Fotavlastande gånghjälpmedel

GEHRAD GEHRAD

1916 1916

1986 1986

THE „FIRST“ K9 THE FIRST „K9“

„KNEE-WALKER“ & Co. KNEEWALKER & CO.

1994 1994

2007 2007

SOPHIAHEMMET AS THE FIRST USER SOPHIAHEMMET AS THE FIRST

USER

THE FIRST CERTIFIED „ORTHOPEDIC SCOOTER“ ORTHOSCOOT

THE FIRST „ORTHOPEDIC SCOOTER“ ORTHOSCOOT

2012 2012

Bild 1 Tidsskala fot-avlastande gånghjälpmedel med hjul.

Fotavlastande gånghjälpmedel – 15 år talar för sig själv

Fotkirurgi är ju till för att man ska skapa en smärtfri plantigrad fot. Vägen dit omfattar ibland rekonstruktioner för avlastning under en längre eller kortare tid. Detta drabbar också de som bryter eller skadar vävnaderna med sår, senskador och frakturer, liksom exempelvis diabetespatienter med långvariga sår eller skador förvärvade i samband med neuropatier. H ar man själv testat att hoppa på kryckor så vet man att räckvidden inte är så stor. Likadant är det för många av våra patienter som om de är armsvaga eller har dålig balans ofta hänvisas till rullstol. Men detta är ju ingen idealisk lösning. Det finns faktiskt alternativ.

När kom den första fotavlastande uppfinningen?

1986 gjorde en engelsk kollega en slags knäskoter, kal - lad K9, då han själv var skadad i foten, se bild 2. Den första kommersiella produkten gjordes i USA 1994. Knee-walker Co lanserade ett fotavlastande gånghjälpmedel som kom att kallas Roll-A-Bout. Den första modellen hade fyra hjul och en fällbar konstruktion och broms på det ena av bakhjulen. Riktningsändring skedde genom att man stödd på det friska benet lyfte lätt på de främre hjulen.

Produkten kom att användas bl a av patienter på de fotkirurgiska mottagningar jag besökte i USA och det var detta som gjorde att jag tog kontakt och inskaffade ett par stycken. Modellen vi skaffade kallas QA250 (Quick Adjust). Ungefär som på en krycka kan man ändra höjden med knappar. 250 står för antalet pounds som den är lämpad för: -113 kg, se bild 3. Bild 2. Den engelska modell K9.

Bild 3 Roll-A-Bout QA250

Med styre börjar det svänga

Efterhand kom också en större modell med styre. Efter att ha provat den styrbara med samma små hjul som QA och konstaterat att det inte funkade på Stockholms trottoarer, bland annat på grund av betongstenarna och regnvattenrännorna, med så små hjul på den modellen.

Vi bytte vi till SW-ATV 500 (All Terrain Styrbar), lämpad för den som väger upp til 500 pounds – ca 225 kg, se bild 4.

Denna modell gick det att fälla styret på men den var också betydligt större att få in i en bil. Bromsen var en enkel friktionsbroms på bakhjulen. Precis som för QA-modellen inget som man kan stanna i en backe med utan en hjälp om man vill att den ska rulla lite trögt. För att stanna i en något brantare backe krävs att man är förhållandevis frisk och kan bromsa med den friska foten.

För att byta mellan höger och vänster på dessa gånghjälpmedel måste man på QA-modellen vända hjulen 180 grader genom att ta av både fram- och bakhjul och montera om dem på stativet. Hjulen är nämligen lite off-set på sidan för det skadade benet för stabilitetens skull. På den styrbara modellen flyttar man styret från vänster till höger framhjul och benstödplattan likaså fram och tillbaka mellan två lägen.

Dessa två hjälpmedel som jag har berättat om kom att revolutionera den postoperativa vården för klinikens patienter. Det var enkelt att avlasta sex veckor eller mer och det var mycket ovanligt att man hade några fallskador, vilket många av mina kryckpatienter brukar rapportera om. Emellertid hade det vid ett par tillfällen hänt att man med den styrbara modellen hade kört omkull och vält över skotern. Detta speciellt om styret var inställt högt. Man körde utför och svängde tvärt – då är den ganska ostadig.

Alla de som tycker att det är svårt att avlasta med kryckor så lång tid som 6-8 veckor klarade avlastningen galant och det gällde också frakturfall. Problemet var förflyttningar på höjden mellan nivåer. Då hade man med sig kryckor och lämnade knäskotern.

Service, hygien och underhåll

Som leverantör var detta inte en enkel dans. Den styrbara skotern kräver en del service och på kvällarna efter mottagningen agerade man cykelverkstad, skruvade hjul och fettade och smörjde. Vid rengöringen som genomfördes mellan olika patienters användning försvann nämligen smörjningen. Även hår och smuts fastnade på hjulaxlarna. Knästöden skyddades med

Bild 4 Roll-A-Bout ATV SW500

knäöverdrag och dessa tvättades efter varje patient. En hel del pyssel alltså men totalt sett var det mödan värt och uppskattat. De allra flesta patienterna var vanliga bakfotsingrepp det vill säga artrodeser och plattfotsrekonstruktioner.

När man har två opdagar per vecka kommer man med våra erfarenheter att hålla igång drygt 20-28 Roll-A-Bout i ett rullande system per doktor. Några patienter hade man inte klarat att göra det planerade ingreppet på, och än mindre skött eftervården med, om hjälpmedlet inte funnits.

Patientgrupper

Jag träffade häromdagen patienten C av en annan anledning. Hon opererades för mer än tio år sedan för en mellanfotsinstabilitet på sin vänstra fot med smärta och metatarsalgi. Planen var att göra en Lapidus (som jag avlastar sex veckor). Problemet var att hon var svag i höger sidan sedan barnsben efter en CP-skada. Den högra foten funkar men hon kan inte stödja endast på den. Den högra handen kan inte bära en krycka. Hon hade behövt sitta i rullstol på ett rehabboende om inte ...

Det visade sig att hon med QA250 kunde skutta upp från sittande och stödja på den opererade foten och hon klarade sig hemma utan missöden och kunde till och med jobba hemifrån efter någon vecka. Toabesök och annat klarades utan extern hjälp. Foten läkte fint och funkar än idag bra.

Andra man minns speciellt är sådana som varit underbensamputerade efter skador och man velat operera den kvarvarande foten på ett sådant sätt att patienten behöver avlasta. Hos en av dessa patienter var dessutom den kontralaterala armen borta och förflyttningar utan belastning således mycket svårt att göra. Den patienten kunde återgå i arbete innan sex veckor med knäskotern.

Generellt är den grupp som har störst glädje av knäskoter de som är så armsvaga i förhållande till sin vikt, att de inte klarar att göra förflyttningar. Detta inberäknar också dem som har koordinations- och balansproblem, till exempel CMT-patienter. De allra flesta patienterna har föredragit den styrbara modellen med stora hjul. Den är ganska smidig att köra på Stockholms trottoarer och även på grusväg. Jag har haft tillgång till knäskoter i verksamheten i snart 15 år.

Bild 5 Den första Iwalk-Handsfree kryckan Bild 6 Iwalk-free 2.0

tresset varit ganska stort. Det är också därifrån den knäskoter vi idag föredrar kommer. Den heter ORTHOSCOOT NH1, se bild 7, och är utvecklad i Augsburg i Bayern och byggs även i Tyskland.

Man har från början inriktat sig på säkerhet-stabilitet-ergonomi-broms-hanterbarhet. Resultatet är en helt annan produkt, i princip uppbyggd som en trekantig pyramid och med tre hjul. Den har avsiktligt större svängradie för att inte välta. Den har skivbroms på bakhjulet. Den har ett skålat knästöd och ergonomiska låg-allergena handtag med en broms som verkligen bromsar (det gör inte de jag tidigare skrivit om). Styret är fällbart, och hjulen kan tas av med en knapptryckning. Känslan i denna tyska kvalitetsprodukt, som bär 120 kg, är väldigt annorlunda. Styrningen är exakt och passform och kvalitet känns modernare, som en tysk modern bil jämfört med en från 1960-talet. Den hyrs av patienten i allmänhet.

Skillnaden på en knäskoter och en vanlig rollator är att man på knäskotern lägger hela sin tyngd. Den ska alltså bära brukaren, inte bara stödja honom eller henne. Detta gör att chassits konstruktion och hållfasthetskraven är mycket högre. Det finns exempel på enklare modeller som gått av i chassit vid belastning. Vid uthyrning eller liknande verksamhet, inte bara en användningsomgång, är givetvis de kraven än viktigare att uppfylla.

Mer genomtänkta, säkrare och bekvämare

Innan vi började med ORTHOSCOOT la vi till en helt annan produkt till sortimentet. Även denna uppfinning kommer från USA.

Iwalk-free är en krycka som spänns fast på den skadade kroppsdelens sida och som har ett stöd för underbenet så att foten hänger i luften. Det är alltså en hands-free-krycka. Den första som jag såg med en dylik bodde fyra trappor utan hiss och klarade att bära kassar med mat dit redan från början efter operationen – den säljer sig själv med andra ord. Produkten var från början ett stort sammanhängande vinklat stöd och ganska dyr, se bild 5.

Nu har man lyckats att med samma funktion skapa ett ”montera det själv”-paket, Iwalk-free 2.0, och komma ner i pris och ändå behålla den smarta funktionen, bild 6.

Vi har haft Iwalk-free 2.0 sedan den introducerades och det är olika typer av patienter som väljer de olika hjälpmedlen. Enstaka väljer faktiskt båda. Att gå med Iwalk är lika jobbigt som att vara exartikulerad i knät, man blir lite andfådd, får puls om man går några hundra meter.

Det är faktiskt ett av argumenten för dessa produkter. Att kunna klara sig själv, handla, hämta barn, motionera hunden,

Bild 7 ORTHOSCOOT NH1

och ta sig till och från jobbet är aspekter som sjukvården inte alltid räknar med men som är en del av det vi kallar livskvalitet. Om sjukskrivning och arbetsfrånvaro ingick i våra kostnader är det sannolikt att man sparat pengar med något av dessa hjälpmedel. Det är det ingen som studerat – ännu.

Andra grupper är diabetiker med fotkomplikationer. Man kan på goda grunder anta att compliance skulle vara mycket bättre med ett smidigt hjälpmedel och att såren skulle läka snabbare. Var och en som testar kan komma på fler användningsområden.

Iwalk används exempevis för amputerade utomlands. Man kan träna gående stående före och alldeles efter operation mycket enklare, eller ha den som reservprotes om man exempelvis har sår på stumpen.

Ett hjälpmedel som inte finns

Åter då till frågan varför dessa hjälpmedel inte har en större spridning. Det är faktiskt först de senaste 2-3 åren som en möjlig förklaring av orsaken uppdagats för mig: Hjälpmedelscentralerna köper inte in dessa produkter eftersom det inte finns några hjälpmedel som stämmer på den beskrivning som dessa hjälpmedel innebär.

En knäskoter är ju inte en rollator eller ett betastöd. Det är en fotavlastningsrollator kanske? I hjälpmedelsförteckningen är det hart när omöjligt att lägga in produkterna på något av de hjälpmedelsslag som existerar. Således finns inte knäskotrar. Samma gäller för handsfree-kryckor. Kryckor manövreras med en eller två händer inte inga. Alltså finns de inte i förteckningen.

Den andra anledningen till att de inte finns är att de inte efterfrågas. Ordinatörerna som skulle kunna var läkare, sjukgymnaster eller arbetsterapeuter efterfrågar dem inte (eftersom de inte finns) och därför görs inga inköp eller förändringar av hjälpmedelsförteckningen så att de kan tillhandahållas. Att de inte efterfrågas är anledningen att de inte tillhandahålles ...