BARNDOMSÅRET – 1950 155
Barndomsåret – 1950 Nyåret 1950 Eftersom det var skollov var jag hemma hos mor och far. Pappa lät mig låna sin skrivmaskin och på den skrev jag en lång artikel till Norrköpings Tidningar om mina första levnadsår inklusive den långa resan till Sverige under kriget. Underlaget var barnboken ”En liten resenär”, som pappa skrivit, men som jag skrev om i jag-form. Honoraret blev 57 kronor och 50 öre. Pappa var rätt så bra på att teckna. Ur en biblisk uppslagsbok ritade han av och förstorade illustrationerna av föremålen i Israels tabernakel. Bilderna fick jag sedan färglägga. Pappa skulle använda dem i samband med bibelundervisning. Så småningom fick jag bilderna klara och kunde notera i min dagbok att jag ”gjorde färdigt Israels läger”. – Det var tur att det fanns inomhussysselsättning för det regnade ofta. När jag inte var sysselsatt inne var jag ofta ute och cyklade. Jag var förstås åter till Isagehe och tittade på när det svarta betalade sin årliga skatt. Det skedde ju i början av varje år. Pastor Simoni och jag gjorde också utflykt till någon by och höll gudstjänst. Någon gång följde jag också med honom ut och hackade på hans åker. Det var roligt att hacka den blöta jorden. Man hackade djupa fåror så att regnvattnet skulle kunna ligga kvar så länge som möjligt. Vid ett tillfälle var vi förbi en buga där det fanns en grotta, som gick snett ner i marken, men jag provade inte på att gå ner eftersom grottan beboddes av otaliga fladdermöss. Hemma var vi tvungna att ta bort ena innertaket ovanför mitt rum för att även där var det problem med fladdermöss. Sedan vi fått bort dessa ovälkomna gäster byggdes innertaket tillbaka. Vi hade alltså dubbla innertak och det var utrymmet mellan dem som fladdermössen hade som övernattningsställe på dagtid. På nätterna gav de sig iväg på jakt efter insekter. Under många dagar i januari var pappa och andra missionärer i Tazengwa för att hjälpa till med snickerier för att svenska skolans byggnader skulle bli klara till terminsstarten. Det var ju trist att pappa inte var hemma när jag var hemma på lov. När pappa var hemma följde jag gärna med honom också på bymöten, inte minst för att han då kunde ta motorcykeln och jag fick åka med på bönpallen.
En ny missionsstation I mitten av januari for mamma, pappa, jag samt Yona Chalo till Mbogwe. Dit var det drygt tolv mil. Vi körde via Kahama västerut efter stora vägen mot Urundi och Ruanda. Tio mil från Kahama svängde vi av från landsvägen och norrut in på en skogsväg där det var gott om tsetseflugor. Efter ett par mil genom skogen kom vi till bebodda trakter. Terrängen var kuperad. Snart var vi framme vid denna nya missionsstation,
