Kvinnornas kamp

Kampen för demokrati gällde i början bara för män. ”Männen först”, sade många socialister och menade att kampen för kvinnorna kunde komma senare, när alla män fått rösträtt.

Ingen förbättring för kvinnor kom utan att kvinnorna själva kämpade för det.

Kvinnor hade inte samma rättigheter som män

Rättigheterna för kvinnor och män skiljde sig åt. Män med makt hade genom århundraden sagt att kvinnor skulle lyda männen. Det gällde i alla grupper. Kvinnor var inte myndiga. En ogift kvinna skulle lyda sin pappa. När hon blev gift måste hon lyda sin man och täcka håret när hon gick ut. Hon fick inte arbeta utanför hemmet utan mannens tillåtelse och de pengar hon tjänade tillhörde honom. Bara änkor hade friheter.

Att ifrågasätta detta ansågs gå emot Gud och det var det inte många som vågade göra. De som ändå kämpade för kvinnors rättigheter kallades kvinnosakskämpar.

Mot slutet av 1800-talet började kvinnor ur medelklassen att engagera arbetarkvinnor i kampen för jämställdhet och kvinnlig rösträtt.

Två tidiga kvinnosakskämpar

Författaren Fredrika Bremer var en av Sveriges första kvinnosakskämpar. Hennes böcker handlade om att det var fel att vuxna kvinnor inte var myndiga. Det blev stor debatt i tidningarna och i riksdagen. Till slut ändrades lagen så att ogifta kvinnor kunde bli myndiga om de skrev till en domstol.

Den första kvinnan som blev läkare i Sverige hette Karolina Widerström. Men kvinnliga läkare fick inte arbeta på sjukhus. Widerström öppnade istället en egen läkarmottagning. Många hånade hennes idé och sa att ingen skulle våga gå till en kvinnlig läkare. Men dagen Widerströms mottagning öppnade ringlade en lång kö utanför. Det visade sig att många kvinnor hellre ville bli undersökta av en kvinnlig läkare än en manlig.

Widerström skrev böcker om kvinnors hälsa och rätt att klä sig friare. Vid den här tiden var kvinnomodet skadligt för kroppen.

Kvinnorna samarbetade över klassgränserna

Kvinnornas kamp för rösträtt och jämlikhet tog fart i slutet av 1800-talet. Nu bildade kvinnor egna föreningar. De förstod att de var starkare tillsammans och började samarbeta över klassgränserna. Kvinnor ur över- och medelklassen bjöd in kvinnor från arbetarklassen. Liberala kvinnor höll tal om kvinnlig rösträtt vid arbetarnas demonstrationer. Även konservativa kvinnor började tänka att kvinnosakskämparna hade rätt.

Liberaler lade förslag om kvinnlig rösträtt

I riksdagen satt bara män och de flesta brydde sig inte om att kämpa för kvinnors rättigheter. Men i slutet av1800talet började arbetarrörelsen och socialdemokraterna kräva rösträtt för alla. I riksdagen satt några liberaler som föreslog att kvinnor borde få vara myndiga och ha rösträtt. De konservativa röstade ner alla sådana förslag.

Segrar för kvinnor under 1800-talet

1846 Ogifta kvinnor och änkor får rätt att driva vissa företag.

1853 Kvinnor får bli lärare för yngre barn.

1858 Ogifta kvinnor kan ansöka om att få bli myndiga (tills de gift sig).

1862 Rika ogifta kvinnor får kommunal rösträtt.

1863 Ogifta kvinnor blir automatiskt myndiga vid 25 år (tills de gift sig).

1872 Kvinnor får rätt att bestämma själva vem de ska gifta sig med.

1873 Kvinnor får studera vid universitet.

1874 Gifta kvinnor får bestämma över sina egna pengar.

1888 Sveriges första kvinnliga läkare.