Ingvars Bokhörna

Ursula le Guin: "Lavinia" Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman.

Det här numret av ”Latin Lover” har tystnad som tema. Vad är då lämpligare än att tipsa om en roman där huvudpersonen äntligen får bryta en tystnad som varat i mer än tvåtusen år! Romanen har samma namn som huvudpersonen och tillika berättaren den italiska kungadottern Lavinia. Författaren är Ursula Le Guin och romanen är ett av hennes sista längre litterära verk från 2008. Hon var nästan 80 år när ”Lavina” publicerades men hennes fantasi och berättarglädje var helt obruten. Jag har tidigare tipsat om romanen ”Gravkamrarna i Atuan” från 60-talet av samma författarinna. I båda böckerna är huvudpersonen en kvinna men miljön, stämningen och berättelsernas uppbyggnad är helt olika. Trots att romanerna är så olika så präglas de ändå båda av författarinnans speciella magiska och psykologiserande berättarstil och jag kan försäkra att den som läst och tyckt om ”Gravkamrarna i Atuan” säkert kommer att uppskatta detta boktips. I Vergilius epos från 19 f.Kr ”Aeniden” som handlar om det romerska rikets uppkomst beskrivs Lavinia mycket kortfattat. Hon har till skillnad från andra kvinnliga personligheter i eposet inga repliker och beskrivs bara som tyst, blond och med lättantändligt hår. Le Guin låter däremot Lavinia tala oavbrutet på 279 sidor. Det är hennes röst som ledsagar läsaren genom berättelsen och genom henne så får vi ta del av de Temat för detta nummer av Latin Lover är hybris och då faller det sig naturligt att tipsa om Hjalmar Bergmans roman ”Markurells i Wadköping” från 1919. Hjalmar Bergman föddes 1883 och avled 1931. Bergman kom att producera en mängd romaner, sagor, noveller. Bergman levde så länge att han fick möjlighet att skriva manus till stumfilmer och pjäser avsedda för den nya uppfinningen radion. Faktum är att han under en period faktiskt var anställd i Hollywood men inga av hans manusidéer resulterade i några filmer. ”Markurells i Wadköping” är det verk av författaren som överlevt bäst och fortfarande sätts upp som teater, filmas och kommer i nya pocketupplagor. När man läser romanen eller ser den framförd på scen är det inte svårt att förstå att detta verk fortfarande fascinerar en modern publik. Historien utspelas precis som en antik tragedi under en enda dag, nämligen den 6 juni 1913. Huvudpersonen är krögaren Hilding Harald Markurell. Han kommer under den dagen att drabbas av en närmast gammaltestamentlig hybris när han vill inte bara hämnas på sin fiende utan få hela stadens ekonomi vält över ända. Den fiktiva staden Wadköping är en typisk mellanstor svensk stad från tiden runt 1900. Författaren ger denna stad en historia och befolkar den med ett antal excentriska och oförglömliga karaktärer som fröken Rüttenschöld med sitt gredelina kabinett. händelser som formade hennes och kanske världens öde. Det finns en mängd intressanta motsägelser i Lavinias berättelsen. Hon vet och accepterar att hon både är en prinsessa och sedan drottning i ett konungarike under sen bronsålder samtidigt som hon är en produkt av diktaren Vergilius fantasi. En diktare född tusen år efter hennes död! I ett par centrala scener så konfronterar Lavinia diktaren Vergilius vålnad och tillsammans så diskuterar de hur han skildrar henne och den värld hon lever i. De avsnitten är kanske de mest svindlande exemplen på intertextualitet som jag någonsin stött på i litteraturen. Le Guins berättelser handlar inte om kampen mellan gott och ont utan om skillnaden mellan att fatta livsbeslut som får bra eller dåliga konsekvenser. Likadant är det i ”Lavinia” där berättaren fattar stora beslut som leder till krig men också lägger grunden till ett framtida imperium. Om det är bra eller dåliga val får läsaren själv avgöra. Naturen är besjälad av hemlighetsfulla makter som bokens huvudperson uppfattar och ibland utnyttjar. Det är ingen slump att den döende Vergilius ande får kontakt med just Lavinia och inte någon annan av karaktärerna i ”Aeneiden”. När jag lade ifrån mig boken så kände jag som om jag fått uppleva ett helt människoliv från tonåren med alla dess drömmar om framtiden till ålderdomen och en äldre människas syn på livet. Det var en mäktig känsla. Markurell är en uppkomling från ingenstans som genom skumma affärer blivit rik och många borgare i Wadköping är skyldig honom pengar. Markurells fiende häradshövdingen Carl Magnus de Lorche är Markurells motsats i allt. Han är adlig, har ett rykte om att vara hederlig, bra på affärer och anses rik. Markurells son Johan ska ta studenten denna dag och det är mycket tveksamt om han kommer att klara proven. Även De Lorche har stora bekymmer. Han är gift med en mycket yngre kvinna. Genom att ösa pengar över henne har han förstört sin ekonomi och är nu ruinerad. När kvällen kommer denna junidag har författaren avslöjat stadens mörka eller snarast sjaskiga hemligheter. De Lorche har visat sig vara en tjuv och bedragare utan några känslor för sin familj. Markurell ser sin son ta studenten men får ändå se sina drömmar om en social karriär för sin familj och därmed även sin hybris gå upp i rök. Författarens berättarglädje och ironiska berättarstil får läsaren att skratta åt anekdoter och händelser som egentligen är tragiska. Faktum är att denna roman som författaren beskrev som ett sorgespel av eftervärlden har setts som en komedi. Bergmans prosa är mycket rik och charmigt gammalmodig. För en ung person som vill utöka sitt ordförråd och förbättra sitt eget språk är romanen en gudagåva.