Craft Beer, Music and Art

Glöm kulturhuvudstadsåret 2014 Umeå. Det mest spännande händer redan nu i utkanterna av staden. Bakom en trave bildäck och en uttjänt husvagn som balanserar uppe på några containrar ligger Sveriges nyaste bryggeri. Eller bryggeri, förresten. Snarare en kulturgärning. Beer Studio samlar konst, musik och hantverksöl under samma tak.

Men allt är inte klart ännu. Darren Packman har bråda dagar. Han möter upp i en t-shirt med texten Craft beer with the taste turned up på ryggen, bryggeriloggan med vinylskivan och texten Beer Studio på bröstet. Dvärgschnauzern Doris hänger med dit Darren går. Hon är extra sprallig idag, inte van vid så många besökare. Darren skrattar och skakar på huvudet åt hur mycket folk det är i den lilla lokalen. Det skruvas, borras, fixas. Pappa är där, han har kommit upp från södra Frankrike för att hjälpa till. Om några veckor ska allt vara klart, första stora brygden ska vara i gång, studion ska stå klar. Utrustningen från Sigtuna sätts ihop på undervåningen, på övervåningen växer en mötesplats för musikkonst och främjande av ölkultur fram. –Om några veckor ska vi prova den första stora batchen, vi har ingen aning ännu om hur det ska bli, det kan bli fantastiskt, det kan bli så att vi får hälla ut allt och göra om, that’s the beauty of craft, you never know, it’s a real rollercoaster. Men jag är väldigt klar på vad jag vill göra. Jag tittar varje dag på vad folk dricker och vad som är på gång och vi vill vara i framkant med vårt bryggeri. Jag och bryggare Leif har full koll på det och så bestämmer vi vad vi vill göra.

Darren hittade sin bryggare Leif när nämnde Leif, som också heter Johansson, skickade en flaska hembryggt öl som prov till Darrens blogg Beer Sweden. –Jag får ju massor av provbrygder. Många är riktigt bra, andra är inte alls bra. Leif skickade en ipa förra sommaren som han kallade Devil Down Under, jag minns det tydligt. Jag satt i sommarstugan, öppnade den och tänkte, det här är den bästa hembryggda ipa jag nånsin druckit.

Så Darren kontaktade Leif. När det visade sig att Leif inte bara bryggde vad Darren tyckte var riktigt bra öl utan dessutom var från Kalix, föll bitarna på plats. En av de uttalade ambitionerna med Beer Studio är att uppmuntra norrländska bryggartalanger. –Vi vill vara ett lokalt bryggeri i världsklass. Jag vill få in den här norrländska känslan så mycket som möjligt, att Leif var från Norrland var perfekt. Nu tillhandahåller jag leksakerna, så kan han komma och leka med dem. Han är ju oprövad som bryggare men jag älskar hans uppfinningsrikedom, han använder massor med konstiga ingredienser och han är inte rädd för att testa. Han kommer från den tunga industrin, han är väldigt praktiskt lagd. Han säger inte mycket – han kommer ju från Kalix. Det passar mig perfekt för jag snackar i hundratjugo och efter en halvtimmes utläggning säger Leif långsamt: »Det skulle kunna funka…» Vi kompletterar varandra bra på det sättet. Vi är väldigt olika som personer, jag blir upphetsad och är väldigt känslostyrd, och han är extremt praktiskt

Man får räkna med hektiska dagar när ett bryggeri ska färdigställas.

lagd. Om han skulle vara likadan som jag skulle vi snacka väldigt mycket, men vi skulle inte brygga mycket öl.

Darren kommer från Kent i södra England. Först jobbade han som journalist, sen hamnade han i PR-branschen: »Lönen var bättre, luncherna var längre.» En av klienterna var Shepherd Neame, Storbritanniens äldsta bryggeri. Han började skriva för dem, gjorde deras tidning, skrev om öl.

Sen träffade han en tjej och det ändrade alla planer. Inte minst för att hon kom från något som hette Umeå. –Du kommer att älska det, det ligger väldigt nära Stockholm, sa hon när hon lockade mig hit. Jag visste ingenting om Sverige, visste inte vad Sverige var. Paret flyttade till Umeå och fick sitt första barn. Darren hade ingen aning om vad han skulle göra, arbetade som personlig assistent första året i Norrland. En dag fick han ett telefonsamtal från Shepherds Neame, personen från företaget sa att de visserligen säljer ganska mycket öl i Sverige, men kanske du kan ringa lite folk och se om du kan få oss att sälja lite mer? –Så jag började ringa lite folk och på några veckor hade vi fyrdubblat försäljningen. Det var väldigt enkelt, det var ju bara att ringa folk. Efter några månader tog jag hand om hela Norden och efter ett halvår var jag export manager med ansvar för tjugotre länder, med bas här uppe. Jag var inte här mycket, ett år var jag borta två hundra dagar, minns Darren.

Det höll på så i sju år, tills han en dag kände att det inte funkade längre. Men under tiden som han reste runt och pratade öl växte en ilska och frustration inom honom. Överallt där han jobbade frodades ölkulturen. Hemma i Sverige hände ingenting. I tidningarna stod nästan ingenting om öl, stod det någon gång någonting var kunskapen dålig. –Jag älskar vin, men öl är en bättre dryck förstås, det är en mer social dryck för de flesta tillfällen. Men ingen i de stora svenska medi

Dvärgschnauzern Doris är extra sprallig och viftar på svansen, hon är inte van vid så många besökare.

– Passion, integrity och respect ska det stå på balkarna, och på den väggen där ska ska vi ha konst, instruerar Darren.

erna uppmärksammade detta. Det har blivit bättre, men det är långt ifrån bra, de kan fortfarande säga tokiga saker, ungefär som att en vinjournalist skulle hävda att Bordeaux

»En del är otrogna, andra köper Ferraris. Jag köpte ett bryggeri»

viner kommer från Chile. Det är jättebra att man pratar om öl, men snälla, när ni gör det, få i alla fall fakta rätt.

Så Darren beslutade sig för att börja skriva om öl igen. Nu i bloggform, med ambitionen att bloggen skulle vara en resurs för att utbilda människor om öl. Beer Sweden var född. –Bloggen var en reaktion mot bristen på uppmärksamhet för det fantastiska som skedde på andra håll i Europa, den omvälvande förändring på hur man förhåller sig till öl. På hur och när man dricker öl. Bloggen växte till ett nätbaserat magasin.

En dag såg Darren en annons om att Sigtuna skulle sälja sin bryggutrustning. Han flög ner dagen efter och köpte utrustningen. –Jag hade inga pengar och jag har legat vaken många nätter och undrat varför jag gjorde det, senast i natt faktiskt. När jag funderar på det tror jag att det är min egen medelålderskris. En del är otrogna, andra köper Ferraris. Jag köpte ett bryggeri. Funderar jag lite längre så är det nog så att detta är den ultimata plattformen för mig. För att höja ölkulturen i Sverige. För att på egen hand visa för folk vad som krävs för att göra en riktigt bra öl. Glädjen, det hårda arbetet,

Det borras och det skruvas, ett bryggeri håller på att ta form under våra fötter, under vårt samtal.

riskerna, spänningen. Jag har besökt så många hantverksbryggerier genom åren och jag går alltid därifrån imponerad och inspirerad av deras energi och passion. Och jag minns att jag alltid tänkte: jag vill vara en del av det här, de här killarna är så skönt avslappnade men samtidigt professionella, de har så mycket energi och passion för hantverket. Jag älskar den attityden! Och det här händer i Sverige nu, så det här är min chans, jag får inte den här chansen igen.

Doris vispar glatt runt vid dörren, hälsar på ännu en hantverkare på ingång. Under oss bökas och stökas det. Darren pekar ner mot undervåningen där Kenneth håller på och sätter ihop anläggningen och säger: »Vi har inte några problem med Kina som många andra haft, för vi har Kenneth från Sigtuna.»

Så med utrustningen fixad var det viktigt att hitta rätt lokal. Darren hittade den i ett industriområde på andra sidan Umeälven. Längst in på byggnadens övervåning fanns »the ultimate man cave», och när Darren såg den var det klart. Det var två killar som hade lokalen, de mekade och lekte med sina femtiotalsbilar på nedervåningen och byggde en pub i sjuttiotalsstil på övervåningen. –Vi ska brygga öl där nere, ha beer talks där ute och här inne ska det vara barhäng. Vi ska bygga om den till mer fifties style och skivomslag på väggarna, svartvita fotografier. Det här skiljer sig från de flesta andra bryggerier, vi vill inte bara vara ett produktionsbryggeri. Vi ska ha mat och ölprovningar. Studion ska handla om tre saker. Craft beer, konst och musik. Det kommer att finnas konst, det

kommer att finnas livemusic och det kommer att finnas great öl! Det är de tre grunderna i bryggeriet, vi mäskar alltid in till en viss typ av musik exempelvis. Jag får ofta frågan vilken öl jag gillar. Och det är samma sak med musik. Jag är väldigt eklektisk, lyssnar på massor av olika saker, allting handlar om sammanhanget, vad jag ska göra. Musik är väldigt känslosamt, och öl är också väldigt känslosamt för mig, känslorna styr vad jag vill lyssna på eller dricka. You can’t separate emotion from drinking beer, beer is a very sexy thing.

När folk har varit här ska de ha fått en ny förståelse för ölkulturen, lyckas vi med det har vi bidragit med vår del i ölrevolutionen. Vi ska inte bara ändra folks uppfattning om hur öl kan smaka, vi ska också ändra folks uppfattning om hur ett bryggeri kan se ut!

Beer Studio för mig kommer alltid tillbaka till mitt motto: Jag vill få fler människor att dricka bättre öl. Jag säger alltid till folk när jag är ute och pratar; nästa gång du går in på Systembolaget, lägg i några av de där burkarna du alltid köper, men prova också några av de här andra, prova en amerikanska pale ale, eller en stout. Du kommer inte att gilla alla, men du kommer att hitta något nytt, och då har jag vunnit över dig, och du kommer inte att vilja gå tillbaka.

Beer Studio kommer att använda norrländska ingredienser i ölen. –Vi har hjortron, smultron och blåbär här uppe, allt det kommer att finnas i våra öl på olika sätt. Vi vill använda rustika ingredienser, jag älskar råg tillexempel, vi vill ha lite mer edge på det, lite rough. Darren betonar att han är väldigt beskyddande när det gäller hantverksöl. –Vi kanske bara får en chans att omvända nån från industriell öl till hantverksöl, så kvaliteten är väldigt viktig, därför kommer vi att jobba tillsammans med universitetet här för att kontrollera kvaliteten på varje brygd vi gör, det är vi ganska ensamma om. Alla kan brygga en bra öl en gång. Brygg den igen, då är du en bra bryggare.

Det borras det och skruvas, ett bryggeri håller på att ta form under våra fötter, under vårt samtal. Passion, integrity och respect ska det stå på balkarna, och på den väggen där ska ska vi ha konst, instruerar Darren. –Man arbetar ju inte direkt en normal arbetsvecka, man arbetar tills räkningarna är betalda, men det fina med det är att när jag vaknar varje morgon kan jag tänka att jag ska bygga ett bryggeri, och det är cool, det finns ingenting coolare på planeten.

Folk blir mer och mer uppmärksamma på

»… varje morgon kan jag tänka att jag ska bygga ett bryggeri. Det finns inget coolare på planeten»

var öl kommer ifrån. Har de ett val mellan Pripps Blå och den här nya ölen som bryggts av Darren och Leif på andra sidan älven där borta, då hoppas och tror jag att de väljer den ölen, om den smakar bra förstås. Alla pratar om en revolution, men det är inte en revolution på så sätt att vi gör något nytt. Vi hittar bara tillbaka till där vi var tidigare, till innan den massproducerade ölen kom och ändrade på allting. Tidigare var det alltid lokalt producerade produkter som stod på middagsborden, då var folk stolta över sina lokala öl och andra lokala produkter. Vi förlorade hela den ölkulturen under andra halvan av 1900-talet. Men nu tar vi tillbaka den!

Så fort vi kan blanda in det lokala samhället i bryggningen ska vi göra det. I usa är bryggerierna mycket mer inblandade i samhället. Vi ska inte sitta tysta och brygga här, vi ska föra en herrans massa oväsen. Vi vill spela en stor roll i samhället. Vi kommer att finnas kvar här länge, vi ska göra stora saker! Planerna och framtiden gör Darren återigen så exaltererad att han byter språk: –We don’t have visions of world domination. All we wanna do is create really good beer over and over again.

Det är i björkarnas stad det händer. Beer Studio blir mer en kulturgärning än ett vanligt bryggeri.