10
torsdag 18 februari 2016
Konst Utställning. Den medeltida mästaren Bosch firas i Holland
Himmel, helvete och en djävul i detaljerna För 500 år sedan dog den berömde helvetesskildraren Hieronymus Bosch. Nu råder Boschfeber i hans holländska hemstad, där Birgitta Rubin får se en makalös utställning. tologiska djur, gycklare, änglar och helgon som sticker ut från fasaden eller rider på strävpelarna.
”Hieronymus Bosch. Geniala visioner” Noordbrabants museum, den bosch, Holland. Visas t o m 8/5.
○○Nog har Hieronymus Boschs surrealistiska visioner av såväl himmelriket som helvetet smittat av sig på hans holländska hemstad ’s–Hertogenbosch. I helgen drog 500-årsjubileet igång med Boschinspirerade spektakel, som prilliga parader, plastfigurer i kanalerna och en ljusshow runt det centrala torget. Men man presenterade även nya forskningsrön, en avancerad webbsajt och den största Boschutställningen någonsin. ”Välkommen hem” skanderar staden, Den Bosch i dagligt tal, till sin mest berömde medborgare genom tiderna. Och det är verkligen är en hemkomst – här finns normalt inte ett endaste verk av den gamle mästaren. Då är det en bragd att trumma ihop en budget på 26 miljoner euro och låna in 17 av 24 erkända Boschmålningar jämte 19 av 20 existerande teckningar. Att det lilla provinsmuseet lyckades med detta beror på att långivarna från tio olika länder hade något att vinna. De blev del av ett nioårigt forsknings- och restaureringsprojekt som nu kulminerar med utställningen, en tusensidig publikation med mängder av ny kunskap och en specialutvecklad digital teknik. Med den kan vi följa konstnärens kreativa process in i minsta detalj, även gå under ytan till skisser och övermålade figurer. Boschs hämningslösa, närmast hallucinatoriska uppenbarelser har närt spekulationer om allt från schizofreni och sekttillhörighet till ockultism och drogrus. Stolle-stämpeln har forskarna nu gjort sitt bästa för att tvätta bort, för att i istället förankra ”djävulens konstnär” i sin stad och tid. Närmare bestämt i en katolsk, senmedeltida miljö i norra Brabant, som då stod under spansk flagga. Vi i pressuppbådet vallades först runt i den medeltida stadskärnan: förbi marknadstorget där Bosch bodde och arbetade, i båt genom
•a2
”Sankt Antonius frestelse”, fragment som nyss tillskrivits Bosch.
”Dårskeppet”, del av triptyken ”Vandringsmannen”.
valv och längs kanaler som förbinder det forna, underjordiska kloaksystemet med floden Binnendieze och upp på taket till den mäktiga, sengotiska Sankt Janskatedralen. Här ges en unik möjlighet att skärskåda den rika skulpturala utsmyckning av smådjävlar, demoner, my-
De tillkom under Bosch levnadstid ca 1450–1516 och redan här på byggnadsställningen, när jag hisnar över både höjden och den sinnesvidgande skulpturkavalkaden, framstår denne proto-surrealist som långt mindre avvikande än sitt rykte. Intill katedralen ligger Zwanenbroederhuis, hemvist för ett katolskt brödraskap som tillbad Jungfru Maria och hjälpte fattiga, verksamt än i dag. Bosch blev medlem av det celebra sällskapet 1488 och utan deras arkiv hade vi knappt vetat något om Jeroen van Aken, vars anfader kom från Aachen och som signerade sina verk Jheronimus Bosch. Så att kunder utanför den välmående men konstnärligt isolerade stan skulle veta var hans fanns. Väl inne i utställningen inser man nyttan av att inleda med en stadsrundtur. Boschs egna verk kompletteras med objekt som speglar hans konkreta verklighet, andliga världsåskådning och visuella språk. Det är samtida skrifter som biblar, böneböcker, Aisopos fabler, satiriska berättelser och arkivdokument, liksom grafik, religiösa skulpturer, liturgiska silverbägare och målningar som tillskrivits såväl efterföljare som hans verkstad. Bosch arbetade i ett familjeföretag som förutom måleri även designade blyinfattade fönster, textilier, metallföremål. Hans farfar var konstnär liksom hans far Antonius, tre farbröder, två bröder, kusiner och brorsöner. Det finns inga kända verk som kan knytas till andra, enskilda familjemedlemmar och man kan utgå från att Hieronymus var stjärnan. Allt som allt innehåller utställningen drygt 100 nummer, plus några filmer och monitorer med animationer, i sex tematiska sektioner. Endast en tredjedel av verken är säkra original av Bosch och hans mest berömda triptyk ”Lustarnas trädgård” lånas aldrig ut av Pradomuseet.
Ett av Hieronymus Boschs sista verk, fyra paneler med visioner av livet efter
Men besvikelsen går snabbt över med insikten att detta är lejonparten av Boschs kvarvarande produktion. Dessutom är varje verk ofta många målningar i ett: altartavlor med flera delar som i sig är sprängfyllda med uttrycksfulla figurer, fantasieggande detaljer och lager på lager av symboliska budskap. Redan i första salen, ”Livets pilgrimsfärd”, speglas Boschs moraliska livsåskådning – färgad av den katolska helvetesläran med svavelosande undergångsvisioner, kryddat med folklig vidskepelse. Alla trodde på ett liv efter döden och Boschs verk visar på influenser från en katolsk rörelse som ville föra den kristna tron närmare folket och betonade individens ett eget ansvar för att välja den rätta vägen. Utställningen återförenar en triptyk med vallfartsmotiv, som sågades itu för flera sekler sedan. En övre del föreställer ett skepp lastat med dåraktiga människor, på glid mot helvetet. De frossar i mat och sprit, sång och kurtis. I bakgrunden spyr en man över relingen, andra grälar och till och med narren har
vänt sällskapet ryggen. Ett nedre fragment bygger vidare på allegorin om frosseri och skörlevnad. Ett tredje del föreställer en ensam vandrare, för tiden ovanligt nog inget helgon utan en vanlig människa. Han passerar ett värdshus där det bedrivs otukt, dryckenskap och en man pinkar runt hörnet. Den sista delen kallas ”Döden och girigbuken”, en medeltida kamp mellan gott och ont då girighet var den värsta dödssynden. Sensmoralen, som även illitterata kunde förstå, var att man måste motstå frestelser och överlista djävulen för att undgå evig förbannelse. Alla måste hitta sin egen väg mot paradisets portar och den gudomliga rättvisan. Bosch byggde på traditionen men var samtidigt en innovativ berättare och en mästare på att bygga upp spänning. En analys med infrarött ljus avslöjar att det uppskissade motivet med girigbuken, troligen av en assistent, korrigerats av Bosch själv. Istället för att mannen på dödsbädden redan valt penningpungen så skildras tvekampen, sekunderna innan det ödesdigra valet.
11
torsdag 18 februari 2016
Kultur
detta: Edens lustgård, de saligas väg till himmelriket, de förtappades fall och nedstörtande i helvetet.
Till utställningens höjdpunkter hör triptyken ”Höskrindan” med ett gyllene hölass, en förgänglighetssymbol flankerad av Edens lustgård på ena sidan och helvetet på andra. Vandringsmotivet syns här på altartavlas utsida. ”Allt kött är hö” lyder budskapet och mittpanån kryllar av både skabrösa och sadistiska detaljer – exempelvis en man med huvudet in under en kvinnas kjol och en mordisk hop med knivar och högafflar. Skrindan dras av ett pack demoner, korsningar mellan människor, djur och ting. Dessa bisarra fantasivarelser är väldigt typiska för Bosch. Även om han var högst respektabel och visualiserade ett ortodoxt trossystem, så måste Bosch haft skämtlynne. Han signalerar också, möjligen undermedvetet, en ambivalens. Många med mig har konstaterat att hans karaktärer verkar ha roligare i det syndfulla helvetet än i det fridfulla paradiset. I partiet om ’s-Hertogenbosch finns en marknadsvy. Där syns huset dit Bosch flyttade efter att han gift upp sig med den välbeställda Aleid
van de Meervenne. Att han även valdes in i ett elitsällskap visar att talang möjliggjorde kliv uppåt på samhällsstegen. Det bekräftar att medeltiden var mer dynamisk än historikerna tidigare trodde. Ett intressant jämförelsematerial är några expressiva träskulpturer från Zwanenbroederhuis och en gravyr med jätten Sankt Kristoffer som korsar en flod med Jesusbarnet på ryggen. Den är signerad Alart Duhameel, katedralens arkitekt som också tillhörde brödraskapet, och uppvisar Boschlika detaljer. Så det fanns ett kreativt utbyte i staden. Hans yrkesskicklighet demonstreras i en sektion med teckningar, oftast studium av verkligheten. Bosch var en lysande natur- och människoskildrare, med ett gott öga för karaktärer. Ofta människor i marginalen: halta och lytta, tiggare, månglare och trollkarlar. Kläder och fysionomier är lika varierade som hans register av förlustelser och plågor. Här skrattar jag åt mannen som fastnat i en tunna med rumpan bar och får pisk – samtidigt som det
pyser ut fåglar ur ändan. Det är ett av Boschs älsklingsmotiv. Och han närstuderade uppenbarligen fåglar, ○○Jheronimus van allt från skedstorkar till ugglor. Aken föddes cirka I katalogens detaljbilder leker jag 1450 i ’s–Hertogen”hitta ugglan”. De finns överallt, ett bosch i hertigdömet signum för Bosch. Ugglan var under brabant. Han tog medeltiden ingen symbol för vishet namnet bosch efter utan ett mörkt, mystiskt omen. hemstaden och var Bland helgonskildringarna hade gift men fick inga Bosch två favoriter, hans egen och Bosch av Jacbarn. Han tros ha faderns namne; skyddshelgonen ques Le Boucq. Hieronymus och Antonius. Men varit i 65-årsåldern vid sig död 1516. det som rör mig mest är triptyken ○○Staden Den Bosch, en timme med Wilgefortis, nu tvättad så att med lokaltåg från amsterdam, har man ser skägget hon bad om för nu inlett 500-årsfirandet. Nästan att undkomma en hednisk friare. alla boschs kända verk är samlade i Fadern korsfäste henne som straff jubileumsutställningen. och Bosch visar sin medkänsla i ○○Utställningen går vidare till Praskildringen av de förtvivlade åskådomuseet i Madrid (31/5–11/9), där darna. konstnären kallas el bosco. flera av Utställningen igenom blir man boschs mest kända verk beställdes, varse Boschs mästerliga handlag, köptes eller togs som krigsbyte av i måleriet impastotekniken med den spanska kungamakten. snabbare och lite grövre pensel○○På www.bosch500.nl ligger det drag än hos de flamländska mäsomfattande jubileumsprogrammet tarna. Samtidigt är detaljeringen på och en länk till boschproject.org. sina ställen häpnadsväckande och där man kan surfa in under ytan på färgschatteringarna så mjuka att hans målningar, studera och jämföra de andras verk känns stumma och detaljer. hårda.
Boschjubileet.
foton: brCP-rik Klein gotink
Grand finale är temat ”Domedagen”. En panel visar Boschs experimentella gestaltning av vägen till himmelriket som en ljustunnel – först av alla konstnärer i världen. Curatorerna lyckas med konsttycket att både lyfta fram Bosch som ett barn av sin tid och ett högst egensinnigt, nyskapande geni. I det nationella Boschfirande ingår en rad utställningar av nutida konstnärer som fängslats av hans visioner men jag saknar ledet med hans mest kända efterföljare – från Pieter Brueghel den äldre till surrealisterna. Det hade gett en ännu djupare förståelse av vilket enormt inflytande Hieronymus Bosch haft på konsthistorien. Hur som helst är detta årets konsthändelse. Jag tumlar ut i ljuset, yr av alla helvetiska straff som förväntades drabba förtappade själar. Men mest tagen av Boschs enastående förmåga att leva sig in i mänsklighetens predikament och alla våra val längs livets väg.
Birgitta Rubin
birgitta.rubin@dn.se
•a2