Får man inte ha kul på jobbet?

Kunskapen om öl har ökat kraftigt under de senaste tjugo åren. Jugge menar dock att mainstreammedia fortfarande har mycket att lära sig när de skriver om öl.

Vi träffar Jörgen »Jugge» Hasselqvist på Taylor & Jones with a Twist. Det är Jugge som är twisten på det nya stället vid Hornstull i Stockholm. Det är han som fixat raden med glänsande kranar som pryder väggen och som innehåller grym hantverksöl som matchar Taylor & Jones hantverkskorvar. Våren har varit hektisk, med tjugoårsjubileum på Oliver Twist och så det här nya stället. –Jag tror inte på ordet nej, jag tror att allt är möjligt om man bara bestämmer sig. En riktigt bra brewpub, det är väl det jag har kvar att göra, säger Jugge som missionerat om hantverksöl i tjugo år.

Ölintresset började i mitten av åttiotalet när Jugge reste i Europa. Till Tyskland, Tjeckien, Belgien men också England. Han upptäckte att de fanns så mycket bra grejer i de länderna, varför fanns inte de hemma? Först jobbade han på Black& Brown Inn vid Mariatorget på Söder där han också startade importfirma tillsammans med några engelska stamgäster som tyckte utbudet var värdelöst i Stockholm. Snart hamnade han på Oliver Twist, tillsammans med Stene som sedermera tog över systerkrogen Akkurat, ännu ett av dåvarande ägaren Rune Bohlins initiativ. I år firar man tjugo år som en av landets viktigaste platser för craft beer, Jugge driver OT tillsammans med Justin St. Clair Maitland och Tomas Ek. –När vi startade OT och Akkurat sa vi att ska vi köra ska vi göra det på riktigt och började med Real Ale, vilket var en utmaning. Första åren gick det inget vidare men sen satte det sig. Jag tycker att England blev ganska tråkigt för sådär fem år sen, men nu är de på gång igen med massor av bra grejer, bryggerier som har en brittisk stil men använder amerikansk humle.

Jörgen Jugge Hasselqvist–ölambassadör. En av många sanningar, serverad av Jugge.

Vi plockar upp tråden från diskussionen med Stene och pratar om de nya bryggarna. Och om flygande bryggare. –Det här med flygande bryggare, det är ju inte svart eller vitt, men jag respekterar de som har investerat tid, svett och pengar för att bygga ett bryggeri. De som inte gör som laptop-bryggarna och bara drar iväg ett recept och slipper undan allt det hårda arbetet som det innebär att brygga öl.

Många av de nya bryggarna gör så små batcher att det är svårt att överleva. Men samtidigt är det spännande att det händer så mycket. –Min granne Robin hemma i Enskede, han ska bara göra lättöl och kanske folköl,

–Öl måste vara kul, så fort det drar iväg och börjar bli snobbism – som det redan har blivit på sina håll – är det inget bra, säger Jugge.

det är hans skrå, det är rätt kaxigt, men det blir ju inte lätt att leva på. Vi pratar också om att svagdrickan kommer tillbaka, den var vi ju stora på en gång i tiden. Allt detta ingår i det här dramat att få över folk från styrka till smak, menar Jugge. Den lättöl som har funnits tidigare har nästan varit odrickbar men nu finns det fler som gör bra lättöl, som Nils Oscar. Men i Sverige är det ju ofta så, antingen eller. Man dricker bärs och då kör man inte. Men det finns ju faktiskt ganska många som är beredda att betala några kronor mer för att få en bra lättöl till maten.

Hur folk ser på öl har ändrats väldigt mycket de här tjugo åren, ölkulturen har utvecklats och blivit så mycket bättre, men det finns också ett snobberi som Jugge reagerar mot. –Öl måste vara kul, så fort det drar iväg och börjar bli snobbism, som det redan har blivit på sina håll, är det inget bra. Jag får lätt den paniken, det kommer ut så otroligt mycket öl varje dag och så finns de här människorna som bara är ute efter de nya ölen, de går ju inte tillbaka till en öl när de hittat sin favorit. Och det är ju ett problem för hantverksskrået. Om inte folk dricker deras vanliga produkter, som de lever på, då kan de inte leka och ta fram konstiga specialöl bara för att stilla de här killarna som sitter och ritar i ett anteckningsblock. –Jag är ölnörd, visst, men ibland måste man förstås anpassa sig. Vissa går ju inte med ut en kväll om stället inte har bra öl, men det finns faktiskt folk som bara dricker bärs också. När jag var i Kalifornien gick jag som vanligt in i butikerna och kollade, handlade kryddor och bärs som jag älskar att göra. Då hade Bud Light Lime kommit ut på en stor hemsk flaska. Det var ju bara att köpa den direkt. Den var så jävla äcklig. Då blev det ju humor att ta en bild på den och lägga upp på Facebook och skriva något om ölprovning och

över

det blev ett jävla liv på ölnördarna. Men kom igen, det är ju det som är problemet, de har ju ingen distans. Det här ska ju vara socialt.

Vi pratar om den svenska ölkulturen och kommer in på de stora jättarnas intåg på hantverksscenen. –Mycket av det som händer är så häftigt, mycket av leklusten kommer från usa förstås. Sen är det smickrande men väldigt irriterande med Spendrups som går ut med Brutal Brewing och Carlsberg som gör Backyard. Där går man stenhårt in på utseendet, har rippat mycket av den coola designen från småbryggerier i usa eller här hemma, men det framgår inte ordentligt på etiketten att det är de stora som gör den. Så konsumenten, tjejen eller killen som inte har full koll, som kanske bara läst att craft beer är cool just nu, blir lätt blåst. Man ska ta rätt betalt av rätt anledning, så att även de mindre bryggerierna kan pröjsa hyran. Sen ska man ju inte glömma att de här produkterna som kommit ut från Brutal och Backyard kommer ut av en anledning, det är ju för att bolaget har frågat efter dem, man tillverkar ju inte de här ölen för att det är roligt. Systembolaget har sett att det här är en trend, då måste de ha nåt från Sverige, så säger de att det här vill vi ha, och så lägger de en prisnivå som bara några få bryggerier kan leverera till. Och så har man en gigantisk organisation för att göra snygga grejer förstås.

Jugge tror att folk har lärt sig väldigt mycket de senaste åren, man kan kolla upp fakta om bryggerierna på en gång på nätet, så att det är mycket svårare att bluffa. Han menar dock att en sak som saknas i det här sammanhanget är att mainstreammedia skriver om öl på rätt sätt. –Sen har vi ju nåt i Sverige som heter jantelagen. Ingen får vara bättre än nån annan. Om inte de nya hantverksbryggarna blir kompisar och inser att mer öl säljer mer öl får de problem. De allra flesta har förstått det men det finns några som vill gå sin egen väg. Ska vi få folk att dricka bättre bärs måste man ha nån slags moralisk kompass.

Vi har kvar historien om Tjinooken. Tjinooken som dök upp för två år sedan som ett samarbete mellan Oliver Twist, Akkurat och Nynäshamns Ångbåtsbryggeri. Den mytiska filuren har tidigare gått att få tag i på fat på OT och Akkurat men i maj i år började Tjockhult Tjinook säljas också på Systembolaget. Berätta om Tjinooken! –Jag har alltid gått efter vad jag tycker är gott. Smaker och vad man kan göra, det är intressant, jag har varit med och tagit fram öl, men jag kommer aldrig att bli bryggare. Vi fick så mycket problem till slut med Hell

»Sen har vi ju nåt i Sverige som heter jantelagen. Ingen får vara bättre än nån annan»

(som OT och Akkurat tog fram tillsammans med Jämtlands Bryggeri). Ölen förändrades och det blev mycket felsmaker på den. När vi drog oss ur sa vi att vi gör en öl tillsammans med killarna på Nynäshamn, vi har alltid gillat dem, ända från starten. Vi ville göra en öl som är lite i samma stil men som är modern, en öl med mycket humlekaraktär, kring fem procent, för man vill dricka flera. Det var för två år sedan. Så vi åkte ner till Nynäs med en massa bärs som vi gillade, det var egentligen helt öppet från början men vi landade nånstans på en ljus modern lageröl. Lasse på Nynäshamn skrev receptet och så bryggde de, det är Lasse som är geniet som fick ihop allting. Tjinooken syftar givetvis på chinookhumle och så skulle det absolut framgå att det var Nynäs som gjorde den, och så kallade ju Stig Vig Stockholm för Tjockhult. Så Stene ringde honom och fick tillstånd att använda namnet. Dag Vag spelade på Akkurat nån månad senare, då i slutet av 2011. Det var sista giget Stig Vig gjorde. Tyvärr missade Stene och jag giget för vi var i Italien på en jobbresa. Sen körde vi på med hela den där grejen att nån hade brutit sig in på Nynäs och tjuvbryggt ölen, som en del i lanseringen. Det blev lite kult, vilket var kul. De som hakade på och förstod att det var ren humor, de gjorde det, men hardcoremänniskorna blev givetvis sura och tyckte det var löjligt att vi inte sa som det var. Men herregud, får man inte ha kul på jobbet?