Genom många år av liv på Berget

Bilder från Bergets 25-årsjubileum med Sr Agnes, Dagmar Norell, Br Wilfrid Stinissen och Sr Veronica OP.

GENOM MÅNGA ÅR AV LIV PÅ BERGET

f. Peder Bergqvist, föreståndare på Berget.

IVänbrevet från december 1985 nämns en stor ekumenisk samling på Berget där Sr Veronica, f. Max Mizzi från Assisi och karmelitbroder Wilfrid Stinissen var ledare. Bland deltagarna fanns en grupp från Johannelunds teologiska institut och en grupp metodistpastorer. I Gud, vi tackar dig, 40 år på Berget i Rättvik nämns Sr Veronica som kurs- och retreatledare redan 1983. Per Mases skriver sedan i Vänbrevet mars 1987: Den modell för kristen enhet som vi bygger här, i arbets- och bönegemenskap, i ett deltagande av

vardagsproblem och i reflektion över vår tro (både det som förenar och skiljer) har famtiden för sig, det är vi övertygade om! Vi har fått så mycket av inspiration och blivit så berikade av vårt «ekumeniska experiment» att vi nu kan konstatera att experimentet lyckats! Vi är nu inne på det 4:e året (dominikansystrarna kom i augusti 1983), så nästa år firar vi 5-årsjubileum. Nu har det gått 37 år sedan Sr Veronica kom till Berget tillsammans med dominikansystrarna från Karlstad.

1987 medverkade Sr Veronica på Bergets 25-årsjubilem 1987. Det var en stor konferens på Stiftsgården 19-22 november 1987 där bland andra ärkebiskop Bertil Werkström, Elsa Mases, Inga Bengtzon, biskop Gunnar Weman, Owe Wikström, domprost Per-Olof Sjögren, Margareta Melin deltog. Detta inramades av jubileumsretreater med Br Wilfrid Stinissen och biskop Martin Lönnebo.

1988 lämnade dominikansystrarna Berget som kommunitet men Sr Ingrid Grave stannade kvar. Hon skrev i Vänbrevet februari 1989: S:t Sigfrids Boklåda och systern i Lådan hälsar er, kära Vänner, som vanligt, välkomna på Berget och kommer att så få göra för tider framåt. Jag är tacksam och lycklig över det och att få ingå som medlem i Bergets ansvarskännande grupp. Det känns också fint att få vara en bro mellan det som började byggas upp och det som skall fortsätta att byggas i den kristna enhetens tecken på Berget.

I Gud, vi tackar dig, 40 år på Berget i Rättvik finns en förteckning där man kan se att Sr Veronica återkom som kurs- och retreatledare 1991, 1993, 1995, 1996. Hon medverkade också med dikter till radioandakter augusti 1996.

1997 medverkade dessutom Sr Veronica på Bergets 35-årjubileum med ett föredrag om «Liv i överflöd» som hon inleder med orden: «Jag har kommit för att de skall ha liv, liv i överflöd.» Så står det i Johannesevangeliet. Kanske kan det låta som en paradox. Det är mest när jag har varit här i Sverige som jag fått erfara att det här ordet var så paradoxalt. Jag minns en gång när jag var här för några år sedan, jag fick ett kort som visade de tio jungfrurna. På kortet som jag fick, kunde man se fem söta, trevliga, eleganta flickor med läppstift och halsduk, jättesöta. Men också fem andra, och de var tråkiga, gammalmodiga, med flätor, allmänt snälla. Gissa vilka som var dem fem kloka? Ja, så är det att vara kristen i det här landet! Det här är en märklig bild. Att vara kristen det är att inte älska det riktiga livet, man får inte ha kul, inte roa sig. Man är rädd. Rädd för synden som gömmer sig i nästan varenda buske.

2002 medverkade Sr Veronica vid Bergets 40-årsjubileum med bland andra Biskop Anders OCD, p. Anders Piltz, p. Ulf Jonsson SJ, Anna-Greta Norén, Kjell Sundberg, Astrid Norberg och Katie Eriksson.

I Vänbrevet september 2006 läser vi: En gåva som ökar kärlekens närvaro i vår miljö är «tillbedjan» i Malungsstugans kapell om morgnarna (7.00-8.00). Det är en av de gåvor vi fått genom Sr Veronica OP som nu är permanent medarbetare på Berget. Samma år skriver Sr Veronica i adventsvänbrevet: Kära vänner! Till min stora glädje är jag tillbaka på Berget och det känns som att ha kommit hem. Jag bor nu igen i «vår» lilla stuga (sedan beskriver hon vad «tillbedjan» är). Februari 1997 ledde hon sedan en retreat «Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar - nytt vin slår man i nya vinsäckar.» Från år 2005 började Sr Veronica skriva regelbundet i Rundbrevet. Givetvis medverkade Sr Veronica vid 45-årsjubileet 2007 där bland andra Göran Skytte, Br Wilfrid, Hans Johansson, Bo Brander, Patricia Tudor Sandahl och Martin Lönnebo medverkade.

Under de följande åren har Sr Veronica varit en ovärderlig medarbetare genom sitt bidrag som bibellärare, retreat- och kursledare, ansvarig för volontärernas andliga fördjupning, utbildning av retreatledare, skribent i bönebrev, Unum m.m.

Ett viktigt bidragit som många av Bergets volontärer, medarbetare, gäster och vänner kan vittna om är hur Sr Veronica lyckats öppna dörren för den saliga jungfrun Maria. I första Rundbrevet 2009 skriver hon: Man skulle kunna peka på många avspeglingar från Gamla Testamentet i de första kapitlen hos Lukas. Lukas läser om hela bibliska historien och han upptäcker Jesu Kristi närvaro överallt. Han läser med trons ögon. Anden öppnar skriften för honom och historien belyses av det starka ljus som kommer från Jesu Kristi död och uppståndelse. Han ser hur Jesus, den nye Adam, går in i människans historia. Han lever samma liv, utsätts för samma frestelser och prövningar och segrar över det onda. Han befriar människan som ahde fastnat i sin synd, i sitt högmod, i sin revolt mot Gud. Han helar det som är sjukt. Han öppnar en väg där det inte fanns någon väg. Han är Frälsaren. Maria är den första som helt och hållet blir frälst, alltifrån moderlivet. Genom sitt Ja vid bebådelsen och sitt Ja vid korset bejakar hon frälsningen och går den väg hennes son har öppnat. Om vi ber Anden om det, kommer han att öppna skriften för oss, så att vi kan läsa vår egen berättelse i Jesu Kristi ljus.

I tron kan vi bli varse om att Jesus har varit närvarande i våra liv ända från början, att vi är Faderns älskade barn. Vi kan låta den Uppståndne besöka och hela det som är sårigt, syndigt i våra liv, så att vi kan ta emot hans frälsning i vårt liv och bli ljusets barn.

Från hösten 2010 har jag haft förmånen att samarbeta med Sr Veronica. Varje medarbetarsamling har hon inlett med en fördjupning i något aktuellt ämne. Det kanske sista samarbetet vi inledde var det lokala ekumeniska arbete som började för några år sedan när vi inbjöds att vara med i Rättviks Kristna Samarbetsråd. Vi har varit med om många spännande resor som till exempel indienresan 2015 och mötet med Troskongregationen och Påven Franciskus i Rom 2017. I Rundbrevet fanns Sr Veronicas ruta från det andra numret 1984 fram till och med 1988 och när Rundbrevet bytte namn till Unum 2011 har hon fortsatt att bidra med artiklar fram till och med detta nummer.

I detta nummer av Unum publicerar vi lite olika texter som Sr Veronica bidragit med genom åren. Från «Sr Veronicas ruta» i det andra Rundbrevet som kom ut 1984 fram till hennes första bidrag i Unum 2011. Vi kommer också att publicera andra texter i kommande nummer av Unum.

Slutligen vill jag lyfta fram hennes betydelse för att sätta ord på kommunitetens kallelse att vara just på Berget i Rättvik. Vi har bland annat följande formulering i vår av Biskop Anders godkända kommunitetsregel: Kommuniteten grundades på Berget. Vi har en kallelse att leva på Berget. Som Mose, som möter Gud på berget, som går upp på berget för att lyssna – ta emot Guds lag, lära sig och folket att leva enligt Guds vilja. Mose som talar med Gud ansikte mot ansikte, som en vän till en vän. Mose som blir förvandlad av sitt möte med Gud. Hans ansikte lyste, som kämpar den andliga kampen mot ondskan (2 Mos 17:8-16 Amalek). Som Elia på berget Karmel (1 Kung 18). “Sedan framträdde Elia, den glödande profeten, vars ord flammade som en fackla” (Syr 48:1). “Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan” (1 Kung 19:4-5, 12). Som Jesu lärjungar på Saligprisningarnas berg (Matt 5:1-11), de tar emot den nya lagen. På Förklaringsberget (Luk 6:20- 26). De går in i Guds mysterium, den Heliga Treenigheten: * De hör Faderns röst * De är omslutna i Andens ljus. * De betraktar Sonen i hans härlighet.