Malter Magasin nummer 41

UTGÅVA NR: 41 | 2023

WHISKY ROM&ÖL

En efterlängtad whisky

High Coast Cinco II

Äppelmagi från hjärtat av Normandie

Chateau du Breuil

En tolkning av en nationalpark

Mackmyra Muddus

Hven Seven Angels No.3 St Michael

Spirit of Hven

Riot on the Rocks!

Dregen från Hellacopters

Stort test av femton olika Tamnavulin!

Tamnavulin bonanza!

Buteljerad perfektion från Campbeltown

Cadenhead’s - Cameron McGeachy

Möt Distillery Manager Michael Elliott

Tullibardine DISTILLERY

Innehåll nr.41 2023

Chateau du Breuil

Äppelmagi från hjärtat av Normandie

Tamnavulin bonanza!

Stort test av femton olika Tamnavulin!

Cameron McGeachy Buteljerad perfektion från Campbeltown

Tullibardine DISTILLERY

Distillery Manager Michael Elliott berättar om nutid och framtid

Kan du göra mig en tjänst? Nästa gång din whiskyklubb har en provning – kika runt i salen och räkna hur många män det är där kontra hur många kvinnor. Jag tar gift på att det är betydligt fler män än kvinnor.

Whisky har ju länge haft en stämpel på sig att vara en gubbdryck och med handen på hjärtat så är det kanske inte jättesvårt att förstå. På provningar och mässor så är fortfarande majoriteten män.

En annan del, och ett mycket större problem, är när dessa män ska visa hur duktiga de är. När de ska förklara för kvinnorna runt bordet eller vid mässmontern vad whisky är och hur man ska dricka det. När de kallar något för en ’kärringwhisky’. Det är då man blir trött på riktigt. Några av de bästa personerna på doft och smak som jag känner är kvinnor och det samma gäller när det kommer till produktionskunskap och historiken kring whisky.

Det finns tyvärr ofta en exkluderande ton när det kommer till whisky som nästan är lite skrämmande. Men detta är absolut inget som bara är begränsat till Sverige. Problemet är minst lika stort utomlands. I Storbritannien så är den främsta rösten för att få bukt på detta problem Becky Paskin. Hon är en välkänd whiskyjournalist och tv-personlighet som för några år sedan fick nog och startade något som hon kallade för OurWhisky. Whisky är till för alla oavsett kön, hudfärg eller sexuell läggning – det är Vår Whisky.

OurWhisky har utvecklats genom åren och är idag en whiskyklubb som har skakats av sig alla stereotyper på vem en whiskyälskare är och erbjuder en prenumerationstjänst på whisky. Men de har också grundat en stiftelse som arbetar med att hjälpa, stötta

och stärka alla de kvinnor som jobbar inom whiskybranschen. Och genom det arbetat har de, tillsammans med flera stora aktörer inom branschen, tagit fram en bilddatabas som visar att även kvinnor kan njuta av whisky. Här i Sverige så har vi Lets open up over whisky som jobbar med samma frågor – whisky är till för alla!

I år fyller jag 42 år så jag faller också in i den stora gubbgruppen med bred marginal – men faktum är att jag aldrig har tänkt på whisky som en dryck för bara män. För mig har det alltid varit självklart att även kvinnor älskar whisky. Personligen skulle jag aldrig komma på tanken att sätta mig över någon och berätta hur saker och ting ligger till – vare sig det är en man eller kvinna. Det är ganska förmätet att tro att man vet mer än någon annan.

Men med det sagt så behöver man inte bläddra runt i för många utgåvor av just detta magasin för att se att det dryper av gubbar även här. Detta är ett stort misslyckande från min sida och något som jag ska försöka att arbeta aktivt att förändra.

Bilden som du ser här till på sidan till höger kommer från OurWhisky Foundation. I en brittisk studie så framkom det att i nio fall av tio då det var en bild på en kvinna som drack whisky så var det i samband med en text som pratade om olika samhällsproblem såsom depression, alkoholism, alkoholintag i samband med graviditet. OurWhisky Foundation skapade då en bilddatabas, The Modern Face of Whisky, som är fri att använda om det görs på rätt sätt – inkluderande.

Därför valde jag att använda en av deras bilder i samband med denna text.

Whisky är och ska vara en dryck för alla!

henric madsen Chefredaktör

Bild: OurWhisky Foundation

The Modern Face of Whisky

Fotograf: Jo Hanley

The Hellacopters - Riot on the Rocks

Art: 53123 | Alk. 40 % vol. | 700 ml | 399 kr

The Wine & Spirit Collective

Alkohol i samband med arbete ökar risken för olyckor

BUTELJERAD PERFEKTION FRÅN

Campbeltown!

Text: Henric Madsen

Bilder: Cadenhead’s & Henric Madsen

I augusti förra året så besökte jag Campbeltown och Cadenhead tillsammans med deras svenska importör Symposion. Vi hade ett snudd på magiskt besök där vi fick uppleva allt som Cadenhead står för!

En av de härliga personligheterna som vi träffade på resan var Cameron McGeachy. Han är sedan några år tillbaka General Manager för Cadenhead’s – Skottlands äldsta oberoende buteljerare.

Även om han idag jobbar i en av Skottland hetaste regioner där det planeras två nya destillerier inom en treårsperiod så hade han ingen plan att börja

Cameron McGeachy

Cameron började i Cadenheads butik i Campbeltown men är idag deras General Manager.

jobba med whisky.

- För ungefär nio år sedan så jobbade för de lokala myndigheterna här i Campbeltown med upphandling och driftsättning. Jag hade ett litet whiskyintresse men inget som närmade sig någon nördnivå, berättar Cameron. Att jag halkade in och började jobba med whisky beror på en av mina äldsta vänner, Ranald Watson. Han var lite mer än en whisky nörd än mig och jobbade redan på Springbank när han tipsade mig om ett jobb hos Cadenhead.

Ranald kom hem till Cameron en dag och berättade att de sökte ny personal till Cadenhead’s butik i Campbeltown, och Ranald visste att Cameron inte var jättenöjd på sitt dåvarande jobb.

town. Men efter cirka ett och halvt år så började hela Cadenhead gå igenom en förändring. För första gången i företagets historik så skapades ett säljtema. Tidigare hade endast en person haft allt ansvar när det kom till försäljning men Cadenhead hade vuxit så de behövde göra om strukturen.

- Det slutade med att jag fick ansvar för våra exportmarknader, Jenna MacIntosh fick ansvar för Europa och våra franchise butiker. Men min roll utvecklades och förändras på nytt genom åren och de senaste tre åren så har jag haft rollen som General Manager för Cadenhead.

Cadenhead’s har gått igenom några

stora förändringar de senaste åren.

- Han berättade att han förstod att detta skulle innebära en helt annan karriär än jag hade tänkt mig men att han trodde att jag skulle gilla utmaningen, berättar han.

Cameron tänkte att det var dumt att i alla fall inte undersöka vad detta jobb skulle innebära så han begav sig ned till butiken för ett möte med deras personalchef.

- Efter mötet och en del betänketid så beslutade jag mig för att byta jobb och det var ett av de bästa besluten jag har gjort, säger Cameron. Även om det var ett betydligt steg ned när det kom till pengar så var det ett otroligt lyft för hur kul det var att gå till jobbet!

Han började som Assistant Manager för Cadenhead butiken i Campbel-

I hans nuvarande roll så är han ansvarig för fatköp, vad som ska buteljeras samt allt annat som har med försäljning och marknadsföring av Cadenhead’s produkter. Camerons chef är hans vän som knuffade in honom i branschen, Ranald Watson. Ranald är idag försäljningschef för Springbank, Glengyle och Cadenhead’s.

Ett ungt team

Något som slog mig när jag besökte Cadenhead är att det är ett relativt ungt team som är ansvariga för försäljningen och marknadsföringen –även om Cameron inte riktigt håller med mig.

- Jag vet inte om jag skulle våga påstå att vi är unga fortfarande, skrattar Cameron när jag nämner min iakttagelse. Jag fyller 40 år nästa år och Jenna är runt 30 år så vi är inte direkt tonåringar – men visst om man tittar på en del andra företag så har vi lite

yngre personal. Men det är också en del av strategi, säger Cameron. Då Campbeltown ligger så avsides så är det viktigt att vi som driver företag här i staden skapar en arbetsplats som lockar till sig de yngre förmågorna. Vi måste jobba stenhårt för att behålla yngre människor i Campbeltown så de i sin tur kan starta familjer.

Idag jobbar 105 personer heltid hos Springbank, Glengyle och Cadenhead, och de söker ständigt efter mer personal.

- Vi är otroligt stolta att vara så små i en sådan liten stad men ändå kunna ha så många anställda, säger Cameron. Vi har lyckats med det för att vi jobbar som en enda stor familj och vi har bra löner med bra förmåner.

Intresset för Springbank och Cadenhead har ökat lavinartat de senaste åren och om man ser tillbaka över en tio års period så var det få som kände till vad Cadenhead – inte ens de som bodde i Campbeltown.

- De flesta visste att det var namnet på en whiskybutik i staden, men inte mer än så, flinar Cameron. Men det samma gällde Springbank, fortsätter han.

- De har bott i Campbeltown hela livet, och Campbeltown är inte en stor stad, men ändå inte förstått riktigt vad vi sysslar med här mitt i staden, skrattar Cameron. Men de har helt enkelt inte haft whisky som intresse och då är det lätt att bortse från oss.

Stora förändring

Som jag berättade innan så var vi på besök hos Springbank och Cadenhead i augusti förra året. Under vårt besök så nämndes inget om att det skulle ske en förändring kring hur Cadenhead skulle sälja sin whisky i framtiden. Den bomben briserade någon dag efter vi hade lämnat Kintyre och Campbeltown.

För att förstå vad denna förändring innebär så bör man veta hur Cadenhead historiskt har byggt upp sitt nätverk av återförsäljare.

De har ägt och drivit butiken själva i Campbeltown men alla andra butiker runt om i Europa har varit franchisebutiker. Så har deras affärsmodell sett ut de senaste 20 – 30 åren. Så om du har besökt Cadenhead i Edinburgh, London, Berlin, Köln, Odense, Baden eller Milan så har det varit franchisebutiker.

Detta är något som de märker när de nyanställer också – det kommer folk till intervjuerna som är i 30 – 40 års åldern men som aldrig har förstått hur stort och välkänt både Springbank och Cadenhead är.

Dessa butiker har exklusivt fått handla Cadenhead whisky och då åtagit sig att inte erbjuda några andra oberoende buteljerare i sina butiker.

För tre år sedan så gick både ägaren

”De har bott i Campbeltown hela livet men ändå inte förstått vad vi sysslar med”

En del udda och rolig whisky

Denna 16 åriga Caol Ila har fått en finish på ett väldigt aktivt Oloroso Hogsheads fat. Den var med på en Warehouse Tasting som gjorde på plats i Campbeltown. Ingen kunde ana att detta var en Caol Ila! En rolig och udda whisky som aldrig Diageo själva skulle buteljera.

Deras egen butik i Campbeltown

Det var i denna butik som Cameron började sin karriär hos Cadenhead. Idag

driver de också butikerna i London och

Edinburgh i egen regi.

till Londonbutiken samt Edinburghbutiken i pension och i samband med det så beslutade Cadenhead att det var läge att utöka sitt eget ägande i butikerna och tog över dessa två butiker.

Då butikerna i Europa jobbade med Cadenhead på ett helt annat sätt än en vanlig importör så blev det snudd på omöjligt att fortsätta att förse butikerna med whisky efter Brexit.

- Upplägget var så att vi skickade whisky till butikerna, men dessa hade inget skatteupplag utan bara butiksyta så allt behövdes skattas in direkt vilket vi också stod för, berättar Cameron. Vi fick sedan betalt när väl en flaska hade köpts av en kund. Idén med detta udda upplägg var att vi skulle bygga upp vårt varumärke i dessa länder och det har fungerat lysande – tills Brexit.

Men det är lätt att lägga allt ansvar på Brexit – sanningen är att det är fler saker som har förändrats under de senaste tre – fyra åren.

- Förutom Brexit så har all logistik blivit mycket krångligare och dyrare. Tidigare så tog det en vecka för leveranserna att komma fram, idag kan det ta någon månad, säger Cameron. Vi gjorde verkligen allt vi kunde för att kunna fortsätta så länge som möjligt men till slut kom vi till en punkt där det kostade för mycket och tog för mycket tid så vi beslutade att göra om hela vår affärsmodell.

När nyheten släpptes att de skulle göra denna förändring så var det många som inte förstod varför eller vad det berodde på. Många trodde att Cadenhead’s hade blivit uppköpta, men så var naturligtvis inte fallet.

- Vad denna förändring innebär

för butikerna är att de kommer fortfarande att kunna köpa Cadenhead’s whisky, men de kommer att få importera den själva som alla andra, säger Cameron. Vi kommer dock fortfarande att stödja butikerna i Wien, Köln och Milan ett tag till då de kommer att ställa om sin affärsmodell för att bli som en vanlig whiskybutik med egen import.

Cadenhead’s kontrakt med butikerna runt om i Europa löper ut i augusti i år men de jobbar febrilt för att hitta lösningar så deras whisky fortsätter att levereras även efter denna period.

- Vi förstår att denna förändring har orsakat en del huvudbry bland våra kunder, men vi har verkligen tänkt på alla i det här arbetet – både på våra kunder men kanske främst på de butiksägare som vi har jobbat tillsammans med länge. Vi vill att detta löser sig på bästa sätt för alla, säger Cameron.

En fråga som man ställer sig är om denna förändring kommer att påverka hur mycket Cadenhead buteljeringar som kommer till Sverige i framtiden. Där är Cameron lite hemlig men säjer att framtiden får visa hur tilldelningen kommer att bli.

- Vi kommer först och främst ge support till de butiker som har fått ett helt nytt avtal att jobba med sedan vet man ju inte hur mycket de kommer att köpa av oss. De är ju nu fria att köpa hur mycket eller hur lite de vill av det som de tilldelas så kanske mer blir över till andra marknader, säger Cameron.

Fokus på sina egna produkter

Vi ser ju ganska ofta att det släpps whisky som är exklusivt buteljerad för den svenska marknaden eller för en-

Ett ständigt växande lager

Idag så köper Cadenhead’s mer whisky

än de buteljerar med ganska bred mar-

ginal. De senaste tre månaderna har de köpt runt två hundra fat.

skilda klubbar och till och med enskilda whiskymagasin. Detta är inget som idag är intressant eller aktuellt för Cadenhead’s.

- Historiskt så har vi gjort sådana buteljeringar men nu ser tiderna helt annorlunda ut, säger Cameron. Vår expertis går ut på att buteljera whisky som vi tycker är exceptionellt bra som är något som vi kan med stolthet sätta vårt namn på – bottled by Cadenhead. Om vi då skulle överlåta själva urvalsprocessen till någon extern så skulle vi tappa hela vår idé kring vad det är vi jobbar med, säger Cameron. Det är den stora orsaken till att vi inte jobbar med att buteljera fat exklusivt för vissa marknader. Den andra orsaken är att vi måste tänka mer långsiktigt än tidigare.

Destillerier har den lyxen att de kan se redan nu vad de har att erbjuda om fem, tio eller femton år fram i tiden – en oberoende buteljerare har inte samma möjlighet.

- Även om vi har fler fat i lager idag än vi någonsin tidigare haft så måste vi hushålla med whiskyn, säger Cameron. Just idag har vi ett antal olika serier som vi buteljerar vår whisky under, men om något år kanske vi vill skapa en ny serie och då behöver speciell whisky till det. Därför jobbar vi väldigt fokuserat med de serier vi har för stunden men samtidigt ser till att vi köper fat som kan finna sin plats i framtiden. Därför vill vi inte buteljera enskilda fat idag som kanske hade passat perfekt om något år i något vi

vill göra själva.

Bygger lager

Idag så köper Cadenhead’s mer whisky än de buteljerar med ganska bred marginal. De senaste tre månaderna har de köpt runt två hundra fat och det är ungefär i den takten som de arbetar. Men under ett helt år så buteljerar de endast runt två till tre hundra fat. Detta gör ju att lagerns fylls snabbare än de töms.

Ingen kan heller ha missat att det finns fler oberoende buteljerare idag än det någonsin tidigare har funnits i Skottland vilket gör att fatmarknaden är mer ansträngd än tidigare.

- Visst är det fler som ’slåss’ om samma fat, men då vi är ett gammalt företag som har köpt whisky längre än de flesta andra så får vi många gånger förfråga om att köpa först. Och vi är inte så noga vilket destilleri som whiskyn kommer ifrån. Många nya buteljerare vill gärna köpa fat från de stora och kända namnen men vi ger gärna ut en whisky från något av de mer okända destillerierna – det enda viktiga är att det är riktigt bra. Allt som Cadenhead’s buteljerar ska vara av den allra yttersta kvaliteten – och det är något vi lyckas väldigt bra med, avslutar Cameron.

”Även om vi har fler fat i lager idag än vi någonsin tidigare haft så måste vi hushålla med whiskyn”

Warehouse tasting Ett måste om du besöker Campbeltown är att boka in dig på en Warehouse Tasing hos Cadenhead’s. Det är oftast intressant whisky och miljön är oslagbar!

Mackmyras tolkning av nationalparken Muddus

Mackmyra Muddus är en limiterad Small Batch med exklusivt innehåll, likväl som utseende. Smakprofilen kommer ifrån fat som tidigare burit vildhallonvin och hjortronvin.

Whiskyn som endast finns i 3017 flaskor har en karaktär typisk för Mackmyra men är unik i sitt slag.

Mackmyra Muddus är den första lanseringen i nytt Small Batch-koncept.

Whiskyn är ett hantverk med extra mycket kärlek och har ett nytt utseende som skvallrar om lyx och elegans. Ett exklusivt stycke svensk whiskyhistoria helt enkelt. För samlaren och livsnjutaren som ställer höga krav på hantverk, smak och design.

” Den här whiskyn är inspirerad och döpt efter nationalparken med samma namn. En orörd plats där hjortron och vildhallon växer, sida vid sida i det vilda. Vi tänkte att kan man kapsla in en del av det unika och vackra från Muddus i en flaska får vi en väldigt spännande whisky,” säger Lii Johnson Blender Mackmyra Svensk Whisky.

Doften är blommig och fyllig med framträdande kryddiga citrustoner. Ju längre whiskyn får lufta desto mer framträder vanilj och karamell, tillsammans med subtila toner av hjortron och hallonmarmelad. Smaken går från orientaliska kryddor till söta bär.

Hjortronet landar längre bak i munnen och kompletteras av karamell och vanilj, vilket skapar en komplex smakprofil med flera överraskningar. Eftersmaken är lång och balanserad med kryddig hetta tillsammans med hjortron och pigg yuzu.

Mackmyra Muddus är en begränsad utgåva och kommer att finnas tillgänglig via Systembolagets beställningssortiment den 19 april 2023.

Mackmyra Muddus 91/100

Rund och fyllig doft med en tydlig fruktighet – först söta nyanser i form av hjortron sedan svaga syrliga toner av hallon. Efter en stunds luftning dyker krämig vanilj och karamell.

| SMAK:

Fylligheten som finns i doften återkommer här i smaken med en rik och krämig fruktighet. De flyktiga nyanserna av hjortron och hallon finns absolut med i smaken men de täcks av en snygg och elegant vaniljton som håller de mer spralliga smakerna i schack. Här finns svaga citrustoner också som samspelar väl med den övriga fruktigheten.

| FINISH:

Lång finish med en väldigt närvarande vaniljfruktighet. Välbalanserat och stiligt avslut.

| HELHET:

Muddus känns som en modern och frisk Mackmyra där lekfullheten som är något av deras signum ändå finns kvar. Balansen mellan de mer traditionella whiskynoterna utforskats på ett stilfullt sätt med att experimentera med vildhallon- och hjortronvin. Genom att inte låta dessa fat ta över utan bara tillföra fruktighet så har de skapat en elegant och riktigt god whisky! En modern klassiker månne?

ROCKS! Riot on the

Text: Henric Madsen

Bilder: The Wine & Spirit Collective samt Dregen

Ända sedan debutalbumet, Supershitty to the Max, som släpptes 1994, så har The Hellacopters försett oss rockälskare med en musikskatt som är kaxig, snabb och intensiv. Nu fördjupar de kontakten med oss fans och släpper en egen ”whisky” – The Hellacopters Riot on the Rocks!

Om namnet på denna ”whisky” låter bekant så beror det förmodligen på att den delar namn med spår nummer fyra på deras andra album Payin’ the Dues som kom 1997. Låten Riot on the Rocks är intensiv och snabb som inleder med en tjutande rundgång och sedan briserar ut i ett frenetiskt tempo med svensk rock när den är som allra bäst – den påminner faktiskt en hel del om denna ”whisky”!

Anledningen till att jag använder citationstecken på ordet ”whisky” är för att denna buteljering är tekniskt sett ingen whisky. Detta är något som går under begreppet ”Spirit Drink” då det är en blandning av två spritsorter som vanligtvis inte mixas ihop till en egen spritsort - The Hellacopters ’Riot on the rocks’ är en mix av Skotsk grain whisky och amerikansk bourbon.

Jag vet att detta med att mixa Skotsk grain whisky med Bourbon får de flesta purister att skrika minst lika högt som Dregens ylande Gibson ES-335. Men är det några som ska släppa en sådan här rebell och uppstickare så

Idén med att blanda whisky med bourbon kom från en sen kväll i Madrid. Bandet hade precis avslu tat en bejublad spelning och de drog sig tillbaka till logen på backs tageområdet.

- Vi skulle tömma en loge en sen natt i Madrid och på bordet fanns en slatt med Single Malt whisky och en slatt med bourbon, berättar Dre gen. Så för enkelhets skull hällde vi samman dessa två slattar i en flaska och tog fram is som vi fyllde glasen med. Dessa tre ingredienser tillsam mans blev jäkligt gott liksom, säger han.

Ett verk av en galning

Enligt Dregen så är bakgrunden till att denna buteljering har sett dagens ljus är för att den svenska importören The Wine and Spirit Collective hade under 2022 kommit i kontakt med, vad han beskriver som en galning.

- Vi har tidigare samarbetat med en som idag jobbar på The Wine and Spirit Collective. När de hittade denna gal ning som hade lagt

50% bourbon och

känns det som att The Hellacopters passar perfekt – de har aldrig tidigare gått på de upptrampade stigarna så varför skulle de göra det nu?

Jag fick möjlighet att snacka whisky med Dregen innan lanseringen av denna release och han håller med om att The Hellacopters passade perfekt för ett sådant här galet projekt.

- Vi har ju alltid gått vår egen väg och gjort vår egen grej så att mixa dessa två whiskysorter föll sig helt naturligt för oss, även om det var av en slump egentligen, säger han.

50% Skotsk grain whisky på fat och lå tit dessa gifta ihop sig så tänkte han di rekt på oss, skrattar Dregen. Och vi hade ju redan nästan gjort samma sak den där gången i Madrid så det passade ju perfekt.

Det är inte så att The Hella copters aktivt har letat ef ter mat- eller dryckesprojekt

utan detta tillfäl le uppstod under

”Vi har ju alltid gått vår egen väg och gjort vår egen grej så att mixa dessa två whiskysorter föll sig helt naturligt för oss”

The Hellacopters

Bandet grundades 1994 och har gett ut åtta album och en mängd singlar och splittalbum. Fr.v.: Dregen - gitarr, Robert Eriksson - trummor, Nicke Andersson - gitarr & sång samt Anders Lindstöm - Keyboards

pandemin.

- Som musiker så hade vi lite småtråkigt under pandemin kan man väl säga, säger Dregen. Sanningen är ju den att vi var 100% arbetslösa och ingen visste ju hur det skulle gå. Så när vi blev kontaktade om detta projekt så hoppade vi på det direkt. Hade det varit en rosé så hade vi nog inte varit intresserade men när det gällde en whisky så tändes vårt intresse – det känns lite mer The Hellacopters. Och när vi fick redan på att det var en sådan unik whisky också – en ’forbidden blend’ så var det ännu mer intressant. När bandet är på turné så försöker Dregen alltid att äta vad det lokala köket har att erbjuda – är de i Baskien så är det baskisk mat som gäller. Och det

Hellacopters

Riot on the Rocks

samma gäller drycker.

- Nyligen när vi var i Belfast och lirade så hittade jag en hel del irländsk whiskey som var riktigt grym och som passade mig väldigt bra, berättar han.

Under åren så har ju Dregen turnerat flitigt och spelat på scener över hela världen och mellan giggen så hinner de också med en del destilleri- och bryggeribesök. Väl hemma i Stockholm så njuter han också gärna av en whisky för att varva ned.

- Jag, personligen, gillar ju både bourbon och whisky, men jag dricker dem på olika sätt. Om jag kör bourbon så vill jag gärna blanda den med cola eller Ginger ale med mycket is, men en skotsk whisky dricker jag gärna rent. Men det är det som är det fina med The Hellacopters Riot on the rocks – den funkar väldigt bra på båda sätten! Ren som den är eller med en skvätt cola eller Ginger Ale, säger han avslutande.

81/100

| DOFT: Söt och alkoholsticking doft men med en bakomliggande fruktighet. Ungdomlighet med en rejäl viff vanilj och krämighet.

| SMAK: Sötman i doften kommer tillbaka i smaken. Här finns ingen ek att prata om utan det är en rullande blandning av vanilj, sockervadd och svaga toner av karamell. Ett alkoholsting finns här också.

| FINISH: Kort finish men med en rullande fruktighet som samsas med söt vanilj.

| HELHET: Detta är på inget sätt en sipp whisky utan den är skapad för att mixas – och som det fungerar den ypperligt. Prova med Coca-Cola eller med en Ginger Ale. Sommarens bästa drink?

”Ren som den är eller med en skvätt cola”

The of the Highlands! Marquess

Text: Henric Madsen Bilder: Tullibardine Distillery

Längs väg A9, några mil norr om Stirling, ligger Tullibardine Distillery på vänster sida om du är på väg upp mot de skotska högländerna. Vi har ju tidigare skrivit om destilleriet historia och hur William Delmé-Evans valde läget baserat på närheten till riktigt bra vattenkällor samt områdets rika bryggerihistoria.

För oss i Sverige så är det Clydesdale som förser oss med deras whisky och i mars i år så kom några spännande nya buteljeringar.

Vi ville gräva lite djupare i dagens Tulli-

bardine och de nya buteljeringarna så vi slog oss ned med deras Distillery Manager Michael Elliott för ett samtal om nutid och framtid.

Michael Elliott har en bakgrund från Diageo och jobbade hos dem i över 15 år innan han bytte bana för en stund och hamnade på det välkända bryggeriet Tennents Brewery.

- Jag var en av de lyckliga som fick en plats på Diageos Supply Graduate Program 2002 och jag var kvar på företegtaget i över femton år, säger Michael Elliott. Hos Diageo fick jag prova på en massa olika yrken både i

Skottland såväl som Irland.

Han jobbade aldrig med att destillera inom Diageo utan hans roller var mer som manager och operativ chef. När han lämnade Diageo så jobbade han två år på Tennents Brewery – en välkänd ölsort om man någon gång har varit i Storbritannien.

- På Tennents jobbade jag som General Manager så när denna tjänst på Tullibardine annonserades så sökte jag direkt – det var ett steg i rätt riktning för mig då jag ville söka mig tillbaka till whiskyindustrin.

På Tullibardine så är det David Miles som är Master Distiller och han sköter allt som har med just destilleringen att göra, Michael Elliot har det övergripande ansvaret över allt som sker på destilleriet.

- Jag började här på Tullibardine i september 2019, det vill säga sex månader innan läget i världen blev riktigt intressant, flinar Michael.

Ända sedan Michael tog examen från universitet så har han jobbat inom öl- och spritbranschen och det han fortfarande fascineras över är att det år en sådan härlig bransch att jobba inom.

- Dels så är de flesta som jobbar inom branschen väldigt trevliga och utåtriktade, dels så är det för utomstående också en väldigt fascinerade bransch, säger Michael. Det spelar ingen roll vart i världen man är så vill folk prata om det man jobbar med.

Alla har en åsikt när det kommer till whisky, en del tycker om det, andra älskar det och andra hatar det - men alla tycker något. Och det tycker jag är fascinerade, säger Michael.

Moderna lokaler

Tullibardine är smått unikt som destilleri i Skottland då de tidigare låg vägg i vägg med shoppingcentret Baxters. När Baxters lade ned sin verksamhet i Blackford 2014 så passade Tullibardines ägarfamilj, Terroirs Distillers, på att köpa lokalerna och expandera destilleriet rejält. Förutom att de omvandlade delar av lokalerna till ett lagerhus så installerades en egen buteljeringsanläggning, nya kontor samt så byggdes ett stort besökscentrum – något som idag är välbesökt.

- 2017 installerades buteljeringsanläggningen och 2018 så byggdes nya kontorslokaler och vad vi kallar för vår ’Custodian Room’, säger Michael. Det är egentligen vårt styrelserum men vi anordnar också aktiviteter för våra Custudions och kan ha provningar i baren vi har där också. Det rummet ligger på övervåningen av vårt besökscentra.

För alla som har passerat Tullibardine vet att även om destilleriet är relativt stort så har man svårt att förstå hur de har lyckats samla alla delar av sina delar i en och samma byggnad.

- Jo, vi är lite trångbodda, skrattar Michael. Förutom att vi har all produktion på plats så har vi kapacitet för att lagra 20 000 fat här också. Allt som

”Jag började på Tullibardine i september 2019 - sex månader innan läget i världen blev riktigt intressant”

Michael Elliott - Distillery Manager Micheal började på Tullibardine i september 2019, han hann knappt komma in i rollen innan pandemin slog till med full kraft.

Plats för 20 000 fat

Efter att Terroirs Distillers köpte lokalerna som shoppingcentret Baxters tidigare hade huserat i så kunde de expandera

Tullibardine rejält. Bland annant har de nu plats för 20 000 fat.

Numer svårt att missa

Om du reser från Perth norrut längs väg

A9 så är det svårt att numer missa Tullibardine Distillery. Byggnaderna är renoverande både in- och utvändigt med en stor logga som vetter ut mot vägen.

ska bli Tullibardine Single Malt lagrar vi på plats här vid destilleriet men det som ska ingå till våra Blend märken har vi i lagerhus utspridda runt om i Skottland.

Att ha allt samlat på plats vid destilleriet har stora fördelar – både för deras anställda såväl som för besökarna.

- Att ha hela verksamheten på plats vid destilleriet är fantastiskt tycker jag, fortsätter Michael. Dels så är det bra för oss som jobbar här, men det är också bra för besökare som får en helhetsbild över Tullibardine och kan följa whiskyn från destilleringen till buteljeringen. Det är svårt att göra någon annanstans då det idag finns bara en handfull destillerier som har allt samlat på samma plats.

Tullibardine är också ett av få destillerier som har en egen tunnbindare anställd på destilleriet.

- Att ha en egen anställd tunnbindare är en otrolig förmån, säger Michael. Han sköter om våra fat och lagar läckor med mera, men främst ser han till att de fat som vi använder för att ge vår whisky olika finishar på. Det är otroligt viktigt att de faten är de bästa som finns att tillgå och där han oumbärlig, fortsätter han.

Men Tullibardine använder sig också av större tunnbindarföretag, liksom alla andra i branschen. Deras egen tunnbindare skulle aldrig hinna med att bygga de tunnor som de behöver för deras dagliga produktion utan de

faten köper de in.

Highland Queen

Highland Queen är ett av de där riktigt klassiska blended whisky varumärken som har allt jämnt haft ett bra rykte om att vara av en särskild hög kvalitet. Den skapades ursprungligen år 1893 av McDonald & Muir som senare blev Glenmorangie.

- Sedan 2008 äger vi varumärket Highland Queen och idag så ingår både single malt såväl som blended whisky under namnet, säger Michael. Det är ju ett gammalt varumärke som grundades av Glenmorangie en gång i tiden.

De utgåvorna av Highland Queen som är Single Malt lagrar och buteljerare Tullibardine själva, men Highland Queen Blended Scotch Whisky skapas och buteljeras off site. De sätter själva receptet för varje batch av Highland Queen blended whisky i deras labb hos Tullibardine, men den slutgiltiga mixen och buteljeringen sker i Frankrike.

- Historiskt sett så har vi hållit en låg profil om hur Highland Queen är kopplat till Tullibardine, men numer är vi helt öppna med att det är vår Blend, säger Michael. Tullibardine har vuxit och etablerat sig som en single malt och det finns ju ingen anledning till att hymla om att det är vår blend och att en stor del av dessa maltwhisky kommer från oss. Då det är en blend så ingår naturligtvis en rad andra grain och maltwhiskysorter i blandningen och dessa köper vi in från andra pro-

”Att ha hela verksamheten på plats vid destilleriet är fantastiskt.

Vi gör allt från destillering till buteljering på plats”

ducenter. Och den stora anledningen till att vi inte skapar Highland Queen

Blended whisky på plats vid destilleriet är helt enkelt för att det är så stora volymer, förklarar Michael. Vi har helt enkelt inte kapacitet eller utrymmer –den för populär, flinar han.

Tullibardine Single Malt - Signature Range

Tullibardine kallar sin Core range för ’Signature Range’ där instegswhiskyn

är deras Tullibardine Sovereign och sedan har de fyra olika whiskys som alla har fått en finish på olika vinfat.

Tullibardine har varit lite

finurliga och

skriver ut volymen på de fat som whiskyn har fått en finish på. Tillex-

empel så har deras Tullibar-

dine med Sau-

ternesvins finish fått siffran 225 på etiketten därför att ett sauternesfat rymmer 225 liter.

- Vår range börjar med Tullibardine Sovereign som är vår 100% First Fill Bourbon utgåva och sedan har vi Tullibardine 225 som har en Sauternesfinish, Tullibardine 228 som har en Bourgognefinish och slutligen Tullibardine 500 som har en sherryfinish, förklarar Michael.

Tullibardine 500 Sherry lanserades

nyligen brett på Systembolaget men ingår alltså i Tullibardine Core Range. Den har visat sig så omåttligt populär på andra marknader så de har buteljerat den i flera olika batcher.

- Jag är möjligen lite partisk men jag tycker att Tullibardine 500 är en fantastisk whisky, säger Michael

med ett flin. Den börjar sitt liv i First Fill Bourbon fat och sedan får en finish på ungefär 12 månader i ex-Oloroso sherry fat. Även fast sherryn sätter färg på whiskyn så tycker jag att man i bakgrunden, bakom de sherryfruktiga tonerna, fortfarande kan finna den där maltiga noten som är vårt signum inom Signature Range, förklarar Michael.

Något som Michael tycker är intressant är att se hur Tullibardine 500 Sherry mottas på en ny marknad.

- Då det är en av våra Core Range whiskys så är det intressant att se hur den nu mottas på en ny marknad, säger Michael. Här i Storbritannien så har den funnit sedan vi lanserade vår

Signature Range så den har etablerat sig och funnit sina kunder. Därför ska det bli kul att följa dess utveckling i Sverige.

The Murray

Under namnet The Murray så buteljerar Tullibardine sina mer exklusiva och limiterade whiskys.

- Vi släpper vanligtvis en eller två olika The Murray’s under ett år, säger Michael. Vi växlar mellan vår The Murray Cask Strength 100% Bourbon finish och någon annan variant som vi är mer laborerande med. Totalt har vi släppt tolv olika The Murray’s.

När de skapar sin The Murray Cask Strength 100% Bourbon finish så ligger alltid fokus på att skapa en whisky som är så nära som möjligt hur en

”Jag är möjligen lite partisk men jag tycker att Tullibardine 500 Sherry Cask finish är en fantastisk whisky”

Tullibardine 500 Sherry Cask finish

Denna whisky lanserades av Clydesdale den 1 mars i år. Buteljerade vid 43% och med en prislapp på 498:- så får man kalla den ett fynd i dagens prisläge.

Tullibardine The Murray Triple Port Vi har aldig hört talas om en triple port lagrad whisky tidigare. The Murray Triple Port är också buteljerad vid 46% vilket ger ett större smak- och doftspektra. En riktigt spännande Highland Malt!

dram, dragen direkt ur ett fat, doftar och smakar.

- The Murray 2008 Cask Strength som nyligen släpptes I Sverige är precis en sådan där drömwhisky som direkt för ens tankar till lagerhusen och nyöppnade fat, säger Michael. Mängder med vanilj och karamell och som samspelar väl med styrkan på 56,1%, fortsätter han.

The Murray Triple Port Runt 2018 så gjorde Tullibardine en limiterad buteljering av en whisky med Port finish och den blev hyllad av alla whiskynördar. Men det var som sagt ett ytterst limiterat släpps för en unik marknad. Så när de började skissa på denna nya buteljering så mindes de Portbuteljeringen från 2018 och spann vidare på den idén.

- Vi ville experimentera lite med portlagringar så vi bestämda oss för att använda tre olika portstilar, säger Michael. Därför använde vi fat som tidigare lagrat White Port, Ruby Port och Tawny Port. De sätter alla sin egen prägel och nyans av portprofilen på whiskyn såväl som i färgen som i doften och smaken.

De olika ingående komponenterna har också blivit lagrade olika lång tid på portfaten.

- En del av faten har bara fått en finish medan andra har fulltids lagrats på portfat. Jag kanske är lite partisk men det är en fantastisk whisky som vi är verkligen stolta över, avslutar Michael.

WHISKYNYHET

En efterlängtad whisky: High Coast Cinco II

Den 2 april 2020 släppte High Coast sin bejublade och hyllade Cinco – en sherryskönhet där whisky från fem olika typer av sherryfat har använts. Nu på uppföljaren kommit: Cinco II.

Sherry är ett ursprungsskyddat vin från Jerez i sydöstra Spanien. Sherryfaten kom in i den skotska whiskyindustrin i samband med vinlusens härjningar i Europa. När vin och brandy försvann blev sherry substitutet för törstiga britter. Det dröjde inte länge förrän de tömda sherryfaten blev skottarnas premier choice. Sherrylagrad whisky har sedan dess betraktas som formel 1 inom whiskylagring.

I High Coasts lagerhus finns flera sorters sherrylagrad whisky, från söta PX-lagringar till knastertorr Fino och de är noga med att ange vilken typ av sherry faten innehållit.

Cinco II är orökt och lagrad i drygt åtta år. Sherryfaten består i grunden av mestadels spansk ek som fylldes med new make. Faten som användes denna gång har tidigare innehållit sherrysorter som Fino, Amontillado, Palo Cortado, Oloroso samt Pedro Ximénez.

High Coast Cinco II

Artikelnummer: 4140602

Alkoholhalt: 51,1% vol.

Ålder: 8,59–8,91 år (genomsnitt 8,84 år)

Fenolhalt: 0 ppm

Fat: Fino, Amontillado, Palo Cortado, Oloroso och Pedro Ximénez

Flaskvolym: 500 ml

Antal flaskor: 5355 st

Pris: 885 kr

High Coast Cinco II 89/100

|

DOFT:

Stor och kryddig doft med tydliga sherry toner. Efter luftning träder en snygg fatnot fram som samsa väl med en karamell krämighet.

|

SMAK:

Initialt ganska lätt men smakerna växer sakta i munnen. Här träder fruktiga toner fram i form av svaga russin noter tillsammans med svaga tanniner. Det finns en rullande ekighet i bakgrunden som är väldigt trevlig.

|

FINISH:

Ganska kort finish med en hel del frukt och svag ek. Den efterlämnar en aning friska minttoner som klingar av.

|

HELHET: Det är lite obalans mellan doft och smak. Doften är snudd på magisk och hintar om en stor sherryupplevelse, men smaken levererar en lite mer återhållsam och nedtonad och ungdomlig whisky.

Hogsheads,Barrels &Butts Lilla fatskolan

Det finns inte ett enda destilleri i hela världen som tillverkar whisky - de producerar en blank sprit, whisky blir det först i lagerhuset. För att få kalllas whisky, enligt SWA regler, måste spriten bland annat lagras på fat av ek i minst tre år innan man får kalla spriten för whisky.

Som konsument kan det ibland bli svårt att hålla isär begreppen när det kommer till skillnaden mellan de olika fatsorterna – vad är egentligen skillnaden på en Barrel och en Butt, eller en Port Pipe och en Madeira Drum?

Det reder vi ut nu!

Faten som används för att lagra whisky i Skottland är huvudsakligen hämtade från USA och Spanien, där de tidigare har använts för att lagra bourbon, whiskey och sherry. Medan skotsk whisky tillåter upprepad användning av faten för mognad, är lagen för bourbon sådan att de bara kan använda fatet en gång. Denna lag har länge säkerställt leveransen av fat för den skotska whiskyindustrin. Att säkra tillgången på fat är en del av destilleriernas stora utmaning just nu, och att kunna använda dem flera gånger är också viktigt. Ett orosmoln som finns för skottarna är den ökade produktionen av Single Malt whisky i

Text: Henric Madsen

Fat hos Speyside Cooperage

Tunnbinderiet Speyside Cooperage förser en mängd olika destillerier i Skottland med fat. Väl värt att besöka om du befinner dig i Speyside!

USA vilket hela tiden kräver fler och fler tunnor.

De flesta faten kommer i varierande storlekar från cirka 200 till 650 liter. 200 liter (barrel) och 250 liter (hogshead) är de vanligaste storlekarna. En hogshead är i grunden ett fat tillverkad av ämnena från ett bourbon-fat men med nya lock. En butt är den standardstorlek av fat som används för att lagra sherry. Eftersom interaktionen mellan trä och sprit är en viktig del av mognadsprocessen, mognar mindre fat skotsk whisky snabbare. Å andra sidan kräver större fat som butts, puncheons eller port pipes vanligtvis en längre mognadsprocess, ofta på 15-20 år eller mer.

från bourbonfat. Men den större storleken på hogsheads gör dem bättre lämpade för en något längre lagringsperiod. Hogsheads som används för att lagra skotsk whisky kan tidigare ha innehållit andra typer av drycker och sprit, där sherry hogsheads är de vanligaste.

Butt (cirka 475-500 liter | ~302-350 LPA): Butts är den vanligaste typen av fat inom sherryindustrin och därför, förutom fat som tidigare har innehållit bourbon, den vanligaste typen av fat som används för att lagra skotsk whisky. De är traditionellt gjorda av spansk ek, även om en betydande mängd Butts också görs av amerikansk vitek.

Andra viktiga fat

De typer av fat som vanligtvis används för att mogna skotsk whisky är följande:

Barrel (ca 190-200 liter | ~120-140 LPA): Även känd som ASB (American standard barrel) eller bourbonfat, på grund av dess roll som den främsta storleken på fat som används i den amerikanska bourbonindustrin. Barrels som används för att lagra bourbon måste enligt amerikansk lag tillverkas av amerikansk vitek som har bränts innan användning. Eftersom dessa fat inte kan återanvändas för att göra bourbon, upplever de ofta en andra livslängd genom att lagra skotsk whisky.

Hogshead (ca 225-250 liter | ~142175 LPA): Efter Barrels är Hogsheads den näst vanligaste typen av fat som används för att lagra skotsk whisky. Hogsheads tillverkas vanligtvis också av amerikansk vitek och byggs ofta av ämnena som ursprungligen hämtats

Quarter Cask (cirka 45-50 liter | ~2935 LPA): Ett Quarter Cask är en fjärdedel av storleken på en ASB, men med samma dimensioner. Eftersom Quarter Casks har en betydligt högre andel trä i förhållande till vätska än de flesta standardfat tenderar de att påskynda mognadsprocessen. Men denna metod för mognad kan ha blandade resultat, och Quarter Casks är därför mest effektiva med mer robusta spritsorter eller när de används för att ge en ”finish” på en whisky.

Barrique (ca. 250-300 liter | ~159-210 LPA): En Barrique är en något större hogshead med formen av en Butt, vilken är vanlig inom vinindustrin och med något mindre dimensioner, även inom cognac. Barriques är vanligtvis gjorda av fransk ek, även om vissa kan också vara gjorda av amerikansk vitek. Även om Barriques historiskt sett var ovanliga vid lagring av skotsk whisky, har vi de senaste decennierna sett en ökande mängd single malts

Barrel Hogshead

Butt Quarter Cask

Barrique Puncheon

Port Pipe Madeira drum

och blends som experimenterar med dessa fat.

Puncheon (ca. 450-500 liter | ~286350 LPA): Efter Butts är Puncheons den näst vanligaste typen av fat som används för att mogna sherry. Kortare och rundare än en Butt, dessa är vanligtvis gjorda med ämnen av spansk ek. Det finns två olika modeller på Puncheons - Machine puncheons och Sherry Shape Puncheon. Machine Puncheons görs av amerikansk vitek och används vanligtvis inom romindustrin. Även om Machine Puncheons

sällan används för att mogna skotsk whisky så har de blivit vanligare under de senaste åren. Sherry Shape Puncheon är långsmalare i sin modell och har tunnare ämnen tillverkade av spansk ek. De används flitigt inom rom- och whiskyindustrin. I den senare mest för att ge whiskyn en finish.

Port Pipe (ca. 550-650 liter | ~350-455

LPA): Port Pipes är branschstandarden för att mogna portvin. Port Pipes är långa och liknar proportionerna för Sherry Butts, även om deras bredd är närmare en ASB. Port Pipes används generellt bara för att ge skotsk whisky en finish under de sista åren.

Madeira drum (ca. 600-650 liter | ~381-455 LPA): Liksom Sherry Butts

och Port Pipes är Madeira Drums branschstandard för att mogna Madeiravin. Men Madeira Drums är betydligt kortare än dessa motsvarigheter och är byggda av tjocka franska ekämnen. Madeira Drums är relativt ovanliga för att lagra skotsk whisky och används vanligtvis för att ge skotsk whisky en finish under de sista åren.

First Fill vs Refill

Ibland hör man termer som ”First Fill”

eller ”Refill ”. Ett amerikanskt whiskyfat eller barrel som används för att mogna skotsk whisky för första gången kallas ” First Fill ”. Det blir en ” Refill ” när det används för andra eller efterföljande gånger. ”First Fill” fat är mer aktiva i mognadsprocessen av skotsk whisky och ger starkare smaker till whiskyn från eken och det tidigare innehållet i fatet. ”Refills” är vanligtvis mindre aktiva vid mognad av skotsk whisky och låter spriten dominera mognadsprocessen. Värdet på faten inom mognadsprocessen kan ses i kostnaderna för tomma whiskyfat.

Tunnbindare

Det är en bra tunnbindares jobb att underhålla faten väl för att förlänga deras användbara liv och värde, och se till att de fortsätter att mogna whiskyn till rätt kvalitetsstandard.

Lagerhus

Faten staplas antingen tre höga i traditionella ”dunnage” lagerhus eller än vanligare nu i moderna palllager.

Nyckeln är att tillåta mycket sval och fuktig luft att cirkulera kring faten.

Alla fat är porösa och tillåter spriten att avdunsta, vilket är nödvändigt för mognadsprocessen. Ett litet antal fat kan läcka och förlora mer whisky än de borde under det första året. Förluster från avdunstning och läckage uppgår till cirka 2% per år – även kallat för Angles Share. Ytterligare 3% förloras vid fyllningen av faten eftersom spriten absorberas av träet. Detta kallas ”in-drink”.

Bra fat, som sköts om väl, kan hålla i upp till 50 år eller längre.

Olika typer av lagerhus

Vänster: Ett modernt palletized warehouse. Faten lagras på pallar om fyra.

Ovan: Ett traditionellt Dunnage lagerhus med jordgolv och max tre fat höga rader.

Nedan: Ett modernt racked warehouse där faten ges mycket luft.

Hven Seven Angels No.3 St Michael

Den 3 mars släpptes Hven sin tredje ängel: Hven Seven Angels No.3 St Michael – mustig whisky som visar vad kombinationen av ett väldigt bra destillat och högkvalitativa fat kan leverera.

Seven Angels, är en serie av sju maltwhiskys med olika smakriktning från Spirit of Hven. Den tredje whiskyn i serien, St Michael, är en tribut till ärkeängeln Michael. Han ses ofta som den ängel som anses stå Gud närmast. Hans namn tolkas som ”den som ser Gud”. Han är himmelens beskyddare och den som leder kampen mot den fallne ärkeängeln Lucifer. Som den högste bland ärkeänglarna är han beskyddare för solen och hans väderstreck är söder. Hans färg är guld och hans element är eld. Hans veckodag är söndag.

St Michael är den ärkeängel som befriar jorden och dess invånare från rädslans effekter. Han har en egen klarhet och beslutsamhet som kan hjälpa oss när vi står inför val i livet.

I bibeln omnämns St Michael som härförare och befälhavare över änglastyrkorna. Förutom Michael är Jesus den enda som gives befäl över en armé av änglar. Då det vore märkligt att utse två rivaliserande härförare, är kanske den logiska tolkningen att Mi-

chael och Jesus syftar på samma person. Enligt bibeln skall Michael träda fram i ”en tid av nöd”.

Hur skapade de den?

St Michael är ett härligt lagarbete mellan sju fat. Fyra fat av lufttorkad fransk Q. Petraea, två av lufttorkad amerikansk Q.Muhlenbergii och ett av Iberiansk Q. Rosacea. Singel malt spriten destillerades på Hven 2012 och faten har i sin helhet mognat på Hven. Av de fyra franska faten, har två tidigare innehållit rött vin; ett franskt Premier Grand Cru Classé och ett italienskt DOCG. Två har innehållit Italiens bästa söta vin.

Alla fyra är Hvens orökta recept. De två amerikanska faten balanserar varandra. Det ena har tidigare innehållit Hvens orökta Singel Malt till Urania i fyra år, för att sedan åter fyllas år 2012 med deras orökta recept. Det andra är deras rökiga recept (38ppm) som lagrats på ett hårt kolat jungfrufat. Det sjunde, iberiska fatet, är ett PX sherryfat (Butt) som mognat med deras rökiga recept (38ppm).

Spirit of Hven

Seven Angles No.3 St Michael 93/100

Väldigt mycket dofter som kämpar om uppmärksamhet! Här finns mörka fruktnoter, ek, mörkchoklad, möbelpolish, russin och torkade dadlar. Även ett stråk av söt rök dyker upp i bakgrunden. En extremt intressant

Det första man möts av är en tydlig fatkaraktär med massor av ek kryddor. Den följs snabbt upp av en återhållsam fruktighet som simmar i djupa smaker såsom nötter, honung, kanderade röda äpplen, kladdiga russin.

Lång finish med eken som är den pådrivande smaken. Det finns stråk av frukt som hänger kvar också.

|

HELHET:

En riktigt, riktigt bra whisky som imponerar med sin komplexitet och sitt djup – både vad det gäller doft såväl som smak. Det finns ett stråk av ungdomlighet i bakgrunden men det är egentligen inget som stör. En fantastisk buteljering från Hven!

Tamnavulin bonanza!

Text: Henric Madsen

Bilder: Tamnavulin Distillery

Få kan väl ha missat att Tamnavulin har seglat upp som en av svenskarnas favorit single malt whisky - deras Sherry Cask Finish buteljering står hemma i de flestas whiskyskåp.

Bakgrunden till deras framgång beror på två saker. För det första så är de stora nog att ha möjligheten att producera stora volymer och på så vis kunna pressa priset på sin whisky. För det andra så är det en whisky som är både snyggt paketerad vad det gäller förpackningsdesign såväl som vätskan inne i flaskan. Även om de flesta är buteljerade vid 40% så är de fortfarande smakrika och stiliga whiskys som gåt från klarhet till klarhet.

När destilleriet byggdes 1966 av Invergordon Distillers så var aldrig planen att de skulle producera en whisky som skulle ges ut som en single malt. Destilleriet skulle producera en bulksprit som skulle ingå i företags blends.

När Tamnavulin stod klart så var det mitt i en pågående whiskyboom och

Invergordon behövde den maltwhisky med tydliga maltiga toner till sina blended whiskys.

Under tidigt 90-tal och en bit in på 00-talet så gick destilleriet lite av en kräftgång. Whyte & Mackay köpte Invergordon Distillers 1993 och de valde att lägga Tamnavulin i malpåse 1995. Vid år 2000 så startades destilleriet upp igen under en kortare perioden men lades återigen i malpåse. 2007 var det Whyte & Mackays tur att bli sålda till det indiska företaget United Distillers.

United Distillers trodde mer på Tamnavulin och väckte destilleriet till liv ganska snart efter att affären var i hamn. 2014 köptes United Distillers i sin tur av det Filippinska företaget Emperador och även de har ett gott öga till destilleriet och har satsat stort på personal, utrustning och fat.

Tamnavulin Whisky Weekend

I februari i år så bjöd Allt om Whisky och Svenska Whisky Förbundet in till

Leon Webb - Distillery Manager

Leon Webb är Tamnavulins Distillery Manager sedan maj 2022. Han kommer

senast från det kanadensiska destilleriet Shelter Point Distillery utanför Vancouver.

ett gemensamt firande då de bägge fyller 25 år. Platsen som de hade valt för firandet var det snudd på magiska Sånga Säby hotell på Ekerö utanför Stockholm och som samarbetspartner var det just Tamnavulin Distillery som försåg hela firandet med whisky.

Jag anar att få andra svenskar har fått möjlighet att prova så många och så unika Tamnavulin som deltagarna under denna whisky weekend!

Helgen började med en välkomstdrink utomhus – en Warm Whisky Sour som var byggd på Tamnavulin Double Cask. En intressant och god drink som var toppad med ett hallon och Pinot Noir Skum. Efter välkomnandet var det dags för lunch och sedan stod den stora whiskyprovningen på schemat.

Som provningsledare och guider under denna helg i whiskyns tecken var Ludo Ducrocq samt Leon Webb. Ludo är ansvarig för besöksupplevelsen på Jura, Fettercairn, The Dalmore och självklart Tamnavulin. Leon Webb är Tamnavulins Distillery Manager. Så vi var minst sagt i goda och kunniga händer.

Som sig bör så fick vi en bra genomgång om Tamnavulins historia samt hur deras produktionen ser ut. På denna första provning fick vi bekanta oss med åtta av deras buteljeringar som gav oss en bra introduktion till hur de tänker kring att lagra sin whisky på olika sorters fat. Vi provade deras Tamnavulin Double Cask samt två av deras sherrylagringar, Sherry

Cask Edition och Oloroso Cask Edition. Vi fick också prova tre av deras Red

Wine Cask Edition: German Pinot Noir

cask finish, France Cabernet Sauvignon cask finish och Spanish Grenache

cask finish. Tamnavulin White Wine Cask Sauvignon Blanc Casks och Tamnavulin Tempranillo Cask Edition fick vi också prova.

Efter provningen fanns det tid att njuta av Sånga Säbys utbud av aktiviteter. Här kunde man bada bastu och ta ett vinterbad i Mälaren eller bara sjunka ned i deras spa pool. De har även ett stort utbud av olika spel så som biljard, boule eller shuffleboard.

Lite senare på kvällen var det dags för nästa whiskyupplevelse. I en avslappnade miljö i lobbyn så fick vi möjlighet att utforska en rad olika fatprover under ledning av Ludo där de visade sin nyfikenhet och lekfullhet. Här fick vi möjligheten att prova en Tamnavulin som lagrats på ett ex-Matusalem romfat, en som lagrats på Virgin Scottish Oak samt en 11 årig som fulltidslagrat på en ex-Bourbon Barrel.

Kvällens sista upplevelse var en provning där Leon Webb bjöd in oss för att upptäcka Tamnavulins gömda skatter. Vi fick prova tre whiskys blint och försöka gissa ålder och fattyp. Detta visade sig vara riktigt svårt. Det vi fick prova var whisky från åren 2000, 1979 samt 1973. ’73 var magisk och ’79 var intressant men det som var riktigt kul att prova var ’00 – whisky från det året är sällsynt då de producerade bara under en väldigt kort period.

Efter denna fantastiska eftermiddag så var det dags för en makalös trerättersmiddag och som en överraskning så tog de fram en extra dram till efterrätten – en Tamnavulin 52 år som var destillerad 1970! Ett mycket värdigt avslut på en fantastisk Tamnavulin Whisky Weekend!

| DOFT: En tydlig karamellnot i doften som fortsätter att utvecklas med söta och sockriga toner. Övergår efter en stund till mjölkchoklad. Maltsötma med svaga nyanser av fat.

|

SMAK: Väldigt lätt whisky, snudd på flyktig. Sötman från doften återkommer men det finns även en tydlig fatkaraktär. Vanilj och mjölkchoklad.

| FINISH: En kort finish med lite vanilj och karamell som snabbt dunstar bort

| HELHET: Detta är en ganska enkel och rak whisky. Det finns vanilj och kola toner, men det är inget som imponerar. Den låga alkoholhalten på 40% göra att smakerna kämpar om att få komma fram. 85/100

|

DOFT: Först en ganska lätt doft men ändå packad med mörka frukter såsom russin och dadlar. Det finns även svaga vinösa toner som mot slutet ger whiskyn en fyllighet.

|

SMAK: Lätt till karaktären med en hel del mörka frukter – samma som i doften. Den vinösatonen återkommer i smaken med en antydan till fat.

|

FINISH: Kort finish även på denna men ändå med en trevlig fruktighet med nyanser av fat.

|

HELHET: En av storsäljarna på Systembolaget och man kan förstå varför. Den är prisvärd om man tycker om sherrylagrad whisky som inte tar för stor plats.

|

DOFT: Den första doften som möter en är grillade marshmallows täckta av mörkchoklad. Här finns också en viss fruktighet med både vinösa och citrusaktiga toner.

|

SMAK: Stor och fyllig smak med massor av frukt. Det finns även ett sting av pepprighet i bakgrunden. Smakerna rullar fram och det finns inget som avslöjar att denna endast ligger på 40%.

| FINISH: Lång finish med rullande fruktighet och en svag nyans av citrus.

| HELHET: Förvånansvärt bra doft på denna med tanke på alkoholhalten! Även smaken är stor och fyllig och förvånar – riktigt bra och intressant!

|

DOFT: Denna var svår. Den har en syltig doft som inte är särskilt angenäm. Detta följs upp av en metallisk not som har något blaskigt vinös över sig. Inte bra alls faktiskt.

|

SMAK: Smaken är vinös med en syrlig och kärv bismak som inte är angenäm. Visst, det finns lite frukt och fat i bakgrunden men inget som väger upp eller hjälper till.

|

FINISH: Kort finish med ännu mer av det metalliska och kärva.

|

HELHET: En ovanligt udda whisky som kan få vem som helst att bli rädd för vinfatslagringar.

Tamnavulin

White Wine Cask

|

DOFT: Intressant doft som är fylld med en frisk blommighet med stråk av fat. Här finns också mjölkchoklad och ett uns av syrlighet. Svag vinsösa toner som påminner om finishen men inget som tar överhand eller som stör. Stilig doft!

|

SMAK: Smaken lever inte riktigt upp till den mycket lovande doften men här finns samma nyanser – blommighet med en sträv ekighet som byggs upp med en vinös not.

| FINISH: Kort finish men som ändå lämnar ett spår av syrliga och varma eknoter.

|

HELHET: En whisky som lovade mycket genom doften men som inte levererade riktigt fullt ut. Helt klart väl värd att prova, om så för den väldigt trevliga doften! 91/100

|

DOFT: Stor och kraftfull doft som levererar en hel fruktkorg! Här finns friska fruktdofter som byggs upp med ek-kryddor och en viff av sågspån.

|

SMAK: Väldigt trevlig med en bred och krämig smak. Tydlig fruktighet som samspelar väl med den eken och vaniljen. Även här finns ett stråk av vinösa toner men de är väl integrerade i whiskyn.

|

FINISH: Kort finish men frukten stannar kvar lite längre än väntat.

|

HELHET: En riktigt stilig Tamnavulin som visar att det går att få en bred och kraftfullsmak även vid blott 40%!

|

DOFT: Denna drar mer åt det syltiga hållet i doften. Ingen ren och tydlig fruktighet utan dofterna blir grumliga. Den har syrliga dofter som drar åt citrushållet med inslag av nötter.

DOFT: Här finns toner som vi gillar. De där jordiga och dova fruktnoterna som bara en whisky som fått en olorosofinish kan mäkta med och trolla fram. Precis detta har denna, om är lite åt det lätta hållet.

|

SMAK: Kärv och syrlig med tanniner som drar i kinderna. Väldigt torr i karaktären med en del torkade fikon och russin. En viss ekighet finns här med.

| FINISH: Kort finish med en syrlig ton som klingar ut.

91/100 86/100

| HELHET: En whisky som nog har dragit åt sig lite för mycket av Tempranillofatet och gett den en lite för syrlig smak.

|

SMAK: Den är ganska lätt i karaktären men här finns helt klart en hel del oloroso sherry som ger de där snygga fruktiga men torra och jordiga smakerna. Snygg ekpepprighet som samsas med en robust vaniljton i botten.

|

FINISH: Kort men med en bra skopa olorosonoter!

|

HELHET: Även om denna Tamnavulin är bra så kan man drömma sig bort och se denna vid 46% eller 48%. Eller ännu bättre – tänk vid fatstyrka! Då hade den legat på 93 eller 94 poäng.

|

DOFT: Stor och tydlig doft av äpplen – krispiga Granny Smith för att vara precis. Det finns också en maltsötma och en vrålande vaniljdoft.

| SMAK: Väldigt krispig och fräsch sak med pigga frukter och en krispig maltighet. Ett inslag av ungdomlighet i bakgrunden men inte spritig på något sätt.

| FINISH: Lång finish med frukt och en snygg fattouch som ger en bra bredd.

| HELHET: Väldigt prunkande i sin karaktär med tydliga fruktiga toner. En riktigt, riktigt bra Tamnavulin!

|

DOFT: Otroligt bra doft med massor av godistoner – tänk röda ferraribilar. Vaniljen är klart närvarande tillsammans med fattoner och kanderade röda äpple.

| SMAK: Här finns en tydlig nyans av ålder –lätta toner av lagerhus med inslag av citrus. Den är väldigt torr i sitt avslut i munnen.

|

FINISH: Förvånansvärt kort finish men som efterlämnar en torr citrusnot som samsas med eknoterna.

|

HELHET: För att vara 39 år så är denna Tamnavulin förvånansvärt pigg och frisk! Här finns det åldertoner i bakgrunden men det skulle vara svårt att gissa att denna var så pass till åldern.

|

DOFT: Snudd på magiskt bra doft som är fylld med tropisk frukt i form av annans och mango. Här finns också lädernoter och böljande bourbonvanilj.

|

SMAK: Smaken är ganska lätt men ändå fylld med en pepprig citrusnot som sedan övergår till läder och svaga charkuterier.

| FINISH: Lång finish med mycket tropisk frukt och med tydlig fatkaraktär som samspelar väl.

| HELHET: En otroligt stor whisky som briljerar med sina tropiska noter. En otroligt snygg och stilig 45 åring! 95/100

DOFT: Stor och krävande doft som innehåller mycket! Parfymnoter som mynnar ut i en mintighet. En chokladton rullar in som övergår i en doft av läder. Ett stänk av citrusfrukter finns med i bakgrunden. |

SMAK: En stor smak med tydlig fruktighet. Men här finns också en mahognynot som visar på ålder. En bred maltighet finns i bakgrunden som får stöd av runda kryddiga toner från faten. |

FINISH: Lång och läskande finish med tanniner och friska citroner med bra ek.

HELHET: 52 år skojar man inte bort! Detta är en vällagrad whisky som levererar smaker och dofter som bara gammal whisky kan trolla fram. Ett mästerverk från Tamnavulin!

Tamnavulin Distillery

När Tamnavulin byggdes så var dess syfte att enbart producera en whisky som skulle ingå i Invergordon Distillers blends. Det byggdes som en fabrik utan en tanke på att det skulle se fint ut...

DOFT: En oerhört krämig och fet vaniljdoft möts man av direkt vid första nosningen. Här finns också gott om äpplen och kanderat socker – snudd på sockervadd. Nyanser av ek, men inget som egentligen tränger igenom.

|

SMAK: Förvånansvärt syrlig och citrusaktig med tanke på den söta doften. Men vaniljen finns med i bakgrunden som en robust grund. Svaga fatnoter kommer fram i slutet och ger whiskyn lite extra krydda.

|

FINISH: En whisky med lång finish med massor av vanilj och fat. De syrliga tonerna har halt försvunnit i finishen och kvar finns ett uns av sötma.

|

HELHET: Kul att prova något som är lite ´ruff around the edges´ och som inte är tänkt att komma ut på marknaden utan bara bjöds på för att visa vad som finna under huven hos Tamnavulin. 89/100

Tamnavulin

|

DOFT: Stor och kraftfull doft med väldigt och bra frukt i form av krämiga russin och saftiga dadlar. Tydliga och robusta sherrynoter där det vinösa samsas väl med whiskyn.

| SMAK: Till en början väldigt torr i smaken men efter en stund breder en rund och trevlig fruktighet ut sig. Rullande smaker av sherry och maltsötma levererar en trevlig och angenäm whisky.

| FINISH: Lång finish med väldigt bra fruktighet som hänger kvar. Russin, dadlar och svaga eknoter lever kvar längst.

| HELHET: Detta var också ett fatprov för att visa hur väl Tamnavulin’s whisky samspelar med sherryfaten. Det jag tar med mig är att det är hög tid att vi ser en Oloroso Single Cask Tamnavulin buteljering på fatstyrka i Sverige!

DOFT: Ek, ek, ek. En svag hint om sötma och möjligen en del destillerikaraktär men annars är det bara ännu mer ek.

SMAK: Den tydligaste smaknoten är en solvarm nyslipad ekplanka som man skvätter lite vatten på och sedan slickar. Det är en häftig upplevelse att smaka något som ger sådana kraftfulla eknoter.

|

FINISH: Lång och rullande eksmak som hänger kvar på tungspetsen länge.

|

HELHET: Detta är ingen whisky som någonsin kommer att bli buteljerad utan var under evenemanget enbart för att visa på hur den skotska eken doftar och smakar.

Calvados hjärtat av Normandie Äppelmagi från

Text: Henric Madsen

Bilder: Château du Breuil

Precis halvvägs mellan Lisieux och havet i Frankrike ligger den lilla staden Le Breuil-en-Auge. Här, mitt i Normandie hittar du det anrika slottet Château du Breuil som stått här sedan 1500-talet.

För oss i Sverige så förknippar vi naturligtvis slottet med calvadosen med samma namn. De började producera calvados 1954 och har i dag vuxit till att bli en av de största producenterna i hela Normandie.

Den smått bortglömda äppelbrandyn Att hålla isär Calvados, Cognac och Armagnac är i grunden ganska enkelt. Calvados är destillerad cider, Cognac

är destillerat vin och Armagnac är destillerat vitt vin. Det är tillåtet att tillverka äppelbrandy och sälja det i hela världen, men du får inte kalla den Calvados. För att få sätta den benämningen på spriten så måste den vara tillverkad i appellationen Calvados i Normandie och följa de regler som Appellation d’Origine Contrôlée (AOC) har satt upp.

AOC används inte bara för Calvados utan även för Cognac, Armagnac samt för franska ostar och viner. Om en produkt är markerad med AOC så visar det att varan har ett specifikt ursprung och följer en specifik tillverkningsprocess.

Château du Breuil

1500-tals slottet Château du Breuil ligger vackert beläget intill staden Le Breuil-enAuge i hjärtat av Normandie.

Tre olika regioner

För Calvados finns det tre olika AOC regioner. Calvados, Calvados Domfrontais samt Calvados Pays d’Auge. Indelningen beror på kvaliteten på äpplen som används för att göra cider som sedan destilleras till Calvados.

De stora volymerna av Calvados står appellationen Calvados för. Calvados härifrån destilleras endast en gång och det är vanligt att en kontinuerlig kolonnpanna används. Spriten ska lagras i minst två år på ekfat innan man kan kalla det för Calvados. I detta område på cirka en miljon hektar tillverkas drygt 70% av den totala årsvolymen av all Calvados i Frankrike. Vid buteljering måste alkoholhalten vara minst 40%.

Den minsta, och den yngsta – skapad 1997, appellationen, Calvados Domfrontais, producerar endast 2% av den totala årsvolymen i Normandie. Här används minst 30% päron i cidern vilket avviker från de andra två appellationerna. Cidern ska destilleras i en kontinuerlig kolonnpanna och lagras i minst tre år innan den får kallas Calvados Domfrontais.

Calvados Pays d’Auge, i vilken Château du Breuil ligger i, står för 28% av den totala volymen. Pays d’Auge är också den äldsta appellationen och skapades 1942. Här stoltserar man med den bästa kvaliteten på sina äpplen och calvados från Pays d’Auge anses vara den mest exklusiva och mest kvalitativa som går att köpa. Cidern måste destilleras två gånger i en kopparpanna, alambic pot still, och lagras i minst två år för att få benämningen Calvados Pays d’Auge.

De följer en lista med vilka äppelsor-

ter de får använda för att få kalla sin Calvados Pays d’Auge. Idag använder femtio olika äppelsorter för att producera sin must, men i Normandie finns över åttahundra olika sorter.

22 000 äppelträd

I slutet av september till slutet av november så skördas äpplena från de 22 000 äppelträd som förser dem med äpplen. Dessa förs till Château du Breuil för att bli tvättade.

Efter att äpplena är tvättade så pressas de för att få ut äppeljuicen. Av den totala volymen av skörden så blir cirka 70% en äppelpuré som de vidare förädlar till äppeljuice – restprodukterna kastas inte utan ges till bönderna runt om destilleriet som använder det som föda till deras kor.

Hela processen med att extrahera juicen från äpplena tar ungefär två månader och då har de en ren äppeljuice som de sedan fermenterar i minst fyra veckor. Under dessa fyra veckor så omvandlas sockret till alkohol och äppeljuicen blir till cider som ligger på ungefär 5% alkoholstyrka.

Château du Breuil destillerar sin sprit två gånger vilket gör att de får ut ett renare och fruktigare destillat. När destillerar sin cider första gången får de ut tre olika alkoholstyrkor. Les têtes, huvudet, ligger på 90% alkohol. Le brouillis, kroppen, ligger på mellan 28 – 32% alkohol och svansen, Les queues, ligger på mellan 5 – 6% alkohol. Det är naturligtvis endast hjärtat man spar och destillerar igen.

De vaxförseglar drygt 400 000 flaskor per år - ett arbete som sker helt manuellt.

Château du Breuil’s Alambic pot still Calvados från Pays d’Auge måste bland annat destilleras två gånger i en kopparpanna och sedan lagras i minst två år innan den kan tituleras sig just Calvados Pays d’Auge.

Vid den andra destillationen ligger huvudet också på 90% alkohol. Hjärtat, eller Le Cœur ou eau-de-vie som det heter här, ligger på 70 – 72%. Les secondes har en styrka på 20% och svansen på mellan 5 – 6% alkohol.

Ur en destillation så är hjärtat cirka 800 liter som man sedan lägger på fat för att lagras.

Minst två år på fat

När den klara spriten kommer från pannan så läggs den först på nya små ekfat för att ge den en snabb förlagring innan den förflyttas till större fat. Lagringstiden på de små faten är högst någon månad annars tar spriten upp för mycket av eken och de fruktiga äppeltonerna försvinner.

De fat som de använder är byggda av fransk ek från de väldiga skogarna Limousin och Allier. De större faten där calvadosen ska lagras längre rymmer allt från 400 liter upp till 50 000 liter. För att få skriva ut att deras produkt är en Calvados Pays d’Auge så måste de lagra den på fat i minst två år och då på just franska ekfat – men de lagrar det mesta av sin Calvados betydligt längre än så. Liksom i Skottland så ligger deras Angles Share, det vill säga den årliga avdunstningen, på 2% per år.

Blending

Philippe Etignard är Château du Breuil’s Cellar Master och det är han som skapar deras olika Calvados. Hen gör detta genom att använda olika fat från olika årgångar för att få fram de rätta dofterna och smakerna som man förväntar sig från deras olika buteljeringar.

Château du Breuil har beslutat att de

skriver ut åldersangivelse på etiketterna för deras olika Calvados – och liksom i Skottland så är det åldern på den yngsta ingående Calvadosen i en buteljering som skrivs ut, även om äldre droppar ingår i blandningen.

För Château du Breuil betyder detta att deras 15 årig Calvados är någonstans mellan 15 och 19 år och att deras 20 åriga är någonstans mellan 20 och 25 år. Man ska också komma ihåg att för Calvados så betyder benämningen XO att den är lagrad i minst sex år men det finns buteljeringar som är betydligt äldre än så men då XO är den högsta benämningen så framgår det inte exakt hur gamla de är. Det är den stora anledning till att Château du Breuil skriver ut ålder – då vet kunden med bestämdhet hur gammal deras Calvados är.

Buteljering

Château du Breuil buteljerar också all sin Calvados på plats vid destilleriet. Deras V.S.O.P buteljeras med en skruvkork och en foliehatt som förslutare. Men deras mer exklusiva utgåvor försluts med vax. Detta är en helt manuell process och de förseglar drygt 400 000 flaskor per år.

Populärt turistmål

Normandie är ju ett populärt turistmål och det är något som Château du Breuil också har tagit nytta av. Varje år besöks destilleriet av inte mindre än 40 000 turister. De har ett stort besökscentrum och är naturligtvis öppet för visningar.

Vi har fått möjligheten att prova de sex sorter som finns på Systembolaget.

|

DOFT: Tydlig och frisk äppeldoft med avrundad vaxighet i bakgrunden. Det finns även en antydan till fat. Grönska och friskhet.

DOFT: Här finns också en äppeldoft men här är det mer dov äppelmoskaraktär med en viss syrlighet.

|

SMAK: Ungdomlig med tydliga och friska äpplen. Här finns en snygg ekighet som gifter sig bra med frukten.

|

FINISH: Kort finish men med en snygg fruktighet.

|

HELHET: Detta är en riktig vårsprit som passar riktigt bra nu när vi går in i varmare tider. Grym fruktighet!

|

SMAK: Djupare och bredare smak än den här till vänster, men då är den också 15 år. Här finns en tydligare fatkaraktär med dova äppeltoner.

|

FINISH: Lång finish med en otroligt fin äppelton som dröjer sig kvar. Runda och sköna smaker som bara växer med tiden.

|

HELHET: Vällagrad Calvados som levererar en bra balans mellan destillat och fat. Väldigt trevlig och intressant!

Enbart fransk ek

De fat som de använder är byggda av fransk ek från de väldiga skogarna Limousin och Allier.

|

DOFT: Denna går nästa åt sherryhållet, men med en äppelnot framför druvor. Mer vinös i sin karaktär. Snygga fatdofter finns här också. Otroligt fruktig.

|

SMAK: Här har faten fått en mer framträdande roll och håller tillbaka fruktigheten. Visst finns det äpplen i bakgrunden men de är mer som en nyans mer än att de är framstående. Djup och bestämd smak – man kan känna att denna har lite ålder.

|

FINISH: Lång finish med tydlig fatkaraktär och djupa vällagrade frukter.

|

HELHET: Otroligt stilfull lagring på denna Calvados. Fat och destillat i väldigt bra kombination!

|

DOFT: Detta är något helt annat! Här känner whiskyfolket igen sig! Torra whiskydofter med svag rökighet som slingrar sig kring frukterna i calvadosen.

|

SMAK: Frukten är mer framträdande här i smaken, men whiskytonerna finns definitivt i bakgrunden. Det finns en klar och tydlig eknot med en torrhet som känns igen.

|

FINISH: Lång finish med en tydlig fatkaraktär men som ändå levererar en rund fruktighet.

|

HELHET: Intressant med att ge en Calvados en finish på whiskyfat – smakerna är nya men känns ändå igen. Grym!

|

DOFT: Djup och kraftfull doft som dryper av vällagrade frukter och balanserad ek. Här finns lagerhus och frukt i en riktigt bra symbios. Grym doft!

|

SMAK: Väldigt trevlig med en snygg balans mellan destillat och ek. Frukten finns med hela vägen men ligger mer i bakgrunden.

|

FINISH: Lång finish med en tydlig fruktighet. Man kan smaka äpplen på läpparna flera minuter efter sista zippen

| HELHET: En riktigt bra och intressant buteljering! Kul också att det är en Single Cask Calvados som är buteljerade endast för Sverige! Löp och köp läge på denna!

|

DOFT: Syltig och krämig doft – lite åt safthållet. Fyllig och söt. |

SMAK: Fyllig med en snygg fruktighet. Den är söt men inte åt sliskiga hållet utan något mitt i mellan.

|

FINISH: Medellång finish med bra och trevlig fruktighet. Sött avslut.

|

HELHET: Notera att detta inte är en Calvados utan en äppellikör men inte en översötad utan en mer återhållsam. Passar bra till en kanelfylld äppelkaka!