Skillnad i prestanda mellan olika konstgjorda hjärtklaffar

Vid aortaklaffsjukdom är det ofta nödvändigt att avlägsna den sjuka aortaklaffen och ersätta den med en konstgjord hjärtklaff, där det vanligaste är en biologisk klaffprotes. Foto: Anna Molander. Hjärt-Lungfonden.

Forskare vid Karolinska Institutet har studerat långtidseffekter på sjuklighet och död hos personer som fått olika modeller av biologiska hjärtklaffproteser inopererade. Resultaten, som visar på stora skillnader i prestanda beroende på modellgrupp, publiceras i tidskriften JAMA Network Open.

Aortaklaffen är den klaff som sitter mellan hjärtat och stora kroppspulsådern och ser till att blodet pumpas i rätt riktning. Vid aortaklaffsjukdom är det ofta nödvändigt att avlägsna den sjuka aortaklaffen och ersätta den med en konstgjord hjärtklaff, där det vanligaste är en biologisk klaffprotes.

Via Svenska hjärtkirurgiregistret (en del av Swedeheart) identifierade forskare vid Karolinska Institutet närmare 17 000 patienter som fått en biologisk aortaklaffprotes inopererad i Sverige mellan 2003 och 2018, och kompletterade sedan med data från Socialstyrelsens register och socioekonomiska data från Statistiska Centralbyrån.

Efter justering för olika baslinjefaktorer, uppskattades risken för att behöva en ny klaffprotes efter tio år till 3,6 procent för de som fått modellgruppen av högst prestanda (Perimount), jämfört med 12,2 respektive 11,7 procent för de två modellgrupper som hade lägst prestanda (Mitroflow/Crown respektive Soprano).

Stora skillnader

Tio år efter operation var risken för död lägst, 44 procent, hos de som fått hjärtklaffar av typen Perimount och högst, 54 procent, hos de som fått hjärtklaffar av typen Mitroflow/Crown. – Det här är stora skillnader som visar att det är viktigt att jämföra relevanta kvalitetsdata inför upphandling av klaffproteser. Före operation kan fynden ligga till grund för svar på patientens frågor och tankar kring protesval och framtida prognos. Efter operation kan det vara motiverat med striktare uppföljning hos patienter som fått någon av de klaffmodeller som visat sig prestera sämre för att upptäcka och behandla eventuella komplikationer i tid, säger studiens försteförfattare Michael Persson, som är läkare och doktorand vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet.

Eftersom det är en observationsstudie går det inte att dra några säkra slutsatser om orsakssamband, och resultaten behöver bekräftas i andra populationer. Studien jämförde modellgrupper, inte enstaka klaffmodeller, och det går inte att utesluta att det kan finnas skillnader mellan modeller inom en och samma grupp. Forskarna kunde inte heller studera kopplingen mellan klaffmodell och klinisk klaffsjukdom eftersom ekokardiografi-data för studiedeltagarna saknades.

Målsättningen är att ökad kunskap

Vi kommer nu att fortsätta studera hur protesspecifika faktorer påverkar sjuklighet och död efter aortaklaffoperation. Målsättningen är att ökad kunskap och förståelse om olika protesers egenskaper ska leda till ett bättre val av klaffprotes för den enskilda patienten, säger studiens sisteförfattare Ulrik Sartipy, hjärtkirurg på Karolinska Universitetssjukhuset och adjungerad professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet.

“CarpentierEdwards PERIMOUNT Aortic Valve, Edwards Lifesciences, Irvine. USA” Michael Persson, läkare och doktorand. Foto: Oliver von Olnhausen

Ulrik Sartipy, hjärtkirurg och adjungerad professor. Foto: Ulf Sirborn.

Källa: Karolinska Institutet

Publikation:

”Comparison of Long-term Performance of Bioprosthetic Aortic Valves in Sweden From 2003 to 2018”. Michael Persson, Natalie Glaser, Johan Nilsson, Örjan Friberg, Anders Franco-Cereceda, Ulrik Sartipy. JAMA Network Open, online 7 mars 2022, doi: 10.1001/jamanetworkopen.2022.0962