Arkitekter står inför nya utmaningar

TEXT: KOLBJÖRN GUWALLIUS

Arkitekters grundläggande ämneskunskap måste användas i samverkan med civilsamhället. Tillsammans kan vi åstadkomma en hållbar förändring, menar arkitekten Ana Betancour, Umeå universitet.

Foto: Jonas Malmström Ana Betancour var aktiv i skapandet av den första, senare nedbrunna versionen en av det alternativa kulturhuset Cyklopen i Stockholm. Foto: Kolbjörn Guwallius, 2008

Gränserna mellan forskning, praktik och sociala rörelser suddas ut, eller åtminstone mjukas upp, när man pratar med Ana Betancour, professor på Arkitekthögskolan vid Umeå universitet. Arkitekturen ska vara en samhällsförbättrande kraft som samspelar med civilsamhället.

Med en diger och mångårig bakgrund inom forskarvärlden kan det verka en aning förvånande att Ana Betancour också är något av en aktivist. Hon var fram till sommaren 2019 rektor för arkitekturutbildningen i Umeå och har tidigare varit konstnärlig professor vid Chalmers och forskat vid KTH liksom flera arkitekturskolor utomlands, bland annat i London och Barcelona.

Men hon är också involverad i sociala rörelser som arbetar för samhällsförändringar när det gäller rätten till staden och bostad, och klimatfrågan. Ofta överlappar engagemanget med den akademiska rollen. – Den akademiska plattformen kan ge plats för att lyfta frågorna, synliggöra fenomen och processer som pågår. Den kan också skapa möjlighet att stödja projekt och initiativ, såväl konkret i hur man kan gå tillväga som hur man utvecklar idéer och tänker i alternativa banor, säger Ana Betancour.

Användbar kunskap

Ana Betancour har tack vare sin bakgrund användbara kunskaper som aktivister ibland saknar. Men när hon engagerar sig i ett projekt gör hon det inte utifrån en expertroll, menar hon, utan som deltagare. – Jag ser det inte som att jag kommer utifrån utan snarare att jag är aktiv i processerna och bidrar med min kunskap och erfarenhet på lika villkor. Det handlar om att vara med och driva frågor som jag brinner för. Det är den röda tråden i mitt arbete, att mitt sociala engagemang genomsyrar min praktik, mitt akademiska arbete och att jag själv deltar i dessa sociala rörelser.

Ana Betancour talar varmt om projekt som det alternativa kulturhuset Cyklopen i Stockholm, vars första, senare nedbrunna version hon var med och skapade, liksom den sociala rörelsen Pantrarna i Göteborg, klimatrörelsen Fridays for future och rörelser för allas rätt till bostad. Sammantaget är allt en fråga om långsiktigt hållbar samhällsutveckling.

»Sammantaget är allt en fråga om långsiktigt hållbar samhällsutveckling.

– Den globala krisen blir alltmer akut men vi får inte låta rädslan ta över, säger Ana Betancour, Umeå universitet. Foto: Jonas Malmström.

Samtidens utmaningar

Förhållningssättet ligger långt ifrån en arkitektroll där arkitektens uppgift är att designa ändamålsenliga och tilltalande byggnader. Ana Betancour menar att arkitektrollen måste ses i relation till samtidens utmaningar och att den grundläggande ämneskunskapen måste användas i samverkan med civilsamhället. –Begreppet ”rätten till staden”, som myntades redan 1968 av Henri Lefebvre, är högst aktuellt ännu idag. För att bygga ett hållbart samhälle krävs en bred demokratisk representation, rätt till bostad och akuta åtgärder kring miljö- och klimatfrågor. Vi måste ta dessa frågor på allvar.

Rätten till bostad är inskriven i grundlagar och konstitutioner. I förra numret av STAD skrev vi om hur det ofta betraktas mer som en inriktning för det allmännas verksamhet snarare än som en absolut rättighet. Ana Betancour menar att det inte är självklart att lagen måste tolkas så. I stället kan vi, eller bör vi, slå vakt om de grundläggande rättigheterna.

Lång tradition

Sverige har liksom flera andra länder en lång tradition av husockupationer där människor tar frågan i egna händer. Att det sker väcker debatt, förflyttar positioner, får saker att hända. Klimatrörelsen är en annan fråga där framför allt unga aktivister har visat på en enorm genomslagskraft.

– Det är viktigt att lyfta de här frågorna och skapa en opinion. Att visa på att det behövs en systemförändring och ett annat sätt för förnyelse av demokratiprocesserna för att vi ska kunna ha en hållbar framtid.

Hållbarhetsfrågor kan lätt tolkas som politiska. När det här skrivs pågår en debatt om ifall klimataktivisterna, med Greta Thunberg i spetsen, har ett vänsterbudskap eller inte. Krav på rättvis fördelning av jordens resurser och tillväxtkritik lyfts som bevis för en vänsteragenda medan motrösterna hävdar att vi måste lära oss att leva inom planetens gränser oavsett var vi står politiskt om framtida generationer ska ha en beboelig värld.

»Det är klart att det kan vara skrämmande, men vi får inte låta rädslan ta över.

Motsatt riktning

Samtidigt går den politiska utvecklingen på många håll i rakt motsatt riktning. Klimatförnekande och auktoritära krafter vinner mark och polariseringen ökar, liksom utsläppen av växthusgaser. Men klimatkrisen kan inte bortförklaras eller blundas för, enligt Ana Betancour. – Den globala krisen blir mer och mer akut. Om jag spanar framåt ser jag att det blir en mer kritisk verklighet för alla, som vi inte kan undvika och som vi måste ta tag i och förhålla oss till. Det är klart att det kan vara skrämmande, men vi får inte låta rädslan ta över.

Ana Betancour tror att man måste se till hur en rörelse kan få fäste lokalt och sprida sig. Det finns goda krafter att ta fasta på. – I en rad städer har ett nytt slags progressiva lokalstyren tagit makten på 2010-talet med plattformar som knyter an till frågan om rätten till staden i stark kontrast till ländernas nationella utveckling. Lokala initiativ, enskilda grupper och akademiska miljöer är mycket viktiga. Vi kan påverka och skapa förändring. Globala krafter påverkar lokala kontexter och lokala frågor som drivs har en koppling till globala frågeställningar och kan bli till en rörelse, säger Ana Betancour.