Med kompetens följer ansvar

På KTH vill man stärka studenterna i att ta kontroll över arkitektens roll i bostadsbyggandet. Och ta ansvar.

TEXT: KOLBJÖRN GUWALLIUS

I kursen på KTH lyfter man fram att det finns kvaliteter i miljonprogrammets bostadsområden som kan tas tillvara även i dagens bostadsbyggande. Foto: Kolbjörn Guwallius

Frida Rosenberg är arkitekt och forskare på KTH. Hon undervisar både inom design och arkitekturhistoria på arkitektutbildningen. Hon disputerade 2018 med en avhandling om Wenner-Gren Center i Stockholm, som framförallt fokuserade på höghusets stålkonstruktion.

Frågor om material och konstruktion är också centrala för hennes undervisning, där studenterna får lära sig om byggnadsteknik inom bostadsproduktion och hur man som arkitekt kan förhålla sig till den. Undervisningen tar utgångspunkt i miljonprogrammets bostadsbyggande som på flera sätt var föredömligt, enligt Frida Rosenberg. – Då arbetade arkitekter och byggare på ett kompetent sätt fram flerbostadshus som både tekniskt och planmässigt innehöll bra bostäder, men denna kunskap har inte riktigt förvaltats. Hur kan man effektivt bygga många bostäder med bra planlösningar? I undervisningen diskuterar vi hur vi kan bygga med hög arkitektonisk kvalitet för fler till en rimlig kostnad snarare än exklusiva bostäder för ett fåtal, säger Frida Rosenberg.

God förståelse

Det är viktigt att arkitekter har en god förståelse för byggprocessen eftersom de arkitektoniska kvaliteterna annars riskerar att få stryka på foten i bostadsplaneringen, menar Frida Rosenberg. – Arkitektens roll är i dag försvagad inom bostadsproduktionen. Vi vill få studenterna att aktivt se vad de kan förverkliga med olika typer av plattformar inom bostadsbyggande och hur arkitekten också med historisk kunskap kan ta kontroll över sin roll i bostadsbyggandet.

Att arkitekters förståelse för rum, färg och form får stå tillbaka beror inte nödvändigtvis på att någon annan vill ha mer makt över byggprocessen, men likväl som arkitekter behöver djupare kunskap om byggande så behöver andra aktörer en större förståelse för arkitektoniska värden. I det sammanhanget är gestaltad livsmiljö ett redskap. Kompetens är en nyckelfråga. >

»Kompetens är en nyckelfråga.

På KTH får studenterna lära sig om byggnadsteknik inom bostadsproduktion och hur man som arkitekt kan förhålla sig till den. Foto: Kolbjörn Guwallius

– Vi behöver en djupare kunskap för att kunna påverka. Om jag som arkitekt ska kunna påverka hur man bygger behöver jag förstå tekniken bakom bostadsbyggandet åtminstone på ett analytiskt och principiellt plan.

Spindel i nätet

Arkitekter är som konsulter ofta spindeln i nätet. En ung eller nyutexaminerad arkitekt får ofta inte förtroendet att tänja på gränserna. Med det som lärs ut inom bostadskursen på KTH hoppas man ge studenterna redskap för att tidigare hävda sig när de börjar arbeta. Många upplever enligt Frida Rosenberg att det finns en förutbestämd formel för hur arkitekter ska agera, men genom att studera och diskutera olika byggsystem, både historiskt och nutida, är tanken att studenterna ska se fler möjliga lösningar och möjligheter till förändring.

Bostadsplaner är något som undersöks inom Frida Rosenberg och kollegan Erik Stenbergs kurs. Bostadsytor för kök och vardagsrum som historiskt varit åtskilda har slagits samman till större gemensamhetsytor medan sovrummen ofta är minimala. Många ser det som en förbättring, men det medför nya utmaningar. – Man har ofta glömt vad en god bostad är. Under Sveriges mest produktiva period av bostadsbyggande fanns det en tydlig och upparbetad kunskap om vad som är en bra bostad som inte har förvaltats in i vår tids bostadsproduktion. Sovrum kan i dag få bygglov trots att det bara får plats en säng. Vi pratar om flexibilitet i hur bostadsytor kan användas, men är de verkligen flexibla?

Avdelade ytor

Frida Rosenberg ser gärna en återgång till mer avdelade ytor som därför kan möbleras och användas på mer än ett sätt, kombinerat med att vissa bostäder görs betydligt mer flexibla än vad som är vanligt i dag. – En variant är att man låter brukaren disponera sin totala yta och snarare räknar volym än kvadratmeter, så att man kan sätta väggar var man vill och kanske till och med få in fler våningsplan. Men det ska inte vara det enda svaret. Vi som har kompetens har också ett ansvar. Alla kanske inte kan hantera en totalt flexibel yta, och har varken tid eller resurser till att göra något bra av den. Därför behöver vi också hålla fast vid normen för vad som är en bra bostad.

Frida Rosenberg efterlyser mer samarbeten mellan forskning, undervisning och praktik. Hon säger att man på KTH har blivit bättre på att lyfta in forskningen i undervisningen men att det fortfarande behövs mer kunskapsutbyte mellan forskningen och de företag som bygger bostäder i stället för att man verkar som enskilda aktörer, vilket i hög utsträckning sker i dag. Ett sätt är att bygga upp mer praktiknära forskning.

Frågan kvarstår

Frågan om hur vi ur ett samhällsperspektiv ska kunna bygga bostäder som både är bra och billiga kvarstår.

Frida Rosenberg

Foto: Daniel Lindberg

Frida Rosenberg, KTH. Foto: Daniel Lindberg

– Samverkar vi på ett produktivt sätt är den frågan kanske inte så svår att besvara. Vi vet egentligen hur man kan bygga effektivt, historiskt sett. Sverige var världsledande på 1960- och 70-talen. Den kunskapen är inte förlorad, men det fanns starka statliga incitament att använda sig av den.

Här kan arkitekturen spela en avgörande roll om arkitekter är väl förberedda för yrket, menar Frida Rosenberg. Även de politiskt beslutade målen om gestaltad livsmiljö kan spela in. – Det finns stora möjligheter, men det räcker inte med att politiken pratar om det. Både vi inom utbildningarna och arkitektkontoren måste också göra det. Det handlar om att de politiska målen ska bli verklighet, om att vi, när vi ritar någonting, också diskuterar vad det innebär.