Mot allt mindre delar

På 1600-talet kunde man konstruera mikroskop av tillräckligt hög kvalitet för att till exempel kunna se de minsta krypen i vattnet från en sjö och bakterierna som finns i munnen.

Vid den här tiden kunde man också se simmande spermier i mikroskop, men man förstod inte ännu hur fortplantning går till. Det dröjde ända till mitten av 1800-talet innan man visste att befruktning sker genom att en spermie sammansmälter med en äggcell. Den mänskliga äggcellen upptäcktes först 1928.

Forskare studerade även hur större växter och djur var uppbyggda och fann att de bestod av små enheter som man kallade celler. Robert Hooke (1635–1703) studerade bland annat insekter i mikroskop. Han var också först med att använda ordet cell för de små rum han kunde iaktta i korkekens bark.

Man började också studera cellernas inre och upptäckte att de innehöll delar med olika storlek och form. Långt senare förstod man vilken funktion dessa hade. I dag handlar forskningen mycket om att förstå hur cellens kemi samverkar med dess funktion.

Från 1600-talet och fram till i dag har många forskare bidragit med kunskaper om cellerna och hur de fungerar. Utvecklingen har gått mot att studera allt mindre delar, hur biologi samverkar med kemi.

I Hookes mikroskop kom ljuset från en oljelampa. Ljuset fokuserades med hjälp av en vattenfylld glaskula på provet. Längst upp satt okularet, som man tittade ner genom på sitt prov.