17 minute read
MIN RESA: ARON ANDERSON
from Kupé nr 9 2022
»Jag kallar mig lyxhandikappad«
Han har bestigit Kebnekaise, hoppat fallskärm, simmat över Ålands hav och skidat till Sydpolen. Stora bedrifter i sig och för en rullstolsbunden person: oerhört. För Aron Anderson verkar inga mål omöjliga och det ska vara kul på vägen. Men det är som förebild han vill göra skillnad. I Let’s dance kunde han visa att även den som befinner sig utanför normen kan uppfylla drömmar.
text LINDA NEWNHAM foto KARL NORDLUND
Aron Anderson fick sitt livs stora utmaningar redan som barn, att besegra cancern. Som vuxen har han förstått att det var som mentala boot camps.
Hans tränare brukar säga att det finns två sorters talanger: de som har talang för sporten – och träningstalanger. Aron tillhör den senare kategorin.
ARON ANDERSON
ÅLDER: 34. FAMILJ: Hunden Vacchi. BOR: Stockholm. GÖR: Äventyrare och föreläsare. MOTTO: Stop wishing, start doing. Strax innan de skulle operera Aron Andersons lungor, dit cancern hade spritt sig, frågade hans mamma läkaren hur det skulle gå med sonens idrottande med tanke på lungkapaciteten. Hon fick till svar att ”ja, han kommer ju inte att vinna några maraton, men kan nog köra 100 meter i alla fall”.
År 2017 vann Aron ultraloppet Wings for life world run genom att nå 92,14 km. Han har även svenskt rekord i att som första person i rullstol klara en svensk klassiker på under 24 timmar. För Aron Anderson är en äventyrare utöver det vanliga. Han sitter som sagt i rullstol, men har ändå bestigit Kebnekaise, hoppat fallskärm, simmat över Ålands hav och skidat till Sydpolen – bara för att nämna några saker. Och han är en mästare på att vända motgång till möjlighet. – Jag är fullt medveten om att livet kan ta slut vilken sekund som helst, och den insikten har gett mig eld i baken.
Vårens utmaning var på en helt annan nivå, när han deltog i 2022 års upplaga av Let’s dance. Något som innebar en intensiv träning med Jasmine Takács. – Det var en utmaning för oss båda, för mig att dansa över huvud taget, och för henne att ha en danspartner som sitter i rullstol. När jag bestiger berg är det sak samma hur jag ser ut när jag klättrar, jag ska bara ta mig upp, men i dansen skulle jag röra armen snyggt. För att inte tala om fingrarna, som också skulle sticka ut på ett estetiskt sätt, säger han och visar av coachen okejade arm och handrörelser. – Fast mitt största handikapp var ändå min tondövhet, jag hade inte sinnesnärvaron att riktigt lyssna in musiken, utan gör bara koreografin, skrattar Aron.
Och paljettdräkten?
– Jag har bett om att få en skjorta i goretex.
Han säger att han framför allt ville medverka i Let’s dance för barns med funktionsnedsättning skull. För att visa andra att det går, för det var i den tanken livet öppnade upp för honom själv. – Jag insåg att de begränsningar man har i sitt huvud sällan säger något om ens faktiska kapacitet.
Aron var bara barnet när livet vände. Han brukar säga att han hade världens bästa barndom med mamma, pappa och två småbrorsor i radhuset i Nacka. Och när han sedan beskriver hur han cyklade runt och spelade fotboll tänker man på hur basic en världens bästa barndom kan vara: kärlek, trygghet och en vetskap om att man är prioriterad över allt annat. Så enkelt, och så långt ifrån självklart. – Jag har haft ett fysiskt trauma i mitt liv – men inte blivit utsatt för ondska och elaka handlingar, vilket jag är tacksam för. Jag gissar att det ger helt andra sår.
Men ja, när Aron var sju år fick han plötsligt väldigt ont i rumpan, så pass att hans föräldrar till slut tog med sonen till sjukhuset. Smärtan visade sig komma från en tumör i bäckenet. Han hade cancer.
Även om Aron har haft ett fysiskt trauma så är han tacksam för att han sluppit elaka handlingar, som ger helt andra sår.
– Jag minns mina föräldrars ansikten efter att de fått beskedet, rädslan och sorgen gick inte att ta miste på.
EFTER ETT ÅR av cellgifter, strålning och förhoppningar om att tumören skulle krympa fick läkarna byta taktik. I stället blev det operation som man från början visste skulle förstöra nervbanor till benen, vilket innebar ett liv i rullstol.
Arons livs första stora utmaning var alltså den tumören, som han överlevde. Cancern kom igen när han var 11 år, och han överlevde då också. Som vuxen har Aron förstått att han under de perioderna genomgick flera mentala boot camps. – Jag lärde mig att ”lura” hjärnan för att orka fortsätta, bland annat genom att hitta tacksamhet i jobbiga situationer och att ha perspektiv på mitt eget elände. Som när jag var barn och fick cellgifter. Då delade jag rum med en till liten pojke som också fick cellgifter. För varje gång jag spydde, så kräktes min rumskompis tre gånger, vilket fick mig att känna att jag hade det ganska bra ändå. Då var
det tänket en ren överlevnadsmekanism, men jag har haft stor nytta av det sedan dess. Ja, det är en superkraft jag fått med mig från cancern. För att vara tacksam efter en härlig dag på spa med vänner är lätt, det är att kunna hitta tacksamheten när man haft en riktigt rutten dag som är tricket.
Han berättar om gånger då han använt förmågan att byta mindset. Som när han missat bussen, fått punka på bilen eller som den gång han paddlade över Ålands hav, dumt nog utan följebåt, och det kom stora vågor från sidan. Genast kom tankar som ”vält inte, du får inte välta”. – Det påstås att vårt undermedvetna inte förstår ordet ”inte”. I mitt fall hörde det undermedvetna alltså ordet ”vält.” Så jag tvingade mig själv till att ersätta mina negativa tankar med positiva, som ”Jag är stark och stabil. Jag är snart på Åland.” Det tog mig framåt.
»Jag är mer rädd för att inte göra det mesta av det liv jag fått och jag vill ’go out with a bang’.«
Du hade döden bredvid dig redan som ung, och måste ha reflekterat över den. Är du rädd för döden?
– Nej … Jag är mer rädd för att inte göra det mesta av det liv jag fått, och så har jag tänkt att jag vill ”go out with a bang.”
Han säger sig inte heller vara särskilt andlig, men: – Min bästa kompis blev påkörd av en rattfull man när han var 13 år, och dog. Det var oerhört tufft, så för att hantera sorgen tänkte jag att när jag dör får jag träffa Erik igen. Så har jag fortsatt tänka när jag förlorat människor. Om det stämmer eller inte vet jag inte, men tanken gör mitt liv lättare att leva.
Hur bestiger man berg rent konkret när man sitter i rullstol? Aron har gått med kryckor, dragit sig fram med armarna och krupit upp.
Arons knep MATMETODEN
Aron Anderson har en metod för att övervinna rösterna i huvudet när det känns kämpigt. Han kallar det matmetoden, även om det inte har med käk att göra. M = MIKROMÅL. Om jag ska åka Vasaloppet så kan det kännas deprimerande och ouppnåeligt att tänka att jag har sju mil kvar. Då sätter jag pyttesmå mål, som att jag ska staka mig fram till nästa lyktstolpe. Det kan jag fixa. A = ANLEDNINGEN, mitt varför. Varför plåga kroppen timme ut och timme in för att komma upp på ett berg? Jag brukar ta med mig ett varför i form av att jag gör något för andra, som att samla in pengar till Barncancerfonden. Det ”varföret” tar jag fram när det känns jobbigt. När jag tänker att jag hjälper andra människor, så orkar jag lite till. T = TACKSAMHET. Får man inte tycka synd om sig själv ibland? Jo, absolut. Men ibland är det bättre att vänta med den känslan tills man är klar med sin mission. I det läget är det bättre att sätta saker i perspektiv, och vara glad för det du kan och har.
VET DU VEM SOM SYTT DIN TRÖJA?
Är rättvisa arbetsvillkor och en skälig lön något du tycker är viktigt? Vet du hur personerna som sytt dina kläder har det? Om du har på dig en tröja eller ett plagg från Woolpower så kan du känna dig trygg med att människorna som tillverkat ditt plagg har en lön de kan leva på och rättvisa arbetsvillkor.
Vår filosofi Responsibly Made in Sweden innebär att sätta människan bakom plaggen i centrum och där är rättvisa anställningar är en självklarhet. Det innebär också att tillverka produkter med hög slitstyrka och lång livslängd för att påverka miljön så lite som möjligt. Det är något som allt fler människor värderar och efterfrågar. Därför gör vi nu en unik satsning inom svensk textil- och klädindustri.
Kläder behöver inte produceras i låglöneländer.
Det går att driva textilproducerande företag i Sverige. Vi är det enda svenska varumärket som, trots vår storlek, stickar och syr alla våra kläder i Sverige och Östersund. Så har vi gjort sedan starten 1969 och vi är stolta över att fortsätta ha vår produktion här.
Vi bygger en ny fabrik. Fortfarande med produktion i Östersund såklart. Med den nya fabriken kommer vi att ha dubblerat vår fabriksyta och vi räknar med att över tid även ha dubblerat antal anställda. Vi är stolta över att bana väg och visa fler att kläder kan tillverkas i Sverige under rättvisa arbetsförhållanden.
Läs mer om oss och vår fabrik på woolpower.se
Aron lever efter devisen att framsteg skapar lycka och det är på så sätt han vill utvecklas som människa.
Har du någonsin tänkt kring cancern att ”varför drabbade det här just mig”?
– Absolut. Mitt bästa svar är att det skedde av en anledning, och att den anledningen är att jag ska göra något bra av det, säger han.
Och så berättar Aron om hur han för ett tag sedan mötte en präst som lyssnat på hans föreläsning. Mannen, som var präst på ett sjukhus, berättade hur en liten flicka döende i cancer bett honom komma till sitt rum. ”Varför ska just jag dö?” frågade hon prästen. När han svarade att ”jag vet inte”, så blev hon sur och skickade i väg honom. En vecka senare bad flickan prästen att komma igen. Då sade hon att hon hade kommit på svaret till frågan om varför just jag. ”Det är: Varför inte?” – Hon hade alltså på en vecka insett det som för andra kan ta ett helt liv att förstå och acceptera, alltså att livet inte är rättvist.
Det faktumet har även Aron fått jobba med sedan barnsben. – Det handlar om att ha perspektiv, jag har vänner som är förlamade från bröstet och ner, medan jag kan ställa mig upp, slänga rullstolen på ryggen och gå några trappsteg för att ta mig till hissen. Jag löser det. Det är en jäkla skillnad. I dag kan jag kalla mig för ”lyxhandikappad.”
Glädjen i tillvaron hittade han tillbaka till när hans pappa tog med sin 11årige son till en friidrottsklubb som hade träningar personer med funktionsnedsättning. Aron fick testa köra banan runt i en lätt specialrullstol och tyckte att det var ”grymt roligt.” Den glädjen tog han i handen och satsade allt – framför allt efter att han sett Paralympics på tv och insett att jodå, även personer i rullstol kan komma till OS. Resultaten lät inte vänta på sig. Som 13åring fick Aron åka på juniorEM i Schweiz där han vann såväl 100 meter, som 200 och 400. Han kom så småningom att tävla i både friidrott, segling och kälkhockey.
Hur mycket vinnarskalle är du?
– Man tränar inte tio pass i veckan för att komma på åttonde plats, även om jag har kommit åtta ibland, haha. Jag har alltid jobbat hårt. Min tränare Pierre brukade säga att det finns två sorters talanger: dels de som har talang för sporten, och så träningstalanger, där jag tillhör den senare kategorin.
År 2004 ställde han upp i Parlympics första gången, och kom att delta i totalt fyra spel. Men just som han enligt sin plan skulle slå igenom på Parlympics i London 2012 fick idrottskarriären ett snöpligt slut – det blev höftledsoperation i stället. – Det blev ett jäkla antiklimax och då dippade jag rejält.
Ja, livet blev som ett stort tomrum där all mening och alla mål försvunnit ut genom fönstret. I sådana lägen är det tur att man har vänner som ser när man behöver hjälp upp ur mörkret. I Arons fall var det kompisen Johan som utmanade honom att hänga med upp på Kebnekaise, Sveriges högsta topp.
ARONS BEDRIFTER
2004. Ställde upp i Paralympics första gången.
2013.
Besteg som första person i rullstol Sveriges högsta berg, Kebnekaise. 2014. Satte svenskt rekord i att som första person i rullstol klara En svensk klassiker (Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet) under 24 timmar. 2015. Simmade över Ålands hav. Den 37 kilometer långa sträckan från Grisslehamn till Åland gjordes i 14-gradigt vatten. 2016. Gjorde en Ironman i Kalmar och skidade samma år över Svalbard i 22 minusgrader.
Förr kände Aron att det var coolare att få epitetet som driven och modig, men nu tycker han att snäll är det absolut finaste man kan vara.
– Idén lät helt absurd. Jag sitter ju i rullstol, jag kan inte bestiga berg. Det var som dömt att misslyckas och jag ville inte misslyckas. Men Johan tjatade, och jag kan säga att inget har gjort så mycket för mig rent mentalt de senaste 20 åren som att komma upp på Kebnekaise.
På vilket sätt?
– Innan trodde jag att jag kunde så här mycket, säger Aron och visar ett mått med händerna. Men när jag stod där på toppen insåg jag att jag uppenbarligen inte alls vet vad jag är kapabel till, att jag kan mer än jag tror, så det är lika bra att testa. – Det är så lätt att hålla tillbaka sig själv, men ingen kommer att tacka dig för att du höll tillbaka dig själv och skippade dina drömmar.
Så Aron har sedan dess testat sina gränser mer eller mindre på heltid – för varför inte göra det roliga till ett jobb – äventyrare – när man ändå håller på. Han har bestigit Kilimanjaro och Fuji, kört Ironman på Hawaii, hoppat fallskärm, åkt Vasaloppet fyra gånger etcetera. På vägen samlar han in pengar, framför allt till Barncancerfonden, som vid det här laget har fått tolv miljoner genom Arons utmaningar.
Blir äventyren som ett beroende, att utmana sig själv mer och mer?
– Det finns ett uttryck på engelska som heter ”progress equals happiness”, framsteg skapar lycka, och jag vill utvecklas som människa. Men däremot ska man kanske se upp om man ”måste” göra värre och värre saker. Så åter till Let’s dance, där ville jag vara en förebild och visa att även vi som befinner oss utanför normen kan uppfylla drömmar.
Om man lever på att prestera så länge som Aron har gjort – förutom att han var killen som lyckades i sport, hade han också högsta betyg i skolan – vad händer då med ens självkänsla när man inte kan eller får prestera? – Där har du något jag måste öva på. Det kan vara svårt att ligga hemma och kolla på Netflix när det finns så många saker att göra.
Men han säger att han har taggat ner sedan pandemin. Från början fick han ”tvångstagga ner” när såväl föreläsningar som planerade äventyrsresor ställdes in.
Vad mer har du insett om livet de senaste åren?
– För några år sedan satt jag och en kompis och pratade om andra vänner, och satte ord på dem. Då kände jag att det var coolare att få epitetet som driven och modig än snäll. Nu tycker jag att snäll är det finaste man kan vara. Så det är en ny ledstjärna. Och även om jag är fullt medveten om att livet kan ta slut när som helst och att jag har massor kvar som jag vill göra, så vill jag också stanna upp ibland och vara okej med det. För jag har insett att det är i närvaron man njuter. •
ARONS BEDRIFTER
2017. Vann ultraloppet Wings for life world run genom att nå 92,14 km i rullstol. 2018. Genomförde Sverigecyklingen, från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder. 2021. Slog svenskt rekord i fallskärmshoppning med 145 hopp under 24 timmar. 2022. Förste person i rullstol att delta i TV4:s Let’s dance och tillsammans med danspartnern Jasmine Takács nådde de ända fram till kvartsfinal.
Aclima har lyckats med att återanvända ull
Oavsett hur effektivt kläder tillverkas så blir det alltid spill i produktionen, material som många väljer att se som sopor. På Aclima ser vi det som en resurs, det är ju förstklassig merinoull vi pratar om. Och för oss är det också en fråga om resursanvändning och hållbarhet.
Att återvinna ull har varit en svår nöt att knäcka.
Efter mycket arbete hittade vi en metod som tar vara på överblivet material från vår egen produktion. Spillet kan nu upparbetas och bli till nytt garn, merinoullfibrerna förstärks med återvunnen konstfiber för bästa slitstyrka. Av garnet väver vi ett nytt material i våra fabriker i Estland som vi sedan tillverkar våra mjuka och sköna LeisureWool ReBornskjortor av. Ett allsidigt plagg för både friluftsliv och vardagsbruk. Med metoden på plats kan nu ull återvinnas. Aclimas engagemang för hållbarhet skiner igenom i skjortans alla detaljer. Förstärkningar i återvunnen konstfiber och knappar av kokosnöt. Av samma orsak väljer vi att inte färga om materialet. - Att färga ullen på nytt är ett arbete som kräver stora resurser i form av energi, vatten och kemikalier. Istället för att färga på nytt sorteras materialet efter färg i fabrikerna före det upparbetas. Det är ett arbete som skapat ett extra engagemang i fabrikerna, säger säljchef Lars Eivind Johansen.
”Att färga ullen på nytt är ett arbete som kräver stora resurser i form av energi, vatten och kemikalier”
Mer på: Aclima.se
HON SKIDAR GENOM DEN SVENSKA FJÄLLKEDJAN FÖR 8E GÅNGEN
Lina Hallebratt är friluftsentusiasten som älskar att vara ute på äventyr tillsammans med sina hundar, till fots, på skidor, cykel, hundspann eller i kajak.
De sista tio åren har hon tillbringat mer tid ute på tur än hemma och har bland annat skidat längs hela den svenska fjällkedjan inte en utan fyra gånger (!) och genomfört samma resa med hundspann tre gånger. Lina har vandrat genom hela Alperna och från Mexiko till Kanada och paddlat hela svenska kusten två gånger. 2015 blev Lina Årets kvinnliga äventyrare för sin bedrift att genomföra ett trippelband, dvs skida svenska fjällkedjan, paddla längs hela svenska kusten och vandra svenska fjällkedjan. I våras korsade hon alltså den svenska fjällkedjan i sin helhet för åttonde gången, denna gång en tur och retur resa tillsammans med sina hundar, från Grövelsjön i Dalarna till Treriksröset i norr och tillbaka igen. Lina Hallebratt är ambassadör för Aclima - Jag har använt Aclimas ullkläder många år på olika turer runt om i världen i olika klimat. Det jag älskar med ull är att det fungerar bra i alla väder. En av ullens egenskaper som jag älskar är att det värmer även om det skulle bli blött. Ull fungerar i alla väderförhållanden, Det håller mig varm om det så är -40 grader som det varit längs vita bandet och svalkar vid +40 som det var under ökendelen av vandringen längs Pacific Crest Trail, den 430 mil långa vandringen längs USAs västkust, berättar Lina.
GOD DJURHÅLLNING OCH HÅLLBAR PRODUKTION
Aclima har arbetat med ull i över 80 år. Redan från start har vi tagit vara på överblivet material. Det började med ullsulor som grundaren Eivind Johansen tillverkade av spillmaterial från industrin. Sedan dess har Aclima producerat kläder i ull och är idag ett ledande varumärke med ett stark hållbarhetsfokus. Aclima arbetar uteslutande med certifierad merionull (ZQ). Vi är medlem i Woolmark som säkerställer kvalitet och etiska förhållanden för djur och människor. Varje Aclimaprodukt har en kod som gör ullen spårbar. Alla Aclimas plagg håller Øko-Tex 100-standard och hela produktionskedjan är ISO 140001-certifierad. Vilket innebär att plaggen garanterat är fria från ohälsosamma kemikalier och ett ständigt pågående miljöarbete inom hela produktionskedjan.
