Epilog

Vi är tillbaka på Söder i Stockholm efter att under sex månader ha rest runt till Sveriges hantverksbryggare och ölkännare. Vi har pratat ölkultur, bryggande, diskuterat mat och öl i kombination, pratat dåtid, nutid och framtid. Och förstås provat en väldig massa spännande ny öl. Under våra resor blev det allt tydligare att de kvinnliga bryggarna ännu i stor utsträckning lyser med sin frånvaro. Visst finns det några få kvinnor i branschen, och de kommer att bli många fler. Det räcker med att besöka en ölmässa för att förstå att intresset är stort, vilket också mässgeneralen Marianne Wallberg vittnade om. I usa, som ligger tio, femton år före oss i hantverksölsutvecklingen, ser man att antalet kvinnliga bryggare ökat markant de senaste åren.

Vad har vi då lärt oss under det här halvårets kuskande runt i landet?

Jo att ölen, den riktiga ölen, har kommit tillbaka för att stanna. Har du en gång druckit ett bra hantverkstillverkat öl kommer du aldrig att gå tillbaka till en stor stark. Då är du fast.

Men också att något större håller på att hända och att det händer just nu. Revolutionen är här men den handlar inte om att vi har kastat oss in i framtiden. Den handlar om att ta några ordentliga steg tillbaka. Till hur det var innan det storskaliga massproducerandet hotade ta över våra liv. Vi är många som är trötta på det själlösa, anonyma massproducerandet, på den ohållbara masskonsumtionen. Vi vill ha hantverksmässiga varor, vare sig det är jeans, bröd, möbler–eller öl. Äkta varor helt enkelt, gjorda med känsla och kärlek. Vi vill veta vem som har gjort ölen. Och var. Och gärna hur!

Det handlar inte om att uppfinna något nytt, det handlar om att återupptäcka vad som fanns tidigare. Hantverket, stoltheten, traditionen, kunnandet fanns ju där en gång i tiden. Nu återuppväcks det, nu hittar vi tillbaka till det. Varje stad, varje litet samhälle kommer snart att ha ett eget lokalt bryggeri. Kan man tänka sig något finare?

Hantverkstillverkad öl är kultur och historia. Det är dåtid, nutid. Och förstås framtid.