En väg till hållbarhet

Barnvänlig stadsplanering kan rädda världens städer, menar Tim Gill, författare till boken Urban Playground.

TEXT: ANNA LENNINGER

Tim Gill bor och verkar i London. Om han fick bestämma skulle han bredda trottoarerna till minst tre meter och se till att alla gångytor vid gatukorsningarna var rejält tilltagna. Sedan skulle stadens invånare själva bestämma vad som skulle hända där. Foto: Guardian News & Media H ar du hört talas om isglasstestet, the popsicle test, som Tim Gill kallar det i sin bok Urban Playground – how child friendly planning and design can save cities? Alltså: Kan ett barn ensamt gå och köpa sig en glass, och hinner hon hem igen innan glassen smält?

Tim Gill ser glasstestet som ett tankeexperiment och ett sätt att få stadsplanerare att reflektera över vad barnvänlig planering kan innebära. För en yrkesverksam vuxen är avstånd, ytmått, planskilda korsningar, programmering och kvarterslekplats relevanta enheter, men de ger inte nödvändigtvis förståelse för hur ett barn uppfattar och upplever rumslighet.

Primärt arbetsfält

Med boken Urban Playground vänder sig Tim Gill, som bor och verkar i London, till läsare som arbetar konkret med, eller har inflytande över hur den byggda miljön utformas. Av den anledningen har han undvikit att i boken ta med sociala och kulturella aspekter, vilket han menar att glasstestet är ett exempel på.

– Naturligtvis går det inte att bortse från dessa aspekter, men de utgör inte fysiska planerares eller designers primära arbetsfält. Den byggda miljön har en långsiktig påverkan på de kulturella och sociala aktiviteterna genom det spelrum de faktiskt får. Den fysiska utformningen är i sig viktig för barns lek och rörelsefrihet.

Tim Gill använder den i Storbritannien vedertagna titeln independent scholar, motsvarande titel skulle på svenska närmast bli fristående akademiker. Samtidigt som han slutförde sina universitetsstudier i filosofi började han arbeta för Children’s Play Council (heter nu Play England och är en oberoende organisation som verkar för barns och ungas rätt till lek) och allt sedan dess har hans arbetsliv kretsat kring frågor om barndom, lek och barns rörlighet.

Etablerad opinionsbildare

Genom sitt samarbete med universitet och andra undervisningsinstitutioner, oberoende organisationer, statliga myndigheter, kommuner och allmänhet har Tim Gill blivit en internationellt etablerad opinionsbildare i frågor som rör barn och barndom. Exempel, resonemang och slutsatser som redovisas i boken Urban Playground kommer ur studier han gjort i städer runt om i världen där delvis olika drivkrafter lett till olika strategier för barnvänlig stadsplanering.

Trots att länder kan likna varandra i många avseenden finns det påtagliga skillnader i vilka frågor som lyfts eller hur de adresseras. Att studera barnvänlig stadsplanering ur ett globalt perspektiv ger en bred palett av utgångslägen, politiska incitament, metoder och lösningar.

I nederländska Rotterdam, till exempel, insåg politikerna att stadens ekonomi på sikt skulle komma att undergrävas om barnfamiljerna flyttade till kommuner med familjevänligare infrastruktur.

Utsatta områden

I Recife i Brasilien är stadens mål att stärka rättigheter, hälsa och välmående för barn i socialt och ekonomiskt utsatta områden. I Albaniens huvudstad Tirana har barn använts som en katalysator för att läka en växande stad i ett land med en historia av politisk oro och i behov av omfattande insatser för miljön.

– Bostadsområdet Vauban i tyska Freiburg är på många vis en förebild för hur ett barnvänligt område kan se ut, säger Tim Gill.

Med hjälp av exemplet Vauban illustrerar han sin syn på hur nära sammankopplad strävan efter ett ekologiskt hållbart byggande är med att bygga barnvänligt. Vauban är ett relativt tättbebyggt bostadsområde med framför allt flerfamiljshus med fyra till fem våningar. Grönskan är tätt integrerad med bebyggelsen, de offentliga friytorna är många och lättillgängliga. Biltrafiken är underordnad och kollektivtrafik gör att många boende valt bort egen bil.

Röd tråd

Begränsningar av fordonstrafik löper som en röd tråd genom Tim Gills bok. Trafik är den enskilt största faktor som begränsar barns utevistelse, anser han. Att planera för cykel kan däremot gynna barn och familjer. Enligt Tim Gill kan en planering som inriktar sig på cykeltrafik bidra till att planerare bättre kan rikta fokus på det lokala samhället och på de invånare som är mest hänvisade till sitt närområde – barn, äldre och kvinnor.

– Dessutom möjliggör cykeln det äldre barnets möjlighet att utvidga sitt revir på ett underbart vis, säger Tim Gill.

Tim Gill på besök i bygglekplatsen Rødovre i Danmark. Han uppskattar den frihet som sådana platser erbjuder.

FOTO: TITTI OLSSON

Uttalandet får mig att se på min egen hemstad Stockholm där utbyggnaden av cykelstråk framför allt görs för att locka vuxna att välja cykel för pendling till och från jobbet. Cykelbanorna är definitivt inga säkra stråk för barn – eller för cykelflanörer, oavsett ålder.

Väcker ilska

I Tirana, Vancouver och Oslo räknas barn och familjer som användare av cykelbanor. När det handlar om Storbritannien väljer Tim Gill att närma sig frågan om cykelvägar med försiktighet eftersom krav på inskränkningar av körfält väcker ilska hos bilkollektivet på ett sätt som känns främmande i ett svenskt perspektiv.

Barnets möte med omvärlden startar vid den egna ytterdörren. Tim Gill tvekar inte när han får frågan om vad han själv skulle göra om han fritt fick omvandla sin gata och sitt kvarter.

– Jag skulle bredda trottoarerna till minst tre meter och se till att alla gångytor vid gatukorsningarna är rejält tilltagna.

Utrymmet för bilar, särskilt för de parkerade, skulle då minskas drastiskt. Sedan skulle han lämna över till barn – och vuxna – att ta ytorna i anspråk och se vad som händer. Tim Gill är övertygad om att leken skulle blomma upp direkt utanför bostaden om biltrafiken regleras.

Skapa utrymme

Hans förslag på åtgärder är ett exempel på hur den fysiska planeraren kan skapa utrymme för att sedan överlåta åt dem som tar platsen i anspråk att styra den fortsatta förändringen. – Planerare använder främst lekplatsen som medel för att tillgodose barns behov av lekutrymme men underskattar betydelsen av säkra utrymmen i direkt anslutning till hemmet, säger Tim Gill.

Det finns enligt honom studier som indikerar att bilbegränsande åtgärder har större påverkan på barns möjlighet till lek än vad byggande av lekplatser har.

Adventure Playground kallas den brittiska motsvarigheten till vår parklek och bygglekplats. Det är platser med anställd personal som gör det möjligt för barn att påverka lekmiljön på ett vis som inte låter sig göras på en konventionell lekplats. Nystartade Guldängen i Malmö (se sid 22), en obruten tradition av bygglekar i Karlstads kommun och Sankt Hansgårdens fritidsgård i Lund är några exempel på sådana platser i Sverige – fler har funnits men idag är bara ett fåtal kvar. Det här är platser och verksamheter som med Tim Gills ord har förutsättningar att skapa magi för både barn och vuxna. Men de når sällan alla barn och kan aldrig ersätta en fungerande utemiljö i grannskapet.

Höga hus

Ett annat område inom stadsplaneringen som Tim Gill önskar se mer forskning kring är den om höga hus. Den svenske arkitekten och planeraren Hans Wohlins studier från 1960-talet känner han inte till. Hans Wohlin undersökte vid vilken ålder barn boende på olika våningsplan fick – eller ville – gå ut för att leka utan vuxet sällskap. Ju högre upp i huset familjen bodde desto äldre var barnet när hon gick ut själv. Med några få undantag var ett hus med 10–12 våningar på den tiden ett höghus. Idag bygger man i svenska städer betydligt högre än så.

I Tim Gills Storbritannien är det framför allt den som inte har ekonomisk möjlighet att bo i en bostad med markkontakt som är hänvisad till höga hus – vilket påverkar uppfattningen om området i stort. I Hong Kong, Singapore och Tokyo finns ett levande kvartersliv på gatunivå och där är synen en annan. Att bo högt upp betraktas inte som ett problem för en barnfamilj. I Tokyo kan man möta sexåringar som reser med metron till skolan utan vuxet sällskap.

Hur vi ser på att bo i höga hus påverkas av ekonomiska och kulturella faktorer. Dessutom spelar klimat och geografiskt läge en avgörande roll för vilken utomhusmiljö och vilket socialt och kulturellt liv som är möjligt och önskvärt på marken.

»Tim Gill är övertygad om att leken skulle blomma upp direkt utanför bostaden om biltrafiken regleras.

Gränsöverskridande nätverk

Tim Gill ingår i det gränsöverskridande nätverk av människor som är engagerade i barns villkor och rättigheter. Kontakter knyts mellan människor som lever i samhällen med stora skillnader vad gäller ekonomiska och sociala förhållanden. Där grundläggande behov av omvårdnad, säkerhet, näring och hälsa saknas måste självklart dessa problem prioriteras.

– Men den byggda miljöns betydelse är viktig för varje barn, oavsett var på jorden hon bor. Att tygla bilismen och skydda natur är relevanta åtgärder oavsett var i världen en stadsplanerare arbetar, säger Tim Gill.

Genom att betrakta staden med barnets blick får man hjälp att skapa en gemensam långsiktig vision och tillgång till ett verktyg för kraftfull positiv förändring. Därav underrubriken – how child friendly planning and design can save cities – på Tim Gills bok.