20. Källor

När detta skrivs har faster Elsa varit död i dryga 50 år och den siste i syskonskaran på bilden i kapitel 2 – min far Alvar – i nära 20. I ett tidigt skede av mina efterforskningar – före år 2000 – lyckades jag hitta tre personer som kände faster Elsa: Annie Wahlgren, en gång verksam som pingstmissionär i Bareilly öster om Delhi, Gunvor Haag-Strand, dragspelare, låtskrivare och framstående pingst-personlighet i Fagersta och missionärskamraten Carl Swahns son, Roland Swahn som träffade henne som ung på det som då var Ceylon. Annie Wahlgren samtalade jag med vid ett besök på Rosstorp Äldreboende i Rönninge; med de andra per telefon. När detta skrivs är ingen av dessa längre bland oss.

I det senare skedet av forskningarna har jag fått hjälp av ett antal barn och barnbarn till missionärer: David Gaute – dotterson till Arthur och Ruth Conney, Kerstin Hallberg – dotter till Daniel och Ruth Hallberg, Roland Johansson – son till Hjalmar och Helena Johansson, Rune Swahn – son till Carl och Carin Swahn, Inga Maj Andersson – dotter till Eric och Ingrid Andreasson.

David Möller i Bankeryd har berättat om de av Elsas kamrater på Högsby som for till Kongo.

Mina skriftliga källor är i första hand Elsas brev under tiden 1931–1969 till och (i kopior) från Filadelfiaförsamlingens i Stockholm kansli för Yttre Mission, som var hennes sponsor. – För att kunna skapa relief i mitt porträtt av Elsa har jag också läst valda delar av brevväxlingen mellan YM och Elsas närmaste kollegor på fältet i Indien, främst de ifrån Karin Cométh, Ellen Hallberg, Siri Palmgren och Carl Swahn. Dessa är förstås också partsinlagor och måste läsas kritiskt – och med respekt och urskiljning. Då inte alla skribenter är några satslogiska mästare har i några fall tolkningsproblem uppstått. Där så har varit möjligt har jag i de enskilda fallen citerat flera sagesmän, eljest har jag i min text utfärdat varning för partiskhet. – Enskilda brev från andra missionärer än de ovanstående nämnda har jag läst i kopia – se nedan.

Generellt gäller att jag inte har undvikit smärtpunkterna; detta i förvissningen om att just där står nyanserna – och dynamiken – att finna.

Av Elsas brev till mor och syskon är bara några stycken bevarade.300 Två längre brev till mostern Alma Svensson har dock av dennas sonson Tore Svensson ställts till mitt förfogande; den andre sonsonen Lennart Svensson har bidragit med ett stort antal jul- och vykort från Elsa.

Såväl två fotografialbum som ett vykort-dito finns kvar efter Elsa; efter systern Olga finns ett vykortsalbum. Dessa vykort har ibland intres-

300 En stor mängd utklippta frimärken från aerogram finns dock bevarade. Dessa är naturligtvis av intet värde, men de vittna om en intensiv korrespondens med familjen.

212 20. KÄLLOR sant text på baksidan. Anteckningar i gästböcker förda av hennes syskon har underlättat vissa dateringar. I forskningens senare skede uppenbarade sig Evangelii Härold i digital version. Däri har jag sökt information i relevanta årgångar. Skriften Svensk Pingstmission i Indien301 av Barbro & Eric Andreasson och Billy Johansson har varit till stor nytta. Alla tre författarna har varit missionärer i Indien. Eric Andreasson, som dock dog i maj 2000, kände Elsa personligen. Författarna anlägger ett vitt tids- och rumsperspektiv: alla pingstmissionärer på alla orter i Indien från begynnelsen till dags dato behandlas. Texten är därför mer översiktlig än analytisk-kritisk. För kompletterande synpunkter har jag pratat med Barbro Andreasson och Billy Johansson på telefon och via e-post. Jag har också botaniserat i deras excerpter för ovan nämnda skrift; dessa finns nu i Pingst – arkiv & forskning. Den internationelle sekreteraren för Filadelfia Stockholm, Gunnar Swahn har med stort tålamod vänligt hjälpt mig tillrätta. Förre pastorn i Smyrnakyrkan i Fagersta, Lars-Owe Karmeborg, har plockat fram data och brev ur församlingens arkiv. Roland Gäreskog, Linköping har prompt svarat på mina frågor om pingströrelsens historia och personager. Stanley Sjöberg, ung kollega till Karin Cométh i Lahore, Pakistan har bidragit med viktiga informationsbitar. Karin Coméths brors kollega Per Thoré, som var Svenska Tändsticksbolagets representant i Lahore flera år runt 1960 och då träffade Karin, har erbjudit några synpunkter. Åke Waldinger har generöst och uppriktigt berättat om sin faster Karin Cométh. Och samtyckt till läsningen av hennes sjukjournal och godkänt offentliggörandet av vissa möjligen känsliga detaljer därur. En intervju med Karin Cométh gjordes den 20 november 1987 av Barbro Andreasson.302 Karin är då 89 år och minnet sviktar. Fragmenten virvlar förbi. Hon nämner inte ens sitt älsklingsprojekt: barnhemmet i Kurebhar. Och hon berättar liksom i förbigående om Kanpur men kommer inte ihåg om hon hade några kamrater där eller ej. Två barndomsminnen är tydligare. Det första om det stora valnötsträdet på Prästgatan i Visby; det andra om hur faderns snickerifabrik brann upp. Men hennes diktion är tydlig som på en 40-talsfilm. I Pingst - arkiv & forskning i Alvik har Magnus Wahlström hjälpt mig hitta i Rikard Fris efterlämnade papper. Han har också tagit fram relevanta forskningsrapporter som publicerats under de senaste 15 åren. Och hjälpt mig hitta fotografier i källararkivet på Kaggeholms folkhögskola.

301 Andreasson, B. (2000) 302 Nu i Pingst – arkiv & forskning.

20. KÄLLOR 213

Birmingham-stationerade pastorerna Shaibu Abraham och Wessly Lukose har liksom pastor Mathews Varghese i Bhopal varit ytterst hjälpsamma, bland annat med kopior ur svårtillgängliga skrifter som självbiografierna av M.K. Chacko och P.S. Samuel.

Evelyn Gustavsson, Rockneby har osjälviskt agerat mellanhand till Anna Ekholms brorsdotter. Pastor Roland Oscarsson, Skillingaryd har berättat om Siri Palmgren, pastor Åke Näslund om sin farfar i Älvdalen och Lars-Erik Lindhamn, Älvdalen om fotografen Tenn-Lars.

Alla mina informanter har visat mig en öppenhet och ett förtroende som jag på bästa sätt försökt förvalta.

En viss besvikelse måste jag dock redovisa. Alla mina brev till svenskamerikanska pingstförsamlingar gällande Elsas amerikanska kamrater i fält har lämnats obesvarade. Intensiva sökningar efter matriklar och protokollsböcker från såväl Metodistförsamlingen i Fagersta som Pingstförsamlingen i Älvdalen har varit resultatlösa.

Till de läsare som eventuellt finner min bok tung på grund av den stora notapparaten vill jag säga: Det är alltid viktigt att redovisa sina källor.

214 20. KÄLLOR