Paul Edman

Arons betyg vårterminen 1922 var klart över snittet för andra klassens 33 elever. I Gamla testamentets och Nya Testamentets skrifter hade han betyget »a« liksom i Dogmatik och det var han ensam om (ingen hade »A«).27 Hans lärare i det först nämnda ämnet var Lorentz Backman. Aron var synnerligen kritisk till Backman på grund av dennes bibelsyn, vilket gör det höga betyget intressant. Vid ett tillfälle ska en av lärarna på Missionsskolan tvingats använda »muskelkraft« för att få ut honom från en lektion (Dahlén, 96).

Av de omdömen som fällts om Aron Andersson är bland annat ett från hans tid i Västergötland. Hans distriktsföreståndare, Carl Mouchard, skriver att han var »en gåpåare-natur med stark viljekraft« (Gustafson, 19). John Hedlund beskriver Aron Andersson som en fadersgestalt som många verkade känna förtroende för. Men den fasthet som präglade hans förkunnelse, fick lätt hårda och kategoriska inslag och Hedlund påminner sig en brist på humor (ibid.). Alvar Blomgren, en av Pingströrelsens mer framträdande predikanter, skriver år 1944:

En av broder Anderssons mest framträdande egenskaper är självständighet. Han följer inte med hopen och ropar inte därför att andra ropa. Han vill ha sin egen uppfattning, och då han blir övertygad om att en sak är rätt, vågar han stå för den, även om det kostar något. Denna hans utpräglade självständighet har kanske gjort, att han ibland har blivit missförstådd.

Men Gud har hjälpt honom. (EH 440420) Detta kunde Blomgren ha skrivit om sig själv.

Vi har inte funnit några uppgifter om när Aron Andersson blev andedöpt. Under bibelkursen i Götabro år 1919 är det högst sannolikt att det talades i tungor och att några blev andedöpta. Åtskilliga av Helgelseförbundets evangelister hade påverkats av pingstvänner på de platser där de verkade och hade blivit andedöpta. Det kan inte uteslutas att Andersson fick uppleva sitt andedop i Götabro.

Vid Skaraborgs läns distrikts predikantmöte vintern 1924 riktade Aron Andersson kraftig kritik mot brister som han menade fanns i församlingarna. Särskilt pekade han på avsaknaden av bönemöten (VM mars 1924). Den 1 maj 1924 tillträdde han en halvtidstjänst som predikant i Mullsjö missionsförsamling. Tjänsten utökades efter hand och år 1926 tjänade han församlingen nio månader om året. Hösten 1926 skriver han om Mullsjöförsamlingens nästan tioåriga verksamhet:

27 Beträffande betygsättningen se s. 154.