädd?

»Nej, om jag hade varit rädd skulle jag l­ämnat Kongo-Kinshasa och mitt arbete för länge sedan. Jag är däremot försiktig. Det går inte att lita på någon. Alla dessa unga soldater som begår fruktansvärda våldtäkter på värnlösa kvinnor är i stånd att göra vad som helst. Ett liv i deras ögon är inget värt.« Han berättar om överfallet som höll på att kosta honom livet. »Jag var på väg hem från sjukhuset och stannade bilen utanför porten till mitt hem, ­tutade och väntade på att min vakt Joseph skulle öppna. Porten gick upp. Men där stod p ­ lötsligt fem okända beväpnade män som på några ­sekunder sprang fram och tog sig in i min bil.

En av dem tryckte vapenmynningen mot min panna och skulle precis trycka av när J­ oseph kom springande. Två skott brann av och jag såg Joseph falla död till marken, själv s­ vimmade jag och vaknade av mina döttrars skrik ­inifrån ­huset. De var helt säkra på att jag var död. ­Varför inte jag blev mördad vet jag inte.«

D

enis Mukwege är i dag 60 år, läkar­ utbildad i grannlandet Burundi och specialistutbildad som gynekolog i Frankrike. I slutet av åttiotalet ­började han arbeta som chefsläkare på landsortssjukhuset Lemera i södra delen av Kivuprovinsen, som i mitten av nittiotalet förstördes i en gerillaattack. Mukwege lyckades även denna gång undkomma döden under mycket dramatiska förhållanden. Sedan 2001 är han chefs­ läkare på Panzisjukhuset. Ett sjukhus som byggdes med stöd från Sverige och Läkarmissionen

Denis Mukwege är läkaren och gynekologen som har blivit världsberömd för sina insatser i det krigshärjade Kongo. Till hans klinik kommer dagligen utsatta och svårt misshandlade kvinnor.

FAIR

37

VINJETT OFFICIUM TUS APERUM

»Sjukhuset är en oas där människor kan få hjälp, ett vittnesbörd om att det finns hopp.« 38 FAIR

DENIS MUKWEGE INTERVJU / FAKTA

KONGO-KINSHASA

• Delar av den armé som var ansvarig för folkmordet i Rwanda 1994 flydde till östra Kongo-Kinshasa och har sedan dess varit en stor orsak till krig och kaos.

• Samtidigt har olika kongolesiska grupper och grannländernas arméer utkämpat strider med och mot varandra i vad som har kallats för Afrikas första världskrig.

• I östra Kongo-Kinshasa finns stora naturrikedomar, i synnerhet sällsynta och värdefulla metaller. Avsaknaden av en fungerande kongolesisk stat har gjort det möjligt att föra ut rikedomarna ur landet.

• Det fruktansvärda våld som utövas mot kvinnor, som systematiska våldtäkter, är en medveten strategi för att bevara landet i kaos.

• År 2010 utsågs Margot Wallström till FN:s särskilda representant för ­konfliktrelaterat sexuellt våld. I samband med detta besökte hon vid flera tillfällen Mukwege och Panzisjukhuset.

Centralafrikanska republiken

Gabon

Sydsudan

Uganda

Kongo

KONGO-KINSHASA

Kenya

Rwanda Burundi Tanzania

Angola Zambia

FAIR

39

VINJETT OFFICIUM TUS APERUM

Kongo är ett sönderslitet land, härjat av inbördeskrig och rovdrift. Mitt i detta blodiga kaos har Denis Mukwege byggt ett sjukhus i världsklass, som han hoppas ska stå som modell för resten av Afrika.

40 FAIR

DENIS MUKWEGE INTERVJU

»Denis väjer inte för­ makten trots att den ständigt utgör en risk för hans liv.« — MARGOT WALLSTRÖM

i slutet av nittiotalet, mitt under en av de värsta perioderna i Kongos moderna historia.

När vi i slutet av arbetsdagen får en r­ iktig pratstund med varandra tar Denis med mig till en plats utanför kliniken för att jag bättre ska förstå vad han pratar om. I skuggan under några johannesbrödträd sitter grupper av k­ vinnor i färgstarka kläder och handarbetar, skrattar och pratar i mun på varandra. För den oinvigde ­verkar det uppsluppet och naturligt, men vid närmare betraktelse ser jag att alla sitter på stora wellpappsskivor. »Ingen annanstans i världen utsätts k­ vinnor för så systematiskt grymma handlingar av ­s­oldater, som skjuter eller sticker knivar i deras underliv efter de fullbordade våldtäkterna. De kan inte längre behålla sin urin så det är därför de sitter på pappskivorna«, säger Mukwege.

När vi vandrar runt på ­sjukhusområdet ­förvandlas hans ord till kött och blod. Han ­kramar om sina patienter med en omtanke och närvarokänsla som nästan går att ta på. Han tycks alltid ha ett uppmuntrande ord, skämt eller värmande skratt. Plötsligt sätter han sig bland gruppen av kvinnor. De stämmer upp i en sång som får hela området i gungning, trots att de flesta är svårt lemlästade och nyopererade.

Hans tid räcker aldrig till, ändå tycks han bry sig om varje patient.

B

/ FAKTA

PANZISJUKHUSET

• Byggdes 1999–2001 i Bukavu iK ­ ongo med stöd av Svenska ­Läkarmissionen och Sida. Hade från början 120 sängplatser, i dag 400.

• Hittills har över 40 000 kvinnor fått specialistvård för svåra skador efter gruppvåldtäkter.

• Sjukhusets allmänna drift ­bekostas av Svenska ­Läkarmissionen.

Specialist­vården av de ­våldtagna kvinnorna finansieras av EU:s ­biståndsorgan Echo och PMU, Pingstmissionens utvecklings­samarbete, samt Svenska Läkarmissionen.

land Kongos befolkning finns i dag tvåhundra etniska grupper som ­talar över fyrahundra språk och d ­ ialekter.

Det var detta splittrande faktum som Stanley kallt räknade med skulle ge ­honom ­möjligheten att erövra kongoleserna utan allt för stort motstånd. Det var också detta f­ aktum som den belgiske kungen Leopold II med ett ­övermått av utsugning och terror utnyttjade när han gjorde Kongo till sin fristat – den enda ­kolonin i världen som en person ensam gjort anspråk på. »En man lika fylld av g­ irighet och förslagenhet, falskhet och charm, som n ­ ågon av Shakespeares mera komplicerade skurkar«, ­skriver Adam Hochchild i den uppmärksammade boken Kung Leopolds vålnad. Kriget i Kongo har kallats Afrikas världskrig. O ­ rsaken är många. Grannstater, rebellrörelser och a­ ndra krafter har varit inblandade i de ­komplicerade och irrationella politiska skeenden sedan ­Mobutu blev regeringschef för 50 år sedan. ­Efterträdd av Kabila och nu senast av hans son har plundringen av Kongos enorma mineraltillgångar och skogar fortsatt obehindrat på grund av ett mer eller mindre permanent krigstillstånd.

»Syftet är att få fritt spelrum för att sko sig på våra naturrikedomar. Varje dag s­ mugglas kongolesiska råvaror ut ur landet med grannländernas goda vetskap. Detta är grogrunden till allt det våld och lidande som i dag drabbar den kongolesiska befolkningen, och det är ­kvinnorna som betalar det högsta priset«, säger Denis Mukwege.

Kriget har inte bara förstört Kongo ­materiellt. Det har orsakat ett moraliskt ­sammanbrott där normala värderingar inte längre ­existerar, menar han. »Varje dag tror vi att vi har nått botten på ondskan, men sjunker hela tiden allt d ­ jupare.

Mitt i detta kaos står sjukhuset som en oas dit människor kan komma för att få hjälp, ett vittnes­börd om att kärlek existerar och att det trots allt elände finns hopp. Min dröm är att sjukhuset ska bli ett föredöme inte bara för Kongo, utan för hela Afrika med en medicinsk vård av världsklass. Vi har i dag i stort sett nått det målet. Och med stödet från omvärlden kommer vi att kunna ta ytterligare steg framåt.« Orden kommer från djupet av hans hjärta.

Ingen som sett hans arbete på plats i Kongo kan tvivla på hans engagemang och hans brinnande kärlek till sitt land, till sitt arbete och till alla dessa människor i nöd. En som ­instämmer i hyllningarna är nuvarande ­utrikesministern Margot Wallström som under sin tid som FN:s särskilda representant för konfliktrelaterat ­sexuellt våld besökte Panzisjukhuset. »Jag är en av alla dem som kallar Denis Mukwege en god människa. En som f­ örblivit i kontakt med sina djupaste känslor av ­empati och kärlek för sina medmänniskor, men som inte skyggar för vreden över orättvisor och ­politiskt rävspel. Ingen ska tro att han är naiv, tvärtom. Han gör knivskarpa politiska analyser och väjer inte för makten, trots att den ständigt utgör en risk för hans liv.« Men Kongos framtid är inte ödesbestämd.

Det menar i varje fall Denis Mukwege. »Jag tror att vi en dag ska slippa bli utsatta för våld och plundring. Det som krävs är l­edare på alla nivåer som drivs av en vision och som vågar trotsa våldet och kaoset med risk för sina egna liv. Någon annan väg finns inte. Ett folk utan ledarskap blir lätt en pöbel. Själv kommer jag att dedicera resten av mitt liv till Kongos kvinnor«, säger han innan det är dags att återvända till operationsbordet.

Ett stråk av ljus skär genom mörkret när lamporna i operationssalen tänds. En symbol och ett hopp om en ljusare framtid för Kongo.

FAIR

41

VI LYSSNAR PÅ FAIA YOUNAN

Gränslös scen 42 FAIR

Det började som ett infall hemma i vardags­ rummet. Faia Younan från Södertälje ­bestämde sig för att spela in en musikvideo tillsammans med sin syster Rihan. Den poetiska protesten mot krig, kriser och kon­ flikter i Mellanöstern har nu blivit en viral jättesuccé med över en miljon visningar på Youtube – och världspressen har hakat på!

Text

Alexandra Pascalidou

Vem är Faia Younan?

»En ung kvinna driven av passion för konst, musik och ­skönhet.

När jag var liten tog jag pianolektioner och enligt min mamma b­ örjade jag sjunga ungefär samtidigt som jag lärde mig prata. Jag föddes i Syrien, ­flyttade till Sverige som 11-åring och har haft tur att kunna plocka det ­finaste av två världar, som är så olika men ändå så lika.« Men du är inte heltidsmusiker?

»Jag har medverkat på olika festivaler och event, men inte mer än så. För två år sedan tog jag examen i management och ekonomi i ­Storbritannien, det är min bakgrund. Fast med all uppmärksamhet som ­videon #ToOurCountries har fått så har det kommit erbjudanden. Nu ska jag faktiskt spela in en skiva i Beirut och det pratas till och med om en turné. Det vore fantastiskt om jag fick fortsätta att sjunga och använda ­musiken som verktyg för att förändra saker till det bättre.« Hur gick arbetet med videon till?

»Det var en naturlig respons på allt som hände sommaren 2014 och fortfarande händer; kriget i Gaza, lidandet i Mosul i Irak, det osäkra ­läget i Libanon och inbördeskriget i Syrien.

En kväll satt min syster Rihan och jag och tittade på teve. Vi zappade från kanal till kanal och det var bara massa dystra nyhetsrapporter från dessa fyra drabbade länder. Min syster, som precis tagit examen i journalistik i Storbritannien, sa: ›Jag ska göra min version av nyheterna.‹ Hon började med ›I Bagdad...‹ och jag fyllde i med att sjunga en känd låt av sångerskan Fairuz. Där och då uppstod någonting. Dagen efter bokade vi en studio.

Det var enkelt men äkta.

En stor del av vår ansvarskänsla och attityd att det faktiskt går att göra skillnad kommer från att vi har bott halva våra liv i Sverige.« Här hemma i Södertälje arbetar du som tolk inom kommunen. När klienter möter dig ber de numera om autografer och selfies. När insåg ni att videon blivit en succé?

/ FAKTA

FAIA YOUNAN

Ålder: 22 år.

Utbildning: Ekonomi och ledarskap. Nyligen påbörjade hon också en musikutbildning.

Yrke: Sångerska och tolk i Södertälje.

Bor: Sverige och Libanon.

Drömmer om: Att förändra.

Fruktar: Pinsamt, men jag är rädd för katter.

Om jag var statsminister skulle jag: Lägga resurser på att integrera kultur med samhället för att stärka mångfalden.

Vad betyder »fair« för dig?

Att få medverka i ett sammanhang som ­detta, i ett magasin fyllt med människor som står för positiv påverkan, det gör mig väldigt stolt. För det är vad »fair« till slut handlar om: Att göra skillnad.

»Första dagen fattade vi inte riktigt. Vi märkte att vänner och s­ läktingar delade videon för fullt, men Youtube brukar låsa visningarna när det blir mycket trafik på en video, så det var först på kvällen vi såg att det var över trettiotusen som sett den. Då började vi förstå. Hela första veckan var det mejl, samtal och meddelanden från olika världsmedier, teve-shower, ­musik- och filmfestivaler, skivbolag och prisutdelningar.

Vi fick även bilder från skolor och universitet, där videon visades för elever och studenter om hur man kan använda sociala medier för att nå ut till människor med ett budskap. Inom tio dagar hade vi nått en miljon ­visningar.« Vad är ert budskap?

»För människor i västvärlden vill vi först och främst väcka uppmärksamhet om det som händer i Mellanöstern. För folk som kommer från våra länder och som redan vet vad som sker vill vi påminna om vår kultur och allt det vackra genom att hedra gamla låtar av Fairuz som vi är uppvuxna med. Men vi gör det på ett modernt sätt och länkar dem till nutid genom att addera texter och poesi.« Vad hoppas du på för framtiden?

»Jag drömmer om social rättvisa på alla plan: Barn, kvinnor, arbetare, HBTQ… Men mest av allt vill jag se mitt hemland utan krig. Om min musik skulle kunna bidra med en liten skärva av hopp så vore det fantastiskt.« FAIR

43

DATUMET NU HÄNDER DET

1 JULI 2016 REGERINGEN HAR LAGT FÖRSLAG OM EN NY HÅLLBARHETSLAG SOM KOMMER TVINGA FÖRETAG ATT TA ETT HELT NYTT MILJÖANSVAR. FAIR REDER UT BEGREPPEN.

2 1 Vad innebär lagen?

Precis som alla bolag ­alltid har lämnat in en ­årsredovisning ska nu 2 000 svenska företag göra en så kallad hållbarhets­ redovisning.

44 FAIR

Vilket innebär?

För att ta till en pokerterm – lagen »synar« företagen.

Tidigare har det varit fri­ villigt att rapportera om vad som görs för miljö och hållbarhet, men nu måste företagen öppet r­ edovisa hur man tänker, men också hur man förhåller sig till exempelvis mänskliga rättig­heter och korruption.

5

Så nu går det inte längre att ägna sig åt Green Wash?

Nej, att slänga upp en miljö­ logga på en hemsida och tro att det r­ äcker kommer inte att funka.

3

Kommer det ge ­någon effekt?

4 Vad är den stora ­skillnaden mot i dag?

Samhället får insyn i före­ tagen. Det ska tydligt framgå hur CSR-a­rbetet hänger ihop med den ­dagliga verksamheten.

Man kan jämföra det med någon som förbere­ der sig för badsäsongen – det s­ kadar inte att vara lite ­vältränad. När hållbarhets­ frågor kommer ingå i ­förvaltningsberättelsen måste management börja bry sig. För vem vill köpa en vara från ett företag som inte bryr sig om miljön?

Det här handlar om psyko­ logi och kundförtroenden.

9 6 Vilken blir den svåraste ­omställningen?

Det är nog att företags­ ledningar måste sätta sig in i en värld som är helt ny för dem. Miljön går inte att stoppa in i ett Excel-ark och det är inte självklart att man till en början t­ jänar pengar på att sköta sig.

Det våras för landets alla ­miljökonsulter.

8 7 Vilka bolag ­påverkas?

Det är tre kriterier som styr: Omsättning, antal ­anställda och om det finns ett stort publikt intresse.

Gäller ­lagen bara i Sverige?

Absolut inte.

Runt 6 000 företag i ­Europa påverkas.

En tredjedel av alla företag som ­påverkas av lagen i Europa är svenska.

Hur hänger det ihop?

I Europa ska bolag ha mer än 500 anställda för att omfattas av lagen, men här i Sverige tycker regeringen att det räcker med 250 medarbetare. Danmark har tagit samma beslut. Vi här uppe i Norden har a­ lltid tävlat om att vara duktigast i klassen, lite av världens samvete.

10 Vilken är den största ­förändringen?

På sikt kommer f­­öretagen tvingas ta ansvar för vilka avtryck de lämnar i ­samhället. Det har de varit befriade från tidigare.

FAIR

45

VINJETT OFFICIUM FÖRÄNDRARNA UTAN TUS GRÄNSER APERUM

Med inspirations­källor som spänner från rymdfärder till fotboll har dessa fyra välgörare lyckats uppfylla sin ­gemensamma önskan – att förändra i grunden.

Text

Sam Sundberg Foto Jasmin Storch

46 FAIR

/ MEHRDAD MAHDJOUBI

Aktiv stjärna Mehrdad Mahdjoubi är bara 25 men har redan v­ unnit flera av Sveriges finaste innovationspriser. Hans företag Orbital Systems har tagit fram en dusch som f­ örbrukar 90 procent mindre vatten och 80 procent mindre energi genom att rena och återanvända vattnet medan man duschar.

Hur fick du idén?

»Under mitt examensarbete vid Lunds universitet samarbetade vi med NASA. Då introducerades jag till extrema teknologier skapade för extrema f­­örhållanden – nämligen rymdfärder. Jag började fundera på hur man skulle kunna använda den tekniken för vatten­ återvinning på jorden, och som examensarbete skrev jag en teoretisk lösning.« Hur har ni gjort verklighet av teorin?

»Det var en klassisk resa, vi fick medel från ­ innova och Almi för att utveckla företaget och steg V för steg p ­ rovade vi lösningen i verkligheten, kopplad till en ­vanlig dusch. Sedan fick vi mer medel, och har även ­tagit in riskkapital. Nu har vi en färdig produkt.« Hur löste ni den tekniska utmaningen?

»Grundbultarna i tekniken kommer från NASA, och så har vi modifierat den. Nanofiltret filtrerar bort ­föroreningar som virus och bakterier, allt utom m ­ ineraler, så vattnet blir extremt rent. En annan viktig del är alla sensorer som gör att vi kan leda bort vätskor som exem­ pelvis urin eller kaffe om det hamnar i duschvattnet.« Var används duschen?

»Vi producerade 50 duschar förra året, och de a­ ­nvänds i sjukhus, badhus, LSS-boenden, omklädnings­ rum, hotell och i några passivhus som NCC byggt. Men vår vision är att den ska användas i vanliga hushåll i stor utsträckning. Jag tror att vi kommer att se ett paradigm­ skifte i synen på förbrukningen av vatten och e­ nergi.

Man kommer att tycka att vi var galna som slösade så mycket. Under en tiominutersdusch förbrukar vi ofta 150 liter vatten, som dessutom värms från tio till fyrtio grader. Med vår teknologi använder vi 15 liter i stället, och vattnet är mycket renare.« Hur ser den närmaste framtiden ut för Orbital Systems?

»Duschen är relativt dyr i dag, så vi börjar med ett segment som vi kallar premium professional medan vi fortsätter att bygga upp företaget. I första hand är vi ­inriktade på Sverige, men det finns många andra intres­santa marknader där vatten och uppvärmning är ­betydligt dyrare än här. Tyskland är ett sådant exempel.« orbital-systems.com FAIR

47

VINJETT OFFICIUM FÖRÄNDRARNA UTAN TUS GRÄNSER APERUM

/ MAHIN ALIPOUR

Jämställdhet genom etern Från en källarlokal i Stockholmstrakten sänder Mahin ­Alipour teve om kvinnorättsfrågor för en persisktalande publik, främst i Iran.

Vad är Alaihe Tabieiz?

»Det är mitt teveprogram, en del av mitt arbete för kvinnors rättigheter. Jag kom till Sverige från Iran som ­politisk flykting 1994, och jag har sett den k­ önsapartheid som råder där. I programmet uppmärksammar jag ­kvinnors situation i Iran, men även här. Det är i­ntressant för min publik att se hur kvinnors situation ser ut här i Sverige. Tack vare internet kan jag nå en p ­ ersisktalande ­publik i hela världen, jag har tittare även i Pakistan, ­Afghanistan, Europa och USA.« Vilka problem har kvinnor i Iran?

»Många unga kvinnor och män i Iran är moderna i sina tankesätt, men fortfarande styrs de av ett r­ eligiöst ­patriarkat med väldigt hårda regler för vad kvinnor får göra och hur de ska uppföra sig. Hälften av Irans ­invånare är diskriminerade. Jag tror att det behövs en kvinno­­ revolution, och jag menar att kampen för kvinnors ­rättig­heter ska vara global. Vi lever i en globaliserad värld, där g­ ränserna försvunnit. Problematiken tillhör inte en ­specifik grupp, utan är var och ens.«

48 FAIR

Vad gör du mer än teveprogrammet?

»Jag skapar opinion på olika sätt. Jag deltar i semi­ narier och konferenser, och skriver artiklar. Jag har också gjort t­ eateruppsättningar som skildrar otäcka ­händelser i Iran, som syraattackerna mot kvinnor. Med hjälp av ­internet kan även de uppsättningarna nå en publik världen över. Internet är en stor hjälp i mitt arbete, en fantastisk gåva till folkrörelser.« Är du rädd för repressalier?

»Jag har inte kunnat åka tillbaka till Iran sedan jag flydde därifrån, och jag har utsatts för mycket hot för min aktivism även sedan jag lämnade landet. Förr i tiden jagade regimen dissidenter utomlands också, det gör de inte i dag, men hot har blivit en del av mitt liv. Jag försöker att skydda mina barn, men oavsett faror och brist på tid så fortsätter jag. Aktivismen är mitt liv.« Ser du tecken på förändring?

»Ja, vi har förändrat. Jag kan se på responsen att jag har påverkat någon, jag ser att andra omkring mig ­påverkar, och så vidare. Det tar tid, men jag tycker att folk blivit mer medvetna. Folket kommer att vinna någon gång. Jag hoppas att det blir medan jag lever.« kvinnorattsforbundet.org

OFFICIUM TUS APERUM VINJETT

FAIR

49

VINJETT OFFICIUM TUS APERUM

/ CECILIA ANDRÉN NYSTRÖM

En kick för livet Cecilia Andrén Nyström driver ­organisationen Futebol dá Força, som genom f­ otbollen ­förändrar tusentals unga tjejers liv i ­Moçambique, Zambia, Sverige och Finland.

Vad är målet med Futebol dá Força?

»När jag tränat svenska lag har det h ­ andlat mycket om att se tjejerna som individer, att jobba med att stärka självkänsla, självförtro­ ende och känslan av egenvärde, oberoende av vad man presterar. Det har gett otrolig effekt.

Dels har jag inte behövt fokusera på fotbolls­ resultaten, de har kommit ändå, dels har det hänt mycket för tjejerna utanför planen. Jag tänkte att om det fungerar så bra i Sverige borde det ha ännu större effekt i ett land där tjejerna har sämre förutsättningar i samhället, så jag ­bestämde mig för att prova i Moçambique.« Hur var reaktionerna där?

»Jag var nog exotisk med vit hy och blont hår, så vi fick snart publik på träningarna. En del som kom och tittade blev besvikna, de f­örväntade sig nyskapande europeiska träningsmetoder, men i stället såg de att vi jobbade på ­förhållningssättet till varandra. Och effekten blev som i Sverige, men ännu starkare. Många tjejer där är så otroligt ovana att ses som individer.« Hur kan fotboll förändra?

»Fotboll är världens mest talade språk.

Det är inte alltid välkommet att komma och vifta med FN:s deklaration om mänskliga rättig­ heter, men att bjuda in någon till en fotbolls­ träning är ett mjukt sätt att påbörja det arbetet.« Är det svårt att få med tjejer i lagen?

»Det kan det vara, men våra ledare går på hembesök och pratar med familjerna. Vi har fall där man har gått från att inte låta sin d ­ otter vara med för att det inte passar sig, till att ­föräldrarna blir lagets främsta supporters.« futeboldaforca.com 50 FAIR

UTAN GRÄNSER FÖRÄNDRARNA

/ BJÖRN WITTMARK

Mångfald i alla led Entreprenören Björn Wittmark driver Giertz vinimport, men han är också styrelseordförande i Mosaikteatern, en teater för människor med intellektuella funktionsnedsättningar.

Varför startade ni Mosaikteatern?

»Jag har två döttrar och båda är mycket intresserade av sång, dans och teater. Efter gymnasiet gick min äldre d ­ otter vidare till musikhögskolan. Min yngre dotter har Downs ­syndrom, och hon hade en väldigt bra tid på Lindeparkens gymnasie-särskola där hon fick pröva sina vingar på många sätt. Men när jag funderade på vad som skulle hända henne efter gymnasiet såg alternativen inte så roliga ut, så jag tänkte att då får vi ordna det själva. Tillsammans med några andra som var intresserade så startade jag då Mosaikteatern.« Vad betyder teatern för de medverkande?

»Den innehåller många möjligheter för dem att utveck­ las. Många av dem trivs verkligen på scenen, men nästa steg, att genomföra en professionell föreställning är en jättestor sak för dem. Där ser man hur de växer som människor.« Vad har ni på gång just nu?

»Vi har en period då folk kommer och praoar på t­ eatern

för att se om den passar dem, och så håller vi på med en dansföreställning. Men vi jobbar också på att nå ut mer i ­samhället. Vi vill komma ut till fler företag och organisa­ tioner och anordna workshops. Det är en spännande ­verksamhet, för många tänker att den som har en intellek­tuell funktionsnedsättning inte har rätt förutsättningar för att kunna hålla en workshop på ett företag. Redan den ­insikten blir en aha-upplevelse.« För några år sedan utsågs du till årets gröna kapitalist för satsningen på ekovin. Är det viktigt för dig som entreprenör med ett socialt engagemang?

»Ja, om man kan kombinera affärsmässighet och s­ ocialt e­ ngagemang så ger det en ytterligare dimension till ­arbetet och livet. När vi startade Mosaikteatern sprang det ur ett ­personligt engagemang för min dotter, men det har växt till ­något mycket större. I dag är det så många som lägger ner sin själ i t­ eatern och det är häftigt att se hur vi inte bara bygger en ­daglig ­verksamhet där människor växer som individer utan också i ­någon mån faktiskt förändrar attityder i samhället.« stiftelsenmosaik.se FAIR

51

FOKUS HUR TÄNKER VI?

SNIPP SNAPP SNUT…

...om den här sagan ska få ett lyckligt slut så borde Moder Jord ta en paus för utbrändhet. För hur kommer det sig att vi fortsätter konsumera, flyga och åka till jobbet som om ingenting hade hänt trots att vi står inför en ekologisk katastrof. Borde vi inte vara mer oroliga? Vi bad två psykologer om en diagnos.

Text

Markus Wilhelmson

52 FAIR

Katastrof i närbild. Vid ett oljeutsläpp bärs oljan av saltet och flyter på ytan i ett tunt, skimrande lager som kallas för lyster. Vackert, men dödligt.

FAIR

53

FOKUS HUR TÄNKER VI?

F

ör några år sedan togs en uttorkad 17-årig pojke in på Royal Children’s Hospital i Melbourne.

Han hade v­ arit deprimerad i ett halvår och nu hade han slutat att dricka vatten.

Han hade läst om den globala uppvärmningen, att den skulle leda till vattenbrist och att miljontals människor riskerade att törsta ihjäl.

Att dricka så lite som möjligt och ständigt kontrollera och skruva åt kranar som droppade var hans sätt att försöka stoppa katastrofen.

Samtidigt, någon helt annanstans, sitter ett välutbildat svenskt medelklasspar med morgontidningsprenumeration och fiberuppkoppling till omvärlden och planerar nästa Thailandsresa för familjen. Pappan skruvar av korken på en flaska vatten från franska alperna medan m ­ amman tar bilnycklarna för att köra till gymmet.

Vem är i behov av vård – pojken i ­Australien eller den svenska familjen?

Läkarna konstaterade att pojken led av ­»climate change delusion« eller vanföreställningar kopplade till klimatförändringarna, ett tidigare okänt fenomen som analyserades i Australian and New Zeeland Journal of Psychiatry.

Den svenska familjen kommer s­ annolikt inte i kontakt med vården. Hur skulle ­diagnosen i så fall låta? Förnekelse orsakad av strutsliknande vanföreställningar att invanda ­beteendemönster ej går att bryta?

Man kan säga att debatten om klimat­ förändringarna nu har gått in i ett nytt skede.

En efter en av klimatskeptikerna tystnar efter­ 54 FAIR

som det inte längre går att värja sig mot ­vetenskapen och verkligheten. Nästa fas är ­sannolikt den riktiga prövningen: Vi vet vad som måste göras, men vi gör det inte. Eller rättare: Vi gör det i för liten skala och för långsamt.

Vi agerar som mannen som faller ned från en skyskrapa och som för varje våning han passerar mumlar för sig själv: Hittills har det ju gått bra.

Hur kan vi leva med oss själva?

Janet Swim, professor i psykologi och ­ordförande för en arbetsgrupp som har t­ agit fram en rapport om människors beteenden och reaktioner inför klimathotet, förklarar på t­ elefon från Pennsylvania State University på den ­amerikanska östkusten: »Det finns en rad orsaker till att vi inte ­förmår att emotionellt greppa klimatförändringarna. En av dem är att vi alltid har ett mer akut och konkret problem att lösa. Barnen ska till skolan. Uppgiften på jobbet måste vara klar före klockan tre«, säger hon.

För att vi ska kunna ta till oss information på ett djupare plan behöver vi också bli emotionellt berörda och för det krävs en reaktion i de mandelformade delar av hjärnan som h ­ eter amygdala. Det är härifrån som emotionella ­tillstånd, speciellt rädsla och ångest, skapas.

Studier visar att amygdala saknas eller är ­avstängd hos en psykopat. Är vi därmed alla psykopater, eller beror vår handlingsförlamning på andra saker?

En förklaring kan vara att debatten i första hand har förts av naturvetenskapliga företrädare.

All respekt till naturvetenskapen, men det är inte alltid diagram träffar rätt del av hjärnan.

Psykologen Marta Cullberg Weston bildade för några år sedan Klimatpsykologiskt nätverk

Vi agerar som mannen som faller ned från en skyskrapa och som för varje våning han p ­ asserar mumlar för sig själv: ­Hittills har det ju gått bra.

Ett korallrev består av skelett som det tar miljontals år att bygga upp. Men det räcker med en hastig temperaturökning i vattnet och korallen vitnar och dör. Bland annat runt Maldiverna har växthuseffekten orsakat en massiv korralldöd.

FAIR

55

FOKUS HUR TÄNKER VI?

för att sprida kunskap om hur människan fungerar vid den här typen av hot, och om vad som krävs för att väcka oss. »Hur man informerar blir viktigt. Ord och siffror är mycket enklare att tränga bort än ­bilder som går in i höger hjärnhalva. Bilder får oss att känna på ett annat sätt. Dessutom är det viktigt att vi i samband med informationen också visar på lösningar, vägar framåt, annars kan vi inte kontrollera vår rädsla«, säger hon.

Men det finns också andra förklaringar till vårt beteende. Som vår stenåldershjärna. »Den fungerar väldigt bra på omedelbara hot. Problemet med klimatförändringar är att de ligger långt fram och att vi tror att de sker någon annanstans«, säger Marta Cullberg Weston.

En rad faktorer kring klimatförändringarna försvårar för den mänskliga hjärnan att ta in ­informationen och omvandla den till handling:

1. Förändringarna är diffusa.

Om koldioxid hade haft en färg skulle vi ha reagerat för länge sedan.

2. Förändringarna går långsamt.

Om klimatförändringen hade anlänt i passagerarplan över Manhattan den 11 september eller åtminstone i form av ebolavirus hade vår förmåga att agera varit en annan.

3. Förändringarna sker någon annanstans.

Att en framtida torka i Afrika kommer att driva miljoner på flykt är inte svårt att förstå, men hur påverkar det mig?

En svensk meteorolog höll ett föredrag i Mora om klimatförändringarna. Publiken l­yssnade intresserat om smältande isar och kraftigare oväder. Men det var först när det gick upp för åhörarna att Vasaloppets framtid kunde vara hotad som den verkliga oron och frågorna kom.

Närhetsprincipen, hur jag drabbas, är lättare att ta till sig.

4. Vi är vanedjur.

Vi tar bilen till jobbet för att vi gjorde det i går och har gjort det varje dag i flera år. »I USA (som står för 20 procent av världens utsläpp av växthusgaser) är det heller inte så lätt att veta hur du ska agera annorlunda. Kollektivtrafiken är illa utbyggd och du kan inte börja cykla på motorvägen för att ta dig till jobbet«, säger Janet Swim. »För att bryta mönster och vanor krävs mer än information. Det krävs p­ oli­tiska beslut, regleringar, både piskor och ­morötter«, säger Marta Cullberg Weston.

5. Vi vill inte ta in dåliga nyheter.

Informationen blir oss övermäktiga.

Marta Cullberg Weston har kallat det för 56 FAIR

frukostförsvar, att vi emotionellt s­­kjuter ifrån oss klimatförändringar och a­ ndra negativa nyheter för att orka gå till ­jobbet. Det innebär att vi stänger av den känslomässiga knappen, rationaliserar och tänker att det kommer ordna sig.

6. Vi tror på status quo.

Den Nobelprisbelönte psykologen D ­ aniel Kahneman (författare till boken Tänka, snabbt och långsamt) har s­krivit om vårt felaktiga sätt att tänka: Vi är f­ixerade vid nuet och tror att vi är r­ ationella, men har inte förmåga att ta in att ­sådant som inte har inträffat förut kan hända. Marta Cullberg Weston p­ ekar, som exempel på detta, på de judar i Warszawas ghetton som fick höra om grymheter i koncentrationsläger, men hade svårt att tro att det verkligen var sant.

7. Vi saknar en tydlig fiende.

Det tog USA nästan tio år att hitta Usama bin Ladin. Nu är fienden ­osynlig, finns överallt och kan bara besegras om vi är beredda att ge upp en del av vår bekvämlighet. Om vi hade en enklare och tydligare lösning på problemet skulle vi agera mer beslutsamt. Är detta en dåres försvarstal för att få fortsätta leva som nu? Inte alls. Det är förklaringar, inget försvar. Den vanligaste, och lataste förklaringen, är att det ändå inte räddar jorden om lilla jag börjar åka kommunalt till jobbet eller avbokar Thailandsresan. Problemet skapas när miljoner lilla jag resonerar likadant.

Om nu psykologerna börjar få oss att förstå och känna på djupet vad som är på väg att ske, är inte risken att vi slutar på ett sjukhus, uttorkade och intagna för »climate change delusion«? »Det är klart att jag också kan förtvivla, men man har inte rätt att vara pessimist. Jag ­försöker att tänka på Galileo Galilei som fick tillbringa resten av sitt liv i husarrest sedan han avslöjat att jorden inte var världsalltets centrum.

Det finns en tröghet i systemet. I början går det rackarns segt, men när kunskapen och förståelsen får fäste och vi kommer över en kritisk nivå kommer det att ske ett paradigmskifte. Det har börjat hända mycket på den tekniska sidan.

Tänk bara på den explosionsartade utvecklingen av solpaneler«, säger Marta Cullberg Weston.

Janet Swim har också dagar av n ­ edstämdhet och till och med uppgivenhet, men hon har en medicin: »Att göra gemensam sak med andra. Gå med i en grupp eller i en organisation. Är man flera ökar chansen att påverka. Känslan av uppgivenhet tenderar att försvinna när man känner att man delar sin oro och sitt engagemang med andra som har bestämt sig för att det inte är för sent.«

I en undersökning från Global Water Report flaggade nästan tre av fyra av världens största företag för att de kommer ställas inför ett framtida vattenproblem.

Om koldioxid hade haft en färg skulle vi ha reagerat för länge sedan.

FAIR

57

HÅLLBAR FRAMTID ALGER

HAVS GULD!

I framtiden räknar man med att alger kan bli ett hållbart alternativ till allt från drivmedel till penicillin.

Text

Fia Fjelde Illustration Jonna Fransson

F

ramtidens energikälla växer under vattenytan. Alger har på senare år beskrivits som en universallösning mot det mesta. De bekämpar växthus­effekten, ­samtidigt som de är en f­ örnyelsebar energi­leverantör, de är fullproppade med ­nyttigheter och förutom att äta dem som de är, går det att utvinna omega-3 och andra näringsämnen ur dem. De har dessutom en potentiell framtid som alternativ till antibiotika och andra läkemedel. Den hetaste algtrenden hittills har varit att omvandla snabbväxande alger till biobränsle, särskilt i USA där ett stort antal företag f­ örsöker utnyttja algernas fotosyntes för att ­producera olja, tekniken att tillverka ­drivmedel på ett e­ nergieffektivt sätt är dock inte färdig.

I Sverige startade Fredrika Gullfot landets första kommersiella algodling 2012, med målet att ta fem procent av världsmarknaden för omega-3.

Företaget Simrisalg satsar på att tillverka unika, naturliga kosttillskott och livsmedel på ett miljö­vänligt sätt. »Odlingen ger stora miljöfördelar ­eftersom vi inte konkurrerar med ­l­ivsmedelsproduktion om några råvaror, och dessutom förbrukar ­algerna koldioxid och omvandlar den till syre«, säger Fredrika Gullfot.

58 FAIR

I stället fÜr olja och bensin tankar vi alger i framtiden.

FAIR

59

ÖVERLEVAREN EMERICH ROTH

Emerich Roth har överlevt nazisternas dödsläger och sett familjemedlemmar ­avrättas.

Smärtan har han vänt till ett outtröttligt arbete för tolerans och medmänslighet.

Text

Niklas Ekdal Foto Morgan Norman

Fr책n Auschwitz till Jakobsberg FAIR

61

ÖVERLEVAREN EMERICH ROTH

/ FAKTA

EMERICH ROTH

Ålder: 90 år.

Dold talang: Musik­improvisationer.

Förebild: Nelson Mandela och Raoul Wallenberg.

Levnadsråd/motto: »Döm inte ­människan efter de fel hon begått, utan efter det sätt hon försöker rätta till dem.« Vad är »fair« för dig? Att ­aldrig missbruka en ­människas ­förtroende.

62 FAIR

S

olig vårdag i Jakobs­ berg ett par mil norr om Stockholm. Fram­ för den lilla villan står fem b­ ilar parkerade. En man med skiftnyckel i handen tittar upp och nickar stumt: Jo, vi har kommit rätt. »Han är armenier och har ingenstans att hålla på med bilarna, så han får vara här«, säger Emerich Roth leende när dörren öppnas.

Vi får kaffe och flädersaft. Vi pratar i två timmar. Vi får titta på ett minimalt källarkontor med dokumentation från tusentals föreläsningar på skolor, brev, teckningar. Rummet är tapetse­ rat med bilder från Emerichfondens prisutdel­ ningar på Fryshuset. »Det här är skrytväggen«, skrattar värden.

Diplom efter diplom för insatserna mot hat, rasism och ondska. Hur vänder man ­upp­levelsen av ett år i nazisternas dödsläger till ett livs arbete för tolerans och omtanke? Det är detta vi har kommit för att fråga om.

Hur går det att leva med minnena från Auschwitz?

»Det är inte plågsamt hela tiden för mig, men på nätterna har jag fortfarande mar­ drömmar, sparkar och skriker.« Hur tycker du att erfarenheten av Förintelsen förvaltas?

»Det står så lite i historieböckerna och läro­ böckerna om detta som jag kallar ›det inre kriget‹, alltså den målmedvetna, systematiska och indu­ striella utrotningen av människor som betrakta­ des som lägre stående. Filmen Schindlers list kom nära verkligheten, men ingenting kan förmedla hur det egentligen var, ingen skulle orka se det.« Vad blir det för reaktioner när du berättar din historia?

»Responsen är fin, kunskap har en väl­ dig kraft. Det finns värstingar på varje skola, men genom att berätta sanningen blir jag ­deras språkrör och det har omedelbar effekt. Jag har träffat nynazister som sjunkit ihop i s­ tolen

Jag har träffat ­ny­nazister som sjunkit ihop i stolen av skam.

av skam, eller som satt sig vid vårt bord till ­lunchen efteråt.« Vilka är de vanligaste frågorna?

»Är du fortfarande troende? Vad är det ­värsta du varit med om? Ibland kan jag få insinuanta frågor från barn med rötter i Mellanöstern.« Vad svarar du?

»Särskilt troende har jag aldrig varit. Det värsta i lägren var när min pappa plågades, och den gången jag såg två pojkar bli hängda, varav den ena inte dog utan fick skjutas. Frågor som är insinuanta brukar jag besvara enskilt, efteråt.« Alla brev och reaktioner, vad har du lärt dig?

»Jag har mött hundratals hatiska ungdomar och sett hur lite som krävs för att vända dem.

Om jag radar upp breven från 1993 till 2015 så är det samma problematik: frånvarande pappor.

Alla föräldrar förmår inte ge den kärlek som barn behöver och då måste skolan bli ett andra hem.« Det kan låta enkelt?

»Ja, politikerna måste få ett plus ett att bli två, inte elva så att allting blir för dyrt. Hitler, S­ talin, Mussolini, Saddam, Milosevic – ingen av dem hade en kärleksfull far. Det är samma med tyran­ ner som med gängledare, inga har haft riktiga pap­ por. Vi måste satsa resurser för att kompensera.«

E

merich Roth växte upp i ett av ­Europas vackraste landskap, västra Karpaterna. Ett område som möjligen är alltför attraktivt för sitt eget bästa, ungefär som Kashmir eller Israel. I varje fall har det ­oavbrutet bytt ägare – mellan Ungern, Tjeckoslovakien, Tyskland, Sovjetunionen och Ukraina bara de senaste hundra åren.

Staden som i dag heter Vinogradovo har till stor del också bytt befolkning. På 1930-­talet bodde där 15 000 invånare varav en femtedel judar. Anti­ semitismen fanns närvarande i form av trakasserier, men mullret från en tysk ­diktator tycktes avlägset.

När Emerich var 19 år slog nazisterna till, med förslagna löften om arbete på annat håll som maskerade avsikten att förinta. E ­ fter en period i ghetto följde flera dygn i trånga ­boskapsvagnar utan mat eller vatten, destination Auschwitz, historiens värsta utrotningsläger.

Familjen höll ihop i det längsta. Vid ­ankomsten ställdes Emerich och hans pappa upp i männens led, mamman och de fyra yngre systrarna några meter därifrån.

Med en handrörelse visade SS-läkaren Josef Mengele vilka som skulle direkt till gaskamrarna och vilka som dög för en tids slavarbete. Halva familjen Roth, lilla Judith som bara var tio år, sändes rakt i döden. Deras enda brott var att tillhöra vad nazisterna ansåg som fel »ras«.

FAIR

63

VINJETT OFFICIUM ÖVERLEVAREN EMERICH TUS APERUM ROTH Så gott som alla judar från den delen av ­ uropa gick samma öde till mötes. Emerich och E hans syster Elisabeth överlevde med minsta möjliga marginal, efter fem läger och en dödsmarsch i kri­ gets slutskede då pappan gav upp och blev skjuten. »Jag ser fortfarande min familj framför mig«, säger Emerich. »Särskilt mormor.

Jag b­ ­ehöver inte ens blunda.«

riktig pappa eller god manlig förebild. För att få detta vetenskapligt belagt föreslår jag ett ­samnordiskt projekt av historiker, beteende­ vetare, psykoanalytiker och grävande journa­ lister som kartlägger den gemensamma nämna­ ren för historiska och nu levande tyranner, och ledare för destruktiva gäng.«

Hur räddar man kommande generationer från hat och extremism?

»Vi kan aldrig motverka det onda genom att lyfta fram det som media gör. Det stärker bara hatiska människors falska självförtroende och ger dem legitimitet. Men vi kan punktera o­ ndskans budbärare genom att ge honom ett ansikte och förklara varför just han blev en hatare. En ­person som tvångsmässigt dricker alkohol kallar vi alko­ holist, en som använder narkotika kallar vi narko­man, en som njuter av att plåga människor kallar vi sadist. Lika självklart borde det vara att kalla kriminella och våldsbenägna för det de är och inte envisas med att endast söka nazistiska och rasistiska motiv i deras handlingar.«

»Framtiden sitter fem dagar i veckan i skol­ bänken. Genom att hjälpa elever som mår d ­ åligt medan de är kvar i skolan kan vi utan extra kostnad minska nyrekrytering till destruktiva gäng. Det blir inte lika lätt för gängledarna att locka till sig Kalle eller Karin när de har funnit gemenskap bland positiva ungdomar.« Unga killar som redan hatar, vad gör man med dem?

»Det finns två kategorier av hatare. De som har saknat trygghet och kärlek är behandlings­ bara om de fångas upp i tid. Det är svårare med dem som fått hatet med modersmjölken, riktat mot någon annan grupp.« Var har du stött på det?

»I tio år har jag varit på en skola där det finns de som hatar varandra på fyrtio språk. Men jag bryter förutfattade meningar direkt. Efter en stund säger de ›i dag har vi lärt oss att det finns goda och dåliga människor i alla folkgrupper‹.« Du tog initiativ till Exit som hjälper unga ut ur högerextremism. Fungerar samma metod för militanta islamister?

»Religiösa fanatiker är en egen kategori.

Bara den som har installerat hatet i en människa kan ta bort det igen, om det är pappan, e­ ller imamen. Det är lättare att omprogrammera en nazist än en jihadist.« Så vad ska samhället göra?

»I stället för fler poliser, fängelser och ­hårdare straff behövs socionomer och lärare, fler män med specialutbildning på dagis, klassmorfa­r­ system. Många fler värstingar vågar hoppa av från sina gäng när de har förstått att vi förstår.« Mer kunskap?

»Jag har studerat far-son-relationen u ­ nder femtio års arbete med hatiska pojkar. De som hamnat fel i livet har i de flesta fall saknat en

Vilken roll spelar massmedierna?

Var det bättre förr, som 1950 när du kom hit?

»Sverige har blivit sämre på många sätt.

Då fanns ungdomar som sniffade, nu är det knark och mord. Då fanns ingen teve. Sedan Palmemordet har vi förlorat oskulden och blivit mer som andra länder.« Din gamla hemstad som nu tillhör Ukraina, har du varit tillbaka där?

»Tre gånger. Det ser bättre ut nu, med f­ inare hus. När jag var barn fanns bara en enda bil i hela staden. Ett femtiotal judar har återvänt och lyckats restaurera synagogan. De får vara i fred, men i den kristna kyrkan predikas fort­ farande antisemitism. Jag förstår inte hur man kan återvända till platser där man brände barn.« Hur är det med antisemitismen i Sverige?

»Jag tror inte att antalet antisemiter har ökat. Men deras metoder att få uppmärksamhet har blivit grövre, och rubrikerna större.« Hur tolkar du fenomenet Sverigedemokraterna?

»De har media att tacka för sina fram­ gångar. Jimmie Åkesson visade sitt rätta a­ nsikte för länge sedan. Han låter som en skiva som ­hakat upp sig, och det är ofta för uppgiften ­inkompetenta personer som bemöter honom i medierna. När han blir intervjuad skriker jag så högt att jag skrämmer min fru.«

Varför röstar så många på dem?

»Det största antalet som röstar på dem ­ tgör helt enkelt mörkertalet av dem som är u främlings- och invandrarfientliga. Dessutom får vi inte glömma de olika extremistiska grupper vi har i vårt land, som utnyttjar sina demokratiska rättigheter att rösta på partier som SD.« Många vill göra något åt rasism och hat men vet inte riktigt vad. Har du ett råd?

»Vi måste komma ihåg vilken betydelse små saker kan ha för en människas vägval.

Adolf Hitler sökte till konstfack i Wien två gånger men blev inte antagen; det var rektorns fel. Bästa sättet att motverka det onda är att ständigt lyfta fram det goda.«

N

är det ofattbara var över 1945 ­hamnade Emerich på sjukhus och mötte för första gången sedan ­deportationen sig själv i en spegel.

Två levande ögon men bara 34 kilo skinn och ben fördelade på 175 centimeter.

Vid ett tillfälle erbjöd partisaner c­ hansen att ge igen. En pistol lades i den före detta ­lägerfångens hand, framför tre tillfångatagna SS-män. Men han sköt inte. »Jag kunde inte döda en annan människa.

Det har jag aldrig ångrat«, säger Emerich.

På slingriga vägar och efter lång rehabili­ tering kom han till Sverige, utbildade sig till socio­nom och jobbade i trettio år inom social­ vården, på ungdomsvårdsanstalter och fängelser med att hjälpa pojkar som hamnat snett.

Men sina upplevelser från kriget ­behöll Emerich för sig själv, ända till s­ ommardagen 1992 när han såg marscherande n ­ ynazister med höjda armar skrika »Sieg Heil« mitt i ­Stockholm. Chocken fick honom att bryta ­tystnaden och påbörja ett arbete som fortsätter för fullt ännu efter nittio års ålder.

Nästan tvåtusen föreläsningar på s­ kolor, ofta tillsammans med omvända »hatare«.

Hundra­tusentals brev från elever som alla fått svar. Organisationen Exit som hjälper unga att hoppa av högerextrema grupper. Emerichfon­ dens årliga stipendier för insatser mot intolerans och våld, i år med kungen som prisutdelare.

I stället för hämnd: medmänsklighet.

»I stället för fler poliser och fängelser behövs fler socionomer och lärare.« 64 FAIR

FAIR

65

ÖGONBLICKET

KVINNOUPPRORET

NEJ NÄR KVINNORNA SA

Vad händer när hälften av befolkningen bara får nog? De går inte till sina jobb, slutar laga mat, vägrar passa barn och struntar i alla praktiska hushålls­sysslor.

Plötsligt bestämmer de sig för att bara bry sig om sig själva. Detta var precis vad som hände på Island den 24:e maj 1975, då landets kvinnor gick ut i en gemen­sam manifestation mot ojämlikhet och gubbvälde. Som ett m ­ odernt ­Lysistrate-drama. Det blev ett enormt genomslag.

Myndig­heterna räknade med att strax över 90 ­procent av alla Islands vuxna kvinnor deltog, och på torget i ­Reykjavik samlades 25 000 av dem – vilket var en tiondel av öns hela befolkning. Kaos följde. Landet stängde helt och hållet ned denna dag som senare kom att kallas för »den längsta fredagen«. Affärer kunde inte öppna, tevesändningar u ­ pphörde, skolor fungerade inte. En uppgiven tjänsteman k­ ommenterade det hela i Morgonbladet: »Det var förfärligt, jag var tvungen att ta med mig barnen till kontoret.« I en historisk backspegel kan man se vad d ­ agen kom att betyda. Den rev upp och ifrågasatte gamla unkna genussanningar. I dag är Island världens mest jämställda land, allt enligt World Economic Forum, som hyllar ön för bland annat en smart föräldraförsäkring. Det arbetet la man grunden till den där majdagen för 40 år sedan.

FAIR

67

FÖRÄNDRAREN DANIEL EK

Vatten delaren

Daniel Ek är förortsgrabben som har gått från ­begåvad programmerare till en av m ­ usikindustrins ­mäktigaste. Nu vill Spotify­-VD:n använda sin förmögenhet till att ge hela världen tillgång till rent vatten.

Text

Kina Zeidler Illutration Annelie Carlström

T

rots den senaste ­tidens envisa skrive­ rier om ­aggressiva konkurrenter och om en eventuell börsnotering verkar Spotifys VD Daniel Ek – musikentrepre­ nören som anses ha förändrat en hel ­industri – hyfsat oberörd när vi ses på företagets huvudkontor i centrala Stockholm. »Jag bryr mig inte så mycket«, säger han och rycker på axlarna. Hellre vill han prata om betydelsen av tillgång till rent vatten för ­världens befolkning och beskriver sig själv som en idealist och obotlig optimist som tror att det är fullt möjligt att utrota fattigdom inom vår livstid. Att engagera sig i den hajpade välgören­ hetsorganisationen Charity Water är ett sätt att hjälpa till på vägen. Eller, som han själv ­uttrycker det: »Har man haft en sådan tur som jag, ska man ge tillbaka.« Fakta finns. Med rent vatten ­sjunker ­antalet vattenburna sjukdomar. Tiden som går åt till att hämta vatten minskar, vilket ger kvinnor en chans till inkomst och barn en ­möjlighet till skolgång. Rent vatten ger bättre hälsa, ­högre livskvalitet och hopp om en bättre framtid. Charity Water är långt ifrån den enda ­välgörenhetsorganisationen som b­ orrar ­brunnar i Afrika – det är sättet de samlar in

68 FAIR

pengar och kommunicerar med sina g­ ivare på som har ­bidragit till en viss coolhetsfaktor. ­Charity ­Water använder sociala nätverk och ­digitala verktyg, som realtidsvideo och GPS-­ kartläggning, för att alla givare ska veta exakt vad pengarna går till. Daniel Ek beskriver sitt första möte med organisationens grundare Scott Harrison som »nästan som när internet kom«. »En revolution! Precis så här ska en välgören­ hetsorganisation drivas«, minns jag att jag tänkte.

Sedan vi sågs för drygt ett och ett halvt år sedan har det hänt en hel del i den region som hittills har varit Charity Waters kärnområde, Tigrayområdet i norra Etiopien. »När vi säkrade vattentillgången där har det fått följdeffekter vi aldrig hade räknat med«, konstaterar Spotify-VD:n.

För fem år sedan hade åtta procent av ­befolkningen i området tillgång till rent ­vatten, i dag uppgår siffran till 90 procent. Ny chip­ teknik gör att organisationen har bättre k­ ontroll på hur brunnarna fungerar. Tiden det tar att hämta vatten har sjunkit från två ­timmar per dag till 15 minuter, vilket bland annat har fått som konsekvens att över hälften av områdets barn och ungdomar i dag fullföljer sin skolgång jämfört med 20 till 30 procent för bara några år sedan. Och eftersom det finns v­ atten och ­därmed sanitet har Etiopiens regering b­ estämt sig för att bygga ut sjukhus och skolor och ­dessutom har företag och institutioner börjat ­investera i landet.

»Har man haft en sådan tur som jag ska man ge ­tillbaka.«

FAIR

69

FÖRÄNDRAREN DANIEL EK Är det verkligen så enkelt: nu finns det tillgång till rent vatten, då bygger vi skolor?

»Ja, nästan. Visst krävs det påtryckningar mot institutionella spelare och företag. Det är klart vi säger ›vi investerar jäkligt mycket i den här regionen, vad kan ni hjälpa till med?‹« Men organisationens framfart är inte bara en solskenshistoria. Få områden har kommit lika långt som just norra Etiopien och vissa ­länder brottas med korruption. Själva utgångs­ punkten för Charity Water, den så kallade 100 procent-modellen som innebär att alla skänkta pengar oavkortat ska gå till vattenrelaterade ­projekt och som medför att pengar till löner och administration måste komma från separata ­donationer, går trögare. Daniel Ek är en av dem som har valt att stödja själva organisationen.

Ett par miljoner dollar, svarar han på frågan om hur mycket och verkar inte närmare vilja gå in på den saken. »Ur ett teknikperspektiv är det extremt ­viktigt att kunna anställa de bästa människorna och ge dem en bra lön. Men vi har haft tur och har fått tag på många från tekniksektorn som har gjort lite pengar och som har velat lägga några år på något som bara är gott«, säger han.

Hittills har Charity Water samlat in över 170 miljoner dollar och finansierat drygt 16 000 vattenprojekt i 24 olika länder i Afrika, Asien och Central- och Sydamerika, u ­ ppger en talesperson för organisationen. De har ­rekryterat över 500 000 donatorer och drygt fem m ­ iljoner människor har fått tillgång till rent vatten ­genom arbetet med att bygga b­ runnar och rena vatten. På Daniel Eks egen agenda står närmast att försöka engagera bland annat

Sida. Han utnyttjar sitt nätverk och bjuder in till olika evenemang men konstaterar att det tar tid, men också att det finns »mycket pengar« att hämta om man väl lyckas nästla sig igenom ­byråkratin. Intresse borde finnas, anser han. »Även om man inte bara vill ›do good in the world‹, utan även tittar på ekonomisk ­utveckling och på betydelsen av att få världen mer jämställd ur det perspektivet, vilket också är Sidas uppdrag, då är det ju exakt vad vi på ­Charity Water hjälper till med.« En av frågorna han ställer sig är vilka ­följder det skulle få om all världens människor hade tillgång till rent vatten? Snittutbildningen skulle vara radikalt högre och dödligheten i sjukdomar väsentligt lägre. Regioner som förväntas utveck­ las inom 30–50 år skulle utvecklas inom kanske tio år, resonerar den ständigt kalkylerande Ek. »Ökad tillgång till vatten kommer att ha en ­dramatisk påverkan på allt. Jag hoppas och tror att det betyder en mer tolerant och rättvis värld där folk har mer rättigheter.« Varifrån kommer ditt rättvisepatos?

»Från en period som ung vänsteraktivist… få skulle nog tro det om mig i dag, haha! Men – jag ser det så här: vi i Sverige har levt och l­ever i ett samhälle med socialistiska principer som fri utbildning och sjukvård. De allra flesta i världen har inte det. Hur ska de kunna f­ örverkliga sina drömmar om de, till exempel, vill bli l­äkare?

Varför ska de inte ha den möjligheten? För mig är det vansinnigt. Brist på vatten får ­extrema konsekvenser för samhället, men för mig har mitt engagemang aldrig handlat om vatten. ­Visionen är större än så. Men vatten är livs­ elixiret som liksom petar allting framåt.«

»För mig har mitt engagemang aldrig handlat om vatten.

Visionen är större än så. Men vatten är livs­ elixiret som liksom petar allting framåt.«

70 FAIR

/ FAKTA

CHARITY WATER

Charity Waters uttalade mål är att ge rent och säkert vatten till de cirka en miljard människor som i dag är utan. Alla insamlade pengar går oavkortat till vattenprojekt.

Grundat: 2006.

Hittills insamlat: 170 miljoner dollar. Charity Water är i dag den största välgörenhetsorganisationen i USA som fokuserar på vatten. Daniel Ek är en av flera entreprenörer och kända personer som engagerar sig i Charity Water för att på så sätt höja omvärldens kunskap om världens vattenbrist. charitywater.org

Nordea Bank AB (publ)

Det handlar om vår framtid Star for Life vill motivera och inspirera unga människor till ett bättre liv och en ökad framtidstro.

De jobbar sedan 2005 i skolor i Sydafrika och Namibia för att stimulera ungdomar att fokusera på sin utbildning och ta hand om sin hälsa – och därmed minska spridningen av hiv. Star for Life är ett utbildningsprogram med syfte att stärka ungdomars självkänsla så att de skall kunna förverkliga sina drömmar och leva ett hälsosamt liv. De når idag 100 000 elever, 3 000 lärare och deras familjer.

Coacher undervisar elever och lärare i hiv- och aidskunskap samtidigt som de inspirerar till att utveckla mål och framtidsvisioner. De erbjuder kontinuerligt stöd, råd och terapi till elever. De gör även hembesök för att informera elevens omgivning eller ge stöd till eleven i svåra frågor. En mobil klinik ger också möjlighet till anonym testning och rådgivning långt ute på landsbygden, så att alla ska våga ta reda på om de är hiv-smittade eller inte.

Star for Life stöttas av Nordea. Du som vill veta mer, läs på www.starforlife.se och vad du själv kan göra för att hjälpa till.

Gör det möjligt

UPPFÖLJNING

TREVLIGT FOLK

Abdisaalaan ­Hassan ­Xudumey: I Somalia fick jag se hur min ­pappa blev skjuten till döds i vårt hem av etiopiska soldater. Då rasade allt. I Sverige har jag fått möjligheten till ett liv. Att jag också fick sjunga i filmen har stärkt min självkänsla mycket.

Livet efter filmen

Den har nått fram till de mest svårtillgängliga svenska hjärtan, och fått självaste statsministern att gråta då den visades i riksdagen. Dokumentären Trevligt folk om det somaliska bandylaget i Borlänge är inte bara en solskenshistoria, utan ett synnerligen lyckat exempel på integration. Vi ­frågade tre av spelarna vad filmen betytt för dem.

Text

72 FAIR

Sara Ek

Ahmed Hussein: Filmen har verkligen förändrat jättemycket. För första gången känner jag mig integrerad i samhället. De som hade en negativ åsikt om oss tidigare har ändrat sig. De som tyckte att vi var lata och inte ville kämpa har nu sett att vi verkligen vill nå våra mål.

Hassan Farah: Genom bandyn har jag lärt mig ­kämpa för att nå mina mål.

Nu kämpar jag lika ­mycket i skolan och har fått mycket ­bättre betyg.

FAIR

73

RÄTTVISA VILLKOR

SASJA BESLIK

Nordeas Sasja Beslik åker världen runt för att med egna ögon se hur företag påverkar människor, ­miljö och s­ amhällen. Vi följde med honom till ­Indien för att undersöka miljö­förstöringen i den globala läkemedelsindustrins fotspår.

Text

74 FAIR

Sam Sundberg Foto Thomas Sonne

Uppdrag granskning

FAIR

75

RÄTTVISA VILLKOR

SASJA BESLIK det en affärsrisk. Kan vi få dem att förbättra sin produktion så kan vi förbättra förutsättningarna för långsiktig tillväxt i ett område. Det är en bra affär för alla.« Resan har planerats i månader och ­syftar till att undersöka läkemedelsproduktionens miljö­ påverkan i några indiska samhällen. Målet är att producera en film som sedan presenteras för AstraZeneca, om hur deras indiska under­ leverantörer sköter sig. »På det viset kan vi få dem att sätta press på sina underleverantörer att förbättra hanteringen av miljöfarligt avfall. Får vi inget gehör kan vi ta upp problemen vid deras bolagsstämma, och i sista hand kan vi göra oss av med våra investe­ ringar. Dessutom kan vi göra det på ett publikt sätt så att vi får med oss andra investerare.«

M

D

»

et handlar inte om etik. Det handlar om affärer.« Sasja Beslik sitter i baksätet på en taxi, på väg från flygplatsen in till sjumiljonerstaden ­Hyderabad mitt i Indiens hjärta. Det här är en resa han gjort många gånger under de senaste åren. Ja, inte just denna men varianter på den. Resor för att i världens många mörka hörn undersöka hur stora företag sköter sin verksamhet. Han har b­ esökt Kina, Kongo, Kanada, Kambodja, och ungefär hundra andra länder. I några har man försökt hota, muta, skjuta eller fängsla honom.

Sasja är chef för ansvarsfulla investeringar hos Nordea, och det är ett arbete banken tar på stort allvar. Avdelningen gör analyser på hundra­tals bolag varje år och besöker i snitt en världsdel varje kvartal. Internt har Sasja kallats »hippien« bakom sin rygg, men själv ser han sig inte som en etikens förkämpe på ett korståg för mer human kapitalism. »Om ett läkemedelsföretags underleveran­ törer släpper ut mycket skit i vattnet så innebär 76 FAIR

orgon i Hyderabad. Vid ett ­murket träbord utanför Patan­ cheru Industrial Park går Sasja Beslik och vår vägvisare Jay, från Solaron Sustainability Services, igenom dagens expedition. Det tutar oavbrutet från Mumbai Highway som passerar intill, som en ­motoriserad myrstig. På parkeringen, mellan en rickshaw och en rostig cykel, ligger två kameler och gäspar i morgonsolen.

Sasja ritar med röd tuschpenna på de ­genomskinliga plastkonvolut han satt på ­utskrifter från Google Maps. Vi befinner oss i ett av världens mest förorenade områden och inom en kvadratmil, i Sultanpur, ­Bollaram och Ganesh Nagar, har många av Indiens stora ­läkemedelsföretag fabriker. Det är företag som Aurobindo, Dr Reddy och SN Chemicals, som tillverkar medicin åt globala l­äkemedelsjättar.

Här finns också små fabriker som ser så ­rostiga och förfallna ut, med sladdar och slangar ­spretande härs och tvärs, att det är svårt att ­föreställa sig att de producerar något. Men det gör de. Både bra och dåliga saker.

För sju år sedan tog svenska forskare vatten­ prover omkring Patancheru och resultaten var häpnadsväckande. Halterna av läkemedel var en miljon gånger högre än vad man i Sverige kan se i renat avloppsvatten. En av sjöarna innehöll högre halter av mediciner än blodomloppet hos patienter som behandlas med dem.

Grundvattnet är i dag odrickbart och lokal­ befolkningen tvingas förlita sig på de vatten­ bilar som var fjärde dag kommer med 20 l­iter till varje familj i området. Grödor och djur, ­däremot, sörplar fortfarande i sig av gifterna.

Vi kör runt mellan fabriker, kyrkogårdar och mikrojordbruk där någon enstaka gröda ­odlas och getter betar. 200 000 personer bor i området, de flesta jordbrukare, och v­ ägnätet ­väver samman lokalbefolkningens skumpiga jordvägar med de släta asfaltvägar industrierna byggt. Det är den positiva sidan av industriali­ seringen: infrastruktur, jobb och tillväxt. Ändå blir utvecklingen en mardröm för en stor del av lokalbefolkningen. På så sätt är Patancheru en knivskarp symbol för ett dilemma som plågar hela Indien.

»Ekonomisk utveckling vill alla här se.

Men den kan inte komma till priset av att man ­förstör sitt eget land«, säger Sasja Beslik.

Människorna vi träffar berättar om hudsjuk­ domar och barn med andningsproblem och led­ besvär. En buffel drack av vattnet och dog. En kvinna som tvättade kläder i ett vattendrag varje dag under graviditeten födde ett barn utan ögon.

Det är omöjligt att bedöma värdet av de anekdotiska bevisen. Lokalinvånarnas upplevel­ ser går däremot inte att ta miste på: Trots att de inte dricker vattnet gör det dem sjuka.

När vi stannar vid en liten sjö slår en stank som av ruttna musslor emot oss så snart vi ­öppnar bildörren. Sjö är möjligen en a­ lltför ­generös benämning. Det är en giftig soppa, ­avfallsvatten från en läkemedelsfabrik som ­saknar reningsverk. Avfallet leds i stället ut i den stinkande, gröngrumliga pölen.

Enligt föreskrifterna ska företaget som ­driver fabriken här intill frakta bort giftvattnet i tankbilar. »Men det handlar bara om två tankbilar om dagen. Det är helt symboliskt. Resten blir kvar och sipprar ut i bäckar och grundvatten. När det regnar svämmar sjön över och vattnet rinner ut över fälten«, berättar Narasimhulu som bor i ­området, och som jobbar med avfallshanteringen.

Bara några hundra meter bort har hans son en liten bondgård. Bufflar, getter och höns går fritt omkring på gården och genom ett rör ­pumpas vatten upp ur marken. För tjugo år ­sedan var det drickbart, numera duger det på sin höjd till att vattna fältet där boskapen betar.

Sasja Beslik tar ett vattenprov i en liten pet­ flaska som ska skickas på analys när han ­kommit hem till Sverige. Bit för bit samlar han vittnes­ mål, iakttagelser och bevismaterial. U ­ nder ­dagarna som följer kommer vi att se många fler exempel på föroreningar samt höra vittnes­ mål från fiskare, forskare, läkare, myndighets­ personer och miljöaktivister. »Man ser att många här har f­ örlorat ­hoppet. Och man kan förstå det. De har ­kämpat för en förändring i decennier utan att komma någon vart«, säger Sasja.

Själv har han åtskilliga gånger sett hur ­lärdomarna från fältundersökningar fått företag att förbättra tillverkningsprocesser och villkor för låg­ lönearbetare. I pengar finns förändringskraft. Så länge företagen tjänar pengar på att förstöra mil­ jön så gör de det. Upptäcker de att de kan tjäna mer pengar på att sluta förstöra miljön så gör de det i stället. Det innebär att även där ­aktivister och myndigheter står maktlösa kan man åstadkomma saker när man representerar en bank som förvaltar tillgångar på 250 miljarder euro.

Sasja Beslik luktar försiktigt på vattnet i petflaskan och rynkar näsan. »Jag hoppas att vi om ett år kan se en ny vattenreningsanläggning i Patancheru. Då har vi i alla fall kommit ett steg på vägen.« Mer om Nordeas arbete med hållbara investeringar på esg.nordea.com

Hyderabad i Indien är ett av jordens mest förorenade områden, en dumpstation för många läkemedelsindustrier.

Nordeas hållbarhetschef Sasja Beslik åkte dit för att spela in en film om hur ­AstraZenecas underleverantörer sköter sig. Filmen visas sedan för Astra­Zeneca, och en dialog kan starta om hur man kan ­förbättra miljön.

»Ekonomisk utveckling vill alla se. Men inte till priset av att man förstör sitt eget land.« FAIR

77

UNFAIR KALLA FAKTA

90

%

av världens fiskbestånd har enligt en rapport från Washington Post försvunnit de 50 senaste åren.

10 000 000 kommer i nästa generation drabbas av sjukdom och dö eftersom de har blivit resistenta mot antibiotika.

Att jämföra med 9 000 som har dött i ebola.

Detta enligt O’Neillrapporten.

Här är statistiken som visar att vi inte lär oss av historien. ­Mänskligheten får kvarsittning!

Text

1 700 PRIVATJET

landade i vintras i Davos när det var dags för World Economic Forum att ha möte.

Högst upp på agendan stod frågan: »Hur ska vi komma tillrätta med koldioxidutsläppen?«

2063 är året då vi i Sverige kom­

mer ha jämställda ledningsgrupper. Det är Allbright-rapporten som slår fast att utveck­ lingen går nedslående långsamt. Hela 80 stora bolag återfinns på skämslistan och saknar i dag helt kvinnor i ledningsgruppen.

300

i­ ndustrikemikalier har ett nyfött barn i sitt blod enligt Naturskydds­ föreningen.

78 FAIR

SIFFROR SOM VI OGILLAR

80% är risken enligt NASA att Kalifor­ nien kommer drab­ bas av en historisk klimatomsvängning om 30 år. Torka, vat­ tenbrist och skogs­ bränder i en gigan­ tisk skala förutspås.

Anledningen tros vara koldioxid­ utsläppen.

2 400 kärnvapen­ bomber spräng­ des mellan åren 1945–1998 i ­tester.

UNESCO upp­ skattar att 132 ­miljoner cancer­ fall direkt går att härleda till dessa sprängningar.

Redaktionen

33 procent. En av tre i åldern 16 till 25 år har blivit utsatt för hatbrott på nätet, alltså blivit trakasserad på grund av hudfärg, sexuell läggning eller tro.

27-0.

1 460 miljarder beräknas samhällskostnaden årligen till inom EU för barn som exponerats för hormontörstande ämnen som finns i plaster som man vanligen kan hitta i leksaker, möbler och kosmetika. Ämnena leder till sänkt IQ och utvecklar ADHD och autism.

Ger du någon form av donationer i dag?

Ger du någon form av donationer i dag?

93 PROCENT HAR Påverkar skattemässiga avdragsregler ditt engagemang?

VÄRLDENS ­LEJON MINSKAT MED DE 100 SENASTE ÅREN. Påverkar skattemässiga SA MAN avdragsreglerFÖRR ditt engagemang?

ATT ETT LEJONS ­RYTANDE BETYDDE: »DETTA ÄR MITT LAND…« SÅ INTE LÄNGRE.

Vilket är ditt främsta syfte att donera?

Vilket är ditt främsta syfte att donera?

20 000 delfiner slaktas varje år i

den strängt bevakade bukten Taiji i Japan.

Inga ­fotografer eller obehöriga tillåts närvara. ­Köttet, som dessutom innehåller höga halter av kvicksilver, säljs till restauranger.

60 PROCENT

av alla amerikaner tror att deras liv blir säkrare om de äger ett vapen.

När den grafiska mässan Sign & Print Scandinavia arrange­ rades i Kista utanför Stockholm inbjöds 27 män att tala. Men inte en enda kvinna.

4 triljoner kilo kläder slängs varje år och används som fyllnads­material vid stora byggen. Tänk om vi i stället hade delat med oss…

FAIR

79

Nordea Emerging Stars

Fonden som visar att ansvar lönar sig

Privata Affärer utsåg fonden till årets tillväxtmarknadsfond 2014. Dessutom utsåg Dagens Industri fondens förvaltare Jorry Rask Nøddekær till årets stjärnförvaltare på tillväxtmarknaderna 2014.

Nordea Emerging Stars ger dig möjlighet till god avkastning samtidigt som du investerar dina pengar i företag som är verkliga stjärnor inom området för miljö, mänskliga rättigheter och arbetsvillkor.

Nordea Emerging Stars investerar uteslutande i tillväxtländerna, bland annat Brasilien, Indien och Kina. Portföljen innehåller betydligt färre bolag än de flesta andra tillväxtmarknadsfonder och placerar normalt i ca 40–60 bolag.

Läs mer på nordea.se/stars

Gör det möjligt Historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Värdet på dina fondandelar kan både öka och minska till följd av marknadens utveckling och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Fullständig information om Nordeas fonder finner du i fondernas faktablad och i fondernas informationsbroschyrer. Faktablad, informationsbroschyrer, samt hel- och halvårsrapporter finns, förutom på dessa sidor, även på Nordeas bankkontor. Nordea Emerging Stars förvaltas av Nordea Investment Funds S.A

FAIR

F IL ANTROP I Vägen till ett rättvisare och hållbarare samhälle

/ NÄTVERK

Konsten att ge Vill du skänka pengar, men vet inte hur och till vad? Social Initiative hjälper företag och privatpersoner att hitta rätt projekt.

Text

DE GAV BORT ALLT

INTERVJU

Niklas Wahllöf Foto Anton Östlund

INVESTERA MED ANSVAR

HÅLLBART

STATISTIK SÅ GER VI – UNIK UNDERSÖKNING

Det är inte världens lättaste sak att hitta till Caroline Cederlöfs och Pernilla Bards ­kontor på Östermalm i Stockholm. Men det viktiga är inte att hitta dit, det viktiga är att Social Initiative, som deras organisation heter, hittar lämpliga projekt runt världen att satsa pengar i. För det är vad uppdraget går ut på: att hjälpa människor ge till andra människor. »Svenskar ryggar tillbaka lite kring ­ordet filantropi. Det låter stort och Bill ­Gates och så. Men vi brukar prata om samhällsengagemang, att man vill bidra till ett bättre samhälle. Vi är en guide i den enorma djungeln av projekt där ute«, säger Caroline.

Pernilla och Caroline lärde känna ­varandra på Handelshögskolan i Stockholm, men försvann efter examen åt olika håll. ­Pernilla till näringslivet, hon jobbade för bland annat EF i Asien och Coca-Cola, medan ­Caroline involverades i Världshälsoorganisationen och Världsbanken och olika projekt i Afrika och Sydamerika. Men gradvis närmade de sig varandra igen, de hade sett såväl en ny medvetenhet som en ny syn på givande. »Det fanns en ökad önskan att inte bara köpa loss ett varumärke att sätta på ­hemsidan.

Nu ville företagen verkligen se: Vad är det våra pengar bidrar till?« säger Pernilla. »Och jag hade sett hur en massa bra ­lokalt arbete verkligen skapade förändringar i utsatta människors liv på ganska kort tid och med rätt små resurser. Jag ville hitta ­direktkopplingen till lokala projekt och skippa mellanleden«, berättar Caroline.

Sagt och gjort, de skapade Social Initia­ tive för tolv år sedan. Det var åtminstone fem år för tidigt, intygar båda med ett snett leende. Men undan för undan kom verkligheten i fatt deras vision. I dag går det p ­ rivata givandet alltmer mot ett aktivt p ­ artnerskap.

Man vill vara med och förändra, man nöjer sig inte med att »skänka en slant till de stackars fattiga i Afrika«. Vid det här l­aget har Social Initiative länkat samman företag och privatpersoner med 25 olika projekt i Sverige, Baltikum, Indien och södra Afrika.

Från solcellsbelysning till att f­ örhindra kvinnlig omskärelse.

MILJÖARBETE SKAPAR TILLVÄXT

AKTUELLT

FILANTROPI & BUSINESS

TREND

FAIR

81

FAIR FILANTROPI

HÅLLBART

Som en modern version av Stonehenge är klockan i Texas en hälsning till framtiden.

/ TIDSRESA

Tick, tack!

I underjorden i Texas gräver Roxy Music-stjärnan Brian Eno ned en gigantisk klocka – en hälsning till framtiden och en förhoppning om en hållbarare värld.

Text

Mårten Niléhn

Tycker du också att jorden snurrar lite för fort ibland?

I USA har musikern Brian Eno och en amerikansk tankesmedja med förmögna filan­ troper och entreprenörer startat The Long Now Foundation, en organisation som »ska ­uppmuntra människor till att tänka konstruktivt, hållbart och långsiktigt«.

Deras mest uppmärksammade projekt är bygget av en 60 meter hög klocka i en grotta i Texas. En gång om året ska det gigantiska uret slå och varje nytt århundrade kommer klockan – som drivs av temperaturskillnaderna mellan dag och natt – lämna ifrån sig en dånande ring82 FAIR

ning. Planen är att den ska hålla i minst 10 000 år och vara en hälsning till kommande genera­ tioner men också en påminnelse till oss som ­lever nu – en modern version av Stonehenge.

Men innan du tänker »turistfälla« – det finns ett djupare syfte bakom. »Klockan ska få oss att reflektera över tiden ungefär som astronauternas bilder från rymden får oss att tänka på miljön«, säger Brian Eno om uret som ska vara en katalysator för Long Nows övriga arbeten och insamlingar som alla på ­något vis handlar om och utgår från tiden.

Bland dessa finns ett stort forsknings­ projekt som heter Revive & Restore, där man med hjälp av sparad DNA hoppas kunna ge ­utdöda djurarter liv igen. Long Now har också avsatt miljontals dollar till att skapa ett enormt digitalt bibliotek för att bevara litteratur men också hela språk som håller på att försvinna. »Många ingenjörer och webbutvecklare i Silicon Valley som har tröttnat på kortsiktighet och snabba klipp söker sig till oss och vill bidra med både kunskap och pengar«, säger Stewart Brand, som själv en gång benämndes som ­webbens gudfader.

På hemsidan (longnow.org) kan alla som känner sig manade placera ett »bett« över vad de tror kommer hända i framtiden – och sam­ tidigt lämna ett filantropiskt bidrag.

AKTUELLT FAIR FILANTROPI

»Jag är redan salongsfet, har bott i sju länder, passerat ungkarlslya på 13 rum, eget flygplan, skepp och snygg bil, lätt blivit kär. Jag är färdig med det. Min harmoni är att orka en mils pro­ menad längs vatten och ensam äta en burk ärtor smaksatt med vinäger, på en sned träbänk iförd kalsonger i sommarens morgonvärme.« – Finansmannen Roger Akelius berättar i tidningen VI att han planerar att ge bort hela sin förmögenhet på 12 miljarder kronor.

/ DIGITAL FILANTROPI

Slanta mera Ibland vill man ge några kronor – men vem har kontanter på sig i dag? När alla betalar även småsummor med kort försvinner plötsligt det spontana givandet på stan. I stället växer ­digital filantropi, även när det handlar om mindre ­belopp. Ett insamlingsföretag som har hakat på den trenden är svenska Pennybridge, som ­senare i år lanseras också i USA. Säg att du varje månad vill ge 150 kronor med autogiro, då kan exempelvis 15 procent gå till en organisation, 35 till en annan och resten till en tredje. Du väljer själv.

/ UNDERSÖKNING

MILJONÄRER OM FILANTROPI

/ 5 FANTASTISKA FAKTA

VISSTE DU DETTA OM BILL GATES...

Visste du att svensk forskning är helt b­ eroende av anslag från näringslivet? Under 2014 gick • Om Bill Gates vore ett land skulle det vara det 37:e rikaste i världen… knappt 33 miljarder från staten till forsknings• Genom Bill & Melinda Gates Foundation har han hittills donerat cirka anslag. Att jämföra med svenska näringslivets 210 miljarder till välgörenhet.

Påverkar skattemässiga Ger du någon form Vilket är ditt främsta syfte satsningar på forskning och utveckling som avdragsregler • Om arvet till sina barn:ditt »Deengagemang? kommer få den absolut bästa utbildningen och alla av donationer i dag? att donera? viktiga hälso-och sjukförsäkringar, i övrigt får de skaffa sig jobb och försörja sig själva.« 2012 uppgick till hela 82 miljarder.

• Om han tappar en tusenlapp på gatan så kostar det honom bildligt talat mer att I en unik undersökning frågade Nordea vända sig om och plocka upp den… Det är nämligen ungefär vad Gates tjänar i sekunden.

Sveriges rikaste om deras inställning till filan• Bill Gates blev intresserad av filantropi under en resa till Afrika 1997. »Jag besökte ett tropi. Här är några av svaren! sjukhus för tuberkulossjuka. Det var förfärligt, att hamna där var som en dödsdom.«

Ger du någon form av donationer i dag?

Källa: Forbes, Business Insider

29% Ja, till utveck­ Påverkar skattemässiga lingsprojekt/ Ger du någon form Vilket är ditt främsta syfte biståndavdragsregler ditt engagemang? av donationer i dag?47% Nej att donera?

17% Ja, till forskning 2% Ja, till konst/kultur

Vilket är ditt främsta syfte att donera?

14% Annat

2% Vet inte

2%syfte Instifta pris Påverkar skattemässiga lket är ditt främsta 54% Åstadt donera? 6% Missnöjd med avdragsregler ditt engagemang? välfärdssamhället

komma förändring

/ SAMHÄLLE

22% Ge tillbaka till samhället

Påverkar skattemässiga ­avdragsregler ditt engagemang?

6% Vet inte

37% Ja 57% Nej

Smart stad

Som enskild människa är det inte alltid lätt att göra sin röst hörd. Hur ska våra städer se ut? Vår närmiljö? Det är beslut som oftast blåser förbi över våra huvuden. En som vill ändra på detta är finansmannen Per Arwidsson. I en intervju i Dagens Industri berättar han om sin nystartade stiftelse där målet är att bygga en »oberoende plattform, där vanliga människor, politiker, tjänstemän och arkitekter kan mötas och tillsammans skapa en helhet där människor kan bo, leva och trivas«. Initialt har Per gått in med 20 miljoner kronor, men han tänker testamentera större delen av sin förmögenhet, förhoppningsvis över en miljard kronor, till stiftelsen.

FAIR

83

FAIR FILANTROPI

ÖSTERSJÖN

/ MILJÖ

Ren business

Om vi tar hand om miljön så kommer ekonomin­b ­ lomstra.

Ett rent Österjön skulle kunna ge 900 000 nya jobb.

Text

Mårten Niléhn Foto Mattias Klum

Naturfotografen Mattias Klum är ständigt på resa med sin k­ amera, antingen i egna projekt eller för världsmagasin som National ­Geographic. Men på en direkt fråga om den vackraste platsen så återvänder han alltid till Östersjön. »Jag har så många fina minnen förknippade med det havet. Alla gånger man har suttit i tystnaden på Stora Karlsö och väntat i timmar på att kunna fotografera en speciell fågel. Men det är också havet där mina barn lärde sig simma när vi hade sommarstuga på Österlen.« Vi är många som kan känna igen oss i Mattias ömsinta skildring, såväl i hans fantastiska bild på de här sidorna som när han för några år sedan gjorde den finstämt poetiska filmen B ­ etraktaren. ­Kärleksfullt men oroligt skruvade han in linsen på världens ­skitigaste innanhav och fick oss att ana ett allt större och växande samhällsproblem.

I våras publicerade Zennström Philanthropies en tankeväck-

84 FAIR

ande undersökning som gjorts av Boston Consulting Group, där man slår fast att om miljöförstöringen av Östersjön f­ ortsätter ­kommer detta leda till hundratusentals förlorade arbetstillfällen.

Minskad turism. Förgiftade åkerarealer. Dött fiske. Skulle man ­däremot lyckas rena Östersjön tror Boston Consulting Group att 900 000 nya jobb tillförs regionen till år 2030. Så hur hänger den ekvationen ihop? Normalt brukar man ju förknippa miljösatsningar med dryga kostnader och röda siffror. I stället är det alltså tvärtom – miljö­omsorg får ekonomin att växa. Boston Consulting Group ­hänvisar bland annat till Singapore, som investerat tungt i miljö­ frågor vilket lett till 11 000 arbetstillfällen bara inom vattensektorn. »Detta kan också hända runt Östersjön. Sedan är det så klart väldigt genant att nio av världens rikaste länder som har kuster längs Östersjön har låtit det gå så här långt«, säger Mattias och fortsätter, »men det dyraste misslyckandet skulle förstås vara en havererad ekologi«.

FAIR

85

FAIR FILANTROPI

ICE BUCKET CHALLENGE

Plötsligt hällde alla iskalla spannar med vatten över huvudet.

Men visste du att ice bucket challenge blev en av historiens mest framgångsrika filantropi-satsningar?

Text

Fia Fjelde

/ KALLDUSCH

Pengaregn

Från Oprah Winfrey till Bill Gates och George W. Bush, massor av kändisar och tusentals andra har postat videor på sig själva när de häller isvatten över huvudet. Allt för att samla in pengar till k­ ampen mot ALS, en obotlig sjukdom som bryter ner nervceller i hjärnan och ryggmärgen. Idén kom från 29-årige Pete Frates, en före detta stjärnidrottare vid Boston College, som fick diagnosen ALS under 2012 och drog igång utmaningen i juli 2014, som alltså går ut på att antingen hälla vatten över huvudet eller skänka pengar, många väljer dock att göra både och. Kampanjen blev en viral succé och har h ­ ittills dragit ihop 115 miljoner dollar i USA. I Sverige har den ­dragit in 3 miljoner kronor och bidragen fortsätter att rulla in…

Judy Woodruff, VD för ALS Association förklarar varför hon tror att fenomenet blivit så stort. »Jag tror att skillnaden är att detta startade helt organiskt, och inte var något påhitt från vår marknadsavdelning. Initiativet kom från familjer och personer som själva lever med ALS, det kom från hjärtat.«

86 FAIR

NYA AFFÄRER FAIR FILANTROPI

/ TREND

Givande business

Det lönar sig att ge – det inser allt fler företag som räknar hem bättre aktiekurser och nöjdare och mer engagerade medarbetare.

Text

Sam Sundberg

Kapitalism och filantropi, går det ihop? Ja, menar allt fler företag, både i Sverige och internationellt. Synen på företags samhällsengagemang håller på att förändras, så pass att fenomenets förespråkare myntat tungvrickande nyord som filantrokapitalism och filantroprenörskap. »Den stora trenden är att man ger av sin tid och sin kunskap, snarare än att bara ge pengar.

Att skänka pengar är väl fint, men att göra ­något genererar genuin stolthet i företaget«, säger Per Grankvist, samtidsanalytiker och författare.

Väl uttänkt och genomförd filantropi ­förbättrar inte bara nattsömnen för ledningen utan går dessutom att räkna hem ekonomiskt. »De tydligaste effekterna är att man ­stärker de anställdas moral samt förtroendet för ­företaget hos kunderna«, säger Per Grankvist.

I sin bok Engagemang refererar han till forskning som visar att anställda gör ett bättre jobb då de känner att de gör meningsfulla saker på ­arbetet. Studier visar dessutom att när de ­anställdas ­motivation ökar ger företagets aktie i genomsnitt bättre avkastning de kommande åren.

Svenska företaget Mynewsdesks social inno­ vation-program är ett bra exempel på modern ­företagsfilantropi. Affärsidén är att skapa d ­ igitala pressrum för företag och organisationer, och grundaren Peter Ingman insåg att många ideella organisationer saknar resurser för att effektivt kommunicera med allmänheten. För några

år sedan bestämde han därför att alla anställda skulle få ge av sin arbetstid till ideella organisationer. För Mynewsdesk är det ett sätt att bidra till en bättre värld samtidigt som man utbildar ­personalen – oavsett ordinarie arbetsuppgifter – i det egna verktyget och ökar deras förståelse för olika organisationers kommunikationsbehov. »Alla har fått välja organisationer de själva brinner för, från hjärtat. Och feedbacken från medarbetarna visar att de är väldigt positiva till att kunna göra skillnad i jobbet«, säger Rebecca Cannerfelt som är projektledare på Mynewsdesk.

Hon har med egna ögon sett hur ­engagemanget stärkt samhörighetskänslan. »På individuell nivå stärker det motivationen och skapar en känsla av att bidra till n ­ ågot viktigt. Dessutom är det ett sätt för oss att bredda vår portfölj av case, och så kommunicerar vi förstås om det här arbetet till våra kunder.

Men i Sverige har synen på välgörenhet inte alltid varit positiv. Under folkhemsbygget var ett tydligt mål att staten skulle ta ansvar för fördelningen av våra resurser. Privat välgörenhet kom att betraktas som en attack på v­ älfärdssamhället.

Och fortfarande finns en misstänksamhet mot just ordet välgörenhet som är speciell för ­Sverige. Det är till exempel bara två länder i ­Europa i dag som inte ger möjlighet till avdrag för större gåvor: Sverige och Albanien«, säger Per Grankvist.

En helt annan kultur råder i USA, där ­avdragsreglerna för gåvor är generösa. De ­senaste åren har filantropin också fått ­vältaliga förespråkare i form av framgångsrika amerikanska entreprenörer som Bill Gates, ­Warren ­Buffett och Mark Zuckerberg. Till och med världens mest lönsamma företag, Apple, tidigare ökänt för sitt ointresse för hållbarhet och välgörenhet, har mjuknat och satsar nu på både välgörenhetsprogram och mer hållbar produktion.

Delvis är det ett utslag av att k­ onsumenter blir allt mer medvetna, och ställer allt högre krav på företagen. »I dag räcker det inte att ett företag har fina ›värderingar‹ nedskrivna i ett policydokument.

Det där som står på ett papper är så lätt att strunta i. Vi vill se saker hända med egna ögon«, säger Per Grankvist.

»Konsumenter ställer allt högre krav på företagen.« FAIR

87

/ FAKTA

PARET JONASSONS FOND

Rune och Kerstins fond ska bidra till samverkan mellan KTH, Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset inom området medicinsk teknik. Ett särskilt ändamål är att främja samarbete mellan KTH och universitetet Kaist i Syd­korea.

Donationen är även ett sätt för Rune att tacka KTH och KI för sina utbildningar, samt KS där han arbetade under större delen av sitt liv.

/ GÅVAN

De gav bort allt Kerstin och Rune Jonasson hade levt ett långt och ­framgångsrikt liv när de en sommardag för fyra år sedan ­bestämde sig för att ge bort hela sin förmögenhet. I dag, 70 miljoner fattigare, känner de sig mest av allt lättade.

Text

88 FAIR

Kina Zeidler Foto Bruno Ehrs

DONATION FAIR FILANTROPI

»Vi var för­ vånade över att ­donationen ­uppfattades som så stor... Men det är ju roligt.«

Vi bjuds på te och våfflor i överflöd. »Det är den utsvävning vi unnar oss nu för tiden«, berättar Kerstin, 90, och nickar kärvänligt mot sin några år yngre man. Nä, några långresor orkar de inte längre med och några andra, dyra vanor eller saker har paret aldrig varit intresserade av. I dag lever de endast på sina pensioner. »Att umgås med vänner räcker långt, i alla fall så länge vi har huvudet i behåll. Sådan har vår livsfilosofi alltid varit«, förklarar Kerstin och lassar på ännu en våffla. »Och så fick vi inga barn och på så sätt kan man spara mycket pengar.« Det var Runes farfar som 1938 med »några hundralappar« la grunden till den aktieportfölj som Rune har förvaltat under hela sitt liv. »Det blev en hobby kan man säga, vi hade väl inga tankar på hur vi skulle använda ­besparingarna.« Vilka drivkrafter styr när man tar ett beslut om att ge bort hela sin förmögenhet? För Rune, läshuvudet från den lilla gruvorten Våghalsen som kom in på KTH men efter några år som forskare vid försvarets forskningsanstalt sadlade om till läkare, var det viktigt att pengarna skulle gå till något nyttigt. För Kerstin är det självklart

att bry sig om andra. Äldst av sex syskon från en bondefamilj med begränsade resurser tog hon sig till Stockholm, läste till sjuksköterska och tjänstgjorde 1950 i Koreakriget. »I min lilla by Hallands Ljungby där jag växte upp satt vi alla i samma båt när krisen kom 1929. När man hade bakat eller slaktat ­delade man med sig till grannarna.« Paret träffades på Skansen den 20 augusti 1953 till tonerna av vokalisten Saga Sjöbäck.

Hon minns det mesta, Kerstin. »En kille i blaser med tjockt, fint hår bjöd upp mig och frågade; May I have this dance.

Så började vårt gemensamma liv.« Parets donation är en av de största privata i KTH:s historia. Men själva betraktar de inte den som särskilt stor. »Vi var förvånade att den uppfattades så, men det är ju roligt också«, säger Rune som av en slump såg en artikel om att Lunds universi-

tet var det enda lärosäte som hade råd med en viss typ av kamera ämnad för medicinsk forskning. Han tog kontakt med en vän och t­ idigare kollega på KTH och inledde en diskussion om att upprätta en fond för inköp av medicinsk ­apparatur som skulle kunna användas i sam­ arbete med Karolinska institutet. »Ett lyckokast för oss att KTH var ­intresserade också«, konstaterar Rune.

Kerstin menar att donationen har tillfört en »enormt trevlig och lärorik dimension« till parets liv. »Att med vakna ögon och varma händer få uppleva vad pengarna går till har jag upplevt som väldigt berikande. Jag känner mig l­ycklig över responsen vi har fått, den har varit helt enorm.« Jag undrar om Rune någonsin har ­tvekat över att de tog rätt beslut. Nej, det var en ­lättnad, svarar han. »Nu har vi gjort vårt.«

TIPS ATT TÄNKA PÅ VID DONATIONER

Philip von Segebaden, fundraisingansvarig vid KTH: »Som donator tjänar man på att göra sin research, att veta vad man ger sig in på och att hitta ett område som man har ett intresse för. Det är inte så vanligt att man följer donationen såsom paret Jonasson gör. Att ha dem så pass närvarande i processen är fantastiskt för KTH.«

FAIR

89

FAIR FILANTROPI

STIFTELSER

/ FAKTA

3 AKTUELLA STIFTELSER

/ INTEGRATION

Andra chansen För 20 år sedan en av landets farligaste brottslingar.

Nu slåss Patrik Asplund som VD för Goodsport mot utanförskap och segregation.

Text

Moa Samuelsson Foto Sanna Lindberg

Ibland är det den enskilda händelsen som avgör vilken väg livet ska ta. För Patrik Asplund, i dag VD på Goodsport foundation, blev en nedbränd gymnastiksal s­ tartskottet på en över tio år lång nedåtgående spiral.

Jakten efter en ny identitet och ett växande utanförskap tog honom snabbt till olika sorters extrema tillhörigheter och grupperingar. »När jag var femton år råkade jag och en kompis sätta eld på skolans gymnastiksal, ­vilket resulterade i att många av mina kompisar tog avstånd från mig och jag sökte mig till andra sociala sammanhang«, berättar Patrik, som efter branden drev iväg från Tyresö – in i punkvärlden, till Djurgårdens fotbollsmatcher och huliganbråk och vidare in i Vit makt – och naziströrelsen. Omgivningar som alla förstärkte känslan av, »Vi mot dom«. Ett liv som ung vuxen fyllt av destruktivitet och våld. »Jag var arg, hade en okontrollerad ilska och hamnade ofta i bråk. Många trodde att jag var farlig, fast egentligen var det tvärtom – jag var livrädd och försvarade mig.« 21 år gammal hade han häktas över 20 gånger, medverkat på Polisens lista över ­Sveriges farligaste individer och utsatts för ett allvarligt mordförsök. »Det började snurra runt i huvudet.

Vad höll jag på med egentligen – skulle mitt liv se ut så här?«

för ett halvår sedan tillsattes han som VD för stiftelsen Goodsport foundation. En organisation som vill främja integration och motverka utanförskap genom sportsliga samhällsprojekt. »Det finns 55 områden i Sverige där ­polisen efter midnatt inte vill åka in med sina tjänste­bilar. Där ska vi jobba. Vi öppnar sporthallar på nätterna och bjuder in ungdomar att spela fotboll – kriminaliteten minskar ­direkt.

Ett annat projekt är Skolträffen där vi låter elever från olika delar av samma stad mötas och utöva någon form av sportaktivitet tillsammans. Det är det enklaste sättet att motverka fördomar och knyta nya värdefulla kontakter.«

När kom vändningen?

»Genom sponsring och försäljning av tjänster till kommuner. Vi har många olika företag och privatpersoner som stöttar oss, som Karl-Johan Persson, VD för H&M, och Ulf och Bo Eklöf, ägare av Stadium.«

»Jag började träna kampsport och det blev som ett uppvaknande för mig. En inre resa satte igång och jag bestämde mig för att hoppa av naziströrelsen. Strax därefter blev jag ­erbjuden att bli ordförande för Blue Saints, Djurgårdens dåvarande supporterförening. De behövde någon som kunde få bort läktarvåldet och såg min bakgrund som en tillgång när det gällde att vinna förtroende hos supportrarna.« Du fick en andra chans?

»Verkligen. På två år fick vi ner våldet och femdubblade antalet medlemmar.« De senaste tjugo åren har Patrik målinriktat och envist drivit olika ungdomsprojekt och 90 FAIR

Idrotten som en sammanhållande kraft.

»Absolut. Det är bara att kolla på alla s­ måknattar som spelar fotboll – de ­struntar ­totalt i kompisarnas bakgrund och vilken ­kultur de kommer ifrån.« Vad vill du åstadkomma med Goodsport?

»Det kommer så många högutbildade nya svenskar till vårt land, men vi frågar inte dem vad de har för kunskaper och erfarenheter. Det är så dumt – de måste fångas upp. Våra projekt är kanske inte universallösningen på allt, men resultatet av det vi håller på med går att mäta.

Vi har ett projekt där vi satsar på att få långtidsarbetslösa ungdomar ut i arbetslivet och hela sextio procent har gått vidare till ett jobb.« Hur finansieras er verksamhet?

Vad kan vi som medborgare, på individnivå, göra för att motverka utanförskap?

»Vi vet att åtta av tio jobb tillsätts genom kontakter, just därför måste vi utöka vårt nätverk och se till att fler kommer in i samhällssnurran. Vi måste skapa ett flöde ut från de områden som dömts ut. Ungdomarna där måste få samma chans som alla andra när det gäller att få ett jobb. Och vi kommer skapa det – det finns inget annat alternativ.«

/ SPORT Icebreakers Efter att ­hockeyproffset Peter Forsberg varit involverad i välgörenhetsorganisationer i USA tog han med sig idén hem till Sverige. 2002 bildade han Icebreakers tillsammans med kollegan Markus Näslund, en organisation som spelar in pengar till Hockeyproffsens stiftelse i Västernorrland, genom att arrangera ishockeymatcher och andra events.

Stiftelsen skänker förtjänsten till sjuka och handikappade barn och ungdomar i Västernorrland. / VETENSKAP Crafoordska stiftelsen Stiftelsen grundades av Holger Crafoord 1980 som initialt donerade 3 miljoner kronor. Syftet är att främja vetenskaplig undervisning och forskning samt vård och utbildning av barn och ungdom. Sedan starten har stiftelsen lämnat ut över 1 262 miljoner kronor i bidrag för olika ­ändamål, ett sådant ändamål är operationsroboten, Anna-Greta, som invigdes 10 februari i år. / DJUR & MILJÖ Nordens ark Detta är en privat ideell stiftelse som huserar på Åby säteri i Bohuslän sedan 1989. Här bedriver man avel, uppfödning, forskning och utbildning för att ge utrotningshotade djur en framtid.

I Sverige har stiftelsen dessutom ett nationellt ansvar för uppfödning och utplantering av bland annat pilgrimsfalk, vitryggig hackspett, fjällgås, grönfläckig padda och flera arter av skalbaggar.

Parken är öppen för allmänheten för den som vill få en glimt av djuren.

/ FAKTA

PATRIK ­A SPLUND

Ålder: 43 år.

Bor: Hammarbyhöjden i Stockholm.

Gör: VD på Goodsport foundation.

Förebild: Anders Carlberg.

Han fick saker att hända.

Jag är en av de skinheads som han hjälpte vidare.

Dold talang: Jag är bra på att boxas, bra på att fajtas.

Kanske inte en så värst dold talang, egentligen.

Vad är »fair« för dig? Alla ska ha samma möjlighet och samma chans till utveckling oavsett bakgrund.

/ KULTURARV

LOCKANDE HISTORIA

Donationer skapar ett levande kulturcentra i Lund.

Text

Fia Fjelde Foto Viveca Ohlsson

Kulturen i Lund är en oas mitt i staden som fungerar både som museum och friluftsmuseum. Det grundades 1882 och här finns i dag ett femtontal olika utställningar för både vuxna och barn med k­ ulturarvet som utgångspunkt. Något som lockar ­ungefär 75 000 människor varje år. »Jag tror det är för att vi lyckas knyta ihop historia och framtid. Är vi angelägna är vi alltid intressanta och det försöker vi vara genom att belysa samhället och demokratiska frågor i våra utställningar«, säger museichefen Anki Dahlin.

Men det är inte bara Anki som brinner för kulturarvet, det gör även staden som bidrar till verksamheten och filantropiska privatpersoner. I skrivande stund ­håller man på att bygga upp en utställning kring en internationellt intressant keramiksamling, där man genom dekor och hantverk kan följa hur människor förflyttade sig runt världen från början av 1700-talet och framåt. »Den här utställningen hade vi inte kunnat göra utan de donationer vi fått från människor som brinner för vår sak. Vi har också en forskartjänst som helt bekostas av Nordenstedtska stiftelsen.« Vad är »fair« för dig?

»Rättvisa och demokrati och att vårt kulturarv är till för alla.« FAIR

91

FAIR FILANTROPI

UR EGEN FICKA USA

849,80 EURO PER ­INVÅNARE GER MAN I USA. ATT JÄMFÖRA MED SVERIGE DÄR SIFFRAN ÄR 64,58 EURO.

DEL AV SVENSK HUSHÅLLSKONSUMTION TILL 90-KONTON.

SVERIGE

AV INTÄKTERNA TILL H ­ JÄLPORGANISATIONER KOMMER FRÅN FÖRETAG.

0,3% av hushållens konsumtion går till organisationer med 90-konton.

Att jämföra med exempelvis Danmark och Österrike där man skänker aningen mer – 0,4%.

Visste du att danskar är mer generösa än svenskar? Här är sifforna som avslöjar allt om vårt givande.

Text

Redaktionen

Källa: Frivilligorganisationernas insamlingsråd i samarbete med PWC.

88 000 000 KRONOR

63% av svenska kvinnor skänker ­pengar till välgörenhet – att jämföra med 54% av männen.

53% AV LANDETS BEFOLKNING GER BORT

24 700 000 000 KRONOR ­handlade vi glass och godis för 2013 medan vi skänkte 5,8 ­miljarder till 90-konton. Vilket ger ett så ­kallat »glassindex« på 23,5%.

92 FAIR

samlade Bill Clinton Foundation in bara i Sverige år 2013.

Störst bland hjälporganisationerna var UNICEF med 652 miljoner.

MÄN

Så ger vi

KVINNOR

/ HJÄRTEPENGAR

det viktigaste vi har och ägnar sig åt ideellt arbete – i genomsnitt lägger vi ned 16 timmar i månaden.

2009 innebar det att vi jobbade ideellt 52 796 682 timmar. En insats som värderas till 111 miljarder kronor årligen.

13% 8 AV 10

vet att man inte kan ta med sig ­plånboken till himlen – och kan tänka sig att testamentera sina pengar till en organisation.

ÄR POSITIVA TILL ATT KÖPA EN VARA DÄR DELAR AV FÖRSÄLJNINGSPRISET GÅR TILL EN IDEELL ORGANISATION.

170 KRONOR ÄR DEN GENOMSNITTLIGA MÅNADSGÅVAN FRÅN DEN SOM SKÄNKER VIA AUTOGIRO.

MARINA PICASSO FAIR FILANTROPI

Konstskatten var ett arv utan kärlek – men nu hoppas Marina Picasso att tavlorna från hennes farfar äntligen ska göra nytta.

/ KONST

Kapar banden

Efter släkttragedierna säljer nu Marina Picasso en av tidernas största konstskatter för att satsa på sin växande filantropiverksamhet.

Text

Mårten Niléhn Foto Claire Lebertre

När Marina Picasso var 23 år ärvde hon sin farfar Pablos magnifika villa utanför Marseille med 300 målningar och en ofattbar skatt på 10 000 konstföremål. Det första hon gjorde när hon flyttade in var att vända tavlorna bak och fram. Dels för att hon aldrig har kunnat förlika sig med att det var hon som fick detta gigantiska arv, dels för att slippa bli p ­ åmind om alla ledsamheter som tavlorna representerar. Broderns självmord. Alla grälen och skandalerna. Minnena av hur ­farfar Pablo konsekvent vägrade hjälpa sin familj. Till och med när Marinas pappa Paulo hade blivit av med sitt jobb och familjen levde på svältgränsen hade den världsberömda konstnären svårt för att ställa upp för sin egen son. Om du behöver pengar kan du få arbeta hos mig som chaufför, var det karga budskapet.

Historien om familjen Picasso är full av lika excentriska som sorgliga infallsvinklar på hur pengar och makt kan splittra.

Konstnärsgeniet var enligt Marina inget annat än en ogin tyrann. »När jag var liten och var på besök hos farfar vek han de mest underbara papperssvalor till mig, men för att undvika att n ­ ågon i familjen skulle komma på tanken att försöka tjäna pengar på

svalorna krävde han alltid tillbaka dem när det var dags att gå«, ­berättade hon i en intervju i New York Times i januari.

Samtidigt offentliggjorde hon att hon ska börja sälja av sitt arv – tavla för tavla – för att få in pengar till sin ­växande filantropiska verksamhet. Den första som går under ­klubban är ett mycket medvetet val – La Famille från 1935.

Ett i­dylliskt släktmotiv i ett vackert landskap. Allt det som ­familjen Picasso inte var. »Människor säger att jag borde uppskatta vad jag har fått, och det gör jag verkligen. Men det är ett arv utan kärlek.

Jag vet hur det är att bära ett namn som alla känner till men ändå inte ha några pengar. Det utvecklade min humanism och min vilja att hjälpa andra«, avslöjade Marina i intervjun.

Högt upp på hennes filantropiska agenda står att hjälpa ungdomar med psykiska problem och som har hamnat snett, bland annat har hon gett stora bidrag till Hospital Foundation i Paris, men också till barnhem i Vietnam. En satsning som nu ska utvidgas. »Jag respekterar min farfar och hans status som konstnär.

Jag var hans barnbarn och arvinge, men jag var aldrig hans hjärtas barnbarn.« Något som med all tydlighet visade sig vid Picassos död.

Som ur en teatraliskt grym plan lämnade han inte efter sig ett testamente utan lät de fyra barnen, exfruarna och ­barnbarnen bråka om pengarna och konstskatterna inför öppen ridå. Så ­infekterad var striden att vid begravningen förbjöds ­Marinas bror Paulito att medverka av andra släktingar, vilket gjorde denne så upprörd att han tog självmord genom att dricka bläck.

När en domstol beslutade att ge Marina huvuddelen av arvet var det ett överraskande val även för henne själv. Nu har över 40 år passerat och La Famille är på väg ut ur huset – för att äntligen vändas rätt.

FAIR

93

FAIR FILANTROPI

FORSKNING

/ LIVSVIKTIGT

På barnens sida

När sonen Nelson dog i cancer bestämde sig Fredrik och Johanna Malm för att starta en stiftelse som arbetar för bättre villkor i vården för sjuka barn.

Text

Niklas Wahllöf Foto Pär Olofsson

Fredrik Malm är 41 år, han ser oförskämt ung, pigg och kry ut. På hans stora ­kombinerade ­lager och kontor på Kungsholmen packas det överallt kontaktlinser och glasögonbågar i ­kartonger, det pratas i telefon, hålls möten och plockas i hyllor. Det sjuder av liv.

Och det här kunde vara en typisk framgångssaga: Hur den unge toppjuristen på amerikansk finbyrå med en bana som advokat framför sig plötsligt hoppade av, drog igång en liten linsnäthandel, jobbade stenhårt, packade och cyklade själv ut med leveranser, gjorde affärer, såg firman växa, gifte sig, fick barn, himlen v­äntade runt hörnet. Då blev sonen Nelson svårt sjuk. Två och ett halvt år gammal. Hjärntumör.

Blixtsnabbt hade framgångssaga och familje­lycka förändrats till den värsta utdragna mardrömmen. Nelson avled. »Vi kommer ju aldrig att bli riktigt återhämtade, jag och min fru«, säger Fredrik i ett ­litet konferensrum på hans företag Lensstore. »Men jag känner att jag som vuxen, som pappa, måste göra det här.« »Det här« är Fredrik och Johanna Malms stiftelse Entrepeneurs for Good – The Nelson Foundation, och det projekt som just har sjösatts.

Stiftelsen syftar till att ge barncancervården vid främst Astrid Lindgren/Karolinska sjukhuset (där Nelson vårdades) inte bara tillskott av medel utan också hjälp med ett i viss mån nytt arbetssätt, så att andra barn ges en större chans att överleva.

För trots att Fredrik är noga med att berätta att han inte bär på någon bitterhet gentemot vården, han vet att alla gjorde vad de kunde för Nelson och han känner stor respekt för kunnandet och engagemanget hos läkare och s­ köterskor som jobbade mer eller mindre dygnet runt.

Men de såg också den skriande bristen. Den märkliga och många gånger onödiga motvind som såväl personal som anhöriga fick streta mot.

Nelsons sista år på jorden blev en fruktansvärd resa för den lilla familjen med tvära kast m ­ ellan hopp och förtvivlan. De upplevde absurda dröjsmål, fick vetskap om ny godkänd m ­ edicin som inte skickades till Apoteken, luskade tag i nya rön och framgångsrika metoder på andra barncancerkliniker men som bara bortsågs ifrån, för att efter tjat ändå sättas in men när det var för sent, de genomled ett helvete man knappt kan fantisera fram.

94 FAIR

ENTREPRENEURS FOR GOOD – THE NELSON FOUNDATION

Stiftelsen arbetar till minnet av 3-åriga Nelson. The Nelson Foundation samlar entreprenörer och läkare för att identifiera konkreta satsningar för att bota fler cancerdrabbade barn. Just nu engageras bidragsgivare för att säkra ett svenskt medlemskap i sammanslutningen Innovative Therapies for Children with Cancer. För att bidra, kontakta Fredrik och Johanna Malm via fredrik.malm@entrepeneursforgood.se

»I början, så tänkte jag ändå att Karolinska Institutet, det står för något, det är världsledande, och det här är våra barn som det rör sig om – det kan ju inte finnas några begränsningar. Jag fick ­tidigt veta att ungefär 300 barn insjuknar i c­ ancer om året i Sverige, det är många men samtidigt ingenting, det måste vi väl ha råd med. Men barn med cancer ges sämre förutsättningar än vuxna

/ FAKTA

FREDRIK MALM

Ålder: 41 år.

Familj: Hustrun Johanna och tre små barn.

Motto: Just do it.

Dold talang: Hyfsad i golf (hcp 2).

Förebild: Nelson Malm, för att han ­älskade livet och stod över all skit som liksom klistrar sig fast på oss vuxna.

Vad är fair för dig? Ömsesidig respekt.

cancerpatienter, barncancerläkare får sämre lön än de som jobbar med vuxna. Det finns inte en förälder i Sverige som tror att det är så. Men vi är faktiskt skyldiga barnen att ändra på det här.« Fredrik berättar om resan med den cancersjuke lilla killen och insikten att det saknades ­resurser, kanske även rutiner, för samarbeten och kunskapsinhämtningar, hur de underbemannade läkarna försökte rädda liv enligt många gånger oflexibla protokoll. Det är smärtsamt. »Vi måste hitta ett sätt att underlätta för ­läkarna att göra sitt arbete. Det kan handla om att kanske tre personer inte gör något annat än att serva läkarna med kontaktnät till de främsta instituten runt Europa, att sålla och filtrera och på ett snabbt och enkelt sätt presentera nya rön.« Stiftelsens första konkreta projekt ­handlar om att göra Astrid Lindgren/Karolinska till ­första svenska medlem i sammanslutningen ITCC, Innovative Therapies for Children with Cancer. Det är ett europeiskt samarbete, men Sverige har inte ansett sig ha råd. The Nelson Foundation garanterar resurser till nya tjänster för att bygga upp ett svenskt center, i tre år.

Man undrar hur han orkar? Fredrik har nu såväl företagen Lensstore som Loveeyewear, han och Johanna har två småsyskon till Nelson, och på det stiftelsens arbete. Han säger att det mest dränerande ändå är att rekapitulera allt. »Det är jobbigt att gå stegen in på sjuk­ huset igen. Men konstigt nog har jag också varma känslor – för när jag var där så var det ­tillsammans med Nelson.«

/ PÅVERKA

Tungt ansvar

Ansvarsfulla investeringar är ett av de effek­ tivaste sätten att påverka världen till det bättre.

Men hur fungerar det egentligen? Vi vände oss till Eva Palmborg på Nordea Asset Management.

Text

Jonas Malmborg

är en ansvars­ Handen på 1Vad full investering?

4 ­hjärtat, varför är detta så viktigt »Det handlar om att g­ arantera att kundernas (både stora institutioner och enskilda privatpersoner) pengar placeras i företag som gör affärer på ett hållbart sätt.

I praktiken innebär det att vi kontrollerar att de följer FN:s krav på mänskliga rättigheter, tar ansvar för arbetsförhållanden i sina fabriker, mot­ arbetar korruption och tar hänsyn till miljön.«

I arbetet ­ingår 2­försöker också att ni påverka

företagen i positiv riktning? »Vi tror på dialogen som påtryckningsmedel i de bolag vi investerar i.

Hur de arbetar med miljö, socialt ansvar och a­ ffärsetik.

Vi påpekar vad som kan ­göras bättre och ställer krav när det finns brister.«

3

Hur vet ni att ­bolagen lever ­efter alla ­ambitiösa uppförandekoder och hållbarhets­ dokument?

»Genom att besöka bolagen, ofta tillsammans med våra portföljförvaltare. Vi gör fältbesök, kontrollerar fabriker och träffar underleverantörer. Vi har exempelvis varit på plats i H&M:s fabriker i Kambodja, besökt Stora Enso i Pakistan och granskat Tele 2:s verksamhet i Kazakstan.

(På esg.nordea.com har vi lagt ut filmer från våra fältbesök.)«

för Nordea?

»Vi är övertygade om att de bolag som tar sitt a­ nsvar också är framtidens v­ innare.

Vi anser att välskötta och långsiktiga bolag också är de som tar ansvar för mer än själva affären och ­leverera vinst till aktieägarna. Allt hänger ihop.«

Har kundernas 5förändrats? syn på hållbarhet »Absolut. Vi märker det hos privatkunderna, men kanske framför allt hos större institutionella investerare som kommuner, landsting och statliga pensionsfonder.

I dag handlar det om att välja företag som man vill i­nvestera i och få dem att förbättra sitt hållbarhetsarbete. Vi har många institutionella ­kunder som börjar ta ett helhetsgrepp inom sitt hållbarhets­arbete.

Hur man jobbar internt i ­bolaget ska också speglas i ­kapitalförvaltningen.«

Det finns etiska fonder,­ ­betyder 6 det att resten är ­oetiska?

»Nej, så enkelt är det inte. Men olika fonder ställer olika hårda krav. Hårdast krav på ansvar av relevanta miljö, sociala och ägarstyrningsrisker har Nordeas Stars-fonder. Bolagsurvalet till dessa fonder tar hänsyn till hur företagen hanterar risker och möjligheter rela-

terade till miljö, mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och affärsetik.«

7

/ KORRUPTION

»På Nordea är vi övertygade om att bolag som sköter om sina anställda, b­ ehandlar sina minoritetsägare väl och är resurseffektiva också är ­bolag med god kvalitet. För investerarna handlar det om att minimera risker. Bolag som är medvetna om och arbetar med sina risker gör inte sina aktieägare besvikna.«

Kan man göra affärer över hela världen utan att betala mutor?

Katarina Hammar, hållbarhetsanalytiker på Nordea Fonder, berättar om varför banken tagit fram en handbok mot korruption.

Går fonder som drivs av ansvars­ fulla investeringar bättre eller sämre?

sig Nordeas arbete 8frånSkiljer andra banker? »Jag vågar säga att vi är en av de ledande aktörerna i Europa på ansvarsfulla investeringar och vårt angreppssätt där vi försöker påverka företagen i positiv riktning är unikt. Vårt motto ›avkastning med ansvar‹ ska inte bara vara en vacker formulering, utan fungera som ett ­filter i hela vår förvaltning.«

NOLL­TOLERANS MOT MUTOR

Text

Jonas Malmborg

»Korruption finns överallt i världen.

Och den kostar. World Economic F ­ orum ­uppskattar att det varje år betalas 7 b­ iljoner kronor i mutor världen över.

Det är ett gigantiskt problem som hotar den ekonomiska utvecklingen.« Vilka ska använda handboken?

»I första hand ska vi använda den i­nternt. Men tanken är att också sprida den till bolagen vi investerar i samt till kunder. Det är ett sätt att visa hur vi ­jobbar, hur vi ser på korruption och agerar som ansvarsfull och aktiv ägare.« Går det att göra affärer i fattiga och odemokratiska länder utan att betala mutor?

»Det kan vara problematiskt men de flesta svenska storföretag har en noll­ tolerans mot mutor och vidtar olika ­åtgärder som utbildning av anställda och leverantörer för att förhindra det.« När dyker korruptionen upp?

»I affärssammanhang handlar det om att utnyttja sin ställning för personlig ­vinnings skull. Det kan ta lång tid att få ut tillstånd, varuleveranser kan fastna i tullen och ägarförhållanden är oklara.« Hur ser företagens beredskap ut?

»Det finns en stor medvetenhet om de här problemen ute i näringslivet, i ­synnerhet efter Telias mutanklagelser i Uzbekistan. Det var ett mycket avskräckande exempel.« FAIR

95

FAIR FILANTROPI

MARSCHALLHJÄLPEN

/ BRÄNNPUNKT GÄRDET

Hoppets låga Med fantastiska ljusinstallationer samlar hotelldirek­ tören Salka Börjeson Eynon in pengar till Afrikas unga.

Text

96 FAIR

Sofia Edgren Foto Pär Olofsson

Idén föddes för tio år sedan då hotelldirektören och entreprenören Salka Börjeson Eynon drog igång sin första ljusmanifestation. I projektet, som hon kallar LIFE – Light it for Everyone – lät hon tända 10 000 marschaller sålda för 10 kronor styck på naturarenan Gropen i Leksand.

Pengarna gick oavkortat till människor som drabbats av jordbävningen i Pakistan 2005. När Salka stod där, mitt i eldhavet i novemberkylan sa hon till sig själv: »En dag ska jag tända hela Gärdet i Stockholm.« »Då drog vi in 250 000 kronor, nu dryga miljonen«, säger Salka om eventet på Gärdet som anordnades tillsammans med Nordea i mars.

Den här gången gick pengarna till Star for Life, en organisation som bland annat arbetar för att stärka unga sydafrikaners självkänsla genom ­utbildning. Att hotelldirektörens hjärta brinner för organisationen som hon även är ambassadör för, går inte att ta miste på. Med iver i rösten ­berättar Salka om hur de insamlade pengarna hjälper människorna i landet. »HIV är fortfarande ett stigma i många byar på landet. Det slog mig hur hårt det drabbar skoleleverna som därför inte vågar söka vård. Vi hjälper till att samla in pengar till mobila kliniker, där de kan de träffa l­äkare och på så sätt slippa ryktesspridningen som sker på lokala sjukhus.« Även om Salka ännu ej spikat ett datum för nästa ljusevent, garan­ terar hon att det kommer att bli av – »någonstans i världen inom tio år«. »Det sprids en otrolig värme och gemenskap bland m ­ änniskorna som är med och tänder alla ljusen. Att man genom att bidra med små medel tillsammans kan skapa något så betydelsefullt och stort är ­otroligt«, säger Salka.

FAIR

97

FAIRWELL NO FILTER Illustration

98 FAIR

Karin Ohlsson

Nordea Bank AB (publ)

”Vi vill öppna upp för en diskussion mellan ungdomar och deras föräldrar om vikten av att ta ansvar för sin privatekonomi. Detta är särskilt viktigt idag, när vi lever i gränslandet mellan kontanter och elektroniska pengar.”

Emma Persson, Privatekonom för unga

Lära ungdomar att hantera sina pengar Ekonomipejl är främst inriktade på att lära unga om ekonomi och entreprenörskap, två områden där våra medarbetare kan göra störst nytta med sin tid och sina kunskaper. Genom att fokusera på ämnen som våra medarbetare har gedigna kunskaper om kan vi verkligen göra skillnad. Under 2014 besökte våra rådgivare i Sverige cirka 300 skolor och träffade 17 000 elever. Vi besöker skolklasser med elever i åldern 13–18 år och lär dem mer om privatekonomi genom praktiska exempel.

Vi vill informera alla ungdomar som deltar i programmen hur man kan tjäna pengar och spara, vilket kan vara grunden för ett bra liv. Även medarbetarna har stor nytta av sina erfarenheter. De blir mer motiverade i sitt arbete och bättre på att kommunicera, vilket i sin tur leder till att de blir bättre i sin kontakt med våra kunder.

Gör det möjligt