Forskare samarbetar för barns bästa

FORSKNING PÅGÅR

Just nu pågår ett antal forskningsprogram och forskningsprojekt med anknytning till barns utemiljö där forskare från olika universitet och skilda ämnesområden samarbetar. >

TEXT: ANNA LENNINGER

Barns lek, naturkontakt, biologisk mångfald och strävan efter ett hållbart samhällsbyggande intresserar många forskare vid olika universitet. Forskarna ser på frågan utifrån olika yrkeskompetenser och perspektiv och flera av dem är involverade i mer än ett projekt. Miljöpsykologerna Fredrika Mårtensson, Anna Litsmark och Amanda Gabriel, samt landskapsarkitekt Märit Jansson, verksamma vid SLU, deltar aktivt eller fungerar som diskussionspart i de tvärvetenskapliga studierna P4Play, HUS och HLIS.

– Just nu är det många tvärvetenskapliga projekt kring barn som tar sig an de stora utmaningarna som rör hållbar utveckling och biologisk mångfald, säger Fredrika Mårtensson.

De fyra P:na i P4Play står för People, Place, Policy och Practice och koordineras från Institutionen för arbetsterapi vid universitetet i Cork, Irland. Den svenska projektgruppen leds av arbetsterapeut Maria Prellwitz, Luleå tekniska universitet, LTU.

HUS är förkortning av Hållbar utevistelse vid storförskolor och projektleds av Annika Manni vid Institutionen för utbildningsvetenskap vid Umeå universitet. Umeå kommun är samverkanspart och förutom forskare från Umeå universitet och SLU ingår forskare från Institutionen för kost- och idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet för att studera hälsoaspekter, samt från Tema Barn vid Linköpings universitet med inriktning mot hållbart lärande. Arbetet bedrivs med medel från FORMAS.

Hållbara lekmiljöer

HLIS står för Hållbara lekmiljöer i staden och har finansiering via VINNOVA och leds av Eva-Lotta Sallnäs Pysander, miljöpsykolog med inriktning interaktion mellan människa och maskin vid Kungliga tekniska högskolan, KTH.

P4Play är ett treårigt europeiskt forskningsprogram där åtta arbetsterapeuter inom ramen för sina doktorsavhandlingar inom området aktivitetsvetenskap undersöker olika frågor kring barns lek. Barn som av skilda anledningar riskerar att utestängas från lek är i fokus för programmet och flertalet forskare har den anlagda lekplatsen utomhus som arena.

– I P4Play är utgångspunkten att studera leken och förutsättningar för lek för lekens skull, säger Maria Prellwitz.

Hon tillägger att det inom arbetsterapin finns en tradition av att använda lek som ett medel för att uppnå terapeutiska mål inom till exempel barnhabilitering. Aktivitetsvetenskap är ett ämnesområde inom arbetsterapin med fokus på människors görande, som inte behöver vara direkt kopplat till terapeutiska mål eller åtgärder.

Samordnar svenska delen

Maria Prellwitz är samordnare för den svenska delen av programmet och handleder de forskarstudenter som är knutna till LTU. Programmets huvudkoordinator finns vid University College Cork, Irland. De två andra medverkande universiteten är Queen Margaret University i Edinburgh och högskolan för tillämpad vetenskap (ZHAW) i Zürich. Ett nätverk bestående av kommuner, frivilligorganisationer (NGO:s), skolor och företag är knutet till programmet.

Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning vid SLU har insyn i programmet genom Märit Jansson som haft kontakt med några av forskarna och deras doktorandarbeten. Hon uppskattar P4Plays fokus på lek och inkludering och värdesätter att få tillföra landskapsarkitektens perspektiv. Liksom Maria Prellwitz framhåller hon vikten av breda samarbeten mellan aktörer från olika länder för att öka kunskapen och hitta lösningar för de barn som av skilda anledningar utestängs från leken på lekplatsen.

Främja lekvärdet

HLIS mål är att öka samhällets kunskap om hur lekplatser kan byggas så att de främjar lekvärdet för barn och samtidigt bidrar till att befintliga naturvärden bevaras. I kontrast till de satsningar som samhället gör på enstaka och glest utplacerade större lekplatser framhålls vikten av lekbara miljöer i anslutning till platser där barn vistas i sin vardag.

I samarbete med planerare Mimmi Beckman, Örebro kommun, och landskapsarkitekt Emma Simonsson, Urbio, projekteras och anläggs så kallade lekotoper – naturmiljöer för lek. Byggnationerna har föregåtts av diskussioner kring förutsättningar för att skapa robusta vegetationsytor och kommer att följas av studier av hur barn nyttjar anläggningarna.

För att framtida förvaltning ska stödja önskan om att skapa naturmiljöer för lek beaktas skötselaspekter under hela tillkomstprocessen, så kallad integrerad skötsel. Under 2022 utkommer en rapport skriven av Fredrika Mårtensson och Mimmi Beckman med beskrivningar av anläggningarna och reflektioner över erfarenheterna så här långt.

Digitala inslag

I projektet undersöks även hur digitala inslag kan fungera i en lekmiljö där man strävat efter att bevara befintliga naturvärden. Designen av de digitala komponenterna har som mål att naturmaterial såsom kottar, pinnar, sten och vatten ska samverka med de digitala materialen och ge återkoppling i form av olika ljud och ljus. Annika Waern, forskare i spel- och interaktionsdesign vid Institutionen för informatik och media vid Uppsala universitet, deltar i denna del av projektet.

– Vi undersöker hur lekens innehåll och utveckling påverkas av digitala inslag i en skog och jämför detta med barns lek i en annan skog samt på en standardlekplats i parkmiljö, båda utan digitala inslag, säger Eva-Lotta Sallnäs Pysander.

– Det är en intressant utmaning att se hur digitala inslag och natur kan samverka för att öka platsens lekvärde, påpekar Fredrika Mårtensson.

Många avdelningar

I projektet HUS, Hållbar utevistelse vid storförskolor, studerar forskarna befintliga förhållanden i förskolor med många avdelningar. Syftet är att öka kunskapen om hur utemiljö vid storförskolor fungerar för barnen och även i förhållande till läroplanens uppdrag kring lärande för hållbarhet.

Med storförskola menas förskolor som ofta är byggda i två plan och med plats för minst 100 barn, men i medeltal 150. Barns hälsa och hur de skapar relationer med varandra studeras. Som ett led i förskolans lärande för hållbarhet studeras dessutom barnens utforskande och relation till naturen. Projektet beräknas avslutas 2024.

En tidigare genomförd pilotstudie i Umeå beskriver radikala förändringar av förskolegårdar där antalet barn fördubblats samtidigt som ytorna utomhus blivit mer begränsade och där naturpartier ofta ersatts med lekredskap och andra artificiella material. Denna förändring av utemiljön går tvärsemot de forskningsresultat som visar på vikten av rymliga, gröna och variationsrika utemiljöer som ger plats åt lek, rörelse och umgänge.

Minskad naturkontakt

Även förmåga att erbjuda naturkontakt minskar när gårdarna blir trängre.

– Vi frågar oss hur de nya förhållandena påverkar barnens sociala liv på gården, deras lek och rörelse, och hur det går med kontakten med djur och natur, säger Fredrika Mårtensson. >

»Vi frågar oss hur de nya förhållandena påverkar barnens sociala liv på gården, deras lek och rörelse, och hur det går med kontakten med djur och natur.

Hon sätter stort värde på samarbetet med forskarna inom utbildningsvetenskap och deras kunskap och förståelse för förskolepersonalens uppdrag och förutsättningar. Miljöpsykologernas uppgift är att registrera, beskriva och reflektera över vad de observerar. Forskarna inom utbildningsvetenskap kan analysera det som sker i relation till förskolans verksamhet och inriktning. De bidrar också med kunskap om barns lek och lärande. Resultat från forskningsstudierna i projektet återkopplas till förskolorna och berörd kommun.

– Resultatet förväntas påverka både planering och utformning av förskolors utemiljöer men också förskolors pedagogiska verksamhet och medvetenhet om utemiljöns funktion och betydelse i stort, säger Annika Manni.

God evidens

– Det finns god evidens på att utemiljön är viktig för barns hälsa och lärande som vi tror kan få genomslag i detta utvecklingsarbete tillsammans med Umeå kommun, säger Fredrika Mårtensson.

Liksom Maria Prellwitz och Märit Jansson tror Fredrika Mårtensson att de omfattande tvärvetenskapliga samarbetena som pågår – nationella så väl som internationella – har en chans att få genomslag i samhällsbyggandet. Det är en styrka att resultaten är väl förankrade inom flera akademiska discipliner samtidigt som yrkesverksamma inom förskola och kommunala förvaltningar är involverade.

I egenskap av utbildad miljöpsykolog utgår Fredrika Mårtensson från människan och hennes kontakt och upplevelse av sin omgivning. I avhandlingen Landskapet i leken. En studie av utomhusleken på förskolegården från 2004 får läsaren följa hur hon dokumenterar sambanden mellan aktivitet och topografi, vegetation och utrustning och hur barn rör sig över gårdens ytor.

Landskapet leker

Fredrika Mårtensson beskriver barnens flöde som ett uttryck för att landskapet leker med barnet.

– Att barn ges möjlighet till grovmotoriska utmaningar och vilda lekar är bra, det blir barn friska av. Samtidigt behöver vi stötta en lekkultur där barn tar hänsyn till känsligheten hos flora och fauna så att de anpassar tempo och intensitet till platsen, säger hon.

De utomhusmiljöer som idag byggs vid nya förskolor bejakar inte den värdefulla sinnesstimulans som en miljö med ett rikt biologiskt liv kan ge en växande människa. De är blinda för det lilla barn som fascinerat följer nyckelpigans gång mot grönare nejder.