178
UNGDOMSÅRET - 1952
Ungdomsåret - 1952 Hemma igen Det var skönt att vara tillbaka i Afrika. För mig har Mpera alltid varit hemma. I motsats till många andra missionärsbarn slapp jag flytta mellan olika missionsstationer om jag bortser från mitt första levnadsår i Lowa. Det vardagligt bekanta gav en stor trygghet. Från mitt rum med utsikt mot uppfarten till stationen kunde jag se om någon kom. En dag i slutet av januari kom en lastbil körande men helt plötsligt försvann den från vägen. Lastbilen med vårt bagage hade kört av vägen några hundra meter före sitt mål. Nåja, det gick ganska bra med lasten på flaket men det var besvärligt att få upp bilen på vägen igen. Det grunda diket var inte så lätt att forcera. När bagaget väl hade kommit ägnades en hel del tid till att montera ihop cyklar och en del möbler. Det fotogendrivna kylskåpet togs i bruk och för första gången hade vi verkligt kallt dricksvatten och nu kunde mamma också göra glass. Det gamla kolskåpet reparerades och fick tjäna som sval där det stod ute på alten mot köket. På området ägnade pappa och jag också en hel del tid till att ansa diverse träd, som började bli väl vildvuxna. Till sist var alla träd och buskar tillsnyggade och allt var nog lika fint som när Lewi Pethrus besökte Mpera 1948. Pethrus skrev i boken ”Kring Afrikas pärla” bland annat följande: Mpera är en av våra nyaste missionsstationer. Den är väl planerad, och byggnaderna äro i bästa skick. Axel Burman och hans hustru ha nedlagt ett drygt arbete på att uppbygga denna station och anlägga dess trädgård. Mångfalden av träd och buskar i denna plantering är en hel sevärdhet. Här har säkerligen fru Burmans intresse för blommor spelat en betydande roll. Bland träd och buskar finnas flera nyheter för trakten, vilka broder Burman fört in. Ett arbete sådant som detta utgör en välbehövlig avkoppling för den som ständigt sysslar med en andlig och intellektuell uppgift, och är dessutom en kulturgärning av betydelse för hela trakten kring missionsstationen.
Snart var vi inne i vardagslunken igen. Vi steg upp vid sjutiden. Jag tog på mig en kortärmad skjorta och kakishorts. På livremmen satt alltid en Morakniv. Vi åt gröt samt frukt vid åttatiden. Den godaste frukten var papaya med några droppar lime. Efter frukosten blev det bibelläsning på engelska och bön; det sistnämnda dock på svenska. Mamma gick till dispensären och pappa hade fullt upp med byggnationer. Under förmiddagens lopp var det också tid för en kopp kaffe. Vid tolvtiden var det lunch och efter den middagsvila och lugnare aktiviteter fram till klockan tre då
