218
UNGDOMSÅRET – 1954
Ungdomsåret – 1954 Apjakten Årets första dag 1954 började med sol och värme i ett midsommargrönt landskap. Jag satt försjunken i repetition av zoologi i ett av mina Hermods-brev. Ämnet var om de stora aporna. Plötsligt hördes ett väldigt liv och skrik ute på gården. Jag rusade ut för att ta reda på vad som hade hänt. Jo, en ensam babianhanne hade sprungit förbi och vidare in i en by i närheten. Jag tog cykeln och for dit. Babianen hade förirrat sig in på en kostig kantad med törnen och häckar och hade sedan rusat vidare in i den lilla byn Kaswa och in i första bästa hydda. Snabbt återvände jag hem och plockade ner hagelgeväret från väggen i mitt rum. Bössan laddades med patroner med grovt hagel. Sedan cyklade jag tillbaka till hyddan. Ängsligt frågade ägaren om det var någon brandfara om jag sköt mot grästaket när jag skulle ta´ död på inkräktaren. ”Nej, inte alls,” svarade jag och gick in samtidigt som jag innerligt hoppades att jag svarat rätt. Hyddans yttervägg var rätt låg, byggd i en cirkel. I mitten av hyddan fanns en kraftig stolpe mot vars topp hyddans yttertak var fastbundet. Takets nedre del vilade mot ytterväggen. Det fanns faktiskt ett innertak i en del av hyddan. Där uppe fanns babianen. Jag siktade och hade turen att apan just då reste sig på bakbenen. Snabbt tryckte jag av skottet och apan föll ihop. Blodet började rinna ner på golvet. En byracka rusade in och slickade i sig så mycket blod den hann innan någon klättrade upp och hämtade apan. Boghöjden var sextio centimeter och kroppens längd exklusive svansen sjuttiofem centimeter. Jag lejde en av byborna att flå den för jag ville ha skinnet som trofé. Det hade varit bättre om jag i stället tagit kraniet som trofé och gjort som Ingemar gjort vid ett tillfälle. Han tog med sig kraniet till Sverige och installerade en glödlampa i det. Effekten blev den önskade när någon gick in i rummet och slog på strömbrytaren, som inte var kopplad till taklampan som man skulle kunna tro utan till kraniet! Mycket effektfullt!
Risken med langare Ingemar och jag träffades ofta och vi resonerade om allt som två tonårspojkar kan fundera över. Vi hittade på ett och annat också, som våra föräldrar inte skulle ha tyckt om. Vi kom till exempel på att det skulle vara spännande att prova att röka. Vi kunde rimligen inte själva fara och köpa cigaretter eftersom ”alla” visste vilka vi var. Det var inte många vita ungdomar i trakten så vi skulle genast bli utpekade om någon frågade. Vi bad därför en svart kamrat, Mpuya, att handla åt oss. Han kom från Lowa, men hade flyttat till Itanana när Brandströms flyttat dit. Ibland skulle Mpuya hem till de sina i Lowa och då hände det att han kom förbi Mpera. Han och jag var ute och åkte på min motorcykel och vi hade
