10 minute read
Appendix 3 – Andreassons berättelse
APPENDIX 3 – ANDREASSONS BERÄTTELSE 235 Appendix 3 – Andreassons berättelse
Vi lämnade ju Ansgar i Madras den 18 januari [1947]. Där skulle vi stanna endast ett par dagar tills vi fått ordnat för vår resa till Bangalore. På grund av att Karin Cométh att inte kom ut samtidigt som vi och våra planer fick läggas om, så istället för att gå till norr fick vi gå till Bangalore. Ja, även det är ett märkligt stycke missionshistoria. Nåja, Cométh kom ju ut i februari istället men läget här i landet är nu sådant att vi inte kan gå till norr, det kan istället mycket väl gå därhän att de däruppe få komma hit ner istället, såvida vi inte blir utvisade alla. I Madras mötte oss en anglo-indisk predikant, Vardon, och i hans hem skulle Holmgrens bo, medan vi andra, Ingrid, barnen och jag samt syster Karin Eriksson, skulle gästa de där dagar vi vore i Madras. … Men kära ni, vilket mottagande. … Holmgrens skulle få två dystra, mörka rum med stenväggar det mest lortiga golv ni kan tänka. Där fanns det inga möbler, sedan inflyttades en säng, efter en natt ytterligare en säng. Vi fick inte en matbit, och främmande som vi voro i staden med både språk och seder visste vi knappt vart vi skulle gå för mat. Till slut visade Vardon oss till en liten sylta där vi kunde få någorlunda mat. När vi sov, fick vi tre bastmattor på golvet, jag och barnen fick ligga på dem. Ingrid och Karin Eriksson låg på golvet i filtar (egna) jag andra rummet. Holmgrens låg ”skaffötters” i den ena sängen, Kurth i hög feber och dysenteri. … Ja, hur det kändes i tropikvärmen kan tänka er. Ja ni förstår vi sänder många undrande tankar till dina bröder som arrangerat detta. Bils i synnerhet. Han hade ju upp uppreklamerat Vardon så väldigt, att han lever som en europé … ja, Holmgrens grät som piskade barn, deras ställning var i sanning beklaglig. De skulle ju stanna i Madras var det tänkt. Denna bostad, som sämre en svensk kos, inga möbler, ingen att meddela sig mer, tvungen att äta mat ute på en servering … Ja vi andra var tacksamma att tänka att vi skulle vidare till Bangalore. Ja, efter tre dagar förbarmade sig Gud över Holmgrens, så de genom svenska kyrkans missionär kom i förbindelse med en engelsk familj, där de fick både bo, äta och språklektioner så nu har de det är ganska drägligt. Men kvarstår intrycket av en ”ordning” som inte är någon ordning alls. Man
236 APPENDIX 3 – ANDREASSONS BERÄTTELSE kan stå fundersam med till denna ordning i missionen här i Indien såsom den lagts upp, alltså inga stationer eller något fast alls, utan vara överallt och ingenstans. Nåja så åkte vi till Bangalore. Kära ni, vi kom nära nog ur askan i elden. Syster Landberg hade hyrt ett alldeles för stort, smutsigt hemskt hus åt oss och anställt två tjänare, som ej kunde ett ord engelska. Där avlämnade hon oss. Hon hade gjort iordning frukost åt oss när vi kom, sedan lämnade hon oss. Hon hade ju sitt hem och arbete. Ja då fick vi börja samma förmiddag att springa i staden efter husgeråd, ha de små stackarna med oss i hettan, och söka kan leta ut hur vi bäst skulle kunna ordna det för oss. Jag skall säga Er att det var ett under att nerverna höll, Ingrid och Karin grät jämt, varenda dag. Till råge på allt blev barnen sjunka i feber. Det kanske inte var så underligt. Gud hjälpte ju mig så jag höll mig uppe ganska bra och underhålla det andra under armarna, jag fick ju också springa ärenden ute i stan i affärer och hos myndigheter. Men jag är säker att hade vi stannat där bara en vecka till så hade Ingrid fått ett sammanbrott. Huset kräla av myror, kackerlackor, ödlor och annat och fullt med mygg. Myggnät fanns inte att köpa. Men jag ska inte med tala om detta kapitel, pris ske Gud, det tog slut. Vi kom på måndag, lördag samma vecka hälsade vi på missionär Conney som nu är Svenska Baptistsamfundets missionär här. Han bor i Bangalore och de ha en stor verksamhet. När vi kom dit på lunch så var det som att komma in i himmelen … På Conneys tomt fanns ett hus som stod tomt, det var nyrenoverat och trevligt, fast litet. Vi fråga om vi fick hyra det, och det fick vi. Så vi flytta[de] upp nästa måndag redan. Om ni ana hur glada vi var, vi tackade Gud av hela vårt hjärta. Och av Conneys fick vi hjälp med både det ena och det andra, det var ju hemma i en infödingsspråket och seder, ja, det är svårt att omtala all den hjälp vi fått av dem. … … Så där kom vi ordning och fick ett litet provisoriskt hem. … Inga Maj Andersson, Eric och Ingrid Andreassons äldsta barn berättar i brev från Trollhättan den 14 mars 2017: Jag minns än lyckan att komma till Conneys på besök och hur möjligheten blev att flytta dit. Fantastiskt! Jag hade ju inte ens fyllt 7 år då. Eric Andreasson officiella reseberättelse återfinns i EH (1947) sidan 246. Där berättar han bland annat att den totala tiden i luften hade varit 45 timmar.
APPENDIX 3 – ANDREASSONS BERÄTTELSE 237
Ingrid Andreasson skriver från Kodaikanal den 27 mars 1947
Det kan skrivas en bok om allt man varit med om i Indien efter de fria linjerna, det är underbara saker kan Ni tro, man får resa vart man vill, det finns inga missionsstationer, som hindrar en och binder en fast, nej, vi ska sprida det underbara pingstens budskap över hela Indien, vi ska lämna alla det förlegade och adopterade metoderna som andra missionärer haft. Ja, käre Gud hjälp oss. Ni kanske känner igen dessa bevingade ord, ack om dessa kära bröder istället för att prata så mycket hade åstadkommit något synligt resultat och haft någon reda, här kom vi, som [om] vi varit de första missionärerna som trampade Indiens jord. Så hade arbetat så många år förut. Nu har andra missioner fått ta hand om de nya, och särskilt i Madras har det väckt förvåning och harm över detta vårt sätt, att sända ut nya och inte ha ordnat för dem, ja, vet Ni jag skulle kunna bli samfundare på kuppen, vad de ha det bra, inte behöver de flänga land och rike kring för att få sitt underhåll och sin utresa ordnad, och när de kommer ut, ha de gamla missionärer som ta emot sig, de har missionsstationer, de behöver inte springa runt och köpa husgeråd, det finns allting, vi har sett allt detta på nära håll. Baptisterna sänd ut en ung broder till Bangalore i juni förra året, och han bor nu hos Conney, vad allt var ordnat för honom, inte fick han någon chock inte, nej han har de inte fällt en tår, och det är klart, att komma in i hem och bli omhändertagen just när man kommer hemifrån, då avskedets bittra tagg ännu sitter kvar, och man känner sig så gränslöst ensam. Men o, att man kunde varna dem hemma, att de aldrig skickar ut nya, så vi trodde ju så helt på Bils och Swan, aldrig trodde vi att det låg till så. Karin Comet varnade oss, men hon stackare fick väl sina fiskar varma, men Karin är den som hade bäst reda på sig, allt som hon sade, var så, och att hon skulle hindras är ju bara elakhet från ett visst håll.35 Ja, vi sitter uppe i bergen nu, det är hett på slätten nu, men här är det skönt och svalt, … Vi tänker stanna här och läsa språk ett tag, vi ha ingen bostad som väntar, utan vi kan stanna här det blir billigare, så slipper vi köpa möbler än, och sätta ut oss för en dyr hyra, här finns allting, och vi kan spisa allt vad vi orkar, vi har fått en kristen kock, jag har förut lagat mat själv, men man inte det här ute, allt är så provisoriskt, det tar sådan tid, och den måste ju användas bättre. Fast nog bjöd det emot, att låta dessa svarta fingrar rota i maten, men nu äter vi med aptit, man vänjer sig vid allt.
35 Andreassons hade haft Karin Cométh som lärare i engelska under kurser i Falköping 1946.
238 APPENDIX 3 – ANDREASSONS BERÄTTELSE Våran Inga-Maj har nu fått börja i den svenska skolan, det är en välsignelse, att den finns. Ja, kyrkan har då en enastående mission här ute, vilken ordning och plan, och vad de är duktiga, de kan alla det infödda språk, som talas där de verkar, det måste de lära sig. Swan tala endast engelska. Sen vilka rara människor, verkligt bildade, och de ha hjälpt oss så mycket, en hel del av dem är andedöpta, och så fina karaktärer får man leta efter. Vi bara tänker, ack att de hade varit våra.
Eric Andreasson berättar om Arthur Conney
Fast vi ha ju hört att Conney och Swahn ska ha gjort upp det, hur mycket det är värt vet jag inte. … Det må jag nu säga att nog var det en duktig MISSIONÄR som pingstväckelsen förlora i Conney, han behärskar många av Indiens språk och predikar obehindrat på dem.36 Det är mer än man kan säga om Bils och Swahn. Därtill är han så grundligt inne i seder och bruk och kan leva som en indier. Men här kommer man in på kapitlet verksamhetsmetoder, och det är långt, och jag är ännu för grön att uttala mig om detta. Fast man tänker ju. Swahns församling i Bangalore räknar c:a 20- 25 medl. Som samlas i ett stort rum i en av medlemmarnas hus. Där finns högst 30 platser. Inga indier är med, endast en, de andra äro engelsmän eller anglo-indier. Ja, jag har vittnat där varenda möte sen jag kom ut, och det har varit roligt, speciellt bibelstudierna har de uppskattat att sätta värde på. Ofrälsta är sälla med. Ja, för min del är fundersam inför denna verksamhet, jag ville gå ut till hedningarna. Och det blir nog så att vi gör det också. Swahn har icke haft någon annan verksamhet. För mig verkar det för instängt. Så fick såväl Arthur Conney som Karin Cométh en sorts upprättelse. Och vi fick bekräftat att Swahn hade problem med de lokala språken. Men viktigare, återigen: att Frihet för (dåtidens) pingstvänner ofta betydde att vara fri från (det smått traumatiska) arvet från Svenska Baptistsamfundet.
Ovanstående text kommer från tre brev till Anna-Lena och Stellan utan angivet efternamn. Flera källor föreslår dock efternamnet: Baggström. Stellan Baggström var fram till 1947 pastor i Örnsköldsvik då han flyttade med familjen till Norrköping.37 Han dog redan 1950 och hustrun Anna Helena flyttade tillbaka till sin födelsestad Västerås där hon dog 3 februari 1994.38 – Breven finns bland Barbro och Eric Andreassons efterlämnade excerpter i Pingst - arkiv & forskning. – Inga Maj Anders-
36 Conney hade studerat Marathi (i Bombay), Hindu och Telugu. 37 EH (1947) sidan 779. 38 Sveriges Dödbok 1901 – 2013.
APPENDIX 3 – ANDREASSONS BERÄTTELSE 239 son, Erics och Ingrids äldsta dotter har inte bara godkänt publiceringen av texterna utan också verifierat flera passager därur.
John Magnusson berättar om Arthur Conney
Här är det lämpligt att erinrar sig vad ÖM:s missionssekreterare John Magnusson berättar om sin rundresa i Indien 1951. Om ankomsten till Bangalore skriver han: Vi hade sökt kontakt med Svenska Baptistmissionens missionärer och i myllret på stationen kunde vi snart lätt urskilja missionären Arthur Conneys resliga gestalt. Vi hade då rest i trettio timmar. Vi var en smula trötta, inte minst den vid Indiens reseliv ovane. Men middagen och kaffet fru Ruth Conney bjöd på friskade upp oss och vi orkade språka intill sena kvällen. Sådana kvällar tryter inte samtalsämnena.39 Magnussons formulering inbjuder till spekulationer: vad pratade de om?
Swahn konkluderar
Carl Swahn noterar i brev till Ongman den 7 februari 1951 att Magnusson i Ö.M. var i Kumbanad och såg [de amerikanska] profeterna. Han gillade det icke. Andreasson mötte honom där.40. – På oss i B. [Bangalore] spännde [spenderade] han ingen tid, endast på Conneys och Andreassons.
Bethany Church, Bangalore. Tillika familjen Conneys hem. Från David Gaute.
39 Magnusson, J. (1951) sidan 35. 40 Magnusson, J. (1951) sidan 55, där han tar avstånd från de amerikanska Latter Rain predikanterna med orden: den indiska pingströrelsen får på det sätt betala den amerikanska penninghjälpen.
