Lova runt och hålla tunt

Samtliga riksdagspartier verkar vara överens om att det inte skall skäras i utbildningen under följande regeringsperiod. Den dalande utbildningsnivån har fått kandidaterna att dra öronen till sig och utbildningsfrågorna har seglat upp som ett viktigt tema i vårens riksdagsvalskampanj.

Det är positivt att skolan får den plats den förtjänar i debatten och hoppingivande att man rätt unisont lovar att utbildningssektorn inte skall drabbas av nedskärningar framöver. Man får hoppas att de vackra löftena inte faller i glömska så fort valsedlarna har räknats, och att man också lever upp till vad man sagt i festtalen.

Det är nämligen lätt att vidhålla att utbildningen är nyckeln till Finlands framtida framgång, men en helt annan sak att vidta de åtgärder som krävs för att vi skall ta oss tillbaka till den internationella utbildningstoppen.

I exempelvis debatten med tongivande politiker på Educa-mässan var alla rörande eniga om utbildningens betydelse. Men justitieminister Anna-Maja Henriksson påminde helt korrekt om att partiledarna på samma scen år 2015 försäkrade samma sak och vi minns alla vad slutresultatet blev. Regeringen Sipilä bestående av Centern, Samlingspartiet

ÅRGÅNG 49 (130). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Mattias Fagerholm, 040 844 2618 , e-post mattias.fagerholm[at]fsl.fi

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

WEBBSIDA www.lararen.fi

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). Annonspriser 3,55 euro/spaltmm och Sannfinländarna gick med hård hand åt utbildningen. Kan man lita på Samlingspartiets ord, ville Henriksson veta. Henrikssons fråga är befogad. Gallupettan Samlingspartiets vice ordförande Antti Häkkänen försäkrade att partiet vill satsa på utbildning, men i samma andetag gick han hårt regeringens ”okontrollerade” skuldsättning. Samlingspartiet vill minska statsskulden med 6 miljarder euro på åtta år samtidigt som man driver på skattelättnader för en miljard euro.

PRENUMERATION 1/1 år 68 euro, 1/2 år 37 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2023.

Vi vill inte spara en euro i utbildningen, säger Samlingspartiets riksdagsledamot Timo Heinonen, som har lett arbetet med partiets skuggbudget. Att spara miljardbelopp men låta utbildningen vara i fred kan dessvärre visa sig bli en knepig ekvation och här får man hoppas att Samlingspartiet verkligen står vid sitt löfte om man axlar regeringsansvar. Det samma gäller givetvis för potentiella regeringskumpaner.

När det kommer till utbildningen är nämligen den krassa sanningen att det inte räcker med löften om att nedskärningar inte är aktuella. För att få den finländska utbildningssektorn på rätt kurs krävs satsningar, att bibehålla resurserna på nuvarande nivå ger inget lyft. Lova runt men hålla tunt duger inte.

Att spara miljardbelopp men låta utbildningen vara i fred kan dessvärre visa sig bli en knepig ekvation och här får man hoppas att Samlingspartiet verkligen står vid sitt löfte om man axlar regeringsansvar.

Ansök om bidrag ur FSL:s stödfond 2023

Yrkesverksamma medlemmar i FSL kan nu söka bidrag för kursavgifter och resekostnader vid deltagande i kurser och seminarier. Kurser med koppling till facklig verksamhet prioriteras.

Högst en ansökan kan beviljas per år/sökande, maxbeloppet är 800 euro per person. Ansökningstiden är fortlöpande fram till 30.9.2023.

Läs mer om kriterierna i FSL:s medlemsintra på fsl.fi/medlemsintra där du också hittar den elektroniska ansökningsblanketten!

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL

Förbundsordförande Inger Damlin, tfn 0400 897 300 inger damlin

Förbundsordförande

Vad tänker ni göra?

Hur påverkas de kommunala lönerna av exportindustrins avtal?

Den senaste tiden har hela arbetsmarknadsfältet sneglat på Industrifackets ordförande Riku Aalto. Teknologiindustrin tenderar nämligen att sätta löneramarna också för de övriga branscherna. Även inom kommunsektorn har man noga följt med teknologiindustrins avtalsförhandlingar. Löneförhöjningarna i kommunerna påverkas nämligen av exportindustrins avtal.

Kommunsektorns löneförhöjningar är knutna till exportindustrin. När kommunsektorn i juni 2022 slöt sitt tjänstekollektivavtal så kom man överens om att löneförhöjningarna 2023 och 2024 skall knytas till exportindustrin. De kommunala löneförhöjningarna har detta år en kostnadseffekt på 1,9 procent, men om det visar sig att exportindustrins löneförhöjningar blir högre än 1,9 skall det också synas i kommunsektorns löner. Teknologiindustrin, den kemiska industrin samt transportbranschen har i avtalet definierats som referensbranscher.

Avtal för teknologi och kemi –kostnadseffekt 7 procent

Nu har både teknologiindustrin och den kemiska industrin nått ett avtal. Inom teknologiindustrin är den allmänna förhöjningen 3,5 procent samt en engångsersättning på 400 euro under år 2023. Under år 2024 är den allmänna förhöjningen 2 procent och utöver detta tillkommer en företagsspecifik pott på 0,5 procent. Inom kemiindustrin är den allmänna förhöjningen 2,2 procent 2023 samt två engångsersättningar på 400 euro. 2024 är den allmänna förhöjningen 3,3 procent samt en företagsspecifik pott på 0,2 procent. Både inom teknologi- samt kemiindustrin uppgår kostnadseffekten till 7 procent.

Effekten för det kommunala avtalet?

Hur kommer detta då att påverka kommunsektorns löner 2023 och 2024? Klart är att exportbranschens löneförhöjningar överstigen 1,9 procent vilket rimligtvis även bör resultera i löneförhöjningar i kommunerna.

Det som man redan kunde

Avtalade löneförhöjningar inom UKTA 1.6.2023

͸ Allmän löneförhöjning: 1,32 procent

͸ Central justeringspott: 0,18 procent

͸ Lokal justeringspott: 0,4 procent

͸ Löneutvecklingsprogram: 1,2 procent (fördelas lokalt) enas om i somras var att 70 procent av den överstigande delen går till allmänna förhöjningar och 30 procent fördelas i form av en lokal justeringspott. Om samförstånd inte nås om fördelningen av den lokala potten, fördelas hälften som en allmän förhöjning och resten enligt arbetsgivarens beslut.

͸ Den centrala justeringspotten på 0,18 procent bottnar i textförändringar i UKTA (Tjänste- och arbetskollektivavtal för undervisningspersonal inom kommunsektorn) och som medför kostnader för arbetsgivaren.

͸ Förhandlingar om hur exportindustrins löneförhöjningar skall komma kommunsektorn till godo år 2023 pågår.

I sommarens uppgörelse slog man också fast att om avtalsparterna inte når samförstånd

28.2.2023 tillsätts en skiljenämnd för att lösa tvisten. Riksförlikningsmannen fungerar som ordförande och nämnden ska komma med ett avgörande senast 15.4.2023. Förhandlingarna med Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT har inletts.

Vilken lösning nås inom transportbranschen?

En detalj i sammanhanget är att förhandlingarna inom de tre jämförelsebranscherna har dragit ut på tiden. Teknologiindustrin och den kemiska industrin nådde ett avtal 6.2.2023. Bil- och transport- branschen AKT saknar fortfarande en lösning. AKT har förkastat de medlingsbud som har getts i stuveribranschen. Vid pressläggningen av denna tidning har ingen lösning nåtts och strejkerna ser ut att trappas upp den 1 mars. mattias fagerholm

Enligt kommunsektorns avtal skall kostnadseffekten i de tre jämförelsebranscherna räknas utgående från ”de kostnadseffekter som man 1.2.2023 vet att kommer att uppstå under avtalsåret 2023”.

Vid OAJ utgår man ändå från att det inte har någon betydelse att exportbranscherna nådde sin avtalslösning efter den 1.2.2023. Vad det innebär att Biloch transportbranschen inte har ett avtal är ännu oklart.

KT:s förhandlingsdirektör Henrika Nybondas-Kangas vill i det här skedet inte närmare kommentera situationen.

– Vi speglar läget med huvudavtalsparterna inom februari månad, säger hon.

Nybakt surdegsbröd med smör och en gnutta havssalt, underbart. Jag drömmer mig bort till platser och rum där jag mötts av en trygg doft av nybakt bröd som sprider sig i huset då brödet tas ur ugnen, små dunderfina stunder.

Det är måndag kväll och jag sitter i panelen under debatten ”När eleverna tar smällen – då måste vi agera” i Kvevlax, ett tillfälle där beslutsfattare, lärare och studerande möts kring elevvårdsfrågor och stödformer.

Ett klipp där underbara ungdomar uttalar sig spelas upp för panelen. Ungdomar som lyfter mobbning i skolvardagen. Otaliga är de barn och ungdomar som tvingas utstå glåpord, trakasserier och svartmålande som skapar djupa ärr. Ärr som de tvingas ta med sig framåt i livet, ärr som kan vara grund till ett livslångt illamående. Kommentar på kommentar kring illamående från skolvardagen spelas upp, allt medan jag sjunker djupare ner i min debattstol och kuratorns fråga till politiker klingar starkt i mitt huvud: Vad tänker ni göra?

I skolan lär vi oss hur man talar till varandra, vad vänskap och vänner är. I skolornas värdegrunder poängteras allas lika värde oberoende av utseende eller bakgrund. Med våra planer och system försäkrar vi oss om att skolan ska vara en trygg plats, dit ingen ska behöva komma på darrande ben. Någonstans brister det fatalt då varken det förebyggande arbetet som görs i skolorna eller de åtgärder som vidtas då mobbning uppdagats stävjar mobbningen. Visst kan man peka finger på skolan ännu en gång och uttala sanningar om mera delaktighet, bättre sektoröverskridande samarbete och tätare samarbete med hemmen. Allt medan omgivningens vuxna själva sysslar med hatretorik, personangrepp och konspiration på nätet.

I den byggivern får vi inte blunda för att den tid vi lägger på möten är tid som tas från elevvårdspersonalens tid att träffa barn och ungdom.

Elever som faller mellan sektorerna och är i behov av elevvårdsstöd, men inte får det, är skolvardag. Elever som mår dåligt och inte får den vård de behöver i rätt tid syns, märks och känns i skolan. Ekvationen blir ohållbar då undervisningspersonal måste agera vårdpersonal. Allt medan det förebyggande arbetets ansvar också faller på skolan.

I dagens skola har antalet individuella elevvårdsärenden ökat kraftigt. Lärare vittnar om ett högt antal individuella expertgruppsmöten per termin (50–70/termin). I dessa möten deltar också elevvårdspersonal. För att stävja skolfrånvaron har frånvarotrappor byggts. Bra så. Men i den byggivern får vi inte blunda för att den tid vi lägger på möten är tid som tas från elevvårdspersonalens tid att träffa barn och ungdom. Och tid som tas från lärares tid att fokusera på grunduppdraget, att undervisa.

Jag lämnar Kvevlax lärcenter med en känsla som påminner mig om doften av nybakt surdegsbröd. En känsla av att det faktiskt finns en genuin vilja bland politiker att på samtliga nivåer åtgärda problematiken. Och jag är övertygad om att det här är så viktigt att politiker kommer att fortsätta prata om det varje dag fram till dess att knuten är löst. Och att diskussionerna i sin tur leder till konkreta och effektiva åtgärder för elevernas bästa. För när elever tar smällen – då måste vi agera!