6. Väntande i Sverige

6. VÄNTANDE I SVERIGE 29 6. Väntande i Sverige

Elsa skickar den 20 juli 1929 ett vykort från Bollnäs till sin bror Alvar som då fyllde 17 år. Och den 25 augusti 1929 skriver hon till sin mor från Säter:

Resan hit gick bra … Flickorna ville inte låta mig resa hem i dag.

Under tiden 5 till 14 juli 1929 hölls en tältkonferens i Bollnäs, till vilken man fått låna det stora Kölingaredstältet.45 Talare var Lewi Pethrus, Carl Hedeen, Nils Ramselius och A.P. Franklin; den senare svarade för en heldag om missionen.46 Skakigt Åren runt 1930 börjar marken gunga i flera avseenden. Internationellt råder depression; Wall Street-kraschen i New York inträffar den 29 oktober 1929 och i Sverige avslutar Ivar Krüger sin svindel med ett pistolskott mot pannan den 12 mars 1932.47

Också inom Pingströrelsen råder tumult: den så kallade Franklinstriden bryter ut och sekreteraren för Svenska Fria Missionen, A.P. Franklin får löpa gatlopp och sparkas ut ur Filadelfia.48 Flera tar parti för honom och rivaliserande fraktioner bildas. Och det konkurrerande veckobladet Missions-facklan ges ut av Södermalmskyrkan; en tidning som utmanar Evangelii Härolds monopol. Det går inte så bra.49

Vad Elsa stod i denna fråga framgår av följande notis till EH 1930, 2 oktober, sidan 681: Smyrnaförsamlingen, Hedkärra, Västanfors, beslöt på sitt senaste församlingsmöte att instämma i de protester, som förekommit i Härolden gentemot den söndringsrörelse, som har tidningen Missionsfacklan till sitt organ. Församlingen beslöt även att icke mottaga vittnen, som äro ett med denna söndringsrörelse. Vi hava fullt förtroende för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och önska stå helt på Ordets grund i alla stycken. Gud vare tack för den renings- och luttringseld, som brinner i Sveriges bygder. I detta uttalande har även missionärskandidat Elsa Törnkvist, som har sitt hem i Fagersta och brukar deltaga i vår verksamhet, bett att få instämma. Samtidigt meddelas, att församlingens adress hädanefter är Ivar Linde-

45 Sedan 1916 har Pingst hållit årliga konferenser i Västergötland: först i Kölingared, men från 1920 i Nyhem. 46 EH (1929) sidorna 268 och 368. – Ramselius har gått till eftervärlden som den som med Södermalms Fria Församling som bas år 1930 startade Missionsfacklan. 47 Se Sven Lidmans briljanta predikan Kristendom och politik i EH (1932) sidorna 1-2, 264-265. 48 Se Gäreskog, M. och R. (2006). 49 Janzon, G. (2006) talar på sidan 221 om den apokalyptiska stämningen i början av 1930-talet.

stad, Box 372, Västanfors. Efter den 1 november är min och församlingens adress: Fagersta. Fridshälsningar! Ivar Lindestad.50 Här omnämns hon som missionärskandidat – utan angivande av verksamhetsfält. Att Elsa är solidarisk är naturligt: hon var ju medlem av Filadelfia i Stockholm och dess missionärskandidat.

Vykort från Indien

Den 27 maj 1930 fick Elsa ett vykort avstämplat i Srinagar, Kashmir. Det kom från den Carl Swahn som hon hade träffat i England. Där stod det skrivet: … hoppas du snart kommer ut. Jag kommer nu snart att skriva till Dig och be Dig om en viss hjälp för vårt fält. Hoppas att alla missionärskand vilja hjälpa oss.51 Swahn är den som första gången använder ordet Indien i skrift till Bild från Srinagar. Elsa. Han var tydligen välinformerad. – Enligt Swahns reseberättelse i EH har han: … nu under de heta månaderna rest upp till Kashmir, ty det är nära nog omöjligt att studera på slätten. Vår lärare har följt oss hit, och här i detta ljuvliga klimat hoppas vi att få en god studietid. Nu bo vi i en liten båt. Sjön, som vi segla omkring på, ligger omgiven av berg. Runt omkring skimrar den eviga snön på fjällkedjornas toppar. O, huru storslaget, huru rent, huru tilldragande! Vad skall det då ej bli i himlen, då jorden kan erbjuda en sådan skönhet? För tillfället ligga vi med vår båt i en liten vik, omgivna av tusentals blommande fruktträd. Otaliga blommor pryda marken, många av dem, vi odla hemma, växa här vilda. Fågelvärlden är underbar. Skimrande, glittrande i obeskrivliga färger hoppa de små bevingade varelserna från kvist till kvist och prisa sin Skapare. Skall det bli mera underbart på Glashavets stränder? 52

50 Slika solidaritetsyttringar flöt in per hundratal. Ej sällan med likalydande formuleringar. Tre fjärdedelar av församlingarna hörsammade uppmaningen. Det var väl omöjligt för dem att tro annat än att en grov synd var begången eller ett samfund på väg, enligt Rakel Fris (1973) på sidan 275. Samfundet – o, detta spöke! 51 Vykortet i Elsas efterlämnade arkiv. 52 EH (1930) sidan 351, 26 juni. – Glashavet: se Uppenbarelseboken 4:6.

6. VÄNTANDE I SVERIGE 31 Swahn, som är tre år yngre än Elsa och nybliven missionär, intecknar alltså hennes hjälp redan ett och ett halvt år innan hon kommer ut på fältet. … en viss hjälp … Varför detta hemlighetsmakeri? – Med facit i hand kan vi med mycket stor sannolikhet säga att det rör sig om Swahns uppgörelse med kollegan i Allahabad, Arthur Conney och svensk pingstmissions förste man på det Nordindiska fältet. Detta antagande styrks av att Swahn en månad innan han skriver brevet till Elsa har kontaktat Paul Ongman på YM med kritiska synpunkter på denne Conneys verksamhet. Detta brev från 30 april 1930 är citerat i kapitel 8 under rubriken Konflikter – i flera vågor.

Carl Swahn kom – som vi skall se – att spela rollen som inofficiell senior rådgivare till missionsledningen i personalfrågor – män och män emellan.

Swahn gör två intressanta ideologiska markeringar i sin reseberättelse i EH: … Sedan jag kom hit ut, har jag klarare än förut sett, hur överflödig en institution lik S. F. M. är. Det är ett faktum, att äro ej missionärerna så mycket frälsta, att de kontrollera sig efter Andens lag, så kan säkert ingen missionskommitté i världen kontrollera dem. Men äro missionärerna gripna av den heliga tjänsten, då är en kommitté överflödig. Då det gäller missionärskandidaterna, så föreligger intet som helst hinder för dem att komma ut utan en kommittés mellanhand. … »Missionsfacklan« har också hittat hit ut. Men den är oss endast en smärtsam påminnelse om den splittringsrörelse, varigenom fienden sökt omintetgöra denna härliga väckelse. Gud vare tack, att det misslyckats! Till saken hör att den ovan nämnde Arthur Conney till skillnad från de flesta missionärer inte undertecknat den lojalitetsförklaring som Lewi Pethrus hade avkrävt dem efter 1930-års kriser.53

Varför just Indien?

Elsa var inte den första att lämna lilla Fagersta för att resa till Indien. En Carl Emil Hammarsten – född i Sundborn 1879 – skrevs den 3 augusti 1902 in i Västanfors Baptistförsamling. Han arbetade vid Fagersta Bruks mekaniska verkstad och var god vän med min morfar.54 Efter studier vid

53 Gäreskog, M. och R. (2006) sidan 272. 54 Västanfors AII:1g (1897–1911) sidan 55. Carl Swahn. Ur Elsas fotoalbum.

32 6. VÄNTANDE I SVERIGE Örebro Missionsskola sändes han 1913 till Nordindien av Filadelfiaförsamlingen i Örebro.55 Men hans tid i Indien blev kort: han dog i spanska sjukan redan den 9 december 1918 i Deoria.56 Det finns dock inget belägg för att Hammarsten direkt eller indirekt skulle ha påverkat Elsas val av verksamhetsfält. En mer sannolik inspirationskälla är den ovan nämnde A.P. Franklin, vars bibelstudier Elsa deltagit i under år 1926. Franklin hade missionerat i Indien i Svenska Alliansmissionens regi redan från 1899. Men år 1924 övergick han till Pingströrelsen och blev en tid ledare för dess missionsverksamhet: Svenska Fria Missionen, SFM. I sitt tal vid avslutningen av Filadelfiaförsamlingens bibelskola den 30 november 1924 – som Elsa deltog i – sa Franklin: År 1911 försökte jag att få Lewi Pethrus ut till Indien, men han vägrade, och jag tyckte, han var ganska hårdhjärtad. Tänk på massan av hedningar därute i folkvärlden! Och här står han i Stockholm och vill icke ens lyssna till de stackars missionärer, som komma hem och ropa efter hjälp i det väldiga missionsarbetet. Det var hårt! Vem kunde uthärda det? Men när vi nu blicka tillbaka på dessa år, se vi och förstå, att Gud här lett oss. Han har lett broder Pethrus att här i Stockholm upparbeta en grund för den yttre missionen att vila på. Här är nu en församling, som underhåller 31 missionärer på de yttre fälten, och vi skola hoppas och bedja till Gud, att de tillsammans få utföra mycket mera än Lewi Pethrus hade gjort, om han kommit ut på missionsfältet. Ju äldre jag blir, och ju mer jag får vara med i missionsarbetet, desto klarare blir det för mig, att vi måste ha en grund här hemma för arbetet på de yttre fälten.57 I sanning en eloge med reservationer. Man kan förstå bondpojken Lewi Pethrus´ osäkerhet inför Franklins skruvade retorik. Den grund som Franklin kom att bygga – Svenska Fria Missionen – skulle alltså bli hans öde. Elsas framtida kollega i Indien, Daniel Hallberg berättade i ett brev den 24 november 1987 till missionären och missionshistorikern Barbro Andreasson att han i ett tidigt skede träffat A.P. Franklin som skall ha sagt:

… till Indien tycks ingen vilja gå med evangeliet … skulle inte du kunna gå till Indien … det finns ett akut behov av bröder.

55 Henriksson, F. (1934) sidan 168. 56 Alfr. Gustafsson skriver en dödsruna över Hammarsten i EH (1919) sidan 3. Där framhåller han att det var A.P. Franklin som hade påverkat Hammarsten i riktning mot Indien. Hela hans själ var från det ögonblicket satt i brand för hinduernas frälsning. 57 EH (1925) sidan 65, 5 februari.

6. VÄNTANDE I SVERIGE 33 En annan inspiratör för Elsa kan ha varit föreståndaren för Elim College i London. Denne Percy N. Corry från kapitel 5 hade varit många år i Indien.

Men ett annat, kanske viktigare skäl för Indien heter Karin Cométh. Hon är jämngammal med Elsa men har redan varit ute en period som missionär i Indien. Nu är hon hemma för vila efter en sjukdom. Enligt min informant Annie Wahlgren hade Karin talets gåva och därmed gjort starkt intryck bl.a. på Elsa.58

Från Ekeberga vilohem i Långedrag skriver Karin Cométh ett brev den 15 maj 1930 till en Broder i Herren på YM. När hon har fyllt allt utrymme på papperet kommer hon på att hon glömt något viktigt. Hon vänder sidan upp och ner och klämmer före ingressen in följande rader:

Hoppas Bröderna äro vissa om Guds ledning när det gäller Elsa Törnkvist. Hennes kallelse i första / hand gällde ju Armenien o ej Indien o hennes sätt är mycket emot henne för Indien men är det Guds vilja verkligen så går det nog bra ändå. Med de varmaste fridshälsningar. Karin Cométh. Som om dessa reservationer inte vore nog skriver Karin 6 dagar senare, den 24 maj 1930 ett nytt brev till YM i samma ärende. Träffade Ester Seger i Restad där Gud gjort henne till välsignelse. Har ofta i Indien fått bedja att Gud skall ta ut henne för Indien men visste ej att hon i många år burit på kallelse dit. Jag hoppas att vännerna i Restad skall hjälpa henne, ty är viss på att Gud vill ha henne ut. Känner henne ej så mycket per-

58 Flera missionärer har åberopat Karin Cométh som inspirationskälla. Så t.ex. Signe Andersson, Alingsås till Bangalore och Karin Stromberg/Fallquist, av danskt påbrå, som kom till Indien i oktober 1922. Se Andreasson B. (2000) sidorna 19, 106 och 120.– Karin avskildes den 2 november 1924 mitt under den bibelskola i Filadelfia, som Elsa deltog i.

34 6. VÄNTANDE I SVERIGE sonligen men vad jag känner av henne är enbart gott. Hon är mjuk o har lätt för att sätta sig in i förhållande o ej lättsårad. Dessa drag är av stort värde för Indien o vi skola tacka Gud för henne. Jag skulle önska att Ni vill på ett eller annat sätt hjälpa henne.59 Karins understrykning. – Detta rekommendationsbrev är alltför översvallande för att vara sant; det verkar vara skrivet i ett tillstånd av förvirring. Hon lanserar alltså en motkandidat: Elsas ungdomsvän från Fagersta och evangelistkamrat i Älvdalen och Nittkvarn.60 Och utan att nämna Elsas namn. Varför är Karin vid denna tidpunkt så negativ till Elsas kandidatur? En första approximation är att såväl Karin Cométh som Elsa Törnqvist var s.k. starka personligheter. Karins brorson Åke Waldinger talar om henne som dominant. 61 Per Thorné, kollega till Karins bror och Svenska Tändsticksbolagets representant i Lahore runt 1960 berättade i telefon att Karin var en karriärist. På min fråga om vilken karriär hon kan ha tänkt sig svarade han: påve. 62 Även andra av mina informanter har synpunkter: enligt Stanley Sjöberg var Karin manhaftig och Annie Wahlgren använder metaforen ett lokomotiv. Ester Seger var däremot rädd för sin egen skugga och definitivt inte en missionärs-typ. Detta enligt fagerstasonen Åke Lindestad, i vars barndomshem Ester senare kom att arbeta.63 Jag, författaren kände hennes bror, målaren Emil Seger väl och hennes brorsdotter Birgit mycket väl. Men jag visste bara vagt att det fanns en Ester Seger, men inte att hon hörde till samma familj och inte förrän jag började med detta skrivande att hon och Elsa hade varit kamrater. Ville Karin ha en ja-sägare till kamrat? – Det är osäkert om Elsa någonsin fick kännedom om Karins reservationer.

59 Restad ligger i Västergötland. Understrykningen är Karins. 60 Se kapitel 3. 61 Telefonintervju 4 februari 2016. 62 Telefonintervju 3 augusti 2016. 63 Son till pingstprofilen och sångförfattaren Ivar Lindestad, som skrev flitigt i EH under signaturen Ivar.