1. Vinjetter

Vid julottan 1937 i Immanuelskyrkan i Fagersta hände det sig, att när församlingen just skulle klämma i med Vad hälsad sköna morgonstund, ett illtjut hördes ifrån vaktmästar-bostaden. Denna låg nämligen i direkt anslutning till samlingssalen och där låg vaktmästarens hustru till sängs efter en svår förlossning – sin andra – en knapp månad tidigare. Hennes första barn, som då var femton månader gammalt, sköttes för tillfället av en svägerska. Och det var när denna svägerska försökte tvinga ner frukostgröten i detta barn som illtjutet skar genom väggen till den julottefirande församlingen. Barnet var alltså jag, och svägerskan min faster Elsa, pingst-missionär i Indien och nu hemma efter sin första period på sju år, där hon vant sig vid hur man ger frukost åt 25 barn. I ett brev till Filadelfiaförsamlingen i Stockholm den 30 november 1937 skriver hon: Ja, nu har min lilla brorson kommit, en stor grann pojke på 5,1 kg. Betydligt för stor för mamman så nu får jag vara sjuksköterska.

Som 10-årig skrev jag ett brev till faster Elsa i Indien och bad henne att köpa ett tigerskinn med sig hem åt mig. Jag fick ett snabbt svar – tyvärr förkommet – i vilket hon dels berättade att tigerskinn var väldigt dyra, dels uppmanade mig att fortsätta skriva brev till henne – men utan att tigga. Jag skrev aldrig mer något brev till faster Elsa. Mitt enda vuxna samtal med faster Elsa skedde när hon inför sin fjärde och sista period tillbringade hela månaden juli 1956 hos sin syster Olga i Huddunge i gränstrakterna mellan Västmanland och Uppland. Jag hade med mig min nya kärlek Valthornet och utvecklade där under den jättelika lönnen mina synpunkter på reformeringen av musiken i gudstjänsten. Faster Elsa lyssnade allvarligt och uppmärksamt en liten stund men klippte så av samtalet med en parafras av Paulus första Timotheosbrev 6:21:

Jag varnar dig, Sören, om du håller på så där kommer du bort från Gud. Faster Elsa var familjens hjälte och för oss ett titthål ut mot stora världen. Vid 33 års ålder hade hon åkt ut till Indien som missionär i pingströrelsens regi för att under de följande 33 åren verka i trakterna kring floden Ganges i norra Indien.

Familjen Törnkvist. Sittande: Augusta (1876) och Karl Erik (1874). Stående: Olga (1903), Emil (1899), Birger (1917), Alvar (1912) och Elsa (1898). Året är sannolikt 1925.

Vigsel i den år 1914 nya Metodistkyrkan. Ur Elsas fotoalbum. Elsa sitter till vänster om bruden; ett sorts hedersuppdrag kan man tänka. Alla övriga okända. Prästen hette då Josef Hultén men han verkar inte finns med på kortet. Observera den i texten omtalade altarringen.