BARNDOMSÅRET – 1948 103
Barndomsåret – 1948 Kahama Vår bil gick ganska stötigt och det berodde på att huvudbladfjädern mellan framhjulen hade gått av. Som vanligt i Afrika hade fjädringen lagats provisoriskt med en kraftig trädgren som knutits fast hårt med rep under den avbrutna bladfjädern. Pappa hade beställt ett helt nytt fjäderpaket eftersom fjädrarna i övrigt också var dåliga. Vi hoppades att det beställda nu fanns i Kahama. Det var måndag och efter frukost gick jag gick ut. Där satt gubben Maziku på plankhögen vi hade utanför snickarboden. Han var på dåligt humör och anledningen var jag! ”Du sa´ i går att jag skulle få följa med i er bil till Kahama och då frågade jag vilken tid vi skulle fara. Minns du vad du svarade?” Jag hade ett diffust minne av att jag på ett ungefär hade pekat med hela armen utsträckt hur högt solen står vid niotiden. Gubben tittade på mig och kommenterade surt ”Du pekade på hur högt solen står en timme efter soluppgången. Du har lurat mig att sitta här ett par timmar i onödan.” En aning förvånad blev jag över gubbens ilska. Många afrikaner tycker nämligen att ont om tid är inget problem eftersom det hela tiden kommer ny. Bilen stod vid jakarandaträdet utanför garaget. Trädet var översållat av lila blommor. Jag hade lovat pappa att titta på vad som alltid skall un-
Affärsgatan i Kahama.
