Sommarkonferenser

Bengtsson, som var ordförande, refererade således inte till Olovsons brev eller till beredningsutskottets sammanträde utan till annonseringen av kursen i Tyringe. Förmodligen hade Axel Andersson och Sven Bengtsson kort före styrelsemötet insett att Olovsons begäran inte skulle ha beviljats, och därför valde att inte hänvisa till utskottets beslut.

Efter styrelsemötet skickade Axel Andersson ett protokollsutdrag till Alex Olovson med den vädjan som styrelsen enligt ovan beslutat. Samtidigt förebrådde han Olovson för att denne inte tänkte besöka alla de platser som han lovat för att i stället leda kursen i Tyringe.

I sitt svarsbrev skriver Olovson att det bara var en plats som det gällde, nämligen Vara.

När det sedan gäller kursen i Tyringe, så blir min insats i den så ringa att det är inte så mycket att göra affär av. Det inskränker sig till några dagar, allra högst en vecka i slutet av densamma. Om jag använder några fridagar till detta så kan jag omöjligen förstå att jag därigenom skulle skada

Förbundet eller svika min plikt mot detsamma. (Spl 301023) Även församlingen i Tyringe fick ett protokollsutdrag, vilket behandlades i ett församlingsmöte den 13 oktober, då man enhälligt beslöt att göra ett uttalande som utarbetats av församlingens ordförande Emanuel (»Manne«) Enocson (s. 267). Av uttalandet framgår att församlingen i princip ställer sig bakom styrelsens uppfattning att en enskild församling inte ska anordna evangelistkurser, men man tillägger, att det kan finnas förhållanden som gör det nödvändigt att »bryta med allmänt vedertagna principer«.

Det torde icke var Styrelsen obekant att det under en lång följd av år icke anordnats några evangelistkurser i Skåne. De försök som av Skånes Missionssällskap gjorts i denna riktning hava misslyckats i brist på deltagare. Undantag härifrån utgör den kurs som hölls i Tyringe 1927. Dessutom har från distriktets ledning föga eller intet gjorts att till församlingar och mörka orter förmedla de evangelistkrafter som här utbildades och som behovet påkallade. ‒ Finnes det då inom församlingarna i Skåne icke något intresse för evangelistverksamhet? Det kan synas så då de av distriktsledningen anordnade kurserna måst inställas av brist på deltagare. Men då hade man icke heller kunnat förvänta några anmälningar till den nu planerade kursen i Tyringe. Hittills ha dock ett trettiotal anmälningar influtit och därav 16 från Skåne. (MU 301126)

Enocson påpekade att alla lärarna utom Gustaf Dahl tillhörde Missionsförbundet, och menade att det var ett »bevis för att inga splittrings-

avsikter föreligga«. Han kunde också meddela att Skånes Missionssällskap erbjudits, sannolikt efter att protokollsutdraget erhållits, att sända en lärare. Förmodligen var det för sent för att sällskapet skulle kunna agera.

Uttalandet lästes upp vid missionsstyrelsens sammanträde den 26 november men föranledde ingen åtgärd.43

Kursen, som hade ett 40-tal deltagare, började den 20 oktober och slutade den 30 november. Lärare var Gustaf Dahl, Otto Östman, Åke Stenström, Aron Andersson, Alex Olovson och församlingens predikant och föreståndare Eric H. Ericsson, vilken rapporterade till Missionsförbundet:

Följande ämnen ha behandlats: Bilder ur första Mosebok, »Prästerlig tjänst inför Gud«, Ebreerbevet, Jesu liv, Studier över profeterna. Församlingen,

Andens gåvor samt Inledning till breven. Dessutom ha talövningar hållits och någon undervisning i homiletik givits. Över hela kursen har vilat en mäktig ande som verkat fördjupande och stärkande på troslivet. […]

Sexton kursdeltagare komma att under den stundande julen och vintern verka på skilda platser i vårt land. (Mfb 301225) Vid årsmötet i januari 1931 beslöt församlingen att hålla en evangelistkurs under hösten, men denna gång »tillsammans med Skånes Missionssällskap«. Den hade endast elva deltagare (Mfb 310226, 320302).

De pingstbetonades sommarkonferenser fortsatte att hållas och samlade allt flera deltagare. Öckerö, Malmköpings- och Tyringekonferenserna var de största under 1930-talets första år.

År 1930 hölls Öckerökonferensen den 29 juni–6 juli. Arvid Bergstam, pastor i Andreaskyrkan i Stockholm hade rest dit för att vara med på mötena under två dagar, men stannade kvar till konferensens slut. Han fick uppleva något som hörde till »det nära nog enastående och oförgätliga«.

43 Emanuel Enocson skrev redan den 9/10 1930 ett ganska långt brev till Axel Andersson där han mer detaljerat än i församlingens uttalande bemöter styrelsens »framställning«. Tonen är tämligen arrogant. Han slutar brevet med att »beklaga den diktatoriska ton som användes i styrelsens följebrev där det står: ’Jag måste därför på det allvarligaste bedja Eder överväga styrelsens anhållan och rätta Eder därefter’ « (Spl 331009).

Omkring ett hundratal predikanter, evangelister och missionärer och många andra Herrens vänner från landets alla delar och även från Finland och Norge hade sökt sig ut till denna trygga, fridfulla klippö. […].

Varje dag höllos tre möten. Kl. 11 f.m. hade vi bibelstudium. Bröderna samlades då i missionshuset och systrarna i det för konferensen uppförda tältet. Kl. 4 var gemensamt möte i tältet med bibelstudium och predikan samt bön och sång. […] Kl. 8 höllos offentliga möten, vilka mest hade karaktären av väckelsemöten. Tältet, som rymde omkring 1,300, var då nära fullsatt och många stodo utanför och lyssnade.

Konferensen leddes av pastor Alex Olovson. Han synes vara särskilt väl skickad för denna så betydelsefulla uppgift. Bibelstudierna leddes av missionslärare Dav. Hedegård, pastor Aron Andersson från Malmö och evangelisten Åke Stenström. Vid väckelsemötena på kvällarna talade bröderna Frank Mangs och Paul Edman och många andra. En mäktig ande var utgjuten över konferensen från början till slut. Man märkte detta i allt, kanske mest i bönen och sången. O, vilken sång! Här var det sömniga, dödande »släpet« fullständigt borta och liv och friskhet det förhärskande. […]

Den sista och stora dagen i högtiden var söndagen med sina fem möten. Vi samlades då redan kl. 7 på morgonen i tältet till firande av Herrens måltid. En sådan nattvardsgång har jag aldrig förut varit med om. En skara på 6 à 700 hade samlats i den tidiga morgontimman. Och här voro missionsförbundare, baptister, pingstvänner, frälsningssoldater och statskyrkliga med. […]

När klockan närmade sig 11 f. m., var det intressant att se ut över sjön. Från olika håll kommo båtar fulla med människor. En jämn ström ringlade upp mot klipporna ovanför missionshuset, där mötet nu skulle hållas. Nära 3,000 samlades där vid 11-mötet. Teol. kand. Karl Sjöberg inledde mötet, varefter Alex Olovson och Frank Mangs predikade. Stillhet och gripenhet präglade mötet. Efter mötet tågade den väldiga skaran till dopstället, där 73 trossyskon mottogo dopet till Kristus. Pastor Mangs läste ett Herrens ord och ledde i bön, varpå pastor Edman förrättade dopet. […] En dag tidigare var också dophögtid, då 32 döptes.

Vid 4-tiden ute på klipporna hade samlats en publik som nog åtskilligt översteg 4,000. Missionslärare D. Hedegård, missionär Albin Sonell och pastor Paul Edman predikade, och Herrens Ande verkade mäktigt med ordet. […]

Eftermötet leddes av pastor Mangs. Sedan han talat några ord om vikten av att mottaga Kristus »i dag«, bad han frälsningssökande själar räcka upp en hand till tecken på att de ville mottaga Herren. Väl ett 20-tal händer räcktes upp, och så långt jag kunde se, voro de flesta män. Sedan ett par bröder lett i bön, frågade mötesledaren åter, huru många som ville mottaga Andens fullhet och ställa sitt liv helt till Guds förfogande. Nu var det tusentals händer som sträcktes mot himmelen – en gripande och skön syn. (Mfb 300724)

Malmköpingskonferensen hade år 1930 ett ovanligt stort antal deltagare. Som talare medverkade pastorerna Alex Olovson, Frank Mangs, Aron Andersson, Erik Skoglund (Söderhamn), David Hedegård och Albin Sonell (Mfb 300828).

Även Tyringekonferensen hade ett större deltagarantal år 1930 än tidigare. Alex Olovson ledde konferensen. Janne Nyrén deltog under två dagar. Bland talarna märktes Severin Larsen, Erik Skoglund och Albin Sonell (Mfb 300911).

Severin Larsen från Norge var sannolikt pingstvän vid den här tiden; tidigare hade han varit metodist och baptist. Han kom från år 1931 att medverka som talare under några år i konferenserna i Malmköping, Tyringe och Öckerö. Han skriver om en dopförrättning under Öckerökonferensen 1931:

Här såg jag den största dopakt jag någon gång bevittnat under min verksamhetstid. Det var på Öckerö under bibelveckan i juli 1931. Då döpte pastor Edman och en broder till mellan sextio och sjuttio vänner i vatten.

Även från yttre synpunkt var det vackert. Hundratals av lustjakter och andra båtar lågo, runt omkring dopstället, och så låg det fiskebåtar invid bryggorna. De som skulle döpas bytte kläder nere i kojerna. Under den högtidliga akten var det stilla på vattnet och stilla på land. Dopkandidaterna gingo ut i vattnet två och två, och de kommo tillbaka två och två i sällskap. Mellan varje dophandling tonade sången från tusende lyckliga själar på bryggorna och i land. Allt var stilla, det hördes bara nu och då något jubelrop från dopkandidaterna. (Larsen, 234‒235) År 1931 annonserades följande talare vid de tre konferenserna: Alex Olovson, Åke Stenström, Ivar Johansson, Axel Vändal, Severin Larsen, Paul Edman, Albert Sonell, Karl Sjöberg, Emanuel Peterson (»Samuel«)44 , Frank Mangs, Ludvig Gustafson, Severin Larsen, David Hedegård och Aron Andersson. Nya namn i de markant färre annonserna år 1932 var J.E. Bäckman, Gustaf Dahl, David Hörnmark, O.L. Björk (ÖM-predikant), Harry Lindblom (Chicago)45 och Erik Larsson.

44 Emanuel Peterson är omtalad som Samuel. I Biografiskt album för Svenska Missionsförbundet (1928) står det bl.a: »Samuel. F. 4/7 1874 i Bjurtjärn, Värmlands län. Stud. vid The Chicago Theol. Seminary, U.S.A.« Att Samuel var pingstbetonad nämns av

Åke Stenström (JG 321002). 45 Harry Lindblom var pastor i Svenska frikyrkans församling i Chicago, men »haft förståelse för pingstfolket och en stor del av sitt hjärta där« (EH 400620).

År 1933 annonserades, så långt vi ha funnit, ingen av de pingstbetonades konferenser i Missionsförbundet. Möjligen var det redaktionen som vägrade ta in annonser eller rapporter från konferenserna.

Mindre konferenser med inflytande från de pingstbetonade hölls på olika platser, exempelvis år 1931 i Häverösund, 35 km norr om Norrtälje den 1–7 juni med Alex Olovson, Einar Danielsson och Samuel, på Visingsö den 28 juli–2 augusti med Alex Olovson, Aron Andersson, distriktföreståndare Axel Wilhelm Henriksson och »ev. Frank Mangs« (Mfb 310604), i Oskarström 24–28 juni med Alex Olovson, Åke Stenström, Ivar Johansson, Axel Vändal, i Timmernabben 18–23 augusti med Alex Olovson, Aron Andersson och Paul Edman samt i Tollarp 14–19 juli med Paul Edman, Karl Sjöberg och Samuel.

Flera av de konferenser som nämns ovan hölls även efter år 1933, men inte utifrån initiativ av någon inom Missionsförbundet. Ett exempel är Öckerökonferensen som pingstförsamlingen anordnade. Talare år 1934 var Alex Olovson, Lewi Pethrus, Aron Andersson med flera (EH 1934, 414). Inom missionsförsamlingen på Hönö fanns det i början av 1940talet »ett behov av det andliga livets fördjupande« och en önskan att ordna en konferens »i likhet med Öckerökonferensen, som började 1921 på Hönö och som kallades ’Stilla veckan’«. Under en vecka i juli 1945 förverkligades denna önskan.

Tält förhyrdes, mat och logi ordnades. Tillslutningen var stor. Konferensens ledare var Pastor Paul Edman och tillsammans med honom förkunnarna Arvid Bergstam, Karl Sjöberg, Rudolf Pettersson[46], Frank Mangs m. fl.47

Sommaren 1931 fick Alex Olovson några frågor under ett sammanträde i Stockholm från Johan Gustafsson om de pingstbetonades konferenser. I ett brev gör han några förtydliganden vilka är av intresse eftersom de berör hans roll:

Du frågade mig, om det var församlingarna, som kallade till konferenserna, och därpå svarade jag ja. Härtill vill jag göra ett tillägg, ty det har hänt flere gånger, att församlingarna ha bett mig skaffa talare, och i sådana fall har jag gjort det. […] I regel ha församlingarna uttalat sig för talare till uppbyggelsekonferenserna, och man har så långt det varit möjligt gått dem

46 Rudolf Pettersson (f. 1882) var evangelist inom Västergötlands ungdomsförbund åren 1929‒1939. 47 Hönö missionsförsamlings årsberättelse 1945.

till mötes härutinnan. Malmköpingskonferensen har en särskild kommitté bakom sig, men den har ordnat för kallandet av talare till den. Och jag har fått i uppdrag att utfärda kallelserna. Jag står alldeles utanför denna kommitté. Det kan ju synas så, som att jag kallade, men jag tjänar endast på anmodan därom. Ja, nu vet du hur det ligger till med den saken. (JG

310720)

I samma brev skriver han:

Som tältkommitténs räkenskaper voro på tal vid sista sammanträdet i Stockholm, och man av Missionsföreståndarens frågor kunde få den uppfattningen, att han drar vår ärlighet i tvivelsmål, vill jag härmed överlämna kassarapporten för det sednaste året. Det har varit samma kassör under alla år, och alla givare ha av honom erhållit kvitton på sina gåvor, varför allt är, som det skall vara. (Ibid.)

För det tält det var frågan om hade alltså en tältkommitté bildats som hade ansvar för underhåll och utlåning. Kommittén hade nio ledamöter, bland dem Alex Olovson, Frank Mangs och Paul Edman. För att finansiera verksamheten uppmanades enskilda och församlingar att skänka pengar. Tältet användes vid konferenser och vid väckelsekampanjer.

I april skriver Axel Andersson till Alex Olovson och vill ha upplysningar om tältkommitténs arbete. Olovson svarar:

Med avseende på omskrivna redovisning, så har varken jag eller övriga bröder i tältkommittén tänkt på, att vi skulle vara redovisningsskyldiga inför Missionsförbundet över de gåvor, vilka inkommit till inköp av dessa tält. Tälten äro ju icke Förbundets egendom, utan de medel, som för saken intresserade vänner skänkt, inköpts mera privat för att användas vid uppbyggelsekonferenser och väckelsemöten under sommaren. Har jag personligen, på grund av min anställning i Förbundets tjänst gjort mig skyldig till något orätt i denna sak, då är det i så fall omedvetet och kan rättelse i så fall ske hädanefter. Största delen av dessa medel har inkommit genom br. Mangs till det stora tält, som han har och kommer att använda i fortsättningen. Den som minst använder tälten är jag. Edman har använt ett till längre [mötesserier], än vad jag har använt det. Både Edman och

Mangs stå ju icke direkt i Förbundets tjänst, varför de icke anse, att Förbundet har något med denna sak att göra. (Spl 320421) Andersson ville även ha upplysningar om de insamlingar som gjordes under »uppbyggelsekonferenserna«. Olovson skriver:

Beträffande de medel, som inkomma på uppbyggelsekonferenserna, eller ibland de s.k. »stilla veckorna«, så skall jag gärna svara därpå. Det är församlingarna som inbjuda till dessa konferenser, och det är dessa respektive församlingar, som förvalta de penningmedel, som inflyta under