Pompe: Inspektera datainspektionen

Inspektera datainspektionen!

Qui custodit custodes är klingande latin: vem vaktar väktaren. Datainspektionen har visserligen uppgraderat sitt namn till det trendigare Integritetsskyddsmyndigheten (IMY), men kör på i samma gamla hjulspår som när det grundades 1973 – då det inte fanns elaka troll, hemska hackers, Tiktok, darknet eller kryptovalutor. Och inte heller en långt smartare övervakning än vad Gorge Orwell föreställde sig i de stalinistiska dystopierna ”1984” och ”Animal farm”: ”All animals are equal, but some animals are more equal than others”.

I 1984 beskrev George Orwell en med dagens mått närmast amatörmässig övervakning. Storebror ser dig!

IMY sväljer mygg och silar kameler. På en glassig hemsida som frontas av en leende kaffedrickande dam står att IMY ”arbetar för att skydda alla dina personuppgifter, till exempel om hälsa och ekonomi, så de hanteras korrekt och inte hamnar i orätta händer”, omväxlande med feel-good-bilder och andra politiskt korrekta påståenden om trygghet och säkerhet.

Men de 95 IMY-anställda arbetar säkert hårt i sitt anletes svett. Många verkar vara kommunikatörer: IMYs värdegrund är nämligen en sublimt skruvad ogrammatisk allitteration: ”Tillgänglighet, transparens, tydlighet, tillit och tillsammans”. De arbetar dock i motvind, mot en obsolet bisarr lagstiftning. Vad är, kan man fråga sig, definitionen på integritetsintrång?

Enligt tidigare JO Hans-Gunnar Axbergers utredning ”Integritetsskydd i perspektiv”1 är ”integritet” inte juridiskt brukbart. Det är ett abstrakt begrepp, vilket visas av att det i förarbetena till lagen slogs fast att redan upplevelsen av övervakningens möjlighet kränker den enskilde. Integritetskränkning är sålunda en ett icke-definierat, hypotetiskt begrepp. Rent av kontraproduktivt, som vi dagligen upplever i vården är förbudet av att överföra information mellan olika vårdgivare: livsfarligt! För att inte tala om hur lagen hämmar den medicinska och sociologiska forskningen.

Vi måste kräva att IMY definierar de abstrakta, hypotetiska riskerna och väger dem mot högst reella skador de onödiga restriktionerna ger! Och inrikta sig på de verkliga IT-problemen. Exempelvis är det i Sverige löjligt lätt att kapa identitet och systematiskt tråla välvärden. Lagen skyddar gangstrarnas personliga integritet.

IHanne Kjöllers läsvärda ”Handbok för fifflare” beskrivs hur den organiserade brottsligheten systematiskt stjäl skattebetalarnas pengar genom att ge falska uppgifter till olika myndigheter, trygga i förvissningen om det är olagligt att avslöja dem, och om de ertappas så är straffen löjligt låga i jämförelse med knark- och vapenhandel.

IMY:s mission är nämligen att hindra myndigheter från att samköra sina databaser, vilket ger absurda konsekvenser. Det är olagligt att samköra exempelvis de olika bidragssystemen, vilket gör att risken att bli upptäckt är närmast obefintlig, om man inte klantar till det. De kriminella väger naturligtvis vinster mot risker och straff, vilket gör välfärdsbrotten attraktiva. Kjöller skriver vidare att myndigheterna – vars verksamhet styrs hårt av hur nöjda ”kunderna” är – lägger ner stor energi på IT-system som underlättar och snabbar upp även bidragsfusk, inte på att avslöja fifflare. Som i vården verkar det vara viktigare att det ska gå snabbt än att det blir rätt och rättvist.

Därför bör IMY:s arbetsuppgifter skärpas upp och det är sannolikt bäst att en myndighet med ett vidare perspektiv som inte bara har en uppgift gör tolkningarna – ty det är godtyckliga bedömningar, som skyddar kriminella och skadar patienter. Det är inte ovanligt att olika lagar krockar, och det är märkligt att IMY:s tolkningar alltid ska ges företräde. (Det är med jurister som med läkare: det är bra att de finns, men synd att de ska behövas.) Kanske beroende på att Integritetsbegreppet är så luddigt. Därför borde IMY:s mest befängda bedömningar systematiskt överklagas och bedömas av domstol, så att den allmänna opinionen reagerar.

Men IMY saknar dock inte helt självkritik. I en granskning av sin egen websida finner man att den endast delvis är förenlig med lagen. Visst, det finns ett stort behov av dataskydd, men IMY lever kvar på 1970-talet. Istället för att vitesförelägga vården för rent tjåller bör myndigheten reglera livsviktig vårdinformation och hindra Bandidos och Hells Angels som nu gett sig in i den lönsamma och riskfria välvärdsbrottsligheten. Dessutom bör naturligtvis myndigheterna skydda medborgare från paparazzis i trädgården och sängkammaren. I stället för att fråga sig vad som ska skyddas bör lagstiftaren fråga sig vad som bör förbjudas. Frågorna är redan grundligt utredda många gånger sedan sekelskiftet. Byken ska tvättas!

Förövrigt anser Pompe att de kirurgiska kvalitetsregistren ska länkas till www.spor.se. Men det tycker inte SKR.

REFERENSER

1. https://svjt.se/svjt/2009/468 2. www.dagenssamhalle.se/opinion/debatt/lakare-skr-maste-slutaslosa-med-vardpersonalens-tid/