Social housing i Europa

(1990/2006; 1996; 2002) beskriver som kärnan i den skandinaviska eller nordiska modellen. Det innebar då bland annat en övergripande samhällsplanerande politik som omfattade statlig/offentlig inblandning i bostads- och socialpolitiken för att trygga rätten till goda bostadsförhållanden för alla grupper.

Målet var då att man skulle bygga för olika preferenser och plånböcker och skapa balans mellan efterfrågan och utbud på bostadsmarknaden. En kombination av universella, inkomstrelaterade och selektiva sociala förmåner skulle göra att människor inte utestängdes från bostadsmarknaden av ekonomiska skäl.

Transfereringssystem både horisontellt mellan rika och fattiga och vertikalt över livscykeln skulle minska inkomst- och boendemässiga skillnader och framför allt skillnaderna mellan könen.

Social housing i Europa

Vi har inte i de skandinaviska länderna på samma sätt som i flera andra länder utvecklat den typen av selektiv bostadspolitik som systemet med Social housing är ett exempel på. Det vill säga boenden som är öronmärkta för fattiga hushåll som inte har ekonomiska möjligheter att skaffa en bostad på den ordinarie bostadsmarknaden (Boverket 2014; 2016).

Filosofin bakom de renodlade formerna av Social housing har varit att marknaden ska tillgodose bostad för det stora flertalet, medan det allmänna tillgodoser boendet för den grupp som inte själva kan ta sig in på den ordinarie bostadsmarknaden.

Boverket i Sverige (2016) har gjort en analys av hur den sociala bostadssektorn fungerar på olika ställen i Europa. Enligt myndigheten är det ofta tre kriterier som är uppfyllda för att boenden ska klassificeras som Social housing. Det innebär för det första att systemet är offentligt subventionerat i syfte att hålla nere boendekostnaderna. För det andra att lägenheterna fördelas enligt särskilda regler, ofta till hushåll med begränsade inkomster, och för det tredje att lägenheterna förvaltas av aktörer med ett allmännyttigt syfte (s. 11).

De länder som Boverket jämfört och som har sådana inslag som nämnts är Nederländerna, Österrike, Danmark, England, Frankrike och Tyskland. Det är stora skillnader mellan hur länderna utformat systemen.

I den skandinaviska debatten har det renodlade systemet med Social housing i allmänhet haft en negativ laddning och har kommit att associeras med kategoribostäder av låg kvalitet, även om olika variationer av detta system till och från dykt upp i debatten, för att komma tillrätta med hemlösheten.

En modell som tillämpas i Storbritannien och USA (den anglosaxiska), har inneburit att man byggt bostäder med lägre standard för att göra bostäderna billigare och vänt sig till specifika grupper. Bostäderna har också placerats i särskilda områden för att få ner markkostnaderna. Denna modell har i regel inneburit problem genom att hyresgästerna

”En annan strategi som varit på tapeten även i Norden är att man bygger för grupper med högre inkomster med ambitionen att det ska skapa flyttkedjor så också fattiga grupper längre ner i flyttkedjorna kommer in på bostadsmarknaden.”

stigmatiserats och pekats ut som annorlunda. Det har också lett till ökad segregation och segmentering när det blivit en ansamling av fattiga i vissa områden.

Det finns en annan variant av Social housing som har tillämpats bland annat i Wien, Amsterdam och München. Den här modellen har kallats den ”kontinentaleuropeiska modellen” eller ”inkomstkvoterade bostäder”. Man spränger in bostäder i det vanliga bostadsbeståndet. Stat eller kommun ger subventioner för att fastighetsägare/byggare ska hyra ut lägenheter till resurssvaga hyresgäster. Lägenheterna utdelas sedan efter särskilda kriterier. De som är hyresgäster i detta system samlas inte i vissa fastigheter där andra fattiga bor, utan det sker en bättre integration av hyresgäster med olika inkomstnivåer. Det finns också en del problem med detta system. Det gäller till exempel kontroller av att lägenheterna går till rätt person. Vad händer om den ekonomiska situationen förändras och hur ska man undvika att det inte blir spekulation med dessa lägenheter? I Danmark som är med