Man ska vara snäll

TEXT eliSABeT lÖVKViST - KåRORDfÖRANDe 2019/2020

I Konsulatet, Fysiksektionens sektionslokal, finns en tavla uppsatt där det står “Man ska vara snäll”. ibland kan du även skymta fysiker som har budskapet på sin t-shirt. enligt pålitliga källor användes uttrycket som en blandning av ett internskämt och en påminnelse inom en grupp av fadderister vid fysiksektionen. fadderisterna, som är mottagningsansvariga och det goda ansiktet utåt mot de nyantagna, uppmanade varandra om vad deras roll var - att vara snälla.

Under min tid som Kårordförande på THS har uttrycket fått sätta ord på det som blivit en av mina viktigaste principer som ledare för en ideell organisation – att komma ihåg att vi måste vara snälla mot varandra. Det är inte särskilt innovativt, men samtidigt är det lätt att glömma bort. THS består av väldigt många olika delar som alla bygger på att studenter har ett engagemang för något. Det är otroligt häftigt att få se alla olika pusselbitar som på något magiskt sätt går ihop – en lunchföreläsning, en gigantisk fest, en förändring i ett program.

sakerna att samsas på en och samma plats, fysisk eller bildlig. Med många viljor och visioner uppstår det konflikter, och jag har sett många sådana under min tid på THS – stora och små, korta och långvariga. Som jag ser det så grundar sig de flesta sådana konflikter i att man ser sin egna organisation och behoven hos den som på liv och död, men att man kanske inte förstår att personen på andra sidan bordet tycker precis samma sak fast för sin organisation. Då minskar samarbetsviljan väldigt snabbt. Min lärdom under året har varit att det alltid går bättre om man är trevlig när man går in i en situation där det skulle kunna finnas en konflikt. Det betyder inte att man inte ska stå på sig - men är man schyssta mot varandra kommer det vara så mycket lättare att komma fram till något bra. De andra gör inte som de gör för att medvetet skada just din del av verksamheten – det kanske bara är så att ingen har förklarat varför deras sätt att göra saker på inte funkar för alla andra. Och du kanske inte förstår varför de gör som de gör. Det är viktigt att kunna se bortom sin egen situation.

Men det är inte alltid lätt för alla de här

På samma tema så måste vi vara snällare mot oss själva. Det här med engagemang är inte så jävla lätt, och ibland har vi ganska orimliga förväntningar på varandra. Vi kan faktiskt inte förvänta oss att de som tar på sig ansvar inom THS ska kunna allt innan de börjar. Det vi kan kräva är rimliga värderingar och ett schysst förhållningssätt till uppdraget, men utöver det blir det svårt att förvänta sig mer. Alla vi som engagerar oss gör vårt bästa – och det får faktiskt vara tillräckligt. Min företrädare, Emma Ingo, brukar trycka på vikten av att ha kul när man engagerar sig, och det vill jag verkligen stämma in i. Att engagera sig är inte konstant roligt, men om det istället bara är tråkigt och jobbigt hela tiden så finns det två vägar att välja mellan: sluta, eller se till att det blir kul.

Jenny Olsson är nationalekonom. Hon har jobbat på Preem sedan 2001 och som Biofuel Trader i fyra år.

Per Johansson har studerat på Handels och Chalmers. Han har jobbat fem år på Preem och snart i två år som Biofuel Trader.

Vill du också vara med och leda omvandlingen till ett hållbart samhälle? Läs mer på preem.se/karriar.

Med koll från tall till tank

Jenny Olsson och Per Johansson jobbar som biofuel traders. De köper och säljer förnybara råvaror och bränslen. De säkerställer också spårbarheten och ser till att klimatavtrycket blir så litet som möjligt – från tall till tank. Jenny och Per har stora möjligheter att vara med och påverka, när Sveriges största drivmedelsbolag leder omvandlingen mot ett hållbart samhälle.

En biofuel trader behöver ha koll på läget. Jenny och Per bevakar både den vegetabiliska och fossila oljemarknaden, de behöver vara uppdaterade på alla lagar och regler, ha koll på skatter, tullar, politik och teknik. – Vårt uppdrag är att köpa det som ger mest reduktion av växthusgasutsläpp för pengarna. Vi utvärderar råvaror och komponenter utifrån en teknisk, etisk och ekonomisk aspekt, alltid med hållbarhet i fokus, berättar Per. – Vid handel med förnybara råvaror och bränslen är spårbarheten, som visar att hållbarhetskriterierna följs, viktigt. Hela produktionskedjan ska kunna härledas, säger Jenny.

En av Preems styrkor är att företaget arbetar med hela kedjan och har stora möjligheter att påverka.

Vilka är utmaningarna i ert jobb? – Vi vill handla här och nu, men marknaden med bra råvaror är begränsad. Det är en utmaning som hela branschen står inför, säger Jenny. Förnybara råvaror behöver dessutom en annan hantering än fossil olja. Jenny och Per nämner att det pågår många spännande utvecklingsprojekt just nu. De nya råvarorna finns i skogen, på fälten, i gödsel, i animaliskt fett, i alger och till och med i sopor. Men det handlar ofta om små, spridda volymer och en ganska lång väg innan en ny råvara kan bli ett färdigt bränsle. – Vi är med och skapar mycket nytt. Vi kan trigga igång affärsutveckling och vi jobbar tätt ihop med processingenjörer och produktionsplanerare på raffinaderierna, säger Per.

Vad är det roligaste med ert jobb? – Vi får ständigt lösa problem och tänka utanför ramarna, börjar Per. – Vi har en ambitiös vision på Preem: Vi vill leda omvandlingen mot ett hållbart samhälle. Den ger oss både utmaningar och större handlingsutrymme, fortsätter Jenny. – Det är roligt att både kunna förbättra på kort och lång sikt, avrundar Per.

V1 och etiK1 i föreläsningssalen

TEXT HANNA LINN ILLUSTRATION SELINA RÜEGGER

INSÄNDARE

Som studenter på KTH spenderar vi mer tid än en godtycklig teknolog skulle uppskatta som fysikaliskt möjligt i föreläsningssalarnas sömniga luft. Det kan komma mycket bra av att åsidosätta en så stor del av sin tid åt sittande på skrangliga, skramliga, stenhårda bänkrader med för små, stuvbara, sluttande bord. Trots att en stor del av tiden även ägnas åt vilseledning så kommer de av oss som inte gett upp att likt förbannat återkomma till miljöer som gör oss F1 M1 med oL1 kunskap. Men om vi nu ska försöka göra det lite B1re för oss alla så kan vi se till att ha lite V1 och etiK1. Vissa saker kanske känns självklara, men det tål ändå att upprepas då brott likväl begås. Jag kan inte vara helt ensam om att känna brännande ilska, eller åtminstone små vibrationer av irritation, varje gång de osagda reglerna i föreläsningssalarna bryts.

Till att börja med så presenteras här ett förtydligande av hur vibrerande luften i en föreläsningssal bör vara. Alla har vi någon gång varit förvirrade över något och känt ett stort behov av att föra denna undran utanför kroppen. Fråga gärna din kompis om det är något litet du inte hänger med det råkar vara en större grej, ett helt förlorat koncept, så bör en fundera ut en bra formulering och sedan föra sin hand uppåt i golvets positiva normalriktning. Detta kan ju vara obehagligt, men det är inte lika obehagligt som den tystnad som uppstår när ingen ger föreläsaren respons. Ta ansvar för ditt och dina klasskamraters lärande genom att skapa en miljö av frågor och svar. För att citera en av mina första föreläsare: "Om du har en fråga så gör mänskligheten en tjänst och ställ den för hela klassen. Om du tänker på frågan så tänker minst 20 andra studenter på den med, och den behöver besvaras."

Vidare förvirring av vibrationer vidarebefordrade via vänner behöver också belysas och åtgärdas. Det jag syftar på är de konversationer som är av naturen ej naturliga i sammanhanget. Om nu behovet av att konversera med ditt gäng blir för stort och om ämnet inte överensstämmer med det föreläsaren pratar om, så ta tillfället i akt och utöva självkontroll, vänta tills tiden t lika med hel timme eller ta dig ut i cyberspace.

När vi ändå funderar över space så vill jag peka på platser i rymden då mellanslag borde undvikas, i bänkraderna på välbesökta föreläsningar. Likt en hårddisk fungerar det dåligt att fylla på med mer innehåll om platserna ockuperats sporadiskt och utspritt, men om en packar klokt från början (alltså vid tiden t lika med hel timme) och undviker hål så får alla plats. För att förtydliga: Lämna inte en eller flera tomma stolar mellan dig och en annan student när du sätter dig i en föreläsningssal som du tror kanske kommer bli knökfull! Våga vara på, men gör det då som en viskning. Om

lite mysig, sätt dig bredvid någon du inte känner, du kanske till och med får en ny vän. Du undviker i alla fall en hel del nya ovänner genom att tvinga dem att sitta i trappen för att du var egoistisk och satte dig med en lucka mellan dig och nästa student.

Det finns ju de som hävdar sig rätten till förmånen att sitta längst ut för att kunna lämna föreläsningen snabbt vid tiden t lika med hel timme. Det är helt ok, men för att få denna förmån måste en då uppoffra förmånen att sitta ned från tiden t lika med hel timme tills dess att föreläsare börjar prata i micken. De vibrationer från skrammel av bänk och bord som uppkommer vid uppställning är högst ovälkomna, för att inte tala om vibrationerna från vavill-du-gå-förbi-suckarna. Vidare kanske en kan reflektera över att en placerat sig mindre smart när en ställer sig upp för tredje gången.

På ämnet placera sig dumt finns det mer att fundera på, speciellt när det kommer till uppfyllande av salen. Om en har sådan tur att en befinner sig i föreläsningssalen redan strax efter tiden t lika med en hel timme så kan en reflektera över ortsvektorn från ens valda plats till tavlan och till dörren. Fundera över om du själv skulle vilja hålla en föreläsning där alla sitter på de bakersta bänkraderna och välj en plats lite längre fram. Var inte så slö och gå en bit in i salen innan du väljer platsen för din rumpa.

Det finns de ofrivilligt oslöa studenter som springer sträckan Alba-E eller de som springer sträckan D-E som bara har fastnat i en tidsmässigt dåligt disponerad föreläsning. De stör om de måste runda hela salen för att hitta en ledig plats. De stör mer om de dessutom måste be halva bänkraden resa sig. De stör ännu mer om de konverserar med sina vänner som redan är i salen. Men mest störande är när hela föreläsningen flugit förbi utan ett enda yttrande från publiken.