bibelskola och fullbordat godkända studier vid pingströrelsens folkhögskola eller erhållit därmed jämförlig utbildning, därefter fullgjort ordinarie församlingstjänst inom pingströrelsen under en tid av minst två år samt prövats äga tillräckliga teoretiska och praktiska insikter för uppdraget.” Vigselnämnden har tillsammans med församlingarna en kontrollfunktion över dem som beviljats vigselrätt, att de ”ställer sig till efterrättelse vad i lag eller författning är stadgat angående vigsel”.210 Enligt resolutionen är Filadelfiaförsamlingens föreståndare eller vice föreståndare ordförande i vigselnämnden. För samtliga ledamöter gäller att ledamotskapet i nämnden följer tjänsten i de angivna församlingarna. Medelåldern i vigselnämnden är 53 år, antalet ledamöter 14.
6.12 Pingstförsamlingarnas Ungdomsarbete (PU) I Uppsala hölls år 1967 den första rikskonferensen för barn och ungdomsarbetare inom den svenska pingströrelsen. Den följdes av flera åren 1969, 1970 och 1971. Man behandlade frågor av gemensamt intresse. Vid konferensen år 1970 i Örebro kom förslaget om en gemensam organisation upp. Den skulle representera pingstförsamlingarnas ungdomsarbete inför myndigheterna.211 6.12.1 Personligt initiativ Redan i februari hade på eget initiativ Åke Boberg och Allan Näslund besökt skolöverstyrelsen (SÖ) för att inhämta information om bidragsvillkoren för kristen ungdomsverksamhet. Därefter sammankallade man ”några bröder i mellan-Sverige” till Eskilstuna. Detta förde omedelbart fram till ett nytt sammanträde. Nu med ”ett trettiotal pastorer och ungdomsarbetare”. Kriterierna för urvalet är inte redovisade. Nu uppdrogs ”åt några bröder att göra en uppvaktning hos SÖ”. Hos SÖ ”underströks mycket kraftigt, att bildandet av ett ungdomsförbund inom Pingstväckelsen var fullkomligt otänkbart”. SÖ framhöll att det enda man från deras sida krävde ”för utbetalande av anslag, var ett kontaktorgan”. Detta besked redovisades vid ovannämnda rikskonferens i Örebro. Där gavs ”ett enhälligt stöd för _________________ 210 Offentliga handlingar, Kungl. Maj:ts resolution, 12 september 1952. 211 Gustin 1972, ”Kort historik”.
67
