marie silkeberg
Hjärta, jägare
albert bonniers förlag
Tidigare utgivning
Komma och gå 1990
Akustisk Alhambra 1994
Imorgon, och imorgon 1997
Sockenplan, säger hon 2003
Avståndsmätning 2005
23:23 2006
Material 2010
Aphanisis (anamorfos) 2013
Till Damaskus (tillsammans med Ghayath Almadhoun) 2014
Atlantis 2017
Revolution House 2021
Albert Bonniers Förlag
Sveavägen 56 | 103 63 Stockholm www.albertbonniersforlag.se | info@albertbonniers.se
isbn 978-91-0-080487-9
copyright © Marie Silkeberg, 2025
omslagsbild Ostrakon Loïe Fuller © Marion Lachaise / Bildupphovsrätt 2024
omslag Kerstin Hanson
Första tryckningen
tryck ScandBook, EU 2025
Orange aura, bärnsten
Soluppgångens eld. Med fåglar och grodor
Jag såg en räv
Kommer hon springande till bordet och säger
Den var så vacker
I skogen bryter jag
Kvistar
För en Stilla
Inte
Apokalyptisk
Eld
Ett litet elddjur i mossan
Överallt
Lysande orange
Salamander med
Gälar och
Lungor
När jag kommer till stationen går en Räv längs skenorna
Jag tar en bild
Skickar den till henne
I can’t believe it svarar hon
Tro svarar jag
Det är en bra sak
Att tro på det som händer
Jag älskar dig säger jag
Jag skulle just säga det svarar hon
Hur visste du att det var de orden jag hade i min mun
Orange bärnstensfärgat vin
Ditt gift skrattar jag
My poison skrattar hon och rösten går upp i falsett
Saffran, zink, bittra örter
Det finns en sak till jag vill säga om den här dagen säger jag
Vid köksbordet
Innan vi går ut och firar den
Din födelsedag
Jag behöver bara säga det
Och du behöver inte svara någonting
Den här dagen är också
B:s dödsdag
Idag är det precis två år sedan
Hon dog
Orange som hon kanske ville ha den, kistan
Öppen
Jag ser min dotter se en död människa för första gången
Uttrycket av varsamhet, vördnad
Mod
I hennes ansikte
Den orange urnan
Hennes tvillingbror bär i famnen
Tätt mot kroppen
Som ett barn
Lågorna
Som att tända ljusen
När tatueringsnålen, den tunnaste
Tränger genom huden
Lågorna
I en ring omkring oss
Rörelsen i kroppen att tända dem
Händernas gester
Kastet med håret
Den mjuka rörliga lågan
Jag grät när jag lyssnade skriver jag
Jag har inte gråtit på
Så länge
Så lite
Men hon får mig att gråta
Joni Mitchell
På sin första konsert efter hjärnblödningen
Ja svarar hon
När hon säger darling
Då får hon mig skriver hon
När hon säger darling sista gången