Tidningen Pingst nr 3 2021

16

Hundra år av demokrati

En tidning med uppbyggelse från Pingst – Fria församlingar i samverkan

20

Nytt nätverk för samer i Pingst

Nr 3 • 2021

Det stora hoppet i vår tro

TEMA Jesu andra tillkommelse

Mosas flykt ledde hem

• I DETTA NUMMER •

Nr 3 • 2021

Gudsnärvaro och varm gemenskap på Nyhem och Lappis.

NYHETER 6 - 7

4 Från ateist till pingstvän. Ivar Lundgren om sitt liv i den nya boken Vägen jag fann.

FOLK I RÖRELSE

5 NYHETER FRÅN PINGST Kreativitet och karismatik på Pingst Ledare 14

NYHETER FRÅN PINGST Många döpta i Sörmland

Sid 29 16-19

DEMOKRATIN 100 ÅR Frikyrkan viktig för demokratin

Foto: Elin Almqvist

Samer i Pingst

22-28

Genom ett nytt nätverk lyfts samernas historia och bidrag inom pingströrelsen fram.

REPORTAGE 20-21 Löftet om Jesu återkomst är mänskligt sett otroligt.

Tidningen Pingst ges ut av Pingst – Fria församlingar i samverkan Adress Tidningen Pingst Annonsförsäljning Box 15144 167 15 Bromma Telefon 08 – 619 25 39 E-post noomi.lind@pingst.se Frågor om mikael.axelsson@pingst.se Tryckeri Adressändring 08 – 619 25 52

V-TAB, Vimmerby

Ansvarig utgivare Redaktör Omslagsbild Art Director Grafiker

30

NYHETER FRÅN PINGST Kronprinsessparet besökte Skövde Pingst

34

KRÖNIKA Josefin Lennartsson

Medverkande Olof Djurfeldt i detta nummer Gabriella Mellergårdh Magnus Ramstrand Josefin Lennartsson Martin Thörewik Daniel Alm Ulrika Ramstrand Noomi Lind Marcus Jonsson Gabriella Mellergårdh Daniel Alm Marcus Jonsson Levi Sunesson Noomi Lind Rakel Sikström Elin Almqvist Sandra Lagestrå

Sid 8

Ola Tallbom Display Umeå Ola.tallbom@ display-umea.se 090-711512

TEMA Jesu andra tillkommelse

Foto: Levi Sunesson

Möte under tallarna

• LEDARE •

Skördetröskan ska igång

Min tro är att det är fullt möjligt för många pingstförsamlingar att ha dop varannan helg fram till advent.

DANIEL ALM Föreståndare Pingst FFS

UNDER SOMMARLEDIGHETEN kom de orden till mig gång efter gång, att skördetröskan ska igång. En tröska talar om kapacitet och format, skörd talar om något som ska hämtas in. Jag uppfattar maningen sådan att det nu är dags att ställa om från ett såningsperspektiv till ett skördeperspektiv.

Vi har sått mycket under pandemin och nu finns en fas av skörd. Det är tid att förkunna den troendes dop i vatten, att arrangera dopkurser och att annonsera dop. Min tro är att det är fullt möjligt för många pingstförsamlingar att ha dop varannan helg fram till advent.

I DETTA NUMMER av vår tidning fokuseras den yttersta tiden. Det är fascinerande att läsa Uppenbarelseboken som enligt teologen Timothy Beal bär ett multimedialt innehåll. Johannes ser och hör dramatiska syner om framtiden.

Genom Uppenbarelseboken finns dock en tydlig linje att Gud som orubbad på sin tron har all makt genom alla konvulsioner, använder sin församling för att fullborda sina planer. Det börjar med de så kallade sändebreven till de sju församlingarna och slutar med bruden, Lammets hustru. Det är fascinerande att läsa om hur Johannes ska få se just bruden men ser en stad. Ängeln tar honom med till en höjd och där i Anden ser han det himmelska Jerusalem. ”En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru.” Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis.” Uppenbarelseboken 21:9-11 När allt är fullkomnat är bruden en stad som äger Guds härlighet, alltså en del i gudsrikets totala fullkomning.

VILKA SLUTSATSER ska vi då dra av denna framtidsvision som övergår all mänsklig kreativ förmåga att kunna föreställa sig? Jag tror att vi ska arbeta troget i våra församlingar. Det vardagliga i församlingen bär det eviga inom sig. I tjänandet finns härligheten. Det är, som det står i Uppenbarelseboken, som om en dörr stod öppen till himlen, genom församlingens pågående liv.

Därför, kära vänner, skördetröskan ska igång och vi behöver många arbetare till skörden. Om detta bör vi be enligt Herrens böneuppmaning i Lukasevangeliet. Men vi söker inte att vinna många för framgångens och tillväxtens skull, låt oss istället vinna människor och döpa för himmelrikets skull.

Låt oss arbeta för Herren denna höst, en stor skörd för evigheten kan nu hämtas in.

3

• FOLK I RÖRELSE •

TACKA GUD!

104 personer döptes till Kristus söndagen den 22 augusti på Hillsong Sveriges olika campusar. Det var den största dopfesten i församlingens historia.

”

Skriv ner vad som varit positivt med coronatiden. Du kommer att se att Gud har gjort jättemycket.

Foto: Levi Sunesson

Ghazal Zekavat pastor i Pingstkyrkan Borås, i Nyhemsveckans podcast.

vaccinationer mot Covid-19 har utförts i Filadelfiakyrkan, Stockholm. Även andra pingstkyrkor tjänar som vaccinationslokaler under pandemin. Detta bidrar till att sänka tröskeln till församlingen för invånare i samhället.

46 miljoner kronor samlades in genom second hand-butikerna till missionsinsatser 2020. Det visar pingströrelsens årsbok. Siffrorna bygger på de uppgifter som rapporterats in från 81 församlingar.

MAGNUS ENSTRÖM är ny pastor och föreståndare i Filadelfia Stigsjö.

JOHANNA BODE lämnar tjänsten som verksamhetsledare för Pingst ung för att bli pastor och föreståndare i Pingstkyrkan i Västra Fröunda.

ROLAND PETTERSSON är nu resande pastor i Norrland. Tidigare var han föreståndare i Pingstkyrkan i Skellefteå.

TINA och NILS-OLOV MARTINSSON är nya pastorer och föreståndare i Åtvidabergs Frikyrkoförsamling.

MARICA REID slutar till årsskiftet som pastor och föreståndare i Sollentuna Pingstkyrka. Hon efterträds av David Norberg.

MONICA WERNER har slutat tjänsten som pastor och föreståndare i Södertörnkyrkan, Huddinge.

Foto: Privat

187 000

REBECKA WIBERG är ny pastor och föreståndare i Pingstförsamlingen Norrahammar-Taberg.

Hon var förut pastor i Immanuelkyrkan Örebro.

SAKARIAS BRYSKHE är ny pastor med ansvar för ungdom i Malmö Pingstförsamling.

FRIDA ENGWERS har slutat sin tjänst som barnpastor i Sala Pingst för att bli ungdomspastor i Betelkyrkan, Ljungby.

MATHIAS LÅNG har slutat sin tjänst som pastor i Malmö Pingstförsamling.

Han blir istället ny föreståndare i Hamnkyrkan, Hillerstorp.

LUKAS OLSSON är ny ungdomspastor i pingstförsamlingarna i Karlstad och Deje. Han kommer närmast från Hillsong Göteborg.

PONTUS FRIDOLFSSON har gått in som tillförordnad kommunikationschef för Pingst centralt efter att Marcus Jonsson slutat.

GERTOVE LIW är ny föreståndare dels i Vallovskyrkan och dels i Pingstkyrkan i Sandviken. Han var tidigare pastor och föreståndare i Höglidenkyrkan, Hudikvall.

ANDERS och CAMILLA OLSSON har slutat pastorstjänsterna i Arken, Värnamo för att vara ledare i Södertörnkyrkan, Huddinge.

JOHANNA WINTHER är ny pastor i Västkustkyrkan, Strömstad.

• NYHETER FRÅN PINGST •

Nr 3 • 2021

Foto: Noomi Lind

Pingst Ledare 2020 i Hedvigslundskyrkan Gävle - en av värdförsamlingarna.

Lokalt och digitalt Pingst Ledare Kreativitet och sund karismatik fokuseras under Pingst Ledare. Josefin de Gregorio och Linwood Berry hör till talarna och 18 seminarier erbjuds under den lokala och digitala dagen.

DEN 13 NOVEMBER är det dags för Pingst Ledare. På grund av fortsatta restriktioner blir det även i år en digital och lokal-regional samling. Värdförsamlingar runtom i landet bjuder in till en dag där ledare får utrustas, utmanas, söka Gud tillsammans och inspireras av varandra.

– I år kommer Pingst Ledare att sätta fokus på kreativiteten, på det andliga livet men också på sundheten och varningstecknen för osundhet, säger Daniel Alm, föreståndare för Pingst. Vi vill odla en miljö av framtidstro där man vågar satsa och vara innovativa men också en transparent och hållbar miljö där vi växer på ett sunt sätt tillsammans.

Förutom Daniel Alm medverkar litteraturvetaren och författaren Josefin de

Gregorio och den amerikanske församlingsplanteraren och konstnären Linwood Berry under förmiddagens digitala undervisningspass.

SENARE FINNS hela 18 olika seminarium att välja mellan via zoom. Till rubrikerna hör: En ny missionsvåg bland barn och unga, Främlingsvänlig: ett nytt begrepp som behövs mer än någonsin, Jesu sista befallning – vår första prioritet?! och Ända in i kaklet! – Hur ditt liv och ledarskap håller i längden.

På eftermiddagen står lokala exempel och samtal utifrån temat kreativitet, karismatik och sundhet på programmet.

Dagen avslutas med lovsång och betjäning lokalt.

FAKTA • Pingst Ledare är ett nätverk för anställda ledare, ideella ledare och aktiva volontärer. Visionen är att långsiktigt träna, uppmuntra och samla ledare för att stödja hälsosamma, lärjungaformande och därigenom växande församlingar i Sverige.

• Läs mer om kostnaden, programmet, innehållet i de olika seminarierna och anmäl dig på: pingst.se/ledare.

5

Nr 3 • 2021

• NYHETER FRÅN PINGST •

”Vi hade en väldigt go atmosfär” Det är många pusselbitar att foga samman i en sommarkonferens. Inte minst när den sänds digitalt. Ett år av lärdomar, stark gudsnärvaro och varm gemenskap i teamen bakom produktionen, präglade Nyhem och Lappis.

Gift Blessing medverkade i Nyhemsveckan.

Nere till vänster: Frasses cirkus och till höger inspelning på Lappis. Foto: Levi Sunesson och Rakel Sikström.

INTE HELLER DENNA sommar intogs Nyhemsområdet och Husbondliden av tusentals pingstvänner. Ändå fyllde budskapet om Guds storhet och hoppet i vår tro dessa viktiga mötesplatser, där digitalt sända program skapades.

Ett år av webbgudstjänster hade stärkt beredskapen inför Nyhemsveckan och Lappis, som producerades i samarbete med TBN Nordic.

– Vi har hunnit få erfarenheter av både produktion och innehåll, vilket gjorde att det kändes mer tryggt. Vi vet mer om vad som funkar i det digitala. Jag tyckte att allt från teknik till lovsång kändes väldigt bra.

Programmen höll god kvalitet och hade bra innehåll.

Det säger Albin Karlsson, pastor i Pingst Västerås, som var mötesledare under Nyhem och talare på Lappis.

Fast visst saknade han gensvaret i en fullsatt möteshall: – Det är stor skillnad, men man får tänka in folket ändå som ju sitter därhemma och tar del av budskapet. Vi hade också en väldigt go atmosfär under konferenserna mellan oss som jobbade, där många satt

med under inspelningarna och gav stöd.

Frida Nyberg, pastor i Pingstförsamlingen Boden, medverkade också under båda konferenserna.

– Jag ville förmedla att hoppet är i Jesus.

Så mycket i vår värld går ut på att söka efter hopp och glädje, men det blir lösryckt om det inte förankras i något som håller och bär oavsett omständigheter. Jag tyckte att konferenserna präglades av hur starkt vårt hopp är. ÄVEN FRIDA NYBERG saknade alla konferensbesökare och att få dela upplevelserna med dem.

– Men jag är tacksam över den gudsnärvaro vi fick uppleva tillsammans som team av medverkande. Det var inte bara en produktion. Vi stärktes i vår gemenskap och insikt om hur viktig varje pusselbit är för en konferens. Det är så gott att tjäna utifrån de gåvor vi var och en har.

I båda konferenserna satsades mycket på att göra något för varje målgrupp.

Olika mindre sammankomster hölls också runtom i landet under veckorna för att stärka gemenskapen lokalt.

• KRÖNIKA •

Nr 3 • 2021

I väntan på återkomsten JESUS KOMMER SNART. Det budskapet har upprepats många gånger i kristenhetens historia. Det fanns också med i den apostoliska trosbekännelsen skriven under 100-talet. Där bekände man Jesus som ”på tredje dagen uppstånden från de döda, uppfaren till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande för att döma levande och döda”. Samma trosbekännelse proklamerade också tron på ”syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv”.

Det är klart att ett sådant budskap känns särskilt aktuellt under nödtider. När välståndet växer, tonas ofta evighetsfrågorna ner. Och när man är mitt i livet och är frisk och stark, tänker man mindre än vad man borde göra på livets bräcklighet – när som helst kan ens liv trots allt avbrytas av ond bråd död. Själv kan jag som nittioåring knappast undgå att tänka på de eviga tingen. När jag planerar för jordiska ting, kan jag inte ha särskilt långsiktiga planer.

Det finns alltid en inre reservation. ”Om Herren vill och jag får leva” (Jak. 4:11).

INTE HELLER SÅDANA som säger ”Religiös är jag inte”, bör i vår tid kunna undgå att tänka på osäkerheten i framtidsplaneringen. Brinnande skogar i världen och enorma regnväder med otroliga översvämningar, har chockerat många. Vetenskapsmän varnar att det kommer att bli allt värre om vi inte kan vända utvecklingen.

Världens bräcklighet är påtaglig. Bibelläsare vet också att Jesus talade om en tid 8

OLOF DJURFELDT Var medarbetare till Lewi Pethrus och chefredaktör på Dagen 1974-96.

Men det är inte våra meriter som gör oss redo för att för alltid få finnas vid Jesu sida.

då himmelens makter skulle bäva och då tecken skulle ske i solen och i månen och i stjärnorna och då människorna skulle stå rådlösa vid havets och vågornas dån och att allt detta var ett förebud till Jesu återkomst (Luk 21:25-28).

Löftet om Jesu återkomst är mänskligt sett otroligt. De som dött i tron på honom uppstår i förvandlad gestalt, och de som ännu lever på jorden i samma tro förvandlas. Båda grupperna möter Herren i rymden för att sedan för alltid få vara hos Herren (1 Thess 4:16-17, 1 Kor 15:31-32).

DEN STORA PERSONLIGA frågan är om vi som kristna är förberedda för mötet med honom. Jesus varnar sina lärjungar för att tänka: ”Herren kommer inte så snart” och fastna i girighet, maktmissbruk, frosseri och dryckenskap. Men det är inte våra meriter som gör oss redo för att för alltid få finnas vid Jesu sida. Det är Kristi försoning. Också den som kommer till Jesus i livets skymning som den botfärdige rövaren är redo. Den som är överlåten åt Kristus med alla sina brister likaså.

Löftet om att de som mött Herren på skyn sedan för alltid skall vara hos Herren betyder att de finns på hans sida i grundandet av fridsriket. Men när Bibeln kallar himmelen för de troendes hemland och talar om uppståndelsekroppen som en himmelsk kropp, lik Jesu härlighetskropp (1 Kor 15:47-49, Fil 3:21), betyder det att uppståndelselivet är en tillvaro både i himmelen och på jorden.

Naturliga material och genuint hantverk…

... OCH VI FINNS ALLTID HÄR FÖR DIG. Vi på Arbetsgivaralliansen är glada över att Pingst valt oss som arbetsgivarorganisation. Vi gör allt för att du som medlem ska bli starkare i din roll som arbetsgivare. Vi är experter på din bransch och tar hand om allt det jobbiga, så att du kan fokusera på din verksamhet. Är det något du undrar över är du alltid välkommen att kontakta oss på 08-545 912 00.

Vi på Lövsta Trähus vill skapa hus med genuin hemkänsla, med design som sträcker sig från det traditionellt eleganta till det djärvt moderna. Materialet till husen är valda med omsorg och känsla för kvalité. exempelvis använder vi råspont (massivt trä) i alla inner- och ytterväggar samt yttertak. Huset blir genuint och rustikt, en investering för flera generationer.

Välkomna till oss med dina husplaner!

Civilsamhällets arbetsgivarorganisation

Vireda, 578 92 Aneby. Tel. 0390-310 55 www.lovsta-trahus.se

• PORTRÄTTET •

Nr 3 • 2021

Mosa fann en ny familj Han var sjuk och papperslös och tvingades fly från Iran.

I Jönköping fann Mosa Rezai en tro på Gud, en ny inriktning i livet och en stor familj i pingstförsamlingen. Nu brinner han för att alla ska känna sig hemma i kyrkan.

Text och foto: Gabriella Mellergårdh

ALLA MÅSTE VÅGA berätta om Jesus. Om min kusin inte hade delat sitt vittnesbörd hade inte jag kommit till tro. Och om jag inte delar mitt vittnesbörd kan en annan inte komma till tro.

Mosa Rezai är kristallklar i sin berättelse. Omvändelsen gav hans liv en ny inriktning och en ny, stor familj i Pingst Jönköping. Vi möts i pingstkyrkans café som idag också är Mosas arbetsplats.

– Jag började som volontär i kyrkan, men nu är jag timanställd som integrationsguide.

Mosa ler. Han har nära till skratt, berättar inlevelsefullt och beskriver sig själv som en social människa.

– Jag har jobbat mycket med händerna innan, men nu tycker jag om att jobba med människor. Det passar mig.

Han är 27 år gammal, född i Afghanistan men uppvuxen i Iran tillsammans med mamma, pappa och fyra yngre syskon. Vägen in i arbetslivet gick via byggbranschen där Mosa arbetade som murare, men när han var 17 år insjuknade han i reumatism.

– Det var en väldigt tuff tid, jag blev typ förlamad i två år och kunde inte jobba.

Som papperslös afghan boende i Iran 10

är möjligheterna till arbete begränsade.

Familjen valde därför att flytta från de södra delarna av landet till huvudstaden Teheran där Mosa lärde upp sig inom sömnad och började jobba som skräddare med flera anställda. Men problemet kvarstod att han var papperslös, något som kunder utnyttjade genom att inte betala.

Problemen eskalerade och svåra konflikter uppstod samtidigt som Mosas sjukdomstillstånd försämrades.

– Jag kunde till slut inte fortsätta, även fast det var jag som inte fick betalt så var det jag som måste fly. Det var inte lätt att lämna sin familj och inte veta när man träffas igen, säger Mosa.

HAN HADE EN kusin som bodde i Sverige och därför föll valet på just detta lilla land i norr.

– Men han berättade aldrig om snön och kylan!

Mosa skrattar. Den 16 november 2015 landade Mosa i Malmö. Efter ett par veckor förflyttades han till Jönköping och därifrån vidare till ett större flyktingboende utanför Hillerstorp. Efter nästan ett halvår i de småländska skogarna fick Mosa flytta till ett boende på Tokeryds Herrgård ut-

Då såg vi en kille från förläggningen som gick rakt ner mot stan, och jag tänkte, det är söndag – han måste vara på väg till en kyrka. Så jag sprang efter honom.

Nr 3 • 2021

RÖSTER OM

Mosa Rezai

Ulrica Heidari Integrationssamordnare, Pingst Jönköping – Mosa är ovärderlig med sina egna erfarenheter av att komma som flykting till Sverige och av att integrera och bli en del av vårt samhälle. Han sprider mycket glädje och hopp omkring sig och är en förebild för många. Han är också ett föredöme i att frimodigt dela med sig av sin tro på Jesus och jag är tacksam att han är min kollega och vän.

Johannes Eliasson Läger- och regionansvarig, Sport for Life.

– Ända sen första gången jag träffade Mosa har han inspirerat mig. Han är oerhört driven och sprider en massa glädje oavsett vart han kommer. Han har ett stort hjärta för Jesus och för människor och ser alltid till andras bästa.

12

anför Jönköping. Där hölls regelbundet ett språkcafé av en grupp från Missionskyrkan i Bankeryd.

– Det var där jag började lära känna svenskar som jag fortfarande har kontakt med, berättar Mosa.

Kontakten fördjupades när Mosa började besöka de nyfunna vännerna hemma hos dem.

– De berättade för mig om kyrkan och om Jesus, och det var spännande.

MOSA ÄR FÖDD i en muslimsk familj. För honom handlade det mest om tradition, att följa med strömmen och göra som alla andra, utan att ställa några frågor. Men hans kusin hade blivit kristen i Sverige.

– Och direkt när jag kom till Sverige började han prata med mig om Jesus. ”Du måste hitta en kyrka”, sa han. Och jag blev nyfiken.

Tillsammans en söndag morgon gick de till busshållplatsen och sökte på Google: kyrka Jönköping tolk persiska.

– Då såg vi en kille från förläggningen som gick rakt ner mot stan, och jag tänkte, det är söndag – han måste vara på väg till en kyrka. Så jag sprang efter honom.

Ali, som killen hette, hade lurar i öronen och hörde inte Mosas rop. Däremot blev han livrädd när Mosa tog tag i hans axel och frågade: Var ska du? Men när Ali förstod att Mosa var på jakt efter en kyrka sken hans ansikte upp: Jaa, vi går till kyrkan!

– Det var då jag kom till Pingstkyrkan.

Där började min resa, säger Mosa.

Här var det plötsligt okej att ställa frågor. Mosa hade alltid undrat varför han skulle be fem gånger om dagen och framför allt – varför skulle han be på arabiska?

– Jag hade rabblat ord som jag inte förstod. Jag är ju persisktalande. Om Gud förstår alla, varför ska jag då inte be på mitt språk?

Mosa började läsa Bibeln och jämförde med Koranen. Han gick också en alphakurs för persisktalande och den 18 september 2016 döptes Mosa i Pingst Jönköping.

– Ni kommer att lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria. Ni är Guds tempel och Guds ande bor i er. Smaka och se att Gud är god. Det är bibelverser som

har betytt mycket för mig, säger Mosa.

Samtal och själavård har också hjälpt honom att hitta vägen fram. Och han är tacksam för att det positiva beskedet om uppehållstillstånd kom så snabbt, efter den första intervjun.

– Det var nästan ett mirakel.

Mosa har kämpat hårt för att lära sig svenska. Det tidsbegränsade uppehållstillståndet har redan förlängts ytterligare tre år och han ser fram emot att så småningom få ansöka om svenskt medborgarskap.

Han har nyligen börjat på en utbildning till ortopedtekniker vid Jönköpings yrkeshögskola.

Hans egen sjukdomsbild har förbättrats med tillgång till god behandling i Sverige.

– Jag mår mycket bättre och har börjat träna på gymmet igen, säger Mosa och ler.

Familjen hemma i Iran mår också bra, även om situationen i landet är tuff, berättar Mosa.

– Mina syskon vet att jag har blivit kristen och de säger att ”det är ditt liv, du får bestämma”. Yngre är lite mer öppna. Men mina föräldrar vet inte än, jag kan inte bara ringa och förklara, säger Mosa.

HAN HAR VÄNNER som berättat för föräldrarna om sin omvändelse och som fått till svar att ”du är inte längre mitt barn”.

– Det är inte så lätt. Det behövs ett mirakel, säger Mosa.

Men samtidigt har han fått en ny och mycket större familj.

– Församlingen, vi är som en familj, verkligen, säger Mosa.

Och stödet från familjen i församlingen betydde mycket när Mosas omvändelse blev känd på flyktingboendet.

– Innan var det alltid ”hej kompis, bästa vän”, men när jag blev kristen bröt de kontakten med mig och det var jättetufft. Jag fortsatte ändå att hjälpa dem och många av de som var mest elaka har faktiskt också kommit till tro. De har bett mig om förlåtelse, säger Mosa.

Och när allt ställs på sin spets är det Jesus som ger Mosa tröst och hjälp.

– Jesus är allt för mig. Han är min pappa, min vän. Och jag behöver inte ens prata svenska med Gud! Människor förändras, människor kan man inte alltid lita på. Men Jesus förändras aldrig.

Foto: Gabriella Mellergårdh

• PORTRÄTTET •

VIKTIGT MED DELAKTIGHET. Församlingen blev Mosas nya hem. Han framhåller att det är väldigt viktigt att jobba med integration och vänskap även i kyrkan så att de som kommer till tro blir delaktiga och känner sig hemma.

Han är också tydlig med att känslan av att församlingen som en ny familj inte på något sätt är självklar. Han har sett det hända, att nyomvända landsmän efter en tid försvinner från kyrkans gemenskap. I det offentliga samtalet betraktas det som att omvändelsen bara var ett sätt att skapa asylskäl.

– Men de har en tro, det är jag säker på.

Det finns ingen som kan döma om någon annan har en äkta tro, säger Mosa.

Om en nyomvänd flykting inte längre är aktiv i kyrkan handlar det om andra saker, menar Mosa.

– Det är väldigt viktigt att den som kommer till kyrkan får bra undervisning på sitt språk så att man verkligen förstår vad det handlar om. Men jag har sett många kyrkor som inte har tolk, säger Mosa.

Det är också så, förklarar Mosa, att

FAKTA • Mosa Rezai föddes i Afghanistan men växte upp i Iran.

• Han kom till Sverige 2015 och döptes i Pingst Jönköping i september 2016.

• Förutom att jobba med integration i församlingen utbildar han sig till ortopedtekniker.

nyanlända har väldigt stora krav på sig från samhället att lära sig svenska, skaffa utbildning, lägenhet och jobb.

– Vi har fullt upp, vi börjar under noll, vi har ingenting och måste börja om från början. Det kräver mycket tid och gör att man inte alltid hinner engagera sig i kyrkan. Men vi behöver vänner, säger Mosa.

Och det är här det bränner till på allvar.

För även om många församlingar är duktiga på att ordna aktiviteter för nyanlända betyder det inte att man samtidigt lyckas bygga vänskapsrelationer.

– Församlingen måste vara som en familj där man träffas och umgås. Men det är svårt att komma in i en grupp, även i kyrkan. Därför är det jätteviktigt att jobba med integration och vänskap även i kyrkan, så att de som kommer till tro blir delaktiga.

13

Nr 3 • 2021

• NYHETER FRÅN PINGST •

Nya församlingar och 947 döpta Tre församlingar tillkom och 947 personer döptes under 2020.

Sörmland utmärkte sig genom en dubblering av antalet döpta. Det visar statistik i pingströrelsens årsbok.

ANTALET PINGSTFÖRSAMLINGAR i Sverige är nu uppe i 438, vilket innebär en ökning med tre jämfört med tidigare. Den nystartade församlingen Centrumkyrkan i Malmö är ett av tillskotten liksom Finska Filadelfia i Stockholm, som tidigare var en del av Filadelfiaförsamlingen. Båda välkomnades på Rådslaget i våras.

Antalet medlemmar inom pingströrelsen var vid årsskiftet 87 630, vilket är något mindre än året före.

TOTALT DÖPTES 947 personer till Kristus i 176 församlingar i landet.

– Som väntat innebar pandemin en minskning i antalet döpta under 2020, men det finns även ljusglimtar. Exempelvis att Skåne ökat med två församlingar 14

och med 59 medlemmar. Även Västernorrland har ökat med 56 medlemmar. I Sörmland döptes 54 personer, nästan dubbelt så många som 2019.

Det berättar Magnus Wahlström, ansvarig för Arkiv och Forskning samt redaktör för Årsboken som publiceras i oktober.

DE INSAMLADE medlen uppgick till 422,3 miljoner kronor i de församlingar som rapporterat in siffror. Detta innebär 5 497 kronor per medlem.

– Det är en svag minskning sedan året före och tydligast märks den i andelen som gått till mission, säger Magnus Wahlström. Detta kan dock bero på att planerade satsningar inte kunnat genomföras på grund av coronapandemin.

FAKTA • Underlaget för statistiken är de uppgifter som de lokala församlingarna efter årsskiftet skickar in till Pingst.

• I sammanställningen ingår även 9 529 medlemmar från 64 gemensamma församlingar. Dessa är anslutna till Pingst ffs och till ytterligare ett eller flera samfund.

Foto: Sandra Lagestrå

En av de 947 som döptes 2020 är Annika Riklöv Dopet ägde rum i Pingst Västerås och förrättades av pastor Tommy Log.

h c o s a l k c e H uutröuvatvs ett sunt ? p a k s r a d e l andligt Nu är den här! Den 8:e boken med de fromma busfröna Munken & Kulan!

En underbar sagobok med 50 illustrationer för de minsta.

Jättefina recensioner.

Att leda i karismatiska miljöer 7 nya små billiga böcker lämpliga som gåvor. Totalt finns nu 20 st olika böcker

Massor av CD för 10 kr och nothäften för 5 kr!

info@tomsing.se 0582-15757

269:-

– strategi, organisation, kultur och andlig tillväxt Magnus Jonegård 310 sidor • inbunden med skyddsomslag

Kan verkligen en sund karismatik och ledarskapsmodeller utan maktanspråk och andliga övergrepp bli verklighet?

Magnus Jonegård har lång erfarenhet av ledarskap, både från näringslivet och som pastor och församlingskonsult inom Pingst och EFK. På ett personligt sätt beskriver han ledarskapets möjligheter och svårigheter med hjälp av många exempel.

Flera kapitel berör Filadelfiaförsamlingen i Knutby, där författaren verkat som församlingskonsult under ett år, och vi får unika inblickar i församlingens teologi och ledarskap som inte tidigare varit kända.

Boken tar också upp högaktuella frågor kring hur man identifierar och hanterar maktmänniskor samt förhind­ rar sektliknande och osunda drag i församlingen.

Hur bibelsyn, värderingar, demokrati kan förhålla sig till ett modernt församlingsbygge.

Pelle Hörnmark, pastor och Chairman Pentecostal European Fellowship

Alltid inspirerande kristna böcker www.semnos.com

• 100 ÅR AV DEMOKRATI •

Nr 3 • 2021

Frikyrkan först med demokrati Visste du att Sveriges första frikyrka även var den första demokratiska föreningen? Där hade män och kvinnor lika rösträtt redan 1848. Vår egen rörelse har en viktig roll i landets demokrati, skriver Marcus Jonsson, vice ordförande i Solna Pingstförsamling, i en personlig betraktelse med anledning av 100-årsjubileet.

Text: Marcus Jonsson • Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag

VÅRT LAND FIRAR 100 ÅR som demokrati. I september 1921 fick kvinnor för första gången rösta och kandidera i ett svenskt riksdagsval. Allmän rösträtt för män hade införts tolv år tidigare. När Riksarkivet skildrar denna avgörande händelse i Sveriges historia skriver man att ”rösträtten i Sverige har en lång och intressant bakgrundshistoria”. Men tyvärr nämns inte var den allmänna och lika rösträtten först infördes i Sverige. Ty riksdagen var inte först.

Sju decennier innan kvinnan gavs rösträtt genom lagen, fastställdes denna rättighet av en liten grupp människor den 21 september 1848. I det som eftervärlden känner som Borekullabekännelsen går det att läsa: ”På församlingens anförda möte skola alla angelägenheter, så widt sig göra låter, genom röstning afgöras. Wid röstningen hafva alla medlemmarna lika röster, och afgörandet sker genom de härwid anförda rösternas pluralitet. Ett sådant afgörande har sig då det mindre antalet att willigt underkasta.”

Ja, du noterar rätt. Det står församlingen. Sveriges första frikyrkoförsamling är också vårt lands första demokratiska förening där såväl män som kvinnor hade rösträtt. Här lades grunden för den demokratiska mötes­ strukturen som i dag tillämpas i Sveriges riksdag med majoritetsprincip.

Det är intressant att denna del av Sveriges historia finns omnämnd i en av propositionerna (Prop. 2009/10:55) från Fredrik Reinfeldts regering. Som en inledande bakgrundstext står det att läsa följande: 17

”En tradition av demokratiska mötesformer utvecklades, som spreds från frikyrko- och nykterhetsrörelserna till arbetarrörelsen. Folkrörelserna utvecklade inte bara demokratin som organisationsform utan utgjorde även basen för många av de politiskt aktiva som skulle driva igenom den politiska demokratin och bemanna dess institutioner.”

HÄR GÖRS ETT ERKÄNNANDE av väckelserörelsen som inte fanns till en början. Då bekämpades dessa personer och sågs som allmänt villebråd. I boken Det gamla Göteborg av Carl Rudolf A:son Fredberg som gavs ut år 1922 ges följande exempel på denna misshandel och förföljelse: ”När en av de först döpta i Göteborg, en kvinna, var på väg hem från en sammankomst, slungades en sten i huvudet på henne, så att hon föll sanslös till marken. Återkommen till medvetandet lyckades hon, fastän blödande ur ett stort sår, släpa sig till ett hus i närheten.”

Fredrik Olaus Nilsson, ledaren för den första frikyrko­ församlingen i Sverige, fick uppleva liknande attacker och den svenska staten gav inget skydd. Tvärtom bekämpades de frikyrkliga. Den 26 april 1850 dömdes Nilsson till landsförvisning för att han förkunnade en annan dopsyn än den som accepterades av statskyrkan.

Vad hade hänt om de frikyrkliga hade gett upp? Hur hade den demokratiska mötesformen fått sin spridning om den baptistiska rörelsen inte hade överlevt? Ingen kan ge ett säkert svar, men med tanke på den större tidslinjen är frågorna högst relevanta. Särskilt om vi ser till

Folkrörelserna utvecklade inte bara demokratin som organisationsform utan utgjorde även basen för många av de politiskt aktiva som skulle driva igenom den politiska demokratin och bemanna dess institutioner.

Nr 3 • 2021

• 100 ÅR AV DEMOKRATI •

Foto: Pingst

DEMONSTRATION MOT RADIOMONOPOLET. Kristen Demokratisk Samling bildades 1964 med Lewi Pethrus som initiativtagare. IBRA Radio hade startats redan 1955 och partiet fortsatte att stå upp för den fria radion.

kringliggande länder som drabbades av radikala omvälvningar och blodiga sammandrabbningar i slutet av första världskriget. Även om Sverige inte deltog i kriget, uppstod så kal�lade hungerkravaller runtom i Sverige. Sommaren 1917 var tusentals uppretade arbetare utanför riksdagshuset i Stockholm. Men vid det här laget fanns det inom den svenska arbetarrörelsen en stark tilltro till den demokratiska mötesformen. Frånvaron av ett revolutionärt parti är en anledning till att denna sociala oro inte resulterade i en revolution. I stället kunde riksdagen året därpå ta det första av två beslut för att införa allmän rösträtt.

VI PINGSTVÄNNER HAR även all anledning till att se till vår egen historia. Det är enkelt att hänvisa till hur pingstpionjären Lewi Pethrus genom sina initiativ bidrog till att stärka demokratin i vårt land. Inte minst till ett mer pluralistiskt medieutbud.

Men redan under Nyhemsveckan 1944 adresserade Lewi Pethrus politiken: 19

”En predikant bör naturligtvis inte gå ifrån sin kallelse, men skulle Gud giva honom en annan uppgift, till exempel i riksdagen, så må vi inte se ned på honom, som om han ägnade sig åt ett orent kallt. Det är inte alls meningen att vi skola politisera pingstväckelsen och prata politik med varandra. Men vi skola taga tidens nöd på våra hjärtan och känna vårt ansvar.”

När tidningen Dagen skapades året därpå förstärkte pingströrelsen sin position i samhällsdebatten. När Ibra Radio lanserades år 1955 var det en utmaning av det svenska radiomonopolet. Nio år senare använde Lewi Pethrus tidningen Dagen för att vara den pådrivande kraften i skapandet av ett nytt politiskt parti. Även om det först var på lokal nivå som Kristen Demokratisk Samling nådde framgång, resulterade partibildningen i att Sveriges regering för 30 år bemannades med tre pingstvänner som alla var pastorsbarn.

Det här verkar vara bortglömt för en del. Tydligt helt bortglömt när Dagens Nyheters kulturskribent Aase Berg skrev att journalisten Anna Lindman ”normaliserar”

Foto: Ulrika Ramstrand

KUNGAPARET BESÖKTE NYHEMSVECKAN. Kung Carl XVI Gustav framhöll pingströrelsens samhällsengagemang i sitt tal. Här med Pingsts dåvarande föreståndare Sten-Gunnar Hedin och Per-Åke Enström, föreståndare för den lokala pingstförsamlingen.

pingstvänner i sin bok om Knutbytragedin. Ett sådant påstående väcker en rad frågor både om skribentens avsikt och syn på såväl människor som vårt samhälle.

FÖLJANDE TRE EXEMPEL visar på att Pingströrelsen är ett naturligt och respekterat inslag i det svenska samhället.

Vintern 2002 kom Göran Persson, Sveriges dåvarande statsminister och Socialdemokraternas partiledare, till pingströrelsens stora pastorkonferens. Göran Persson talade till närmare 1000 svenska pingstpastorer och lovade dem att försvara religionsfrihetsfrågorna inom EU. År 2007 kom kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia till den stora sommarkonferensen Nyhemsveckan med anledning av att pingströrelsen firade 100 år. I sitt högtidstal tog kungen upp pingströrelsens samhällsengagemang, särskilt inom den sociala sektorn.

Tio år efter kungaparets besök fick Pelle Hörnmark, tidigare föreståndare i Pingst, ta emot Kungens medalj av 8:e storleken i högblått band ”för förtjänstfulla insatser

inom Pingströrelsen”. Det är svårt att finna större erkännanden. Men likväl har pingstförsamlingar på senare år konfronterats av beslutsfattare och opinionsbildare som egentligen kräver begränsningar av våra demokratiska rättigheter.

Det kan handla om politiska krav på att viga samkönade eller diskriminerande behandlingar av pingstförsamlingar på grund av vår syn i äktenskapsfrågan. Inte nog med att man bortser från lagtexten som ger vigselrätt men ingen vigselplikt. Det här blir angrepp på religionsfriheten.

Den mest ofattbara kommentaren i det här sammanhanget är från en polis som klargjorde sin skeptiska hållning till att polismyndigheten skulle inleda ett samarbete med Pingst med följande ord: ”Pingstkyrkan har en traditionell syn på Bibeln och ser den som Guds ord.”

Det sägs att demokratin måste vinnas av varje generation. Utan religionsfrihet finns det ingen fullvärdig demokrati. Detta behöver påtalas i firandet av vårt lands demokrati.

20

Nr 3 • 2021

• NYHETER FRÅN PINGST •

Fokus på samer i Pingst Att upptäcka en helt samisk pingstförsamling är en sensation.

Fjällsol bildades för 100 år sedan av tio samer som kommit till tro. Genom ett nytt nätverk lyfts berättelserna fram i ljuset.

BLAND KÅTORNA på Ankarede kyrkoplats uppmärksammades under sommaren hundraårsminnet av en samisk församling. Efter en mässa i Svenska kyrkans kapell började samerna firandet i solskenet med svala vindar från älven.

Det blev sång och personliga vittnesbörd, fika och lunch och församlingen Fjällsols fantastiska historia. Pingströrelsens ledare Daniel Alm hade sänt en särskild hälsning.

Det samiska inslaget har varit en okänd del av pingströrelsens historia, men nu börjar det träda fram allt mer. Det fanns pingstevangelister bland sydsamerna som gått bibelskola och reste runt med väckelsemöten i församlingar.

Svensk-amerikanerna August och Ingrid Forsgren vandrade i väglöst land och fick döpa fyra av kåtornas folk i iskalla fjällsjöar. De uppmuntrade tio nydöpta samer att bilda en egen församling, och dess ordförande var renskötare. Pingstförsamlingen i Gäddede är en del av det som lever kvar i dag. Men det finns också en grupp samer i Håkafots missionförening som vårdar arvet efter församlingen Fjällsol och brinner för väckelse.

– I den samiska kulturen finns det mycket som matchar bra med pingströrelsens teologi och tradition, berättar Stanley Almqvist, medlem i Pingstförsamlingen Vilhelmina. Den präglas av en öppenhet för andlighet och karismatik, där det är naturligt att be för sjuka och att se dem bli helade. Att leva i harmoni med skapelsen och naturen är också centralt.

Stanley Almqvist är drivande inom det nystartade nätverket Samer i Pingst 20

vars syfte är att stärka och stötta varandra som folk och förmedla kunskap utåt.

Målarböcker med Bibelns budskap på två samiska språk har tagits fram och seminarier ska hållas.

– En kyrka som inte värderar sina egna samer har heller ingen trovärdighet i det samiska samhället, framhåller Almqvist.

Därför är detta arbete viktigt.

Enligt FN finns 370 miljoner urfolksinvånare i världen, men i Europa är det bara samerna som erkänts som urfolk. Långt tillbaka bodde de över stora skogsområden i norr, men deras mark togs ifrån dem av staten och deras kultur började utrotas.

– Upprättelsen av det samiska folket börjar för 100 år sedan och är alltså jämngammal med pingströrelsen, säger Almqvist.

SEDAN PINGSTRÖRELSENS början har människor av olika bakgrund funnit gemenskap med varandra, men de yttre samhällsnormerna har också påverkat.

– Harmoniseringen får inte gå över i assimilering, så att vi förlorar den resonansbotten som ger en särskild klang åt det vi upplever, framhåller Almqvist. Historien och traditionerna måste leva vidare.

Det var först i 50-årsåldern som han själv fick insikt om sitt samiska ursprung.

– Min farfar och farmor beslutade att deras barn inte skulle få veta att de var samer för att slippa lida. Min pappa kunde och gjorde allt det som jag själv lär mig nu, men han kallade det aldrig för samiskt. Så jag har haft det i mig hela livet, och det är en glädje att vara same nu när jag vet om det.

FAKTA • Samer i Pingst är ett nätverk för den som är same och det ger även stöd till den som återtar sitt samiska arv.

• Det kostar inget och krävs inget för att vara medlem och medlemmarna behöver inte visa upp sig eller bli offentliga.

• Gemensamt språk är svenska.

• Gå med genom att maila samer@pingst.se

Huvudbilden: Ankarede kyrkoplats. Högst upp till vänster: Nils Tomas och Marja Kristine Oskal samt Gustaf Jillker. Till höger: Firandet på kyrkoplatsen. Nere till vänster: De samiska församlingsledarna Anna och Anders Tomasson med gäster.

Till höger: Stanley Almqvist.

Foto: Elin Almqvist

21

Nr 3 • 2021

Jesu kommer

• TEMA •

sus tillbaka Varför är det så tyst om Jesu andra tillkommelse i dag?

Det viktiga är inte att förutspå när den sker, men att visa på hoppet i återkomsten så att rädsla och likgiltighet byts i förväntan och beredskap. Det säger pastorer och teologer till tidningen Pingst.

Text: Noomi Lind Foto: Lightstock

INGEN VET NÄR, men att Jesus kommer tillbaka är Bibeln tydlig om. Redan de första kristna levde i en stark förväntan.

De trodde att det bara handlade om dagar innan de skulle få återse honom. ”Villigheten att lida för sin kärlek till Jesus, ointresset för att samla skatter på jorden, ivern att dela med sig av sin tro – allt detta var intimt förbundet med Herrens mycket snara återkomst och tidens slut.” Det skriver Teologiska nätverket i Pingst i kapitlet Jesus kommer i boken Trons hemligheter.

Bibeltexterna och tidstecknen har något viktigt att säga till oss och behöver tas på stort allvar, menar Joel MacInnes, teolog och lärare på ALT. Men många misstolkningar har gjorts.

– Alla de gånger då människor försökt räkna ut när Jesus ska komma tillbaka så

har det visat sig vara fel. Det står tydlig att om den dagen och stunden vet ingen något och jag tror att det finns en tanke med att vi ska leva i den spänningen, säger han.

Jesus uppmanar oss att inte binda oss till denna världen utan vara redo för att han kan komma när som helst. Samtidigt säger han att återkomsten kan dröja och att vi därför ska organisera våra liv.

MEN LEVER vi med samma förväntan i dag? När tidningen Pingst intervjuar pastorer och teologer om ämnet, så är den övervägande slutsatsen att det talas för lite om Jesu andra tillkommelse i våra församlingar. En av orsakerna de ser är att vi fått det bättre och vill leva här och nu.

– Det kan vara så att i tider av kriser och katastrofer så är vi människor mer öppna för dessa tankar, säger Dan Salomonsson,

23

Nr 3 • 2021

Joel MacInnes

Det står tydligt att om den dagen och stunden vet ingen något och jag tror att det finns en tanke med att vi ska leva i den spänningen.

pastor och föreståndare i Pingstkyrkan, Uppsala. I dag kan jag se att detta för de flesta bara är ett ämne bland andra.

Alla de förutsägelser som gjorts men som inte infriats, har också gjort människor brända på dessa frågor.

– Även många förkunnare känner att ämnet är för komplext och svårt och väljer att lämna det, säger Pontus Tunhav, även han teolog och lärare vid ALT. En fokusering på vedermödan, domen och helvetet skapade en hotfull bild av den sista tiden. Filmen Som en tjuv om natten som kom 1972, lämnade avtryck hos många.

– Mina far- och morföräldrars generation talade väldigt mycket om återkomsten, men deras barn blev skrämda av sättet de gjorde det på. Jag vet att min mamma var rädd för att komma hem och upptäcka att föräldrarna ryckts bort. Så jag tror att tystnaden är en motreaktion mot detta, säger Joel MacInnes.

SYNEN PÅ den yttersta tiden och Jesu återkomst har också påverkats av vad som hänt i världen.

– Vi är alla barn av vår tid. På 1930- till 50-talet präglades hela samhällsdebatten mycket av skrämsel kring yttre hot, vilket gick igen även inom kristenheten, säger Dan Salomonsson.

Han kan se att det som allt mer betonas idag är glädjen och befrielsen i Jesu återkomst och Sven-Gunnar Hultman, pastor i Grindtorpskyrkan Täby, håller med.

– När jag predikar lägger jag inte tonvikten på vedermöda, utan på att Jesus ska upprätta och befria oss, säger Hultman.

För mig är det viktiga att han kommer, inte hur.

ETT HISTORISKT perspektiv på pingströrelsen visar att förväntan på Jesu snara återkomst stod i fokus när väckelsen bröt ut på Azusa Street i Los Angeles 1906.

Denna väckelse nådde snart Sverige och Lewi Pethrus gav 1912 ut boken Jesus kommer, som fick stor betydelse.

Pethrus såg omoral och omsorg om det jordiska som paralleller till Sodom och Gomorra, där domen väntade både den enskilda individen och Sverige som land.

Han var präglad av John Nelson Darby

24

och dispensionalismen, där viktiga grunddrag är en tydlig uppdelning av olika tidsåldrar och att Jesu återkomst ska ske i två steg, där bruden räddas undan vedermödan. ”Först kommer Herren på skyn och hämtar oss. Så gömmer han oss ett ögonblick i sin hydda, och sedan kommer

• TEMA •

jorden ska brinna och utplånas. Det finns en tydlig uppdelning mellan Israel och församlingen. Judarnas tideräkning anses ha stannat i och med att de förkastat Jesus.

Istället blir det hedningarnas uppgift att evangelisera världen. Vid Jesu återkomst ska sedan hela det judiska folket frälsas samtidigt och få en viktig roll under tusenårsriket.

NÄR STATEN Israel bildades 1948 och tempelområdet i Jerusalem intogs 1967, ändrades hos många uppfattningen om judarnas roll. Bibliska profetior ansågs uppfyllda och en kristen sionism växte fram. Judarna skulle få en aktiv roll redan under den sista tiden.

En apokalyptisk bild målades där ett tredje världskrig väntade med stor förföljelse av kristna. Mänskligheten skulle förgöra sig själv genom en kärnvapenkatastrof. Sovjetunionen, arabvärlden och Israel stod i fokus. Den Europeiska Gemenskapen sågs som det romerska tiostatsförbund som omnämns i Daniels bok och Uppenbarelseboken och skulle ledas av Antikrist. Ekumeniken som Kyrkornas Världsråd har en viktig roll i, sågs som föregångaren till en antikristlig världskyrka.

han ner på Oljeberget, där han ska upprätta sitt tusenåriga rike på jorden, ” skrev Lewi Pethrus.

Enligt detta synsätt ska de kvarlämnade vara med under tusenårsriket och efter detta väntar den yttersta domen då djävulen kastas i helvetet för evig tid. Även

SÅ SMÅNINGOM växte kritiken mot vad man såg som ett alltför spekulativt synsätt.

En ny teologisk inriktning har formulerats, där Guds rike och en upprättad skapelse står i fokus, snarare än undergång och flykt från en döende jord.

George Eldon Ladds bok De yttersta tingen, 1980, har blivit tongivande i sin kritik mot dispensionalismen. Enligt honom får församlingen genom Jesus del av Gamla testamentets löften till Israel och den tydliga uppdelningen försvinner.

Meningarna går ännu isär om hur vi ska förstå Israels roll i den sista tiden.

– Jag tror inte på en tvåförbundsteologi utan vi är ett Guds folk där hedningarna är inympade i det äkta olivträdet, säger Pontus Tunhav. Men jag tror att det finns en unik plan i den yttersta tiden för det judiska folket. Gud visar sin trofasthet i sina löften, att han inte har övergivit sitt folk.

Enligt den nya teologibildningen lever vi mellan två olika tidsåldrar. Guds rike

Dan Salomonsson

På 1930- till 50-talet präglades hela samhällsdebatten mycket av skrämsel kring yttre hot, vilket gick igen även inom kristenheten.

25

Nr 3 • 2021

som tillhör den kommande tidsåldern har redan börjat manifesteras genom församlingen, för att nå sin fullbordan vid Jesu återkomst.

– Bibelns sätt att tala om den sista tiden är hela perioden mellan Jesu himmelsfärd och hans återkomst, säger Joel MacInnes.

Det känns som att ondskan eskalerar därför att djävulen vet att hans tid är kort och att för varje dag närmar sig slutet (Uppen­ barelseboken 12:12). Samtidigt sker det mycket gott.

Sven-Gunnar Hultman

Gud älskar sin skapelse och hans plan är att återupprätta den.

26

SVÅRIGHETEN ATT förstå och placera in texterna om tusenårsriket har lett till skilda uppfattningar.

– En sätt att tolka denna period är symboliskt, som Guds rikes utbredande genom församlingen mellan hans första och andra tillkommelse - den så kallade amillennialismen. Det tenderar jag själv att göra, säger Joel MacInnes.

En liknande tolkning är att tusenårsriket är en konkret och framgångsrik period i församlingens historia före Jesu återkomst.

Den så kallade postmillennialismen.

Den dominerande synen är än i dag att Jesus kommer tillbaka före tusenårsriket.

Under de tusen år som sedan följer ska Jesus regera, djävulen vara bunden och skapelsen upprättas till sitt ursprung – den så kallade premillennialismen.

– Jag vill tolka Bibeln så bokstavligt som det går, säger Pontus Tunhav. Innan domens dag så visar Jesus att det är möjligt att skapa en rättvis värld. Det blir också Guds sista utsträckta hand för människor att omvända sig.

TUNHAV HAR ÄVEN en mer klassisk syn på att Jesus kommer tillbaka före eller i mitten av vedermödan.

– Jag tror att vi kommer att ryckas upp och möta Jesus, men jag tror inte att vi ska leva vidare som själar i en himmel av guld och glas. Jag tror på en fysisk eskatologi där slutdestinationen är en ny himmel och jord där vi lever i relation med Gud utan synd, lidande och död.

Joel MacInnes ser vedermödan som en mer intensiv period av lidande före Jesu återkomst, då även en sista specifik Antikrist kommer att visa sig. Därefter kommer Jesus tillbaka synligt för alla.

– Kyrkan är beskyddad andligt under denna tid, men den är kvar på jorden, säger MacInnes.

Man kan också se det som att mänskligheten levt i tider av vedermöda sedan långt tillbaka. Under pesten på 1300-talet dog exempelvis en stor del av jordens befolkning.

– En del av dessa katastrofer beror på att vi människor bryter mot de regler som Gud har satt upp när det gäller att vara rädda om varandra och naturen, säger

• TEMA •

samma, förnyade jord som vi kommer att vara kvar på, säger Hultman.

Genom att lyfta fram vårt förvaltaransvar kan vi bli en viktig röst i klimatdebatten, menar han. Guds stora plan är att befria oss från syndens konsekvenser och genom detta budskap ger vi hopp till människor som är rädda och vilsna inför det som sker i världen.

OM DEN SISTA domen, som ska följas av evigheten, skriver Teologiska nätverket i Pingst: ”Domen, som inte får tonas ner, innebär rättfärdighetens seger och ondskans slutliga nederlag. Inte minst vittnar domen om en Gud som är fylld av medlidande med sin skapelse och därför omöjligen kan vara likgiltig inför det onda. Men den påminner oss också om de förtroenden Gud gett människan, som skapelsens förvaltare och vårdare. Ett förtroende som inte innebär ansvarighet inför någon är inget verkligt förtroende.”

– I dag är det väldigt svårt att tala om Gud som domaren och till och med om synd. Vi vill ha en Gud som är snäll, säger Pontus Tunhav.

Han framhåller att Bibeln är väldigt tydlig med att en del av Guds godhet är att han är domare och att båda sidor måste komma fram: – När talet om att vi ska stå inför Kristi domstol och göra räkenskap för våra liv tonas ner, så finns det risk för att det kristna livet blir vårt eget projekt där Gud ska stötta oss i våra drömmar. Vi tror att Gud hellre vill att vi ska vara lyckliga än följa regler och tar det som intäkt för att leva lite hur vi vill. Det stämmer dåligt med hur Bibeln beskriver det kristna livet.

Sven-Gunnar Hultman.

Synen att bruden ska räddas undan en döende jord har fått allvarliga konsekvenser där kristna inte ser sitt ansvar för miljön och klimatet, menar han.

– Jag tror inte att vi ska försvinna härifrån. På samma sätt som folket gick för att möta och återvända med segerherren under romarriket tror jag att vi ska möta Jesus och återvända med honom.

Gud älskar sin skapelse och hans plan är att återupprätta den. Jag tror att det är

Pontus Tunhav

Ibland målas bilden av en sträng Gud som sänder goda människor till helvetet men i själva verket visar Bibeln att Gud är otroligt nådefull.

HELVETET ÄR en konsekvens av syden och döden och en plats för djävulen och hans änglar enligt Bibeln. Endast de människor som står fast i sitt uppror mot Gud till slutet hamnar där, menar Tunhav.

– Ibland målas bilden av en sträng Gud som sänder goda människor till helvetet men i själva verket visar Bibeln att Gud är otroligt nådefull. Han sände sin son att dö på ett kors för att syndare ska komma till Himlen. Jag vet att ingen kommer att stå på domens och säga att de aldrig fick 27

Nr 1 • 2020

”Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.”

Apg 1:11

28

möjligheten. Jag är övertygad om att Guds dom kommer att vara rättvis hela vägen.

MISSIONSBEFALLNINGEN är central i vårt uppdrag. Det finns fortfarande folkgrupper som betecknas som onådda och områden som är svåra att ta sig in i med evangelium, men Tunhav framhåller att Gud har olika sätt nå fram till människors hjärtan.

– Det är fascinerande hur till exempel människor i Mellanöstern berättat att de aldrig mött en kristen men plötsligt sett Jesus i en syn. Det visar att Gud är högst intresserad av att alla människor ska få en chans att ta emot honom.

Teologin kring Jesu andra tillkommelse har alltså förändrats genom historien.

Men är det inte viktigt att ha en grundsyn som är beständig?

– Vår teologi ska vara baserad i bibeltexten och det är dit vi ska vända oss hela ti-

den säger Pontus Tunhav. Den måste hålla över tid oavsett om vi lever i Sverige och har god ekonomi eller lever i fattigdom och utsatthet någon annanstans i världen.

Det stora hoppet lyfts fram av dem alla som det centrala i förkunnelsen om Jesu andra tillkommelse. Vi är här på jorden med ett uppdrag, men det finns något bättre som väntar.

– De första kristna bad den korta bönen ”Maranatha – kom Herre Jesus.” Vi måste våga predika Jesu återkomst och att den är något att längta efter, säger Joel MacInnes.

DET FINNS EN TRÖST i budskapet om återkomsten, framhåller Dan Salomonsson.

– Frågan vi ställer oss är hur Gud kan tillåta det som är ont, och då får den sitt svar. Sanningen är att han inte tillåter det över tid. Detta är det kristna hoppets stora glimrande juvel.

• SJU FRÅGOR •

Jag önskar att boken ska inspirera till andlig förnyelse.

IVAR LUNDGREN journalist, författare och biståndsarbetare, har nyligen publicerat ett urval livsberättelser under titeln Vägen jag fann – från ateism till karismatiska möten och biståndsarbete.

Vad hoppas du att din nya bok ska få betyda?

– Jag önskar att boken ska inspirera till andlig förnyelse och stimulera till fortsatt utveckling av den karismatiska rörelsen mot kristen enhet.

Du var en ung akademiker som ifrågasatte kulturen i dåtidens pingstkyrka. Varför?

– Vi var en grupp studenter som reagerade mot den tendens till isolering pingströrelsen skapade gentemot omvärlden. Likaså ville vi balansera upp den känslobetonade förkunnelsen med gedigen bibelundervisning.

Du valde bort din journalistiska karriär på Dagens Nyheter och började på Dagen. Varför?

– Både jag och min blivande hustru Gunilla, kände en stark inre övertygelse om att det var rätt väg att gå, en slags kallelse.

Pingstledaren Lewi Pethrus blev din chef. Du ombads att resa till USA för att skildra den spirande karismatiska rörelsen.

Hur ser du på den tiden?

– Gunilla och jag hade tänkt oss en bröllopsresa till Afrika år 1969, men så kom detta uppdrag, och det blev istället en bröllopsresa till den karismatiska förnyelsens rötter i USA. Jag fick fria händer att lägga upp resan. Det var många omtumlande möten mellan katoliker och pingstvänner. Båda grupperingarna hade barriärer mot varandra, men i det personliga mötet med den helige Ande bröts barriärer ner. Jag blev själv djupt involverad i början av 1970-talet och skrev boken Ny Pingst som trycktes i närmare 20 000 exemplar. Den blev, tror jag, en viktig del i den andliga förnyelsen i Sverige. Men det var inte lätt för pingstvännerna att ta till sig förnyelsen i exempelvis den katolska kyrkan.

Du intervjuade Lewi Pethrus inför hans 90-årsdag. Nu har du själv passerat 90-årsgränsen, hur känns det?

– Boken Lewi Pethrus i närbild tillkom 1974 till hans 90-årsdag. Att jag nu också nått en så hög ålder ser jag som en förmån, och det får mig att tänka tillbaka och se framåt med stor tacksamhet och glädje.

Internationellt bistånd har du ägnat mycket tid åt, som direktor på Läkarmissionen och som nära medarbetare till biståndsminister Alf Svensson. Vilka är dina starkaste upplevelser från den delen av ditt liv?

– På Läkarmissionen fick jag djup respekt för det omfattande missionsarbete de olika samfunden i Sverige gör. Jag imponerades också av svenskarnas givmildhet. I mitt samarbete med Alf Svensson var det hans ledarskap och personliga engagemang, inte minst i frågan om mänskliga rättigheter, som jag tar med mig som ett starkt minne.

Vad har din familj och församlingstillhörighet betytt för vägvalen i livet?

– Familjen tror jag är den viktigaste faktorn när det gäller livsvägen. Både den familj jag växte upp i och den jag fått förmånen att bilda tillsammans med Gunilla. Jag växte upp i en pingstförsamling och det formade också mycket av min framtid. Redan som femåring fick jag medverka på en julfest och säga: ”Jesus sade: Jag är världens ljus”.

– Att ha fått leva i en kristen gemenskap hela livet är en förmån. Trots alla inre och yttre omvälvningar har jag stått kvar i pingst. Av Paulus har jag lärt mig att ”allt tillhör mig, men jag tillhör Kristus”.

29

Nr 3 • 2021

• NYHETER FRÅN PINGST •

Kungligt besök i pingstkyrka Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel lunchade den 25 augusti hos Skövde Pingst. Besöket var ett led i att uppmärksamma lokala insatser i pandemins spår.

CIRKA 200 PERSONER får varje vecka matkassar hos Skövde Pingst genom ett samarbete med föreningen Ätbart.

Kronprinsessparet samt representanter från kommun och landsting blev bjudna på lunch tillagad av överbliven mat som samlats in av föreningen. Idén fick församlingens ordförande Conny Brännberg, även ordförande i kommunfullmäktige.

– Besöket är ett erkännande och en uppmuntran. Det ger eko i staden att de valde att komma till oss och se detta samarbete, säger Simon Holst, pastor. Kronprinsessparet var positiva och intresserade.

Sociala insatser är sedan länge en viktig del av församlingens verksamhet, men genom detta samarbete kan man under pandemin nå ut till fler i samhället.

30

– Behoven har visat sig vara större hos ett bredare lager av människor än vi tidigare trott, säger Simon Holst.

Bilder visades från Eriksgatan 1975, då församlingen var den första frikyrkan som fick kungligt besök, och Holst höll tal.

– Jag fick berätta om oss, att vi är Sveriges äldsta pingstförsamling och om de många kreativa insatser som våra medlemmar visat prov på under pandemin.

Jag berättade också att vi totalt är 440 pingstförsamlingar där många ber för kommunen, ledare och regering.

NÄR KRONPRINSESSAN och Prins Daniel lämnade tackade prinsen för besöket och talet och sa ”Jag förstår att människor trivs här.”

FAKTA • Ätbart startades 2019 av ungdomar i Skövde, som vunnit pris för sitt arbete Två till tre ton mat i veckan skänks av lokala matbutiker och restauranger och samlas in av föreningen.

• Skövde Pingst blev kontaktade av Ätbart förra året för ett samarbete.

Volontärerna är både församlingsmedlemmar och personer som kommer utifrån för att ge en hjälpande hand.

Foto: Daniel Widmark

Lunchen hade tillagats av den lokale krögaren Karl-Johan Beckman, Restaurang Hållbar.

Fler församlingar?

Fler utbildningar?

Fler mötesplaster?

Fler möjligheter?

Ge din kyrkoavgift till Pingst

Läs mer och ge dit medgivande på pingst.se/kyrkoavgift • Njut av lugn och ro, vacker natur och fina strövområden i skog och mark.

• Bra och trevligt boende med möjlighet till helpension eller självhushåll.

• UPPFATTAT •

Nr 3• 2021

80% Använder sociala medier mer för att nå nya människor.

GODA FÖLJDER AV CORONA

80% 60% Delar sin tro mer med människor utanför församlingen.

65%

Ska satsa mer på relationer efter pandemin.

Har fått fler deltagare under gudstjänsterna.

Detta visar en enkät som ett urval av pingstförsamlingar svarat på om hur de påverkats av coronapandemin.

SVERIGE RUNT PÅ Gud gör någonting mirakulöst i dopögonblicket.

MINNESVÄRT Andreas Nielsen, huvudpastor i Hillsong Sverige, till tidningen Världen Idag. På campuset i Märsta döptes 44 personer till Kristus söndagen den 22 augusti.

32

INSTAGRAM

70 pastorer och andra ledare samlades till Älska Norrlands konferens den 24-26 augusti utanför Övik. Mer Jesus till folket var ett av flera viktiga ämnen som lyftes.

Elis Bladh och hans kompisar förmedlar tron på Gud via skateintresset. Pingst Varberg är en av sju församlingar som berättade om sin ort och sitt arbete på instagramkontot @pingstsverige i somras.

Foto: Johanna Törnqvist.

• BÖCKER MED ULRIKA RAMSTRAND •

Genom krig och fred Isabella Stakset Sjöbergs förlag

• MUSIK MED MARTIN THÖREWIK •

Vägen ur en mörk värld

Bibeltexter i musikskrud

Att läsa Isabella Staksets bok ger hopp i en tid fylld av rapporter om utsatta områden, knarkhandel och gängkriminalitet. Hon tar avstamp i hur hennes pappas beslut att lämna sin familj påverkar henne. Stökiga tonår, destruktiva relationer, slagsmål och jointar fyller länge hennes tillvaro. När hon möter den stora kärleken i musikern och sångaren Sebastian Stakset inleds en ny, lång, mödosam och i mångt och mycket vinglig färd mot ett helt nytt liv. Omvändelsen ändrar totalt på alla förutsättningar.

Erik Tilling, som är känd för sin lugna och stillsamma akustiska musik, svidar om till elgitarr med sitt rockband All For The King för sitt andra album. Här bjuds på in-your-face-riff, stora gitarrsolon, snygga melodier, ”headbangar-diggarrock” allt detta med fokus på bibeltexter som proklameras. Sångaren Ricard Hulteke visar med sin otroliga rockstämma var skåpet ska stå.

Låten The Shelter med sin fantastiska refräng kommer gå på repeat hos mig..

All For The King Let There Be Light (Connection)

Ateisten som omvände sig

Vägen jag fann Ivar Lundgren Narin förlag

Här får vi inledningsvis följa Ivar Lundgrens personliga resa till tro. Han kämpade med tvivel och kallade sig ateist, men en nattvard ändrade hans livs inriktning. Han skildrar också hur han som journalist fick Lewi Pethrus uppdrag att rapportera om den internationella karismatiska förnyelsen och även på olika sätt fick vara med och bana väg för den i Sverige. Senare arbetade han också för Läkarmissionen och för biståndsministern Alf Svensson. Det är en 90-årig man med makt över orden som skriver och det är intressant och lärorikt hela tiden.

Kristen musikalfilm

Blandade artister A Week Away (Music From The Netflix Film) (Maisie Music)

Om längtan efter Anden

Den helige Ande Carl-Erik Sahlberg Semnos förlag

Författaren är både doktor och docent i kyrkohistoria med bland annat 20 år av prästtjänst i S:ta Clara kyrka bakom sig. Numera är han verksam för utsatta barn i Tanzania. Här skriver han enkelt och okonstlat om sin egen längtan efter och upplevelse av mötet med den helige Ande och vad det betytt för hans tjänst.

Han gör också en historisk exposé över karismatikens historia från Apostlagärningarnas tid till vår tid. Kanske är boken extra spännande att läsa därför att det är en luthersk präst som skriver.

Musiken från den kristna familjefilmsmusikalen A Week Away.

Liksom filmen, är låtarna i en stil som får mig att tänka på High School Musical och då snackar vi välproducerad catchig tonårspop. Även om filmen riktar sig främst till en yngre målgrupp, finns här förutom nyskriven musik också nya versioner av kända sånger från artister som bl.a. Steven Curtis Chapman och Amy Grant.

Duetten av Michael W Smith’s hit Place in This World bjuder på oerhörd känsla och stämmor så man smäller av.

Lovsångsrock med Karlssons

House On A Hill Sänd Ditt regn (Adora)

Johannes Karlsson, f.d. trummis i metalbandet Safemode, har tillsammans med sin fru Johanna bildat lovsångskollektivet House On A Hill. Det är modern lovsång med tydliga rockinfluenser och en internationell feeling över produktionen som Johannes själv står för. Deras debutplatta är fylld av eget material på både svenska och engelska plus en egen version av Brenton Brown’s Everlasting God. Mina personliga favoriter är När jag har dig och Trofast Gud, lyssna in dem!

33

• KRÖNIKA •

Nr 3 • 2021

Andligt liv bor i vardagen NÄR JAG VAR 18 år gav jag Gud en sommar på sig att bevisa sin existens och sin vilja för mitt liv. Ultimatumet kom av flera anledningar, en var en tonårstid kantad av ångest och psykisk ohälsa, som fått till följd att jag inte längre kände mig hemma i kyrkan. En annan var att stor del av den undervisning jag fick var präglad av skam.

Vänner blev uthängda för att ha följt med klasskompisar på disco, så lärde vi oss att värdera varandras engagemang för Gud och kyrkan. Så växte en kultur av heder fram.

Jag minns hur vi i tjejgänget suckade över att ha sett några av killarna i tonårsgänget röka och med skräckblandad förtjusning kommenterade ”nu har han fallit av ordentligt”.

Jag önskar jag kunde säga att jag inte upplevt någon hederskultur, men det vore att ljuga om en stor del av min uppväxt och tillvaro i kyrkan. Det är klart, ingen riskerar att mördas för att man väljer ett annat sätt att leva än det som är norm i kyrkan.

Man hamnar bara i kylan, i ett skuggland där man inte riktigt räknas in längre.

DEN DÄR SOMMAREN hade jag genomskådat den kulturen, sett hur det inte byggde en frisk gemenskap. Dessutom var det längesedan jag känt någon riktig kontakt med Gud. Kanske var det bara mig det var fel på?

Jag åkte på alla läger och konferenser som var möjliga för att ge Gud möjligheten att tala. Mot slutet av sommaren var jag 34

JOSEFIN LENNARTSSON Författare och föreläsare.

Gud tog emot mig precis där jag var med allt jag bar inom mig.

modlös, det enda konferenserna gjort med mig var att fylla på med tomma löften som grusades så fort jag var hemma igen. Tills jag följde med mina vänner till en åker utanför Örebro. Det som skedde på festivalen Frizon var att jag fick smaka på ett annat sätt att vara kristen. Ett där det var min längtan att följa Jesus som stod i centrum, inte min klädstil, musiksmak, val av partner eller något annat som just då trendade.

Det är nu några år sedan festivalen lades ned. Jag kan konstatera att frizonerna har minskat ytterligare i samhälle och kyrka.

Jag saknar mångfalden av uttryck och generositeten mellan de olika grupperna som möttes. Saknar mötesplatserna där olikheterna får rum på samma yta, där ”välstrukna skjortor” fikar med ”tuppkammar”. För mig är det den vackraste bild av himmel jag kan föreställa mig. Den visar nämligen på en helhet där hela livet ryms i kärleken.

DET ANDLIGA livet bor i vardagen, det var den insikten som landade för mig på Frizon den där sommaren. I alla känslor som livet för med sig, i framtidens ovisshet och min förmåga att vila i tillit. I omfamnandet av både de ljusa och skuggiga sidorna av livet. Gud tog emot mig precis där jag var med allt jag bar inom mig och kanske viktigast, jag fick där lära mig att ta emot mig själv. När vi tillåter oss själva och varandra att vara mänskliga fullt ut och kan möta allt det i kärlek, kommer vi att se att Jesus går mitt ibland oss.

Lösningen på korsordet i nr 2 2021

Förra numrets vinnare Per-Olov Green, Malå Christer Andersson, Boden Susanne Nilsson, Umeå Gunilla Englund, Hönö Ulla-Britt Svensson, Alafors Jag vill helst ha: Boken 40 steg av tro, av Anders Olsson Boken Vägen jag fann, av Ivar Lundgren

Skicka rätt svar till: Tidningen Pingst Box 15144 167 15 Bromma Senast den 1 november behöver vi ha rätt korsordslöning. Fem personer vinner en av de två böckerna.

NAMN:_________________________________________________ ADRESS:_______________________________________________ ORT:___________________________________________________

Hela hösten Dagen i brevlådan 199 kronor för 3 månader

Läs mer på:

kampanj.dagen.se/helahosten eller ring 08-619 24 20, så berättar vi mer