Familjedagar på Berget - 10 år

Sofia Westergaard, en av föräldrarna på Bergets familjedagar.

En vecka varje sommar låter det mer än det brukar på Berget. Det är barnen på familjedagarna som låter. De skrattar, sjunger, hejar, ropar, fnittrar. De springer, skuttar, jagar och spelar fotboll. Så avbryts leken av klockan som ringer till gudstjänst. Både barn och vuxna samlas till bön. Den intensiva leken får ett välbehövligt avbrott. De yngsta barnen kryper upp i föräldrarnas knä. De lite äldre kämpar med att hantera springet i benen. De äldsta barnen koncentrerar sig för att följa med i tidebönsboken. Så fylls dagarna med lek, undervisning, vila, bön och måltider. Och så fotboll förstås med Fader Peder i spetsen. Rytmen på Berget ger en god struktur på dagarna. Den serverade maten och omhändertagna disken ger utrymme till sådant som inte hinns med i vardagen. I skrivandet stund är det sista helgen i augusti och vi är tre familjer från västkusten som samlats för att ha en lite spontan Berget-återträff. Både vuxna och barn har lärt känna varandra genom familjedagarna som vi har varit med på i flera år. För 10 år sedan återupptogs nämligen traditionen från 80-talet att öppna upp och bjuda in barnfamiljer till Berget. Det är vi både glada och tacksamma för. Bergets familjedagar ger en slags rytm i våra liv. Efter återträffens Vesper funderar vi tillsammans: Varför har vi åkt till familjedagarna? Och varför väljer vi att återkommer år efter år? Stefan berättar: ”Vi ville göra något tillsammans med barnen, och att de skulle få upptäcka tron...” Och Isabel fyller i: ”… på ett annat sätt än att bli meddragna till kyrkan, på ett mer lustfyllt sätt.” Och så har det verkligen blivit - alla 10 barn i våra tre familjer stortrivs på Berget och ser fram mot familjedagarna. På frågan om vad det tycker om att åka till Berget svarar Hilding: “Jag tycker att det är väldigt kul att vara där, man kan leka med de andra. Det är god gemenskap. Det är roligt att få umgås med andra som är kristna. Man får vara med varandra hela tiden. Och så är det är en badplats ganska nära!” Hilding fortsätter: “Vi har barnlektioner, de vuxna har sina

lektioner, Då kan man lära sig mer om kristen tro. Sen är det mässa också. Samlingarna är bra. I år delade vi upp oss i grupper.” Frida funderar över frågan om vad som är det bästa. “Bara att vara där!” blir svaret. “Det är roligt, bland det bästa på sommaren. Det finns kompisar i ens ålder. Man behöver inte göra något särskilt, inte hjälpa till. Ingen stress, Man gör bara sånt som man vill.” Kerstin håller med: “Det är kul. Det är många kompisar, vi är tillsammans. Maten är god.” För Sofia och Bo, som båda varit medarbetare på Berget var familjedagarna ett sätt att kunna komma tillbaka till Berget, med barnen. “De första åren var det väl mest för vår egen skull. Vi ville till Berget men vi ville också vara med familjen på semestern”, berättar Bo och Sofia fortsätter: “Nu har barnen fått en egen relation till Berget. Någon av barnen har sagt att ”det blir ingen sommar utan Berget.” “Och så har dom ju också kommit på att ”utan Berget skulle inte vi finnas”, skrattar Sofia och avslöjar var hon och Bo träffades för 20 år sedan. Ulrika reflekterar över Bergets miljö med tystnad, tideböner och mässa varje morgon. “Det är ju inte direkt anpassat för barn och kanske inte ett naturligt val för en familj, särskilt när barnen var yngre.” Ulrika längtar efter tideböner i vardagen ”Här får jag inspiration och fördjupar det andliga livet. Vi vill visa barnen att detta är viktigt för oss.” Bo konstaterar ”Det är inte så att de per automatik älskar tidebönerna och mässorna, men de får in de lite grann.” Stefan konstaterar: “Det blir lättare och lättare. Barnen vet nu att man går till gudstjänsten, alla gör det. Man behöver inte dra i det själv.” Isabel nickar instämmande: “Det håller jag med om. Men ibland kan jag tycka att man kan sjunga lite fler sånger som passar för barnen. Jag kan sakna lite annan musik, lovsång. Det hade man ju kunnat göra tillsammans.” Vi frågar barnen vad de tycker om gudstjänsterna och tideböner: Kerstin svarar: “Det är bra att man blir van och lär sig många böner.” Frida säger: “Det har inte va-

rit så mycket att man har varit i kyrkan särskilt nu på sistone med Corona. Det är roligt att det är mera. I vanliga fall är det bara en gång i veckan…“ Både kapell och matsalar fylls snabbt när det kommer familjer till Berget. Vi är därför aldrig fler än att vi lär känna varandra på familjedagarna, både vuxna och barn. Just det lilla sammanhanget är något vi uppskattar flera av oss. Isabel reflekterar ”Deltagarna kommer varandra nära, vi är ju ganska få, det blir personligt. Andra läger kan vara att man går på seminarier och föreläs ringar. Här är vi en mindre grupp och får lyssna till varandras reflektioner.” Och nu är det Stefan som fyller i: ”Inte bara de i organiserad form, utan också det som sker när man dricker kaffe eller går till Siljan.” Vi är alla överens om hur ”gôtt” det är att se att vi inte är ensamma i att leva ett kristet liv i vardagen som familj. ”Det är en väldig vila att vara i en sådan miljö med andra kristna människor som sökt sig dit.” “Man behöver inte förklara sig för någon. Ingen som ifrågasätter varför man vill ge tron till sina barn. Ett sammanhang där det är naturligt att söka Gud, att vara kristen, att ha det som riktning i sitt liv.“ Vår återträff går mot sitt slut. Barnen har låtit precis lika mycket som de brukar göra och vi längtar alla efter nattens vila. Vi hoppas att vi ses snart igen. Om inte förr så på familjedagarna nästa sommar. För: ”Om vi nu hittat ett ställe där alla trivs som fisken i vattnet, varför byta det?” Och Berget lever i oss under hela året, det är också betydelsefullt ”Att vi kan prata om det under året, när vi ska åka till Berget...” En visserligen lite ledande fråga till barnen avslutar vårt samtal; Ni vill åka dit så länge ni lever? Frida nickar och ler….