1800-talet

Under 1800-talet förändrades Sverige snabbare än någonsin tidigare. När det sker en stor förändring på kort tid kallas det för revolution. På 1800-talet skedde den största revolution vi haft i historien: den industriella revolutionen.

Det började byggas fabriker där mängder av varor tillverkades i högt tempo. Och samhället skulle aldrig bli sig likt. Hundratusentals bybor lämnade landsbygden för att arbeta i fabrikerna. I det här kapitlet kan du läsa om vad som ledde fram till industrialiseringen och om några andra stora händelser som formade Sverige.

Ojämlikheten mellan människor fortsatte, men tankarna om samhället förändrades. Allt fler började kämpa för demokrati och andra rättigheter. De som hade makten var inte intresserade av att förändra villkoren, så många svenskar lämnade landet.

Hans Ulrick Ågren

Född 1822 i Åbyn, Västerbotten.

År 1834 flyttade familjen till Slite, Gotland. Två av syskonen dog på båtresan.

Else Andersdotter

Född år 1839 i Gumlösa, Skåne. Else arbetade redan som barn som piga på en herrgård.

Den stora folkökningen

Under 1800-talet växte befolkningen snabbt i alla Nordens länder. Sveriges folkmängd fördubblades, från ungefär 2,3 miljoner till 5,1 miljoner, mellan år 1800 och 1900.

Varför växte befolkningen?

Den snabba befolkningsökningen berodde inte på att kvinnorna födde fler barn än tidigare. Skillnaden var att fler barn nu överlevde. Det finns tre viktiga förklaringar till att fler barn överlevde på 1800-talet. Förenklat brukar man säga att dessa var freden, vaccinet och potatisen.

Freden

Under 1800-talet blev det äntligen slut på krigen för Sveriges del. Det sparade många liv, inte bara soldaternas. Med krig brukar det följa matbrist och sjukdomar som dödar vanliga människor också, särskilt barn.

Vaccinet

Under 1700-talet dog vart femte barn innan det hann fylla ett år. Den vanligaste orsaken var sjukdomen smittkoppor. Men i början av 1800-talet kom vaccinet och riksdagen bestämde att alla barn i hela Sverige skulle vaccineras. Ofta var det barnmorskan eller klockaren som ansvarade för vaccinationen. Smittkopporna är i dag utrotade.

Potatisen

Allt fler, särskilt de fattiga, lärde sig att odla och äta potatis. Dåliga somrar, när säden förstördes, gick det ändå ofta att skörda potatis. Potatis innehåller massor av näring som gjorde barnens kroppar så starka att de kunde stå emot många sjukdomar. Bönderna skördade även mer brödsäd på 1800-talet. Det blev möjligt tack vare nya redskap, bättre kunskap och en ny fördelning av byarnas marker.

Jordbruksmarkerna fördelades om Ända sedan medeltiden hade åkrarna varit utspridda i smala remsor runt byarna, så att alla gårdar hade lika mycket av den bästa jorden, lika mycket sol och så vidare. Men i början av 1800-talet fördelades åkrarna om så att de blev större, för att det skulle bli enklare att odla effektivt. Det kallas att byarna skiftades.

Bönderna fick plocka ner sina hus och bygga upp dem igen vid familjens mark. De fick långt till grannarna, men nära till sina åkrar. Bönderna behövde inte komma överens på bystämman om allt arbete och inte heller flytta sina redskap mellan så många ställen. Skiftesreformen gjorde så att det blev större skördar, vilket var en viktig orsak till folkökningen.

Fler fattiga som sökte arbete

Folkökningen ledde till att andelen fattiga blev fler. När bondfamiljens barn blev vuxna fick den äldste sonen ärva gården. Syskonen blev jordlösa och fick flytta och söka arbete någon annanstans. Vissa blev drängar eller pigor. Andra fick försöka överleva på tillfälliga arbeten, som att hjälpa bönderna när det var dags att skörda.

Industrialiseringen

Under 1700-talet hade något som skulle förändra livet för alla människor börjat i Storbritannien. Det var industrialiseringen. Under 1800-talet kom den till Sverige.

Fabriker drevs av ånga

Före industrialiseringen tillverkades föremål av hantverkare. De arbetade i hemmet eller kanske i en verkstad. I de fabriker som byggdes under 1800-talet började man i stället producera varor med hjälp av maskiner.

Det som verkligen satte fart på byggandet av fabriker var ångmaskinen. Den hade uppfunnits i Storbritannien på 1700-talet. Med ångmaskinen kunde man pumpa upp vatten ur gruvorna, driva spinnmaskiner i textilfabriker och mycket mer. Maskinerna drevs av vattenånga som bildades när man kokade upp vatten. Som bränsle användes stenkol. Stenkol fanns det gott om i Storbritanniens berggrund.

Industrialiseringen kom till Sverige

I Sveriges berggrund fanns inte stenkol, men järn. Det exporterades till Storbritannien. Därför kände svenska affärsmän till de brittiska fabrikerna och startade industrier som drevs av ångmaskiner i Sverige också. Tidigare hade sågverk behövt stå vid strömmande vatten, där man kunde låta sågen drivas med kraften från ett vattenhjul. En fördel med en ångmaskin var att den kunde stå nästan var som helst.

De som startade industrier var de som hade pengar. Man kunde satsa pengar på fabriken genom att köpa andelar, så kallade aktier, i den. Alla som ägde aktier fick sedan en del av fabrikens vinst varje år, vilket kallas aktieutdelning.

De som gjorde stora vinster kunde sedan investera pengarna i nya fabriker och på så sätt bli ännu rikare.

Utsläppen från fabriker

Röken som uppstod när stenkolet brann var ohälsosam för dem som arbetade i och bodde nära fabrikerna. Men att utsläpp av fossila bränslen så småningom också skulle skapa klimatförändringar på hela jordklotet kände människorna ännu inte till.

Hantverkarna konkurrerades ut

De fabriksägare som satsade på nyare och bättre maskiner lyckades tillverka varor snabbare och billigare. Den tekniska utvecklingen drevs på allt snabbare och de som inte hängde med i utvecklingen slogs ut. Många hantverkare konkurrerades ut av fabrikerna och fick söka jobb i dem i stället.

Den industriella revolutionen

Att det byggdes fabriker blev den största förändringen som Europa gått igenom sedan människorna blev bönder. En förändring som på kort tid påverkar hela samhället brukar kallas revolution. Därför kallas perioden när Sverige och Europa började ha industrier för den industriella revolutionen.

Den industriella revolutionen satte i gång flera utvecklingar:

• Många började arbeta på industrier, i stället för bondgårdar.

• Fler bosatte sig i eller nära städer, i stället för på landet.

• Varor började massproduceras, i stället för att tillverkas för hand en och en.

• Fler fick råd att köpa kläder, tvål och annat.

När Europa industrialiserades behövdes plankor att bygga av. Sverige hade mycket skog. Längs hela Norrlands kust byggdes sågverk. Timret höggs i inlandet och flöt på älvarna ner till kusten. Där sågades dem till plank och lastades på fartyg för att säljas i andra länder.

Samuel Owen ägde en mekanisk verkstad som tillverkade ångbåtar. Han kom till Sverige från England och tog då med sig kunskaper om industrier.

Arbetarna

De som arbetade i fabrikerna var fattiga som inte hade något val än att ta jobb med låga löner. Arbetsdagarna var långa, upp till tolv timmar. Arbetarna var bara lediga på söndagar. Semester fanns inte. Dessutom var arbetsplatserna ofta farliga. Sågar och tunga maskiner kunde skada arbetaren för livet. Den som skadades eller blev sjuk fick inte hjälp att försörja sig och sin familj. Barnen i familjen blev då tvungna att arbeta.

Fabriksägare med stor makt

Fabriksägare försökte ofta spara pengar genom att betala så låga löner som möjligt. Många av dem protesterade också om politiker i riksdagen ville stifta lagar mot barnarbete och farliga arbetsmiljöer. Det skulle minska vinsterna och hindra industrialiseringen, sa de.

De som arbetade med att bygga järnvägen kallades rallare. Det var ett hårt och slitsamt arbete och rallarna flyttade mellan olika arbeten.

Från vattenväg till järnväg

Fabriksägarna behövde transportera många varor. Att frakta varor och människor på vatten hade i alla tider varit enklast, då vägarna var dåliga och ojämna. Men på 1800-talet började möjligherna att resa och frakta varor att förändras.

År 1832 invigdes Göta kanal som gjorde det lättare att färdas mellan östkusten och västkusten. Kanalen grävdes och byggdes av straffångar med hackor och spadar.

Den nyhet som fick störst betydelse för resandet var den brittiska uppfinningen järnvägen. På järnvägarna var det lättare att dra tunga vagnar än på ojämna vägar. När sedan ångloket var uppfunnet gick det ännu snabbare än när vagnarna drogs av hästar.

Det tog inte lång tid innan riksdagen bestämde att även Sverige skulle ha järnvägar. På 1860-talet gick det järnväg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö.

Utmed järnvägslinjerna växte nya samhällen upp, som drog till sig handel och industri.

Det nya livet i staden

Fabrikerna låg ofta i städer. Med löften om arbete lockade de till sig fattiga från landsbygden. Det var framför allt unga människor som sökte arbeten i städerna.

Ett hårt liv för de nyinflyttade

Livet i staden var inte lätt för de nyinflyttade. Om man inte lyckades få anställning kunde man bli daglönare och söka tillfälliga jobb varje morgon. Lönerna var ofta så låga att pengarna inte räckte till egna bostäder. Arbetarna tvingades därför bo trångt tillsammans med andra fattiga. Brunnarnas vatten var ofta förorenat och sjukdomar spreds lätt i de trånga husen. Dödligheten var större i städerna än på landet.

Kvinnor i städerna

Kvinnornas löner var lägre än männens. Om en ogift kvinna fick barn blev det riktigt svårt, kanske omöjligt, för henne att försörja barnet. Att vara en ogift mamma var en stor skam. Barnet kallades oäkta och hade inte samma rättigheter som andra barn.

Barnhus

Föräldrar som inte kunde ta hand om sina barn kunde lämna dem på ett barnhus, som skulle hitta nya hem till barnen. Men många barn blev kvar i barnhuset i många år, kanske ända tills att de blev så stora att de kunde få ett arbete och försörja sig på egen hand.

På barnhusen fick barnen arbeta med att städa och hämta ved och vatten. Men de fick också gå i skola.

Sveriges barn skulle gå i skola

Sedan 1600-talet var det lag på att alla skulle lära sig läsa och skriva. Föräldrarna ansvarade för undervisningen.

Prästen kontrollerade vad alla kunde vid husförhöret.

På 1800-talet tyckte många politiker att Sverige borde införa en riktig skola för alla barn. Ett modernt Sverige behövde en bildad och ordentlig befolkning. Riksdagen bestämde att socknarna skulle anordna skola där barnen skulle lära sig läsning, kristendom, kyrkosång, skrivning och räkning. 1882 blev det skolplikt, det vill säga att alla barn som kunde var tvungna att gå i skolan.

Pojkarnas sovsal i Kristinebergs barnhus i Stockholm. Pojkarna fick lära sig olika hantverk. Flickorna skulle läras upp till ”dugliga tjänarinnor”.

Genom att sälja det som barnen tillverkade eller reparerade i verkstäderna fick barnhuset in pengar.

Lärare och fröknar

På landsbygden skulle varje socken ordna skolhus och bostad till läraren och betala ut en lön. I städerna gällde samma sak, fast där hette det inte socken utan stadsförsamling.

Äldre elever hade manliga lärare. Yngre elever undervisades av ogifta kvinnor, som hade lägre lön än de manliga lärarna. Lärarinnan kallades ”fröken”, liksom alla ogifta kvinnor. När hon gifte sig skulle hon sluta att arbeta.

I skolsalen satt flickorna på den ena sidan och pojkarna på den andra. Här ser vi bara flickorna.