Sr Veronica OP - dikter till radioandakter augusti 1996

SR VERONICA OP DIKTER TILL RADIOANDAKTER AUGUSTI 1996

Herre, Du drog dig tillbaka. Jag väntade mig att Du skulle uppenbara dig i stormen, men Du var inte där. i jordbävningen eller i elden, men Du var inte där. Jag inbillade mig att du skulle komma med makt och väldiga myndighet, in i mitt liv, att Du skulle bli den starkaste och överväldiga mig men Du kom i den stilla susningen jag hörde knappt dina tysta steg in i min vardag Nu har jag lärt känna igen din röst i mitt livs buller Du gör inte mycket väsen av dig men din stilla närvaro lyser upp min vardag och fyller den med tyst glädje.

Herre, Du drog dig tillbaka och det kändes så ensamt i mitt liv, så ödsligt så jag giorde mig stora, mäktiga Gudar. Jag gjorde dem av sten så att de skulle vara starka, Jag giorde dem av trä och silver och guld så att de skulle bli vackra, jag gav dem mitt anletes drag och speglade mig i dem. De fascinerade mig, jag stod där förlamad Mitt leende började s elna jag blev kall, skriket dog i min strupe men Du hörde mitt tysta rop Herre, Du kom och befriade mig Du tillintetgjorde alla mina eländiga avgudar Du öppna?e för mig en väg och ställde mig på en rymlig plats Du gav mig brod att äta och vatten att still min törst Du fyllde mig med glädjesång.

Herre, ditt ansikte söker jag I min ungdomstid hörde jag dig Du kallade mig vid mitt namn

Du förtrollade mig och jag följde dig Men så många tårar det blev, så mycket lidande så många misslyckande var det din röst jag hört? Herre, ditt ansikte sökte jag Du hade ingen gestalt eller fägring, smärtornas man det var våra sjukdomar du bar, våra smärtor lade du på dig Herre, jag börjar skönja ditt sårade ansikte det utstrålar ett ljus som upplyser mitt mörker en frid som ger mig ro en kärlek som väcker i mig medlidande med alla mina sårade bröder och systrar.

Hör mitt rop och låt min klagan komma inför dig, Gud, Fader allsmäktig. ”Är du inte Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Du, den allsmäktige. Herre, vi anklagar och ropar. Varför låter du din som och oss gå genom lidande och död? Abba, Fader, för dig är allting möjligt Ta denna bägare från mig: men inte som jag vill, utan som du vill. Abba, Fader. Vi gick vilse till ett främmande land, till dödens land och du följer vårt spår. Du går med din enfödde son hela den långa, smärtsamma vägen in i döden Du kommer och befriar oss, Du öppnar för oss livets portar Du leder oss in i ditt gudomliga liv. Herre, allsmäktig Fader, allsmäktig i kärlek, du låter dig inte besegras av våra onda hjärtan. Du gör oss till dina älskade, älskande barn.

Bröd i öknen din kropp, Herre, utgiven för mig. I så diskret och fattig gestalt Du kommer till mig Herre. Lite bröd som inte har någon smak lite bröd, som jag håller i min hand Ta och ät bröd som mättar i öknen bröd för färden vardagligt bröd för vardagen Bröd som väcker min hunger efter dig, Herre. Bröd som helar mig Bröd som gör mig seende, hörande så att jag kan se ditt spår i min vardag så att jag kan höra din röst som kallar mig vid namn.

”Du är källan till min lovsång,” · källan till mitt liv, Herre. När jag står inför dig, min källa, föds en lovsång ur mitt liv, ur min begränsning, ur mina sår. ur mina förlåtna synder. När jag tarmitt liv i egna händer, dör lovsången. Du är källan till min lovsång, Herre, i dig gläds jag åt de gåvor du gett andra, åt den skönhet, den godhet Du lagt i dem. När jag glömmer dig blir de så stora, hotfulla. Jag kvävs i denna trånga värld, Herre, rädda mig, led mig till en rymlig plats. Du är källan till min lovsång, Herre. När jag vandrar med Dig öppnar sig hela skapelsen och jag förstår dess hemliga språk allt talar om Dig, Herre.