Utvandringen till Amerika

Många fattiga insåg att de inte kunde få ett bra liv i Sverige. De började drömma om att emigrera, alltså lämna landet. Sverige var ett fattigt land på 1800-talet. Missväxt kunde fortfarande slå hårt, trots att jordbruket hade blivit effektivare. Både 1867 och 1868 var det kalla somrar och långa vintrar. I stora delar av landet gav inte åkrarna tillräckligt med mat. De som var fattiga drabbades värst.

Staten gav ingen hjälp till de drabbade och folk började svälta. Vintern och våren 1869 var hungersnöden som värst. Det var då som utvandringen till USA tog fart på allvar.

Amerika lockade nybyggare

Från hela Europa reste människor över Atlanten för att få det bättre. I Nordamerika fanns det gott om mark som nästan skänktes bort gratis. Många fattiga européer drömde om att bli nybyggare med egen bondgård.

De som redan hade flyttat skrev hem till sina släktingar och uppmanade dem att följa efter. Ibland skickade de med pengar till båtbiljetter också.

Vissa lockades även av frihet och jämlikhet. USA hade religionsfrihet, där fanns ingen adel och kvinnor hade rätt till många yrken som var förbjudna för kvinnor i Sverige.

I början av 1900-talet hade en miljon svenskar emigrerat. Det var en femtedel av Sveriges befolkning.

Den som emigrerade packade sina saker i en koffert.

USA:s jämlikhet gällde inte alla

Enligt lagen rådde det jämlikhet i USA. Men friheten och jämlikheten var inte för alla. Amerikas ursprungsbefolkning som hade levt där i tusentals år tvingades flytta till sämre områden när européerna ockuperade allt mer land.

Européerna hade under lång tid hämtat människor från Västafrika för att tvinga dem att arbeta som slavar i USA. Slavarna blev fria 1866 men de och deras ättlingar fortsatte ändå att utsättas för orättvisor och rasism.

Kristina, Karl Oskar och deras barn på skeppet till Amerika. Bilden är ur filmen ”Utvandrarna”, som bygger på en roman med samma namn.

Det nya landet

De som kom över havet från Sverige gick i land i New York. Där sökte de sig till andra svenskar som redan hade bott där en tid och kunde det nya språket. Många hamnade i fattiga kvarter i New York och arbetade med enkla saker som inte krävde utbildning. Dessa kvarter hade ofta dåligt rykte och svenskarna sades lukta illa, supa och slåss.

Många svenska familjer tog sig in i landet mot Mellanvästern, där skogarna och klimatet påminde om Sverige. De byggde bondgårdar och levde ungefär som de hade gjort i Sverige. Andra tog sig till stora städer som Seattle och Chicago. Runt år 1900 bodde ungefär 100 000 svenskar i Chicago.

Svenskarna som blev amerikaner

De svenska invandrarna blandade sig inte gärna med resten av befolkningen. De bodde nära varandra så att de kunde tala svenska och fortsätta med sina gamla traditioner. De startade svenska kyrkor och svenska tidningar. Om de hade egna företag anställde de helst andra svenskar. I Chicago var det många svenskar som arbetade med att bygga hus. Till slut var det så många att en tredjedel av alla hus som byggdes på 1920-talet hade svenska byggmästare.

Även om de vuxna helst höll sig till andra svenskar gick deras barn i amerikansk skola och lärde sig engelska. Med tiden blev svenskarna uppblandade med resten av den amerikanska befolkningen.

Olika åsikter om samhället

I städerna var det allt fler som inte tillhörde något av de fyra stånden. Många fattiga förstås, men även rika. De rika hade tid att läsa tidningar och böcker. De satt på krogar och caféer och diskuterade hur samhället borde fungera i Sverige. De inspirerades av nya idéer från andra länder i Europa.

Liberaler mot konservativa

Människor med liberala idéer ville befria Sverige från stånds-samhället och alla dess regler. Bland annat ville de avskaffa hantverkarnas skrån. Skråna bestämde vilka som fick bli hantverkare inom skrået och vilka priser varorna skulle ha. Liberalerna tyckte att alla män skulle ha frihet att starta företag om de hade råd. Alla borde själva få sätta pris på sina varor. Dåliga varor skulle ingen vilja köpa, vilket betydde att de duktiga företagarna skulle lyckas och de dåliga konkurreras ut. Denna tävling skulle gynna utvecklingen i hela samhället.

De som inte gillade de här nya idéerna kallades för konservativa. De gamla reglerna gav ordning och stabilitet i landet, ansåg de. Att några få män hade mest makt i samhället var något som alltid hade fungerat. De konservativa såg samhället som en kropp där huvudet var kungen och adeln och fötterna var arbetarna. Om fötterna gjorde som de ville skulle det bli kaos, vilket skulle drabba även fötterna själva.

Allt fler blev intresserade av politik på 1800-talet. Bilden är från 1841 och visar människor ur olika samhällsgrupper med tidningar i händerna.

Liberalism

Liberalismen förespråkade frihet. För vissa liberaler var demokrati och frihet för alla människor viktigast, för andra var företagens frihet viktigast. Liberalism kommer från ordet liber, som betyder frihet.

Konservatism

De konservativa ville bevara det gamla samhället och ville till en början inte ha demokrati. De kallades även högern. Konservatism kommer från ordet konservera, som betyder bevara.

Olika idéer om fattigdom

De fattiga blev allt fler och deras levnadsvillkor kunde vara hemska. Det bekymrade även vissa av de rika, antingen för att de var rädda att de många fattiga skulle ställa till problem eller för att de upprördes över att människor for illa. Många konservativa ansåg att det fanns en risk med att hjälpa de fattiga. Då kunde de bli lata och vänta på att få hjälp i stället för att arbeta. Så resonerade politikerna under svälten på 1860-talet när de beslöt att inte skicka mat till de som svalt. Det fanns liberaler som menade att det viktigaste var att alla skulle få tjäna så mycket pengar som möjligt utan att politiker la sig i. I så fall skulle hela Sverige bli rikare och även de fattiga få det bättre till slut. Andra liberaler jobbade för att riksdagen skulle stifta lagar mot barnarbete och farlig arbetsmiljö.

Författare och journalister påverkade politiken

Allt fler människor läste böcker och tidningar på 1800-talet och många påverkades av som stod i dem. Författare och journalister skrev om hur svårt de fattiga hade det. Flera gånger lyckades de genom sina böcker och reportage få riksdagen att ändra på lagar och införa liberala reformer.

Aftonbladet

Tidningen Aftonbladet grundades 1830 av Lars Johan Hierta. I den skrev han artiklar om sådant som han tyckte var dåligt i Sverige, till exempel ståndsriksdagen och kungens makt. Kungen förbjöd tidningen. Men då gav Hierta i stället ut ”Det nya Aftonbladet”. Kungen förbjöd den också, men då kom Hierta med ”Det nyare Aftonbladet”. Så höll det på till dess att det blivit 26 namnbyten. Då fick Aftonbladet finnas kvar.

En av tidningens journalister var Wendela Hebbe, som skrev om hur de fattiga hade det. Hon var Sveriges första kvinnliga journalist.

Nationalismen på 1800-talet

En av de politiska idéerna som spreds i Europa på 1800-talet var nationalismen. Enligt den ska människor först och främst känna tillhörighet till sin nation och vara stolta över den.

Under en stor del av historien har de flesta människor känt stark anknytning till sin by, socken, kyrka och kanske sitt landskap. Men under 1800-talet flyttade många från sin by och tappade känslan av tillhörighet. Nationalisterna tänkte att svenskarna istället skulle känna att de hörde ihop med nationen, genom språket, kulturen och historien.

Ett sätt att påverka folket att bli nationalistiskt var att använda sig av historia. Om alla kände till samma berättelser om sitt land skulle det stärka sammanhållningen. Politiker gav därför uppdrag till författare och konstnärer att skapa en gemensam bild av ett Sverige att vara stolt över.

Skolan fostrade nationens barn

Skolan skulle fostra nationens barn till att känna sig som svenskar. Politikerna beslutade att eleverna skulle få läroböcker och vad det skulle stå i dem. Bokförlag och författare fick i uppdrag att ta fram läseböcker där barnen lärde sig om Sveriges geografi och historia.

Nationalism

Enligt nationalismen ska en befolkning känna mer samhörighet med sin nation än med andra typer av grupper.

Vikingarna blev populära

Det skrevs massor av spännande böcker där vikingarna beskrevs som modiga äventyrare som alla andra folk var rädda för. Man påminde om att många nordbor hade vikingar långt tillbaka i släkten och sa att svenskar därför hade vikingarnas egenskaper.

Gustav Vasa som landsfader

Gustav Vasa började beskrivas som Sveriges landsfader. I skolböckerna kunde man läsa berättelserna där han var hjälte. Tack vare Gustav Vasa hade Sverige blivit ett fritt land. Man började fira den 6 juni bland annat till minne av att Gustav Vasa hade valts till svensk kung det datumet. Så småningom blev 6 juni Sveriges nationaldag.

Drömmar om stormaktstiden

Även stormaktstiden lyftes fram. På 1800-talet var Sverige bara ett litet fattigt land uppe i norr, särskilt nu när Ryssland tagit den finska halvan av riket. Men på stormaktstiden hade de andra folken beundrat svenskarna, påstods det. Statyer över krigarkungar som Gustav II Adolf och Karl XII restes runt om i de svenska städerna.

På 1800-talet började Gustav Adolfsbakelser säljas till minne av Gustav II Adolfs dödsdag, den 6 november.

Skandinavismen

Under 1800-talets spreds även en idé om att de nordiska länderna borde hålla ihop. Idén kallas skandinavismen. Målningen av de tre soldaterna med flaggor från Norge, Danmark och Sverige symboliserar detta.

De som gillade skandinavismen skrev tidningsartiklar och sånger. En av dem är sången ”Du gamla du fria”. Den är en hyllning till hela Norden och blev så omtyckt i Sverige att den med tiden blev svensk nationalsång. Lägg märke till hur den slutar: ”Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!”

Folkrörelser

Människor som kämpade för att ändra saker i samhället bildade föreningar för att stötta varandra. På 1800-talet blev det så många att det brukar kallas folkrörelser. Medlemmarna var ofta fattiga och outbildade men i föreningarna lärde de sig att hålla möten, skriva protokoll och mycket annat. Folkrörelserna har hjälpt många människor och påverkat Sverige på flera sätt.

Frikyrkorörelsen

En del människor var kritiska mot den svenska statskyrkan, som de tyckte var för kontrollerande och inte riktigt följde vad som stod i Bibeln. De ville ha frihet att exemempelvis själva få samlas och fira gudstjänst, utan präst. Dessa människor gick samman i fria kristna grupper som kallades frikyrkor.

Nykterhetsrörelsen

Många män lade sina pengar på brännvin i stället för mat. Det drabbade både dem själva och deras familjer. Inom arbetarklassen var detta ett stort problem eftersom dessa människor redan var fattiga.

Nykterhetsrörelsen kämpade mot brännvinsdrickandet. Medlemmarna spred kunskap om att alkohol är farligt och hjälpte människor att sluta dricka. Den påverkade också politiker att förbjuda folk att bränna eget brännvin.

Nykterhetsrörelsen ville minska befolkningens drickande.

Folkets Hus i Sparreholm. Folkrörelserna byggde Folkets hus runt om i hela landet. Där kunde folk samlas och ha möten, gå kurser och låna böcker.

Fackföreningarna och arbetarrörelsen

Arbetarrörelsen blev den största folkrörelsen. Arbetare var missnöjda med sina låga löner och långa arbetsdagar. De träffades i hemliga möten och bildade en typ av klubbar som de kallade fackföreningar. Fackföreningarna ordnade demonstrationer och strejker. En strejk är när arbetare enas om att vägra arbeta tills de får igenom sina krav. De viktigaste kraven var max åtta timmars arbetsdag, säkrare arbetsplatser och rösträtt.

Kamp mellan arbetare och fabriksägare

Fabriksägarna såg fackföreningarna som ett hot. Om arbetarna fick igenom sina krav och fabriksägarna tvingades lägga pengar på högre löner och säkrare arbetsförhållanden så skulle vinsterna minska och företagen slås ut, sa de.

Riksdagen införde förbud mot att strejka och gå med i en fackförening. De som strejkade kunde bli av med sina jobb och bostäder. Fabriksägaren kunde svartlista dem. Det betydde att företagen kom överens om att ingen skulle anställa dem som var uppskrivna på listan. Strejkarnas ledare straffades med fängelse.

En som talade för arbetarna hette August Palm. Han sa att de skulle vara modiga. De var ju så många, så om de bara kunde hålla ihop skulle de som bestämde ge med sig, till slut. August Palm startade det nya politiska partiet Socialdemokraterna.