SR VERONICA OP DIKTER TILL RADIOANDAKTER AUGUSTI 1996 Herre, Du drog dig tillbaka. Jag väntade mig att Du skulle uppenbara dig i stormen, men Du var inte där. i jordbävningen eller i elden, men Du var inte där. Jag inbillade mig att du skulle komma med makt och väldiga myndighet, in i mitt liv, att Du skulle bli den starkaste och överväldiga mig men Du kom i den stilla susningen jag hörde knappt dina tysta steg in i min vardag Nu har jag lärt känna igen din röst i mitt livs buller Du gör inte mycket väsen av dig men din stilla närvaro lyser upp min vardag och fyller den med tyst glädje. Herre, Du drog dig tillbaka och det kändes så ensamt i mitt liv, så ödsligt så jag giorde mig stora, mäktiga Gudar. Jag gjorde dem av sten så att de skulle vara starka, Jag giorde dem av trä och silver och guld så att de skulle bli vackra, jag gav dem mitt anletes drag och speglade mig i dem. De fascinerade mig, jag stod där förlamad Mitt leende började s elna jag blev kall, skriket dog i min strupe men Du hörde mitt tysta rop Herre, Du kom och befriade mig Du tillintetgjorde alla mina eländiga avgudar Du öppna?e för mig en väg och ställde mig på en rymlig plats Du gav mig brod att äta och vatten att still min törst Du fyllde mig med glädjesång. Herre, ditt ansikte söker jag I min ungdomstid hörde jag dig Du kallade mig vid mitt namn
Unum 20
