16. Viloperioden 3 – 4

16. VILOPERIODEN 3 – 4 183 16. Viloperioden 3 – 4

Den 7 juni 1955 berättar hon i brev till Ingeborg: Min bror var nere i Göteborg och tog emot mig i lördags. Stannade en dag i hans hem [i Jönköping] och igår kom jag hem. Det är underbart i Sverige nu och jag njuter obeskrivligt. Lillebror Birger var den förste bilisten i familjen. Han var dessutom den ende som avlagt realexamen. Därtill kommer att han regelbundet skickade Elsa en slant. När han våren 1990 låg på sitt yttersta i en degenerativ nervsjukdom jag frågade honom om hade några brev från Elsa. Hade, svarade han, men vi brände dom för några år sedan.

Den 7 december 1955 skriver Elsa till Ingeborg på YM; Jag får väl börja ordna för min utresa efter jul. … Ja, tiden snor iväg fort. Jag har ju redan varit hemma ett halvt år. Den 9 januari 1956 berättar hon brev om: … trevlig julhelg i kretsen av mina anhöriga – tänk så mycket gott det finns i Sverige; det är ju nästan överflöd på allt … och hänvisar till att … … min ”No Objection” går ut i början av maj och därförinnan måste jag lägga in om visum. Min mor fyller 80 år i aug. om hon lever till dess och då vill jag ju gärna vara hemma. Jag skulle alltså vilja resa i sept. Det är inte lätt att få båt precis när man vill ha den och en annan sak är att det är mycket hett den tiden på havet. Jag skulle därför vara mycket tacksam om jag kunde få flyga ut om jag anser det lämpligast. Det kanske blir något dyrare än båt men då ville jag bara påminna om att jag reser så sällan eller med så långa mellanrum så att jag kanske blir beviljad detta prevelegium [sic!]. Den 21 februari 1956 skickar hon en påminnelse, på vilken Ingeborg skrivit Brådskande. Detta är anmärkningsvärt ty såväl den 15 som den 22 februari antecknar Elsa i sin almanacka: ont åt hjärtat. Och mellan den 6 och 12 mars är hon intagen på lasarett. Men den 3 april påminner hon Nyström igen. Han vaknar då till och dikterar den 4 april ett brev där han ber om ursäkt för att det inte varit möjligt sammankalla missionskommittén. Men hennes utresa är beviljad. Han tillägger: Pethrus ansåg dock, på grund av den brevskrivning som varit och även med ledning av missionärer, som yttrat sig, att det inte var lämpligt att fortsätta strida i Kanpur med Anson och hans skara. Av tillgängliga dokument finns inget som pekar på att Elsa ville fortsätta att strida. Hon, Ellen och en skara trogna hade ju haft råg i ryggen och bildat en ny församling. Och väntat ut Anson: först i augusti 1958 kommer han att flytta ut ur de lokaler han ockuperat.

184 16. VILOPERIODEN 3 – 4 Men Samuel Nyström fortsätter med den gamla refrängen: Det är ju inte vår mening att missionärerna skall intaga någon ledande ställning ute på missionsfälten annat än möjligen som andliga ledare och frågan är ju att få ut budskapet till själar, som icke hört evangelium. Vi får lämna helt den gamla missionsstrategin och låta församlingarna ledas utav infödda pastorer, och missionärerna får tänka så mycket som möjligt på att föra evangelium vidare till platser, som ännu icke nåtts därav. – Detta är en sak som vi kan resonera om när Du kommer ner vid något tillfälle. I alla fall så är Din önskan om att få resa ut beviljad. När han skriver detta har det gått mer än 15 år sedan Paul Ongman mötte motstånd i frågan om den nya missionsstrategin från missionärerna i Alingsås 1943. – Nyströms ord att föra evangelium vidare till platser, som ännu icke nåtts därav är en indirekt kritik mot Elsas halsstarriga tro på att en kritisk massa är nödvändig även för Andens eld. Och att det tar tid att bygga upp en sådan. Nyström åker under sommaren in på sjukhus, sannolikt av hjärtinfarkt. Han kommer att dö 1960. Elsa gör två resor till Stockholm enligt anteckningar i sin almanacka: 11–17 april och 4–15 maj. I samma almanacka står i farmors spretiga stil för den 8 maj: Sörens högtidsdag, dvs. min studentexamen i Ludvika. Hon hade alltså en ursäkt för sin frånvaro vid det tillfället. Den 26 juni 1956 berättar hon för Ingeborg att hon först skall åka till Lapplandsveckan i Husbondliden 3–8 juli och därefter till systern Olga i Huddunge, där hon avser att stanna juli ut. Annie Wahlgren berättade för mig att hon och Elsa hade rest till midnattssolen. I Evangelii Härold (1956) sidan 16 kan vi läsa ett referat av Elsas bidrag under den sommarljusa himlen: Indien är ännu ej stängt, men nya missionärer får ej resa dit, berättade Elsa Törnqvist, som verkat som indienmissionär i 25 år. Hon besökte Lapplandsveckan för första gången och var tacksam för de »gamla tonerna, som man hörde förr i världen». När hon vilat ett tag hemma i Sverige, reser hon ut igen, och hennes kamrat får komma hem. Någon ny får ej valuta till Indien. I systern Olgas gästbok finns en notering av Elsa den 28 juli 1956: … nu bär det snart av till Indien igen. Det var under denna vistelse som Elsa och jag hade det samtal om kyrkomusik jag nämnde om i den tredje av de inledande vinjetterna. I brev den 10 september 1956 till Ingeborg finns en liten innehållsförteckning av packningen, som innehåller en liten tvättmaskin och en personvåg. Det blir problem med tvättmaskinen eftersom hon inte vet om det är växelström eller allström i Kanpur. Husqvarna Vapenfabrik vill också veta om de skall leverera en maskin med eller utan värmeslingor.

Den 20 september 1956 skriver hon till YM: Jag är så undrande om det är klokt av mig att dröja till i slutet av oktober då allt är så osäkert i Egypten … Ellen är trött och slut och börjar bli orolig över att jag kanske inte kommer iväg i tid. Elsa lämnade Fagersta den 12 oktober, avskiljningen skedde den 14 oktober och två dagar därefter lyfte planet från Bromma.

Egyptens president Gamal Abdel Nasser hade redan den 26 juli 1956 nationaliserat Suezkanalen varefter Storbritannien och Frankrike den 29 oktober 1956 utfärdat ett gemensamt ultimatum som följdes av bombningar av Kairo. Israel anföll samma dag i Sinai och England och Frankrike landsatte den 5 november trupper i norra delen av Suezkanalen.

Som ett makabert postludium till året 1956 invaderades Ungern i månadsskiftet oktober/november av Sovjet.

Elsa vid Fagersta Bruks Station inför resan den 12 oktober 1956 till Stockholm. Foto: Brodern Alvar.

186 16. VILOPERIODEN 3 – 4