Pingströrelsen i självkritisk debatt ――――――――――――――――――――――――――――――――――――――
Tidigare publicerad i Tro & Liv 4/1991, s. 20-23
• Alf Lindberg: Förkunnarna och deras utbildning. Utbildningsfrågan inom Pingströrelsen, Lewi Pethrus ideologiska roll och de kvinnliga förkunnarnas situation (1991) Den 27 maj 1991 disputerade Alf Lindberg i Lund på en doktorsavhandling i kyrkohistoria: Förkunnarna och deras utbildning. Fakultetsopponent var docent Göran Åberg, bekant som kännare av Svenska alliansmissionens historia. Oppositionen var ytterst skonsam och kom mest att handla om detaljer i boken. En orsak till disputationens stillsamma förlopp var att opponenten var helt enig med Lindberg om dennes slutsatser och bedömningar i avhandlingen. Även författaren till denna artikel ansluter sig oreserverat till de resultat som framlagts i detta aktningsvärda och mycket läsvärda lärdomsprov. En av Åbergs välgrundade kritiska synpunkter gick ut på att titeln på Lindbergs avhandling dåligt täcker dess innehåll. Boken behandlar tre olika ämnen som bara delvis har samband med varandra: utbildningsfrågan i Pingströrelsen (PR), de kvinnliga förkunnarnas situation och PR:s konfessionella egenart. I det första och tredje avsnittet spelar Lewi Pethrus (LP) en helt avgörande roll. I dem handlar det om två av LP:s hårdast och mest polemiskt drivna principer, man är benägen att säga fixa idéer: predikantutbildningens förkastlighet och den lokala församlingens absoluta självständighet. Frågan om kvinnans rätt till andligt ledarskap blev akut inom PR först efter LP:s död 1974. I den kontroversfrågan tycks den store pingstledaren inte offentligt ha intagit någon bestämd ståndpunkt. Det centrala problemet i den delen av avhandlingen är bibelsynen och bibeltolkningen.
219
