POPPOET

Uttrycket framför allt

Joel Alme både skriver och sjunger från hjärtat – nu är han aktuell med nytt album och Sverigeturné.

text FREDRIK EMDÉN foto BEATRICE LUNDBORG

JOEL ALME LYSSNAR på musik dygnet runt. Den här dagen har han suttit i radhuset i Stockholmsförorten, där han och hans familj bor, och lyssnat på Rainy Night in Georgia med Tony Joe White (”det är ett speciellt ljud i den låten som jag alltid har velat få till”). – Jag lever ganska stillsamt. Gillar att sitta hemma och spela gitarr bara, med ett visst mått av isolation och har alltid levt på samma sätt, säger han.

Musiken har funnits med honom från allra första början. Hemma hos mamma och styvpappan i Göteborg matades han med ”rock’n’roll och amerikanska gubbar” (”du vet, Bob Dylan, Neil Young och Tom Waits”). Genom sin pappa, som spelade skivor på klubbar, fick han soulmusiken. Ibland fick han följa med när pappan spelade och då kunde de bli sittande i baren efteråt och lyssna på musik.

Mellan 2008 och 2012 släppte Joel Alme tre album på engelska, men på skivan Flyktligan, som kom 2015 och blev hans stora genombrott, bytte han engelskan mot svenskan. Han hade ”använt alla ord för kärlek på engelska” och började i stället berätta om sin egen uppväxt, om familjerelationer och missbruk.

DET VAR EN svår övergång, inte bara för att han rotade i familjehemligheter, utan för att det blev tekniskt utmanande. – Om jag tog i för mycket lät det som Håkan Hellström. Jag var tvungen att hitta ett läge som passade mig, texterna och musiken. Och dra ner på dramatiken i ljudbilden, så att det inte skulle bli för mycket pastisch, säger han.

Den nya skivan Sköt er själva så sköter jag inte mitt är aningen ljusare i tonen, utan att därmed kännas mindre personlig. – Jag har inte letat efter jobbiga minnen, jag har letat efter fina minnen. Det är inte terapi, men det har stärkt mig, att komma ihåg, säger han. – Jag har insett att min ångestproblematik bygger på att jag inte kan vara mig själv, det är också därför jag har isolerat mig. Jag har känt att jag inte duger. På senare år har jag kämpat emot det så mycket jag kan, säger han.

Joel Alme följer en Göteborgstradition där uttrycket går före sångtekniken, även om han själv har sjungit i hela sitt 42åriga liv. – Det vi gillar i musik är ju att man kan lyssna på livetagningar där folk pajar rösten eller är lite för fulla, det ger något mer än om de sätter rätt toner. Även om de sjunger slarvigt så finns det ett uttryck, säger han.

Inför den senast skivan har han lyssnat mycket på poeten och sångaren Rod McKuen, som förkroppsligar hans fascination för amerikanska filmer och låtar. – Han sjunger alltid nära mikrofonen, det är nästan viskande ibland, men hans röst tar upp hela ljudbilden. Många som hör det första gången kan tycka att det är patetiskt, det är för mycket känslor, det är för stora penseldrag. Jag tycker tvärtom. Jag har inte försökt låta så själv men det har fått mig att tänka att det går att göra musik lite större, lite mer kärleksfull och vemodig. Det romantiska har alltid varit min grej. •

Joel Alme, 42, är född och uppvuxen i Göteborg och säkert har du hört hans låt Snart skiner Poseidon som blivit IFK Göteborgs inmarschsång.

HÄR SPELAR JOEL ALME I NOVEMBER

3/11 Kalmar, Kalmarsalen • 4/11 Norrköping, Flygeln • 5/11 Nyköping, Culturum • 10/11 Uppsala, Katalin • 12/11 Västerås, Västerås Konserthus • 17/11 Göteborg, Göteborg konserthus • 18/11 Värnamo, Gummifabriken • 19/11 Halmstad, Halmstads tweater • 25/11 Kristianstad, Kristianstad Teater • 26/11 Malmö, KB.