tid var IBRA-reporter, konstaterar: ”Någon som helst opposition mot rörelsens officiella linje tolererades inte.”25 De ovan anförda citaten från olika tidpunkter är hämtade från yngre och äldre personer i olika positioner utom och inom rörelsen och återspeglar personliga iakttagelser och erfarenheter.
4.3 En ledares kallelsemedvetande Anser Lewi Pethrus sig själv som den svenska pingströrelsens ledare? År 1920 besvarade han frågan så här: ”Jag har aldrig varit är icke och kommer aldrig att bliva ledare för pingstväckelsen varken i Sverige eller annorstädes. Ve pingstväckelsens folk, när det tillsätter en ledare för pingstväckelsen i sin helhet. När detta sker, då ha vi sett början till slutet av denna väckelse.”26 År 1948 pågick den s.k. Lidman-schismen. Bl.a. ställdes då också Pingströrelsens ledning under debatt. På Nyhemsveckan det året togs frågan om de andliga ämbetena åter upp. I samband med detta berättar Pethrus: ”Det är genom det som sker, som människorna skall se och förstå, vilken uppgift vi har. Men vi behöver icke gå omkring och proklamera oss själva som innehavare av det eller det ämbetet. Och säger folk, att vi är det eller det, så har vi rätt att svara: 'Nej, jag är det icke', och vi har den rätten på den sanna ödmjukhetens grund. Även om vi känner att vi har fått en kallelse av Gud, har vi rätt att säga ifrån oss alla höga titlar. Vi vill tjäna Gud, och sedan får Gud en gång säga och avgöra, vad vår kallelse och uppgift har varit. … Församlingen eller dess förtroendemän kan aldrig utse innehavare till ett andligt ämbete. Det är något, som Gud förbehållit sig makten att sätta in i församlingen.”27 I oktober 1972 sade han, ”min kallelse sträcker sig vida utanför pingströrelsen … jag har haft den uppfattningen, att denna väckelse var inte någonting för sig själv, utan den är en väckelse för hela kristenheten … Jag har haft en oerhört stark kallelse. Detta har burit mig i de personliga initiativ, som jag har tagit och där jag inte haft det stöd en majoritet kan ge. Jag har fått kämpa med de flesta frågor mycket, mycket lång tid innan mängden har börjat att anta det jag har _________________ 25 Andström 1966, s. 115. 26 Evangelii Härold 5.2.20, Lewi Pethrus, ”Diskussionen om pingstväckelsen”. 27 Den Kristne nr 3 1948, s. 65, 66, Pethrus, 1955, s. 285, 286. – Jfr Lewi Pethrus,
”Församlingens styrelsesätt”.
21
