Inför valet av ny missionsföreståndare

i Missionsförbundets ledning som bemötte Haglund som genmälet

publicerades (se vidare s. 133).

Debatterna och deras återverkningar i församlingarna medverkade till att Axel Andersson mot slutet av år 1928 var orolig för förbundets framtid. Dahlén skriver:

I ett brev i december 1928 skrev [Andersson] att SMF är »i en kris, som synes mig taga så djupt, att den egentligen är fråga om Förbundets vara eller icke vara på den gamla grunden«. Någon månad senare tror han att det drar ihop sig till en »avgörande strid«, och med anledning av Haglunds tidskrift säger han sig vara viss om att »åtskilligt svårt återstår«. (Dahlén,

305)

I april 1929 skriver Andersson till Einar Genitz, som han vill se som sekreterare för bibelskoleverksamheten inom förbundet, att han anser att det måste bli en »ny orientering på något sätt inom Förbundet. […] Såsom det nu går, går det mer eller mindre hastigt mot undergång« (ibid. 304). Han kan även ha haft de pingstbetonade i tankarna.