6 minute read
SKOGSÄGARBESÖK
Jag tar ansvar för skogen jag ärvt
Skidåkare, distriktssköterska och skogsägare, många titlar passar för Anna-Lena Fritzson från Dalarna. Dagen då denna intervju skedde var en grå dag, vinter utan snö utanför fönstret och en pandemi som förhindrade att vi kunde mötas, men att tala med Anna-Lena ger solsken inombords och hennes värme smittar av sig trots att vi sitter på många mils avstånd.
Advertisement
TEXT JENNY PARNESTEN FOTO ERIK WESTBERG
STARTEN PÅ ANNA-LENAS skogsägarkarriär började på gården mellan Malung och Hagfors, alldeles nära Värmlandsgränsen. Hon berättar om sin far, Folke Fritzson, som manade på och fick henne att vara med i skogen som barn och tonåring. – Jag fick hjälpa till med lite allt möjligt; plantering, dra fram virke, barka med spade och kvista någon gran. Lite glimtar av skogsägarlivet blev det, trots att man då inte var så munter och motståndare till att hänga med på det pappa ville förmedla, börjar Anna-Lena berätta.
Ointresset för skog i tidiga år berodde kanske mest på ett mer brinnande intresse för något annat, skidåkning. Med två väldigt skidintresserade föräldrar tog skidåkning en stor del av Anna-Lenas tid och under en period åkte hon på professionell nivå, som del av det svenska skidlandslaget. Två olympiska spel och två världsmästerskap har det blivit. Det som verkligen gjorde henne till ett skidåkarnamn, var när hon som första svenska dam vann en guldmedalj i juniorvärldsmästerskapen 1985.
Mål för skogen
– När jag var liten var pappa i skogen och självverksam, men jag var som sagt inte intresserad på den tiden och förstod inte så mycket. Pappa ville förmedla hur han såg på skogen, hur plantorna skulle bli stora och att jag senare skulle ta över. Men det var svårt att konkurrera med skidorna. Nu när man är äldre har man börjat förstå vilken guldgruva det är att ha skogen och det jag gillar mest är att få bestämma själv över min egen skog, med mina egna mål, säger Anna-Lena.
– Men, fortsätter hon, jag måste vara engagerad själv även om jag har experter att luta mig tillbaka på. Jag tar ansvar för den här skogen som jag har ärvt.
Gör en del själv och tar hjälp med resten
– Jag är försiktig av mig och avverkar inte gärna om beståndet inte är för gammalt eller skadat på något vis. Jag har haft ganska mycket röjning, på grund av ojämn åldersfördelning på skiftet. Ungefär hälften av marken är under 40 år. Efter att pappa dog var det en tioårsperiod när det inte hände mycket i skogen, så det har blivit mycket sena röjningar. Det har gjort att jag själv fått känna av hur tungt det kan vara när man har eftersatta röjningar och jag har därför tagit hjälp med att utföra dem.
Fastigheten som omfattar ca 450 hektar, har Anna-Lena ägt själv sen 1997. Eftersom hon och hennes make sedan tidigare valt att bosätta sig i Falun äger hon nu fastigheten på distans. Hon har som mål att vara på plats ungefär en vecka själv varje år. – Min snart 90-åriga mamma bor numera i Äppelbo så jag brukar förena nytta med nöje och åka upp och hälsa på henne, samtidigt som jag besöker fastigheten. Att få några dagar när man kan utföra skogsarbete är en energigivande kontrast till mitt jobb som distriktssjuksköterska med mycket telefonrådgivning och möten med folk, fortsätter hon. – När jag är på plats, berättar Anna-Lena vidare, har jag som mål att gå i skogen för att hålla koll på rågångar och det allmänna tillståndet, här använder jag Mellanskogs medlemsapp
Fokus när det kommer till eget arbete i skogen ligger på röjning för Anna-Lena. – Det blir så fint när man tittar efteråt. När man sitter och dricker kaffe och skådar ut över sitt arbete; fin, städad och luftig skog, det är tillfredsställelse. Man blir nöjd med sig själv.
Anna-Lena efter att ha vunnit 5 km på SM i längdskidor i Borlänge 1985. Samma år vann hon guld på VM för juniorer. En framgångsrik karriär fortsatte sedan med bland annat två OS och VM.
för att lokalisera mig och läsa på om uppgifter från min skogsskötselplan.
Förutom det läggs några av dagarna på att röja ungskog. – Röjningen gör det möjligt för mig att få känslan för skogen. Om jag får välja själv röjer jag ofta lite lägre träd och gärna sådana som jag planterat själv, där jag är ute i tid och har en plan. Röjningar med för grova och höga träd, lejer jag hellre bort, det är tungjobbat.
Röj så du mår illa
Att lära sig allt hon kan om röjning har varit viktigt, bland annat har Anna-Lena gått röjsågskurser. – När jag vill veta något, vänder jag mig annars till andra skogligt kunniga människor. Gärna sådana som är i närheten till fastigheten. Min skogliga rådgivare Anders Westerlund till exempel eller en klok granne, Leif, som tyvärr inte finns längre, har hjälpt mig mycket. Leif sa alltid ”röj så du mår illa”, alltså som att man blir orolig för att man tagit bort för många stammar, något som har fastnat hos mig och som jag fortfarande tänker på varje gång jag röjer. Förutom det sa han alltid ”spara nån björk” och det bär jag med mig, att spara på löv, för att öka lövinslaget på fastigheten.
Vad är viktigt att tänka på när man röjer själv undrar jag? – Det är alltid bra att ha någon med sig när man röjer, börjar Anna-Lena, det är inte lika roligt att röja själv. Jag brukar till exempel teama upp mig med en tidigare klubbkamrat från Malung, eller någon annan kunnig. Vi har då tagit ledigt några dagar och röjt tillsammans. Men det ska vara någon som kan både sågen och naturen.
Framtiden
Anna-Lena har en stor familj med man och fem barn. Hon äger fastigheten själv och vill gärna att något av barnen ska ta över när de har åldern inne. Än så länge har hon inte bestämt hur hon ska göra med fastigheten när tiden är mogen men hon ser till att hålla den välskött. – Det är svårt, säger Anna-Lena, jag har fem barn som inte är uppvuxna på fastigheten. Hur ska jag få dem intresserade av skogen? Mina barn är mellan 11 och 21 år och mina tankar kretsar mycket kring hur jag ska lösa det här framåt på ett bra sätt. Vi har en liten ö i en fin sjö på fastigheten, den är täckt med gammal tallskog och löv. Där drömmer jag om ett gemensamt projekt i form av en liten stuga. Kanske kan vi hjälpas åt inom familjen.
Avslutningsvis frågar jag Anna-Lena om det är något vi glömt att prata om – En fastighet har många värden, det är viktigt att inte bara se skogen, säger Anna-Lena. Myren till exempel, har ett annat värde för mig. Här har jag tränat mycket, den är otroligt vackert och gör mig glad, avslutar hon. ¶
Anna-Lenas bästa tips för att lyckas med dina röjningar
• Gå en röjsågskurs för att lära dig hantera en röjsåg. • Lär dig från andra skogskunniga människor. • Ta hjälp av en kompis, det är alltid roligare när man är två. • Röj i tid, vänta inte för länge. • Röj tills du mår illa. • Ta hjälp med det som du inte kan eller har tid för själv.
